Intervju nummer två: skulle du kunna tänka dej att bo här?
Ett tag, kanske, börjar jag. Men jag har alltid tänkt mej att jag kommer att återvända till hemknutarna när det är dags att skaffa egna hemknutar. Där är det mera... safe. Och jag börjar nästan skratta när jag hör mitt eget svar, för att sen nästan börja gråta istället, för jag gick omkring i New York för en vecka sen och kände mej aldrig unsafe, och hemma i trygga Finland skjuts åtta personer ihjäl i en skola och på en sekund är världen uppochnervänd.

(jag vet inte ens varför jag skriver, inga ord räcker till, och hur jag än vrider och vänder på det låter det som att det värsta är att min världsbild är nedskjuten och det är så förringande att jag borde hålla tyst. samtidigt - hur kan man?)

[ . . . ]