saker förändras när tiden går...
Ett tag var vi fem stycken, fem finländska flickor som skulle spendera ett år i Emporia, Kansas. Men en amerikansk manspersons relationsklaustrofobi startade en kedjereaktion som resulterar i definitiv hemfärd för två personer, utflyttning ur lägenhet för en annan.
ett land jag aldrig känt och nya smaker att förnimma, steg som måste tas och mina hyllor för mig själv.
Och jag är glad att jag har orsaker att stanna som inte kommer att förändras. Jag håller fortfarande på att lära känna det här landet, förnimma dess smaker, ta eller inte ta steg.
ännu lite äldre tar jag flyget härifrån och tänker att jag blivit lite starkare, tänker att jag bara måste se mig om och leva lite mer - du vet hur jag är.
Varje telefonsamtal är ett steg, varje leende, varje hello.
Och dimman lättar, oket lyfts från axlarna för vad är ett a eller ett b? Istället tar jag fram fracken ur garderoben och går och lyssnar på John och hans valthorn. Snart är det jul.
(lars winnerbäck - jag fattar ingenting)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar