emma leker med maten.

AKA Don't Make Me Go All Martha Stewart On Your Ass.

glöggmuffins.

Jag är inte alls julfixerad men hej vad det här låter gott: Saffranscupcakes med glöggfrosting. Jag överser till och med helt kallt med den hejvilda svengelskan.

Fast egentligen sökte jag nån skojig halloweengrej jag kan ta med ikväll på filmkväll. Man kan inte ta med sig grönt potatismos och knackkorvar med fingernaglar på till knytkalas hos en vegetarian, va?

(jo, graduprokrastination gör mig till värsta Martha Stewart.)

sånt jag skriver när jag borde skriva annat.

Jag fick just ett mejlerbjudande om glögg och pepparkakor. Och jag som stod och nöp* i ett paket glögg häromdagen men lämnade det på butikshyllan med ett strängt, "Nej Emma, inte i oktober!" till mig själv. Fast snart är det ju november.

Jag har blivit utkickad ur min lägenhet och sitter därför i skolans datasal och gör ingenting. Nåja, utkickad och utkickad; de har stängt av vattnet och avloppet, det innebär i praktiken utkickad. Man kunde ju tänka sig att man kan göra vettiga saker här också, men just nu händer det inte. Lite koncentrationssvårigheter, lite motivationsproblem. Vilket jag förstås inte skulle ha om jag var hemma. Så allt är rörgubbarnas fel, really. Det kom en rörgubbe** och ringde på min dörr i morse och frågade om jag släppte vatten. Det tyckte jag var lite lustigt. Det kan ju syfta på lite ett och annat. Också för att om det var jag som 'släppte vatten' så skulle jag nog inte berätta det, för då måste man betala 3000 euro. Och några såna pengar har jag inte i madrassen, åtminstone inte senast jag kollade.

Nåja. Jag har suttit och surfat runt för att försöka hitta kritik av min primära teorikälla (se, inte bara ingenting!), fast jag har inte hittat något (eh, okej då, ingenting). Det måste ju betyda att han är allvetande och helt oemotsägelig. Typ. Bra, hörni. Nu går jag och äter.

* Jag tyckte det var lite lustigt att åtminstone 3 av 4 wikströmska damer använde just ordet "nöp" i den kontexten under vår kulturhelg. Fast inte om glögg då. Just saying.
** Jag använder här ordet 'gubbe' i väldigt vid bemärkelse, jag tyckte jag kände igen honom, så jag misstänker att han gick i högstadiet på samma gång som mig, troligen nån klass under.

to go the extra mile.

Scenario 1:
Kund: Hej, jag skulle vilja ha smycket X, har ni det?
Expedit: Nej, tyvärr.
Kund: Okej, tack och hej.

Scenario 2:
Kund: Hej, jag skulle vilja ha smycket X, har ni det?
Expedit 1: Nej, tyvärr, men vi kan säkert skaffa det, om du ger dina kontaktuppgifter så ska vi kolla upp det.
Kund: Okej, fint!
Nästa dag:
Lapp från den lediga expedit 1: Beställ smycke X.
Expedit 2: Ööh - va?
Expedit 2: Varifrån ska man beställa det här?
Expedit 3: Vet ej.
Expedit 2: Kul.
Expedit 2 ringer till företag Y.
Expedit 2: Hej, har ni smycke X?
Säljare 1: Öh, nej.
Expedit 2: Okej nå tack ändå, det var bara så att min kollega o.s.v.
Säljare 1: Vänta lite så ska jag kolla om jag hittar nåt.
Säljare 1 googlar typ.
Säljare 1 hittar inget.
Expedit 2: Tack och hej.
Expedit 1 kommer in och hälsar på.
Expedit 2: Varifrån ska man beställa smycke X?
Expedit 1: Vet ej. Kanske företag Y. Kolla på nätet.
Expedit 2 kollar på nätet. Läser att smycke X är designat av designer Z vars smycken tillverkas av företag Y och företag N.
Expedit 1: Nå ring dit då, hejdå.
Expedit 2 läser att företag N bara tillverkar klockor.
Expedit 2 ringer till designer Zs företag.
Expedit 2: Hej hur får man tag på smycke X?
Säljare 2: Vet ej. Men säljare 3 kan veta, ring henne.
Expedit 2 ringer säljare 3.
Expedit 2: Hej hur får man tag på smycke X?
Säljare 3: Det får man inte egentligen, det säljs bara i vår affär i Hufvudstaden.
Expedit 2: Kul.
Säljare 3: Men ge min mejladress åt kunden så fixar jag ändå.
Expedit 2: Tack och hej.
Expedit 2 ringer till kunden, ger mejladressen.
Kund: Tack och hej.

Expedit 2 till publiken: Får jag lön för det här?

present face.

Snart är det jul! Tills dess tycker jag att vi lyssnar på Garfunkel and Oates.

jag har en plan:

Nä, hörni, nu tycker jag att vi gör såhär att vi skickar in våra tio gradusidor (eller fjorton, om man behagar räkna titelsidor och bibliografier och grejer) och tar ledigt en sisådär tio dagar, drar hemhemåt, säljer juveler några dagar och förtjänar storkovan*, sen samlar ihop varenda familjemedlem vi har och drar ner till huvudstadsregionen och slösar lillkovan och går på bokmässa och Picassoutställning och Svenska Teaatteern och våldgästar Sibbovargarna.

Förresten tror jag att rörrenoveringsgubbarna försöker förgifta mig. Det luktar så, som att de skulle stå utanför min dörr med en enorm tuschpenna och bara "du känner dig sömnig". Och så hoppas jag att dom har rörrenoverat min lägenhet när jag återvänder. För den här gången i alla fall.

Förrestenigare så om nån vill veta har min gradu arbetsnamnet The Horse, the Howl and the Hatchet. Nature Representations in Ronia, the Robber's Daughter and The Hatchet. Ni vet att jag är en sucker för allitterationer. Fast den ska nog inte heta det sen. Jag har i alla fall kommit vidare från arbetsnamnet It's Not Easy Being Green (och nu hoppas jag att ni alla fick frenditassociationer också). Nåja.

* Vad är en kova? Var går gränsen mellan storkovan och lillkovan?

sören kierkegaard.

En gång läste jag en bok som handlade om en flicka vars pappa hade en katt som hette Kierkegaard. Pappan skulle få barn med sin nya fru och flickan påstod åt sin mamma att barnet skulle heta Sören. Jag minns inte alls vad det var för bok, men troligen en rödryggad. Jag tänker på dendär boken ibland, att vad konstigt att jag minns just detdär. Det var ju inte det boken handlade om - fast vad den handlade om minns jag inte. Jag försökte googla det lite halvhjärtat nyss, men jag hittade bara människor som skrev om sin svarta labrador Wittgenstein och sin katt Kierkegaard. Det spelar ju egentligen ingen roll. I gymnasiet berättade min filosofilärare att Kierkegaard hade sagt något i stil med att retas är det bästa sättet att lära känna en människa. Jag har försökt googla det också nångång utan framgång. Kanske sa Kierkegaard aldrig det, kanske sa filosofiläraren aldrig det. Det spelar väl egentligen ingen roll. Som Kierkegaard sa är ju det viktiga att hitta sin egen sanning och leva efter den. Om den kan googlas spelar ju strängt taget ingen roll.

finsk ordbildning.

Säga vad man vill om finskan, men man måste ju ändå medge att det är en rätt bra grej att kunna bilda ord så lätt, åtminstone om man vill filosofera. Tala om kynän kynyys, till exempel, hur gör man det på svenska? "De inneboende kvaliteer som gör att en penna är en penna" är liksom lite krångligt. "En pennas pennhet" funkar liksom inte på samma sätt.

Sen varför man nu nödvändigtvis ska prata om den saken är en annan sak. Det viktiga är ju att man har möjligheten.

en sån dag.

Idag har jag myst i en pippitröja som värmer både kropp och själ, och beundrat en främmande människas vackra haklinje och en rödrutig skjorta. Så läste jag att en bekant ska flytta från Australien till USA och det var ju bra, tänkte jag, för då är han ju så mycket närmare. Det var en sån dag idag.

Hurdan dag har du haft?

jag rättar grammatik, alltså finns jag.

Det hör ju lite till filosofins väsen att man blir skepticist så fort nån ens nämner ordet. Finns världen? Finns jag? Även om föreläsaren vi har i filosofi inte annars är världens bästa* lyckas han i alla fall få mig att bli skeptisk. Enligt honom definieras Kants analytiska utsaga enligt följande: arvostelma, jossa predikaatti sisältyy subjektiin. Det är ju lite vagt, så han ger ett exempel. Ta utsagan Jokaisella tapahtumalla on syy. Den är analytisk, därför att predikatet, d.v.s. syy ingår i subjektet, d.v.s tapahtumalla. Förstår ni mitt problem? Okej, det var ett dåligt exempel, vem som helst kan ju tycka att finskans har-konstruktion är lite svår att göra satsdelsanalys på. Vi tar ett enklare exempel. Utsagan Pöytä on musta är inte analytisk, därför att predikatet, d.v.s. musta, inte ingår i subjektet, d.v.s. pöytä. SKEPSIS!

* Jag misstänker att vi kunde klara av det material vi går igenom på fyra timmar på typ en om herr föreläsare inte skulle bilda meningar enligt mönstret "Ööh, detdär --- detdär detdär hej alltså hej -- öh -- jag detdär heter -- heter heter -- ööh - Em detdär Emma".

filosofi och babels torn.

Idag har jag varit på en filosofiföreläsning. Fyra timmar. Första timmen: Platon, idévärlden. Andra timmen: Aristoteles, aktualisera potential. Tredje timmen: Descartes, cogito ergo sum. Fjärde timmen: Spinoza, Leibniz, en substans respektive jättemånga substanser. På det hela taget känns det som att jag vet ungefär allt (så osokratesiskt av mig). Men där sitter jag ändå. Fyra timmar i dag. Fyra timmar imorgon. Fyra timmar i övermorgon. Varför? Nå på grund av Babels torn. Typ. Jag skulle kunna trolla ihop tentsvar nog för godkänt på svenska. Men på finska? Hah. Man kan ju läsa kurslitteraturen förstås. Men den är på engelska. Skriven av norrmän, för övrigt, för att det ska bli riktigt roligt. Så idag har jag till exempel lärt mig att hyve inte är en rikssvensk version av hyvä, utan faktiskt är ett ord. Jee.

Fast det kunde ju vara värre. Det är ett rätt så knasigt problem.

serenad.

Uffes tänder är gula, gula som kanel.
Andra uffar har vita, vita som kamel.
Några uffar borstar sina tänder små.
Visst har Uffe öron, men inte innanför.

R.I.P. Ulf Larsson.

beslut.

Jag har tagit ett beslut. [fanfar]* Vaasan yliopisto ska börja med en utbildning för auktoriserade översättare. Jag ska inte gå den. Det har jag bestämt nu, sådär bara.

Jag var på ett informationstillfälle häromdagen. Det hette så i alla fall. Det kunde ha hetat dylformationstillfälle. Det vi fick veta var att man kan bli färdig tidigast till jul i nästa år, att man måste skriva gradun om översättning, att man måste göra independent studies om översättning och att studierna innefattar 60 sp i eget huvudämne på magistersnivå. Det vi också fick veta var att det sist nämnda hade ingen på yliopisto vetat om tills alldeles nyligen, då Farbror Staten hade sagt det till dom. Det vi därför inte fick veta var vilka kurser man ska gå, eller hur urvalet ska gå till eller sådär överlag några praktiska detaljer. Dylformation, alltså (vilket skulle bevisas).

Så jag har vägt fördelarna mot nackdelarna. Jag kan dra ut på min studietid i sisådär två år (beroende på EU**), byta graduämne, göra ändlös research om mitt nya ämne, hoppas på att jag blir antagen till utbildningen och betala en nätt summa för att få ett papper. Eller så kan jag betala samma nätta summa, ta ett prov, förhoppningsvis klara det - eller försöka på nytt, och få samma papper.

Jag har tagit ett beslut.

* jo det där med beslutstagande är inte riktigt min grej, det är allt värt en fanfar bara det.
** helt konkret, för en gångs skull! beroende på om jag får praktisera där eller inte, alltså. är det bara jag som tycker att det är lite lustigt att EU som så gärna vill kicka ut mig så fort som möjligt skulle kunna orsaka att min studietid blir längre?

paj.

Förresten, jag skulle göra en Martha Stewart och baka en paj i min nya pajform, fast när jag skulle lägga in den i ugnen märkte jag att min Strömbergoriginalspis visserligen är durabel och har klarat årens gång med äran i behåll, men speciellt stor är den inte. Så det blev något av en flopp, kan man säga.
Så om nån vill ha en pajform kan jag erbjuda en till specialpris.

åh lasse.

Om min kamera hade fungerat skulle jag här lägga in en bild på innehållet i de paket jag fick i fredags, kompletterat med en text av slaget "Det finns vissa saker jag är beredd att äta mina makaroner utan pesto hela vintern för". Men nu gör den inte det, så ni får en beskrivning istället:

Tänk dig en låda, fylld med Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen på både CD och LP, en sångbok som har paffpärmar och illustrationer och är gjord av nån som fattar att sångböcker är gjorda för att användas, fyra fotografier och en doft av ny. Jag har inte hunnit bestämma mig för om jag gillar Melody Club-syntarna (! jo) än, men ändå. Ändå.

Och sen The Mysterious Benedict Society and the Perilous Journey, utläst på en dag.

(plus två tyskaböcker, men dem pratar vi inte så högt om, tycker jag, för jag väljer alla gånger peston framom dem.)

jag blev nästan skjuten - eller, det är farligt att skriva gradu.

En grej med att hålla på och skriva och researcha en gradu som delvis handlar om vikten av att vara ute i naturen är att hela grejen med att sitta inomhus och datora sig stundvis känns lite... hypokritisk.

Igår gick jag ut i skogen och bäst som jag traskade omkring så hörde jag ett skott. Nåja, det var kanske inte ett skott, kanske ett högt ljud av överraskande karaktär bara, men i alla fall. Jag tänkte att det skulle vara rätt ironiskt att jag skulle bli skjuten i misstag av nån älgjägare* just där och då. Just som man predikar om hur bra det är att vara ute i naturen går man och blir skjuten, där ute i den braiga naturen, liksom. "Och det är speciellt bra för er som är trötta på livet!"

Anyway. Mitt presentationsdatum har blivit framflyttat, så jag behöver inte skicka in första versionen förrän 16e oktober. Det var nån som skulle till Spanien så hon kunde inte komma. Vilket problem.

* öh, är det säsong? kanske björn? kanske änder? äh, ni fattar.

det ena och det andra.

Det ena: min handledare gillade min idé och var övertygad om att det här går säkert bra.
Det andra: sjätte oktober är om tre veckor, exakt. Hjälp!

090909

Jag känner att jag borde skriva nånting bara för att det är 090909.

Största delen av dagen har jag känt att jag borde skriva nånting. Det är kanske inte bloggandet som mest har luggit* på, utan slutarbetet i kursen Harry Potters ursprung, eller kanske tillochmed gradun. Ni förstår, igår fann jag mig sägandes åt min handledare att jodå, jag kan presentera min första graduversion den sjätte oktober. Inte för att jag har skrivit ett enda ord, men ändå, det går väl bra. Fast sen kom jag på att det är ju mindre än en månad dit. Så det var ju skoj. Inte för det, det är bara en tiosidors mellanrapport, så det är väl inte så farligt. Bara en titel och innehållsförteckning och sånt. Det förstår jag inte. Titeln är ju typ svårast. Och innehållsförteckning? Vore det inte bäst att skriva innehållsförteckning när man har något innehåll att förteckna?

Så jag började skriva min självbiografi istället. Fyra sidor in har jag bara pratat om hinkar och isbjörnar och döden. Jag känner på mig att det blir ett storverk.

* En gång i lågstadiet fick jag fel på ett modersmålsprov för att jag böjde ligga-luggit istället för ligga-legat. En fin grej med att bli vuxen är att man har lite mera makt, så man får böja ord lite hur man vill utan att nån kommer med rödpenna. Tror jag. Dessutom så heter det väl varken lågstadium eller modersmål mera, så kanske böjningen av ligga också har ändrat. Måste kolla.

varats olidliga lätthet.

Jahapp, så var det helg igen då. Cheers!

rörrenovering.

Nu är det såhär, att mitt hus ska rörrenoveras. Och jag såg på tidningen att en tant ville hyra nåt i ett halvår sisådär medan rörrenoveringen i hennes hus pågick. Och så fick jag en lapp i min brevlucka att på torsdag blir det infokväll om rörrenoveringen, välkomna. Och så tänkte jag såhär, att det lär ju vara skittråkigt. Men så tänkte jag såhär att det kanske skulle vara bra att gå dit ändå, för att veta nåt. Speciellt om det innebär att man måste flytta hemifrån i ett halvår. Men då tänkte jag såhär att ni kanske kan berätta vad en rörrenovering innebär för mig personligen istället, och så skippar jag infokvällen. Okej?