tema: isberg.

Avd. Jag är för mycket estet för att klaga över vädret, men om det inte blir vår snart kommer min hårddisk att bli trött på alla snöbilder och begå kamikaze.

hans mamma var en sten, det kan ni slå er i backen på.

Mattis och Ronja och alla andra beskrivs hela tiden i naturtermer, om Lovis görs det en gång, och då är det inte något djur hon jämförs med, utan en sten. Det känns som att det finns en halv sida analys där, men det enda jag har att komma med är att hon kanske är Riddar Katos mamma, och det känns ju inte så akademiskt. Så att, sånt funderar vi på i Emmasborgen idag.

Jag tänkte nästan skriva Emmas fort, för jag skriver ju om Matt's Fort, inte Mattisborgen. Så nu fick jag en åsnebrygga för att än en gång påpeka att följande engelska översättning inte är värt ett dött mygglik ens i jämförelse med originalet som jag älskar, älskar, älskar.

"But I miss him," shouted Matt. "I miss him so much it cuts my heart!"
"Men han fattas mej", skrek Mattis. "Han fattas mej så det skär i bröstet!"

I övrigt får jag bara konstatera att det går mycket enklare att skriva om böcker som har skrivit sig in nånstans i ryggmärgen än såna där som man nu bara har läst ynka fem gånger eller så. Lättare att hitta exakt det där som man tänkte på skulle vara en bra grej, i alla fall, lättare att komma att tänka på saker som skulle vara en bra grej.

Anyway, 61 and counting. Det blir nog bra så småningom, ska ni se. Gubbarna sågar mest just nu, så det är ett sådär lagom lugnt och monotont oljud. Bilden har absolut inget att göra med nånting, för övrigt, jag tänkte bara dela med mig av detta mästerverk jag hittade i mitt skissblock. Dinosaurier gillar ju alla. Det har jag tillochmed skrivit i min gradu.

nu är julen slut.

Vi vet ju alla att det inte är sant att julen varar intill påska, utan bara till fastan, fast det är det ju nu, så jag tänkte det var lägligt att ta ner mina julskivor från väggen idag. Tänkte passa på att lägga upp min finaste LP istället, men den är en riktig tjockis, så den rymdes inte. Den får vara på bild här istället.

I övrigt är det mest landssorg och apelsiner.

träningens baksida.

I mitt nya liv som aktiv människa har jag fått en ovälkommen gäst: skuldkänslor. Det funkar på två olika sätt. Å ena sidan är det "positiva skuldkänslor", som typ "jag simmade en kilometer idag så nu får jag äta glass". Vadå FÅR? Says who? Skulle nån komma och arrestera mig om jag inte hade rört en fena på hela dagen och ändå åt glass? Iom att mitt motionerande har absolut noll att göra med min vikt finns det ingen som helst logik i den tanken. Jag tror hårt på att allt som är trevligt är bra för magen, som muminmamman. Well, vill göra det iaf, om huvudet skulle låta mig. Å andra sidan är det helt enkelt skuldkänslor över att inte ha rört på sig. Inte så att jag längtar efter att få motionera för motionerandet skull, eller ens för detdär välbefinnandet som lär ska infinna sig efteråt, bara detdär naggande: jag borde röra på mig, jag gör inte. Det har väl den positiva effekten att jag förr eller senare ger upp, men ändå, det kan väl inte vara meningen att gå omkring och känna sig skyldig hela tiden? Det är ju helt värdelöst. Om inte om vore skulle jag ge upp hela projektet bara därför.

mvh. Emma, nyss inkommen från en promenad i -20 grader och snöyra. Och som nu tänker äta glass; inte för att jag får, utan för att jag vill.

kommentarer om kvällens sällskap.

Alcazar: Så nedtonad scenklädsel. Men de känns ju lite som lejonen: fortfarande kvar efter alla dessa år.
Christine Meltzer: Klipp dig. Och skaffa ett jobb.
Johannes Bah Kuhnke: Alltså, av en allegedly känd musikalstjärna borde man kunna vänta sig bra sångröst och scennärvaro och sånt, yes?
Måns Zelmerlöw: Han är i ärlighetens namn bättre på att läsa innantill än CM. Och hade fin fluga.
Elin Lanto: Var inte hon bra då i början av sin karriär?
Janne Happonen: Inte för att finnar nånsin har varit kända för sin goda klädsmak, men hur svårt är det att hitta en dräkt som passar? Du vet vad man brukar säga, lär dig av dina lagkamraters misstag, kiddo.
Erik Linder: Undrar hur många som röstar på det här bara för att det både låter som och är Gärdestad?
Matti Hautamäki: Om jag inte visste bättre skulle jag tro att han är svensk. Bäst när det gäller och det där.
[EDIT efter andra hoppet: "Matti Hautamäki gör en Finland". Nä, han är nog inte svensk.]
Getty Domein: Nämen, jag visste inte att Foreman i House kunde sjunga också?
Harri Olli: Finlands mest språksamma idrottare hoppar nånstans åt skogen.
Timoteij: Om man skulle ta Alexander Rybak, dela honom i fyra, byta kön på honom och färga honom blond, är det såhär det skulle bli?
Darin: Sverige, ni vet att ingen i Europa kommer att rösta på Darin, va?
Janne Ahonen: Om Majdic & Pärson kan ta medalj skadade borde väl sisu kunna göra det också, eller? Helt bra första hopp. Fast nu säger de att han hoppar av. Jahapp. Skreepi.
Crucified Barbara: And twelve points from Finland goes to... Sweden!
Dolph Lundgren: Så länge han inte programledar sig är han ju semirolig, min namne. Glöm snille och smak, det är diggiloo diggiley som gäller.
Blå gubbar: Va?

två saker om ishockey och en om fotboll.

När det var 7:52 kvar av matchen gick jag till kyrkan och sjöng för församlingen som bestod av ungefär lika många människor som Finland hade gjort mål. Men jee! Men hörni. Hur kommer det sig att det skrinnar omkring till exempel tröjor som det står Selanne på när det också skrinnar omkring tröjor som det står Pitkänen på? Jag blir så upprörd av inkonsekvens.

Jag satt och tänkte på att den första gång jag minns att jag tittade på ishockey sådär aktivt var när jag gick på sexan. Största delen av klassen drog hem till Anso direkt efter skolan för hon bodde närmast, och så satt vi där och hejade på lejonen i VM. Det känns som länge sen - rent bokstavligen ett halvt liv, faktiskt - men det lustiga är att det är samma lejon jag sitter och hejar på nu. Teemu Selänne, Olli Jokinen, Jarkko Ruutu. En del är borta, en del är nya, förstås, men ändå.

Slutligen: match mellan Inter och Atalanta i Milano i slutet av april? Okej då. Om det nu ska vara så onödigt.

allmänbildande litteratur.

Jag tänkte att nu under OS kunde man ju passa på att förkovra sig i allmänbildande litteratur under periodpauser, analyser om var det gick snett och, ptja, curling. Så jag gick till biblioteket och lånade en hög böcker. Jag hoppas bara att de inte ska vara för invecklade så att jag känner mig helt korkad.

os-medalj!

Förresten: Peetu Piiroinen! Tack. Snowboard är en av de roligaste grenarna att titta på, tycker jag. Och ännu roligare är det ju med medalj. Rolig var också situationen när slutresultatet var fastställt och amerikanerna (guldmedaljören & bronsmedaljören) sprang omkring och skrek som galningar/OS-medaljörer, och finnen (silvermedaljören) bara stod där och mest såg bortkommen ut.
Åh, Amerika. Åh, Finland.

renoveringen - the what's in it for me edition.

Eftersom ni har tvingats följa med renoveringens vedermödor tänkte jag att det är väl inte mer än rätt att ni även får njuta frukterna av desamma. Målet med hela projektet torde väl de facto vara att öka de boendes trivselfaktor och/eller höja fastighetsvärdet. Dessutom har en del undrat vad de håller på med så här länge egentligen. Så låt mig ta Er*, bästa läsare, med på en guidad rundtur i min nya, förbättrade lägenhet.

I badrummet finns nu ett spegelskåp, en ny lavoar samt en ny kran som inte fungerar. I köket finns nu en fläkt.

Hela projektet lanserades som en rörrenovering. Följaktligen har jag fått nya rör. Vitmålade dessutom, om ni kan tro det. Om inte, kan jag visa färgfläckar på golvet som bevis.
Vissa rör leder ingenstans. Det har också tillkommit en del hål i väggen som inte heller fungerar. Det här kan man välja att tolka som lyxigt, i enlighet med Tevyes trappor**. Man kan också välja att se det som en terminatoresque hälsning: We'll be back.

Och så lite damm förstås! Hur är det nu man brukar säga, damm är bara bevis på att någon har gjort något roligare? Jag för min del har fullt sjå med att förstå hur det där fotavtrycket har hamnat på soffan, för det är på framsidan, vilket tyder på att personen i fråga har gått i lodrätt riktning och alltså torde vara Spindelmannen. Bara det är ju värt allt besvär, tänk, Spindelmannen har varit i min lägenhet!

Så vad säger ni, var det värt att höra och läsa allt gnäll?

* På tal om Er fick jag en lapp där det stod "Vi har granskning av renoverade ytor I er lägenhet..." resp. "Meillä on tarkastus saaneerauksen jälkeen Teidän asunnossa...". Avd. Behåll ni er teitittely, finnar; skriv ni era substantiv med stor bokstav, tyskar; på svenska skriver vi prepositioner versalt!
** If I was a rich man... There would be one long staircase just going up, And one even longer coming down, And one more leading nowhere, just for show. Från Fiddler on the Roof.

klagovisorna, del oändlighet.

Jag hade tänkt sluta klaga på det här renovereriet, allt gubbspring. Jag hade tänkt säga halleluja, de är färdiga i min lägenhet från och med idag. Jag hade tänkt skatta mig lycklig över att få sova länge en morgon, inte behöva stiga upp och klä på mig innan klockan sju, inte behöva gå hemifrån utan att låsa dörren, inte behöva lyssna på borrar och inhalera målfärg, inte omringas av random gubbar i mitt eget hem.

Men så vaknade jag ju ändå runt sju av de där borrarna. Och så ringde det ändå på dörren klockan åtta i morse. Och det var visserligen en städerska som skulle komma och reda upp, och det är väl lyxigt i och för sig, men i det här skedet är det bara ännu en främmande person i min lägenhet. Och just kom det en gubbe och gav mig nån information och är jag vuokralainen så kan jag ju berätta åt min hyresvärd att de ska granska min lägenhet imorgon. På typ hankmofinska dessutom. Och jag hade mest lust att först slå till honom och sen säga att jag inte tänker kontakta min hyresvärd för det är de som är orsaken till allt detta hemfridsbrytande och att jag har lust att slå till dem också. Och de bara borrar och borrar, och nu dammsuger tanten med en dammsugare som låter ungefär lika mycket som den på jobbet, som inte suger alls utan använder all energi till att suga.

Så nu kan jag lika gärna passa på att klaga på småsaker. Som till exempel att gubbarna tänder alla lampor och aldrig släcker dem igen. Som till exempel att jag fick elräkningen i går och funderade över hur mycket av den där elen jag nu sen sist och slutligen själv har använt. Som till exempel att dörren till min lägenhet har varit öppen varje dag de senaste två veckorna och vem som helst skulle ha kunnat traska in och ta vad som helst om de hade velat.

Den senaste tiden har jag väntat på idag. Nu väntar jag på påsk. Carpe diem my ass.

EDIT: Tre timmar senare har ytterligare två gubbar varit här. Jag tror dom gillar mig.

stay tuned för "renoveringen - the what's in it for me edition"

ömsesidig kärlek mellan mig och min telefon.

Har jag förresten nämnt att jag gillar min telefon? Det bästa med den är att bakgrunden ändrar hela tiden. På jul är det julgransbollar, på nyår fyrverkerier och igår regnade det hjärtan. Den stora frågan nu är varför den har skjutit fyrverkerier idag. Kinesiskt nyår?

Man kan förresten ringa med den också.

sportigt.

Min långa tid som utövande sportare har lärt mig att sådär en tretiden på eftermiddagen är en bra tid att anlända till simhallen. Lagom lite folk och så. Jag behöver min spejs. Nåja, det var faktiskt premissen jag utgick från från början, men erfarenheten har bekräftat min hypotes. Till exempel sisådär en klockan åtta på morgonen är rätt dåligt. Inte nog med att bassängen är full av hurtiga människor, en hel del av dem är dessutom plaskiga showoffs. En gubbe hoppade i och var i andra ändan innan jag hade tagit två simtag ungefär. Jag inbillar mig att det är ungefär så det känns att bli omskrinnad av Apolo Anton Ohno. Man trodde att han var sist men vips är han nånstans där långt framme, en linje så liten att den är en prick. På tal om denne Ohno: snälla säg att man uttalar hans namn Oh no! Det skulle vara det roligaste namnet sen... Donowho, typ.

dagen till ära.

Såhär dagen till ära vill jag skänka er en blomma.
Glad vändag / allahjärtansdag / singles awareness day*!

* hah, nu läste jag just att för att uppmärksamma den versionen kan man klä sig i grönt "as it is considered to be the 'opposite' of red". Det visste jag inte om, men matchar min gröna kofta med gröna strumpor. Denhär singelheten faller sig naturligt.

OS

Svenskar är så roliga. Det har gått en dag och OS är redan ett fiasko. I Finland konstaterar vi bara att "Janne Ahonen ei aivan onnistunut".

melodifestival, kval II.

Min personliga favorit, hondär Edith Piaf som sjöng en bondlåt, blev sist. Vad lära vi oss härav? Svenskarnas preferenser äro outgrundliga. Annars då? Man undrar ju om alla har gått i uttalskurs för att uttala Sa-ade. Och så får man ju bara konstatera att i Sverige verkar Melodifestivalen i sig vara det viktigaste, det där Eurovision Song Contest eller vad det nu heter är ju något av en bisak. Hur förklarar man annars deltagare som t.ex. Dogge & Andra generationen? I ESC får man bara vara 6 personer på scen. Svenskarna ändrade reglerna i sin egen tävling tills ifjol, så i Melodifestivalen får man vara åtta. Det är ju en sak om man nu har två dansare mer eller mindre; inte för att nu nedvärdera dansarna på något sätt, men det gör ju bara showen större eller mindre. Det är väl fortfarande låten som är huvudsaken. Eller? Om de - i brist på bättre uttryck - officiella deltagarna* däremot är fler än sex måste man ju lämna nån hemma sen om man vinner. Som upplagt för skandalrubriker.

Tips inför nästa deltävlingar: om någon ensam man i läderjacka är med kommer han att gå vidare till final.

* Vem som är de officiella deltagarna kan ju iofs också vara lite oklart. I finländska tävlingen deltog ju till exempel en tvekönad, tvekroppad varelse vid namn Linn.

skrotar runt.

Det här inlägget skriver jag mest för att jag vill använda uttrycket skrota runt, som jag läste på en blogg nyss. Det var kärlek vid första ögonkastet. Alltså: Jag skrotar fortfarande runt på turistorten Sandsund i snöyran, men imorgon åker jag tillbaka till Vasa. Då har jag tänkt känna mig som hemma i mitt eget hem (as if) och hoppeligen göra lite vettiga saker. Så tänkte jag gå och lyssna på The Cajunga också. Jag köpte deras nyutgivna album häromdagen på grund av ungefär lika delar "det här är nog bra" och "man kan ju ta och understöda lokala förmågor". Första genomlyssningen såg ut ungefär som bilden och jag kunde konstatera att den senare orsaken var helt onödig. Nu lyssnar jag på Motion City Soundtrack och ska just laga tofu parmesan till min familj och sen ska jag sätta en rosett i håret och åka på femtioårskalas. Tjo!

en tredjedels get testar:

Kismet Raspberry Cheesecake. Smakar som vanlig Kismet, fast med tekohallonsmak. Ingen ostkaka nånstans. Fail.

ett tillägg:

"– Jag tycker att det finns ett annat djup jämfört med hur det har varit förut. Juryn har varit otroligt noggrann när det gäller texter så att det ska finnas en andemening i det artisterna framför ... Det är inte bara ord som staplas på varandra och blir en glad text, utan det här handlar faktiskt om... saker"
- Christer Björkman i Aftonbladet.

"Jag är singel. Jag är singel. Jag är singel. Jag är singel."
- Frispråkarn.

diggiloserrapport.

Ifall ni undrade så kan jag erbjuda ett gäng blandade intryck från lördagskvällen:

• Dolph Lundgren. Dolph Lundgren?! Again, I ask you: Dolph Lundgren??
• Ola, klipp dig. Och skaffa ett jobb.
• Värdighet och detdär musikaliska och sånt aside: när Salem Al Fakir ler känns det lite som att man skulle kunna göra grimaser eller leka tittut hela dagen bara han gör det igen.
• Öppningsminuterna kostade troligen mer än hela finländska uttagningsrumban totalt. Men startfältet var nästan lika pinsamt.
• Varför hade alla glömt att ta på sig byxorna?
• Varför gick inte Anders Ekborg vidare? Vi är ju kompisar.
• Vad var det för frispråkigt med Frispråkarn egentligen? Och varför hade han klätt sig sådär?
• Voldemort hade gett Jenny Silver en arm. Akta dig så du inte sviker honom en endaste sekund, Jenny, det kan bli din död.
  
• Pain of Salvation hade ju en helt bra låt, men den överskuggades lite av att det helt oförklarligt stod en bunt gubbar helt stilla på scen.

Och sånt.

hälsningar från sandsund!

Vissa av mina närmaste är ju i Kenya och vissa i Thailand så jag tänkte också åka ut och resa lite. Så nu har jag rest norrut. Jag befinner mig just nu på en liten ort som heter Sandsund. Vi har rätt skönt väder, milt jämfört med hur kallt det har varit hemma på sistone. Här finns jättemycket snö så man kan säkert skida ifall man inte har några grava trauman som hindrar sådana aktiviteter. Det är lite dåligt med sevärdheter här, men vem gillar egentligen att gå på museum? Det är ett riktigt lyxhotell jag bor på: man får inte bara gå på WC precis när man vill, utan man får även studera kyrkohistoria under tiden. Vi hade en skräckupplevelse med en besatt katt i morse, men annars har resan hittills gått bra.

Hälsningar, Emma

idag har jag...

...storstädat! Visst blev det fint?

hallelujah moment. not.

Plan: efter två helger hemhemma i sträck och noll aktivitet på gradufronten efter 40-sidorspresentationen ska jag ta och stanna i Vasa lite längre och komma igång igen och leva lite normalt sådär.

Verklighet: "Bästa aktionär/lägenhetsförvaltare, vi påbörjar arbetet i Er lägenhet 3.2.2010 kl. 7.00". Also, "Bästa aktionär/lägenhetsförvaltare, vi måste tyvärr stänga av vattnet 1.2-4.2.2010 mellan 7:30-15:30". Nämen hej, roligt! Jag får väl skylla mig själv för att jag har kollat så fel på schemat att jag trodde att de skulle komma hit om två veckor, men ändå. Jag orkar effing inte. Vad gör man nudå? Far hem till mamma* igen? Drar på en två veckors semester till Långtbortistan? Also, "Vi ber er vänligen tömma kryddhyllan i köket samt köksskåpet som finns bredvid kryddhyllan mot badrummets sida ... Även tamburen skall vara fri från kläder, skor etc." Vadå för effing kryddhylla? Räknas hyllor man har lagt dit själv? Kommer de att ta bort dem? Vad är etc? Är en byrå en etc?

Och den viktigaste frågan av dem alla: kan jag inte anmäla dem för hemfridsbrott? För jag kan ärligt säga att jag inte minns den senaste gången jag skulle haft nån hemfrid överhuvudtaget. Halleluja.

* inte för att mamma är hemma. men ni fattar pointen.

procrastination deluxe.

Avd. "Saker man kan göra när man inte läser till studenten": baka hi-hat cupcakes och New York blueberry cheesecake.
Avd. "Saker man kan göra när man inte skriver gradu": titta på när ens syster inte läser till studenten, och dokumentera i bilder.

ljusna mig igen, igen, igen.

annandag apati. orkar ingenting. av ingen orsak.
solen, kom tillbaka, jag saknar dig.

tiedoksi

Ifall ni har tänkt åka till Bryssel i sommar kan jag tyvärr inte erbjuda härbärge. Däremot är ni välkomna att fira min fil.mag.examen i vår!

åh. helg. riktig, ledig helg.

Det blev både blod* och tårar** på slutrakan, men inte speciellt mycket svett. Härmed är 40 sidor hursomhelst inskickade och bortom all min kontroll, och jag ska spendera hela helgen med att bara njuta och ta det lugnt och leka med gamla och nya vänner och inte tänka på gradun en enda gång. Jag tänkte börja med att leka med Ben och Jerry.

* Jag bröt av en nagel på dendär bibbaroboten som I tyckte (tycker?) är så cool. Och inte "åhnej jag bröt av en nagel, nu är dom olika långa!"-bröt av, mera "kan inte använda mitt högra pekfinger"-bröt av.
** Om du kollar på en "Du vet att du har sovit för lite när..."-lista, kan du vara ganska säker på att "...du får tårar i ögonen när du läser Mattis&Ronja-försoningsscenen i Ronja Rövardotter på offentlig plats" finns med där.

14.4.2008 / 20.1.2010

You say potato, I say potato.

dagens fråga.

När man listar en isländsk författare i sin bibliografi, ska man följa isländsk kutym och lista förnamnet först då? Och var i alfabetet kommer i så fall Þuríður?

förlåt, universum, det var inte meningen.

Man ska inte skriva såna inlägg som jag gjorde igår, förstås. Jag borde vetat bättre. Universum gillar inte sånt. För efter att ha luggit och läst Naomi Noviks Elfenbensriket till längre än nödvändigt i går natt väcktes jag halv åtta av att rörgubbarna satte igång med att borra med både mer volym och mer ihärdighet än vanligt. Bredvid mitt öra, ungefär. Dessutom är vatten&avlopp avstängt tisdag, onsdag och torsdag. Dessutom upptäckte jag att word bara lekte med mig och hade lagt till en tom sida*, så int hadd jag sen heller 40 sidor. Dessutom har EU fortfarande inte hört av sig.

Kort sagt: jag gör som Alfred och skiter i det, dricker chai latte och går och handlar tomater i stället.

bildtext: det är tur att det här teet är så förmårrat gott, för det finns viss risk att jag skulle köpa det ändå, bara för att förpackningen också är så förmårrat fin.

* är det nån som fattar varför word tolkar "sidbrytning före" som "sidbrytning före och efter, så att det automatiskt byter sida varje gång man försöker skriva nånting ens i närheten av texten"?

den magiska gränsen.

Mina damer och herrar, vänner och ovänner:

[trumvirvel]

Mitt gradudokument innehåller nu fyrtio (40) sidor.
Nu tar jag ledigt resten av dan.

p.s. ifall nån undrar varför jag inte istället tar ledigt resten av veckan får jag ju medge att jag har sex sidor kvar tills jag har fyrtio sidor text. men jag känner att det är hemskt mycket bättre för min självkänsla och moral att räkna alla sidor, även de som strängt taget inte borde räknas. dessutom: ifall jag totalt går in i väggen och inte lyckas skriva ett enda ord till innan fredag kan jag helt kallt åberopa försvaret att jag trodde att alla sidor räknades. allt är hemåt nu, alltså. d.s.

turist i egen stad.

Igår köpte jag en kamera. Idag har jag lekt lite med min nya kompis. Jag stod på en snöig stig och fotade kyrkan i allsköns ro och så märkte jag att nån stod bakom mig - sa ingenting, bara stod där och ville förbi. Aj, sori, sa jag och steg åt sidan. Excuse me, sa hon. Sen stod jag och fotade Zacharias Topelius och funderade varför nån hade lagt en blombukett framför hans staty. Då gick två tanter förbi och konstaterade att där står nån turist och fotar Topelius. Som att man inte får ta bilder bara för att det ser ut som att både kyrkan och Topelius fryser!

Imorgon hoppas jag det blir vinterljus. För annars kan det hända att jag måste skriva hela dagen, och det kan vi ju inte ställa till med.

dagens fråga.

Vad betyder "Behaga nära Installationscentral" egentligen?

summering av ett decennium, del tre.

2007

Jag skrev min kandidatavhandling. Sjöng vidare, målade tavlor, lekte med Jenni. På sommaren rockade jag med Ion Plunt och insöp Finland. För annars var det mest USA. Först var det tankar och planer och diverse förberedelser med papper och pengar och visum och grejer. Och sen var jag där på riktigt. Jag lärde känna nya människor, gick på nattliga promenader, såg på film, åt konstiga saker, studerade intressanta saker, skrev, våldgästade John & Joes rum, semestrade i Manhattan, New York och Manhattan, Kansas, grät mer än någonsin förr och var lycklig som kastanjetter. Till julen kom jag hem och hälsade på och resan tog längelänge, men det var makalöst fint att komma hem, och makalöst fint att veta att jag fick åka tillbaka.

2008

Jag åkte tillbaka till USA. Lärde känna fler människor, och gamla bättre. Bodde praktiskt taget i North Tower-aulan och såg mer baseball, basket och amerikansk fotboll än vad som är hälsosamt. Tog varje tillfälle i akt att mobba USA, sådär som jag gör med allt jag tycker om. Spelade klassiskt piano, sjöng några toner på lektioner men mest i smyg, skrev ännu mer. Gick på fler nattliga promenader, åt glass, åkte till Texas, levde i nuet. Så kom jag hem och famlade i en dimma hela sommaren och kunde ha gjort lite vadsomhelst för att hitta hem eller hitta bort eller i alla fall hitta ut. Till hösten fick jag lite mer struktur, lite kurser och en ny kör och så småningom hittade jag väl... mig i alla fall. Julen blev den bästa och folkrikaste i kvinnominne.

2009

Jag blev faster, moster och tant. Jag levde alltmera på finska, på gott och ont. Jag hälsade på i USA och undrade varför jag for hem när jag var med folk och undrade varför jag kom tillbaka när jag var ensam. Barack Obama blev president. Jag trillade ner från ett träd och hade sjuk rygg på obestämd tid. Jag lärde mig grekiska och norska och danska och tyska (alla dessa flytande). Vi drog på roadtrip till södrafinländska lande och gick på bröllop. Jag blev fil.kand. och började skriva min gradu. Jobbade mer än vanligt. Hade fler gubbar än vanligt springandes i min lägenhet (and not in a good way). Tog paus emellanåt och åkte söderut eller västerut.

Och sen blev dået nu och då vet man aldrig vad som händer. Gott nytt decennium!

det är det här som kallas ambivalens, va?

Å ena sidan: Meeh, bli mitten av januari already! Dumma EU, ge mig min framtid tillbaka!
Å andra sidan: essädeadline 15.1. Det är länge till det, va?

ny bokhylla.

Jag har en ny bokhylla. Eller, nåja, ny som i "pensionerad från sin tidigare funktion". Annars har jag skrivit några sidor om ingenting, traskat omkring i ett vinterlandskap som är så vackert att man får hjärtsnörp*, spenderat kvalitetstid med en balansboll, gett upp försöket att spela easy acoustic rock när det innebar att stämma om gitarren, tittat på en film som enligt fodralet är maailman paras seikkailu**, städat mina kökshyllor och ävenledes städat bort det mesta av julen och kokat gröt. Imorgon klockan tolv femton börjar jag läsåret och arbetsveckan. Imorgon klockan tretton fyrtiofem tar jag helg.

* Jag vet inte riktigt vad hjärtsnörp är, men det låter passande.
** Princess Bride, alltså. "Inconceivable!" "Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die!" "Do you always begin conversations this way?" Har jag sett den för många gånger eller är så gott som varje replik odödlig?

summering av ett decennium, del två.

2004
Jag tog studenten. Ion Plunt åkte på Europaturné till Cypern. På sommaren sålde jag glass. Till hösten skulle vi flytta in i en lägenhet med pistagegröna väggar, fast jag for sen ensam till Åbo och bodde bland kossor och fält och tyckte väl i och för sig att det var trevligt men jag hittade aldrig riktigt in till stan. Jag litt.vetade och litt.cirklade för allt vad tygen höll. Jag skickade ett brev till en pojke och han tyckte det var intressant, på ett bra sätt. Min syster var i Norge och jag hälsade på. I mellandagarna åt vi på kinesisk restaurang och återvände till efterrätten och räkningen efter filmen.

2005
Jag läste böcker tills det tog stopp. Då sökte jag in till Vaasan yliopisto. Jag konstaterade att jag inte funkar på distans. Var det den här sommaren Jaro vann alla matcher vi var på men förlorade alla andra? Jag sålde i alla fall mera glass. Och Ida blev civil. Till hösten flyttade jag till Vasa. All finska skrämde livet ur mig, men annars var det bra. Jag krossade ett hjärta ett par, tre gånger. Vi drog till Helsingfors och tittade på friidrotts-VM. Min bror gifte sig.


2006
Jag började sjunga i Blessed Mess. På påsken åkte vi till Israel och hälsade på Sara & Sung Heun. Till hösten gifte de sig. Jag började jobba i guldsmedsaffären, som mest just då när bröllopet skulle förberedas. Vi åkte till Norge för min kusins bröllop. Lovisa blev konfirmerad. Annars flöt väl livet på som vanligt, jag fortsatte att studera engelska och bo i lägenheten med ett fönster där man kunde sitta och spendera största delen av min lediga tid i Vasa med Jenni.

bilaga till summering av ett decennium, del ett.

Så jag kom till Vasa och hittade några bildskivor i mitt piano. 2002 bara, men bättre än ingenting, så jag tänkte bifoga bildbevis från första delen av decenniet.
Bild 1: Sommaren 2002 åkte Jenni och jag till Helsingfors och jag köpte de där bruna manchestersammetsbyxorna som jag använde tills de blev trasiga och saknar fortfarande. Jag köpte också en hatt, som enligt uppgift såg ut som att jag hade strumpbyxor på huvudet. Den har jag kvar.
Bild 2: Den här bilden på Stefan Sundström får representera de konserter jag var på under den här tiden: Sundström, Kent, och Popkalaset med Håkan Hellström.
Bild 3: Jag hade kycklinggult hår och en tröja som det stod Klas-Göran på.
Bild 4: Vi skrev, spelade in och editerade en film
Bild 5: Ion Plunt var ett faktum, Idas hår var helt superrött och Teletubbies-pinsen fick hon av oss i födelsedagspresent, tillsammans med ett rosa leksaksstrykjärn.
Bild 6: På välkomstfesten med temat Almost Famous* klädde vi ut oss till Prusseluskan och Pippi. Notera att Sergel, skyltdocksarmen, är med!

* Jag minns inte riktigt logiken bakom att vi klädde ut oss till sagofigurer när andra kom som Britney Spears och random superstjärnor, men vi var väl före vår tid; följande år var temat Sagofigurer.

midvinternattens köld är hård.

- 26 grader kan leda till ovanliga frågeställningar. Som till exempel: kan jag köpa gurka eller kommer den att frysa i kassen på väg hem?

summering av ett decennium, del ett.

Jag tänkte inleda det nya decenniet med att summera det gamla. Ni vet, sådär som man brukar göra. Carpe diem, släng dig i väggen; här carpar vi gårdagen. Eli, without further ado (borde kanske fundera på att ge som nyårslöfte att använda ett språk åt gången... äh):

2000
Jag slutade åttan och började nian. På sommaren blev jag konfirmerad. Fotbolls-EM gick i Holland/Belgien och jag fick play-by-play uppdatering hemifrån via SMS på rippilägret. Jag hade kort hår och MicMac-byxor. Jag tappade bort några vänner, men hittade några andra; fick frågan "När har du varit som lyckligast?" och inledde mitt svar med "Jag tänkte säga att jag är det just nu, men..."

2001
Blev borttappad. Min sista termin i högstadiet kändes ändlös. Jag besökte en psykolog som berättade för mig att man har åtminstone fyra personer inom sig. Jag tyckte att hon lät schizofren. Föreslog "Det finns ett liv efter döden - vi är det levande beviset" som klasslogan. Det fick inte igenom. En klasskamrat dog. På sommaren spelade vi in en film. Jag hade orange hår och problem med utrum/neutrum. I slutet av sommaren åkte jag på språkresa till Brighton. Sen började jag gymnasiet och hade kallt, men bra.

2002
22.2.2002. Jag fyllde aderton och tog körkort. På våren åkte jag till Frankrike från skolan. Jag färgade håret kycklinggult och tyckte tydligen att det var en bra idé. Arsenal vann dubbeln. Sen blev det sommar, Sommarn Före Tvåan. Jag levde och älskade och kände som aldrig förr. Hittade Twinmind och vi satt på bryggan i gamla hamn och skrev sånger om att döda cowboys. Hon introducerade mig till Winnerbäck och Chicago-jazzen och i slutet på sommaren lyssnade jag på Hoobastanks Running away och var heartbroken men så blödande levande ändå. Till hösten hittade vi vår tredje musketör och Ion Plunt var ett faktum (as a matter of speaking, det var ju Continuum Transfunctioners och allt möjligt).

2003
Vi började skriva i skoltidningen Geten och blev legendariska - åtminstone för oss själva. Min pannlugg var straight. Vi spelade volleyboll i skollaget och förlorade nästan alla matcher men hade roligt ändå. Vi var med i ett diktprojekt, gav ut en bok och drog på lanseringsturné till Borgå och Ekenäs. På juldagen dog min faffa.

Och sen fortsatte decenniet...

P.S. Jag hade tänkt illustrera med bilder, men det är dåligt med digitala bilder från den gamla goda tiden. Kanske blir det bättre i nästa del. D.S.

dan före dopparedan.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det lär ska vara julafton imorgon. Så nu ska jag gå och rimma och lacka de sista paketen (*harkel*de flesta*harkel*).

God jul!

P.S. Bilden är från förra årets julfirande och illustrerar bra, tycker jag, konceptet fridfull jul. D.S.

and that's the truth.

Sämsta: Månadsskedar. När jag blir envåldshärskare ska jag köra ett sånt där fint bål á la bokbränning eller spinnrocksutrotning och smälta ner alla månadsskedar och göra något roligare med silvret i stället.

Bästa: Gamla gulliga tanter. Och vita jular. Och jultröjor som är så fula att folk inte vet om man är seriös eller inte. Jag är alltid seriös.

veckans bedrift.

Titeln "Veckans bedrift" går till Emma, 24, som två dagar efter att hon kommit hem från tax free-färjan märker att hennes parfym är totalslut. Bra.

jullov och all denna finska.

Efter morgondagens tyskatent & sista juluppträdande (finaste på hela köråret: veteranernas julfest) har jag tänkt ta jullov. Det jag ser fram emot just nu framom allt annat är att komma hem till mitt svenska liv. Igår när jag traskade hem efter konsertjatkot kändes min tillvaro helt hopplös. I princip hela mitt sociala vasaliv numera går på finska. Och det funkar inte. Det har inget med umgänget att göra. It's not you, it's me. Jag är ingen rolig person på finska. Jag är ingen kunnig person på finska. Jag är ingen nyanserad person på finska. Och jag är ingen hel person på finska.

Så kära tomten, i julklapp vill jag ha antingen svenska vänner eller en injektion finska rakt in i ryggraden. Det är väl inte för mycket begärt?

jag är ingen snällare doktor.

Det fanns en tid då man måste skriva om Arja Saijonmaas nakenbilder för att få random folk att hitta hit. Nu räcker det med att skriva en bokrecension om Twilight. Det är typ den enda webbsökningen som leder till min blogg numera.

Förutom att någon sökte en "snällare doktor". Det tyckte jag var fint.

dagens boktips.

Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara.

Nicole Krauss' Kärlekens historia handlar om Leo, en gammal man som är så ensam att han tappar växelpengar på golvet i affären med flit för att folk ska märka att han finns, och om Alma, en flicka som börjar söka ett sätt att göra sin mamma glad igen, men leds in på en jakt på den sanna historien bakom boken Kärlekens historia, eller varje flicka någonsin, och om andra människor, vars öden alla vävs in i varandra. De olika historierna är lite förvirrande - men inte så att man vill ge upp, bara så man vill läsa vidare för att förstå. Tidvis påminns jag om Jonathan Safran Foer - språkbehandlingen och dendär surrealistiska jakten som bara kan finnas i en roman - och det är ett av de bästa betygen jag kan ge. Det är en sån där bok som man blir alldeles lätt av, och vill citera varannan rad ur.

Det första språk som mänskligheten ägde var gesterna. ... Under Tystnadens tidsålder samtalade folk mer, inte mindre. ... Man skilde inte på språkliga gester och livsnödvändiga gester. Arbetet med att till exempel bygga ett hus eller tillaga en måltid var i lika hög grad ett uttryck som när man gjorde tecknet för Jag älskar dig eller Jag menar allvar. När en hand användes för att dölja ansiktet då man blivit skrämd av ett högt ljud var det något som blev sagt, och när fingrarna användes för att ta upp det som någon annan hade tappat sa man någonting; till och med när händerna var i vila var det något som blev sagt. Naturligtvis skedde missförstånd. Det hände att man kanske lyfte ett finger för att klia sig på näsan och om man just då råkade se på sin älskade, kunde den älskade ha misstolkat det som den inte helt olika gesten för Nu inser jag att det var fel att älska dig. Sådana misstag var hjärtslitande. Men ändå, bara för att folk visste hur lätt det kunde ske, för att de inte gick omkring och inbillade sig att de förstod allt som andra sa, hade de vant sig vid att avbryta varandra och fråga om de hade förstått rätt. Ibland var sådana missförstånd till och med önskvärda eftersom det gav folk en anledning att säga. Förlåt mig, jag kliade mig bara på näsan. Naturligtvis vet jag att jag alltid har gjort rätt i att älska dig. Eftersom dessa misstag skedde så ofta utvecklades gesten för att be om förlåtelse till sin allra enklaste form. Genom att helt enkelt öppna handen sa man: Förlåt mig.

stockholm.

Vi yrade runt på stan på jakt efter pippikängor och den perfekta klänningen. Jag köpte helt normala saker, som presentband och jordnötssmör. Vi såg Cats på Cirkus och tyckte att genomförandet var utmärkt men pjäsen skräp. Vi gick och frös i regnet på Skansens julmarknad men köpte ostkaka och polkaklubba innan vi åkte buss gratis in till centrum. Vi skrattade åt en stulen lampknapp, sjöng karaoke, hörde bra skämt (vissa för fjärde gången), svettades, frös, diskuterade twilight, försökte lista ut hur duschen fungerade, vägrade buggsvängen 'rump' och besökte bokhandlar. Och så köpte jag typ världens bästa grej fast det är en julklapp så det är hemligt.

klassisk musik.

Kom just hem från Saint-Saënskonserten. Det var lite omtumlande att kyrkan var full, och att folk till och med stod (inte för att de inte skulle ha rymts, förstås; mera sådär finländskt "jag vågar inte gå och sätta mig längst fram för då tittar alla på mig när jag går dit"-stående). Är det inte meningen att de uppträdande ska vara fler än publiken på ett riktigt kulturevenemang?

Jag tycker det är väldigt underhållande att titta på klassiska sångare när de sjunger. Lite sådär att jag nästan skulle vilja trycka off på volymknappen och bara titta på galna mänskors mimik. En grej som jag också brukar fundera över i såna sammanhang är att det oftast verkar krävas så mycket ansträngning. Det är klart att det gör; men ofta är det ju så att om någon är riktigt duktig på något så ser det jättelätt ut. Sällan så med klassiska sångare, tycker jag.

Nåja. Nu tänker jag lämna höga A bakom mig och sticka till Stockholm över helgen i stället. Min tent som jag hade tänkt skolka från på måndag har till och med blivit flyttad fram en vecka så det är helt meant to be!

ett litet råd:

Ni är säkert smarta nog att veta det här redan (fast det trodde jag å andra sidan att jag också var) men skriv alltidalltidalltid upp varifrån ni tar citat ifall det finns minsta lilla chans att ni nånsin vill citera dem. Gör det fastän chansen inte finns.

För vad gör man egentligen med ett dokument på hårddisken som heter "draft for trends & issues" och som innehåller citat som "Because readers get swept up into the story, they may not consciously note stereotyped behaviors yet they may unconsciously process the information"? Svar: Ingenting. Spelar roll att citatet inte precis uttrycker någon originell tanke; det är ju grymt irriterande att behöva söka efter nån som skrivit exakt samma sak. *slå sig själv i skallen*

Men annars går det bra. 27 pages and counting.