helg! igen.

På något sätt känns det som att det är helg hela tiden nu. Tiden springer och jag har ju aldrig varit nån atlet, direkt, så jag hinner inte riktigt med. På måndag är det veterandagen (f.ö. ett emporianskt påhitt, en av de två saker denhär staden skryter med - den andra är William Allen White), så vi ser fram emot en förlängd helg med all glädje vi kan uppbringa. Jag ämnar spendera den i studerandets tecken. Igen. Jag har tänkt gå till biblioteket och låna en bok, läsa en och en halv bok, skriva en bokrecension om den hela, fixa med portfolion till ungdomslitt.kursen, åtminstone bestämma ämne till det längre projektet i densamma, gärna även läsa de tre böcker jag ska skriva om, skriva en original story på 1000-5000 ord, läsa mera ekofeminism och skriva mera på längre naturuppsatsen. Lycka till mej. Det är inte så farligt, dock, de flesta deadlines ligger längre fram i tiden, men det vore skönt och duktigt att få någonting gjort. Det är bara fyra dagar nästa vecka, sen helg, sen två dagar, och Thanksgiving. Och som min professor sa: "If you think there's time for anything after Thanksgiving, you're fooling yourself". Och som John sa: "You're not allowed to spend all Thanksgiving doing homework". I skrivande stund verkar jag vara på väg att spendera tacksägelsen i Manhattan*, och där lär jag ju inte göra nånting vettigt överhuvudtaget. Och efter Thanksgiving är det jul. Typ.

Igår gick jag från att contemplejta the shattered remnants of what used to be my worldview till att gå på opera. Sånt händer, åtminstone i det här landet. Efter att ha avnjutit (och skrattat massor åt) Gianni Schicchi och Oedipus Tex ("perhaps you've heard of my brother Rex?") gick vi tillbaka till ett ovanligt tomt Johns rum (normalt träffar du 2-12 människor där... ingen av dem nödvändigtvis John eller Joe, som bor där) och diskuterade t.ex. religion och politik (allt detdär som textböcker säger att man inte ska diskutera med amerikaner). Skillnaden i synen på religion här och hemma är annars nånting som jag nångång hade tänkt blogga om för länge sen, men det är lite svårt att formulera. En grej är åtminstone att ingen, ingen skulle börja prata om Johannes Döparen när vi diskuterar en dikt som reflekterar över naturen och slutar med "I've wasted my life" i Finland. Nu befinner jag mig admittedly i bibelbältet (the buckle of the bible belt, för att precisera), och hon som sa det är en sån som kläcker ur sig lite vadsomhelst som råkar falla henne in, vare sig det har med saken att göra eller inte, men i alla fall. Religion är mycket mer integrerat i samhället här. Frågan är inte om du tror på Gud, frågan är vilken kyrka du går i.

Anyway, ikväll blir det plättkalas med finska flickorna + Ren. Apropå det ska vi ha knytkalas i Creative Writing på tisdag och Riikka & jag funderade på att slå ihop våra huvuden och kokkonster och tillsammans tillreda nånting finländskt. Ingen aning om vad, dock. Några förslag?

* Bara för att undvika eventuella missförstånd: Manhattan, KS. The Little Apple, som ti pa säjj. Apropå städer i Kansas fick jag igår klargjort för mej vad jag undrat över sen jag landade i Kansas City, Missouri: Det finns två Kansas City, KCK och KCMO. Men de är bredvid varandra. Om nån pratar om Kansas City, lär de alltid mena KCMO. Det är där det händer. Förutom om man med 'händer' menar slagsmål, våldtäkt, mord och sånt, i så fall är det i KCK det händer. KCK är stället där polisen kommer upp till en om man åker omkring i en reasonably nice car och frågar om man är borttappad och eskorterar en tillbaka till the highway. Så nu veta ni he. (Vad jag fortfarande inte vet är varför en stad i Missouri heter Kansas City. Men det är en annan historia.)