årskrönika 2008, the facebook edition.

Man brukar ju börja det nya året med att se tillbaka på det gamla och summera vad man gjort under året, vad man lärt sig och på vilka sätt man har blivit en ny, mycket bättre människa. Men orka minnas vad man har gjort, så därför stjäl jag idén från nån annan blogg (till den bättre mänskligheten hör tydligen inte bättre källhänvisningar) och presenterar mitt år som den fejsbukknörd jag är: genom utvalda statusar från året. Såhär spenderade jag alltså 2008:

Januari

1/9 Emma thinks a month has gone by insanely quickly.

1/9 Emma is struggling to find a place for icebears and martallar before the 15th.

1/10 Emma has a visa, a train ticket and a bag of turkish pepper - pretty much all set for the trip back, in other words!

Februari

2/1 Emma thoroughly enjoys feeding Americans Finnish candy.

2/4 Emma just had something of an epiphany regarding "football".

2/6 Emma thinks celebrating runebergsdagen and fastlagstisdagen without the cakes does not work at all.

2/17 Emma is utterly confused about the weird accents in the dubbed Pippi Longstocking, but very happy about the company.

Mars

3/12 Emma har inlett flipflopsäsongen.

3/16 Emma thinks the Swedish people / jury is ridiculously reactionary. fel låt vann! :P.

3/17 Emma is off to Texas first thing in the morning.

April

4/7 Emma is having bipolar homesickness/home[sic]ness.

4/23 Emma earlier said to her mother: "Idag är det ganska kallt, det är bara 19 grader."

Maj

5/6 Emma has a cow with her old poetry teacher. We had a plan!

5/14 Emma never thought she'd use "had to play on" and "the steinway" in the same sentence... but there's a first for everything, i guess.

5/17 Emma thinks there should be a legal limit to how many goodbyes a person has to take in a day.

5/25 Emma is back in the land of water, woods and good chocolate. Oh, and the wrongest song did not win.

Juni

6/4 Emma is off to Helsinki two Saturdays in a row for American visits! Yay :).

6/19 Emma has a four-day weekend ahead of her: sleep! sea! sleep! sauna! sleep!

6/22 Emma thinks the best thing about today's game is both teams are good enough not to feel like ridiculous winners.

6/27 Emma hereby invites anyone for coffee in the Great Wall of China, where she lives from 16.7 on. Kinda.

6/30 Emma thinks secrets are way overrated, especially if they concern diamond rings.

Juli

7/6 Emma has spent her first night in the new apartment!

7/9 Emma left and does not know how to come back: kroniskt söndagkvällsförvriden.

7/16 Emma has a new phone! I guess it's true what they say, in Kokkola, they get things done, in Jeppis, they do not.

Augusti

8/2 Emma is on the road with Ion Plunt!

8/4 Emma 's apartment will be red, yellow, green, grey, brown and blue... and a little bit orange.

8/15 Emma has joined the dark side again... or is there a red one?

8/30 Emma suffers from the most ridiculous injury known to mankind: handache from crocheting too much. Seriously.

September

9/9 Emma is trying to find her inner soprano.

9/16 Emma in the renaissance version would be hanged, cut in four pieces and burned.

9/17 Emma finds Finnish as foreign as Catalán.

Oktober

10/6 Emma is cheating on the pesto with the tsatsiki.

10/12 Emma needs to meet someone, since she is allergic to fur and therefore cannot become a catlady. Or are there fishladies?

10/15 Emma is going fallbreaking to Åbo & Stockholm first thing in the morning.

10/31 Emma hears it's snowing at home... now if that isn't freaky enough for halloween I don't know what is.

November

11/4 Emma is setting her hopes to the American people. Come on, vote for change!

11/5 Emma is quite speechless. Congratulations, and good luck! Welll done, people.

11/14 Emma is three months away from Kansas.

11/22 Emma got real polkagrisar at the real julmarknad!

11/27 Emma now knows the answer to the question she will ask herself when she goes to bed at 8 PM.

December

12/4 Emma welcomes everyone to Vasa church tonight 7 pm for a night filled of harmonious angelic singing... well, sound at least.

12/8 Emma will go home to an overcrowded house this Christmas... and I can't wait! Yay!

12/14 Emma went to the woods to cut down a Christmas tree with her dad today; and is 2 months away from Emporia.

12/27 Emma is off to see the funniest reindeers in Finland tomorrow.

jullov 2008.

Julen har varit alldeles fullständigt galen, på bästa tänkbara sätt. Nu är vi åtta personer i huset och det känns ju väldigt lite. Vart försvann alla människor? Jag är trött nu, alldeles utmattad, men det har varit alldeles underbart att få umgås med hela extended familyn med alla mina föräldrar och syskon med makar och bröder och kusiner och mostrar med makar och småkusiner och diverse hattifnattar och småtroll. Bara umgås. Tomten var snällare än väntat, renarna i Iso-Syöte var mindre roliga än utlovat, kimchin var godare än jag mindes, vakvattnet var precis så kallt som det brukar, alten var lika låg som vanligt och granen var inhemsk och vacker. Imorgon packar jag ihop grejerna för ett första återvändande till Vasa, urladdad men oj så laddad med positiv energi.

trött, trött, trött.

Jag har arbetat i en vecka ungefär och förstår inte hur människor lyckas gå till arbetet varenda dag och leva samtidigt. Jag är beredd att dra något gammalt över mig och sova en vecka. Kudos till alla er där ute som orkar.

Vi är inne på tjugotalet december och jag har fyra dagar kvar innan det blir julefrid och julefröjd. Halleluja.

and all in double!

Jag sitter och researchar tänkbar mellandagsaktivitet och lär mig att i (Iso)Syöte finns funniest reindeers of Finland ...and in double! Där finns också crown snow-load trees och with a reservoir get effectivity for making snow!

Dessutom: street for youngsters has gotten longer. You should go and test.

www.syote.fi - be there or be ware.

en vanlig dag på jobbet.

Jag var på krigsveteranernas julfest i fredags. Det var hemskt fint. Vi sjöng allsång till dragspelskomp; bara en sån sak. Dessutom fick jag beröm för min goda finska. Först gapskrattade jag en stund, sen sa jag tack.

Nu är jag hem-hemma och har genomfört julens första jobbdag. Jag sköt en liten flicka så att hon började storgråta, sa åt en tant att det är julannandag om en vecka, förstörde en förlovningsring och åt en halv jultårta. En vanlig dag på jobbet, alltså.

Just upptäckte jag att min v-tangent har fått rabies. Kul. Frågan är varför just v? Skriver jag fler v-n än någon annan bokstav? Är universum bara helt kokkobello?

Nu ska jag gå och titta om min pappa hittade El Clásico.

på väg hem.

Jag hade sista tenten och sista föreläsningen igår, men jag hade tänkt jobba lite med skrivuppgifter ännu idag på förmiddagen. Det gick ju sådär, kan jag meddela, så jag gav upp och deklarerade mig julledig. Det vore ju fint att hinna skriva något under jullovet också, men jag känner mig själv tillräckligt väl för att inse att det knappast kommer hända. Så nu är jag mentalt inställd på att inte göra något under lovet, och sen ifall inspirationen skulle slå till är det ju positivt. Allt är ju hemåt.

Idag har jag istället försökt packa ihop alla grejer jag ska ha hem över jul och överlag diska bort och plocka så att jag kan åka hem direkt efter veteranfesten vi ska sjunga på om en liten stund. Jag körde enligt principen "dra ut alla kläder du äger ur garderoben och försök proppa ner dem i en liten väska". Det gick också sådär.

Hopps, nu blev klockan visst mycket, så jag måste söka mig iväg till seurakuntatalo, wherever that is. Hejdå!

P.S. Är det någon som kan berätta för mig hur det kommer sig att min VISA-räkning mailas till en adress jag hade tidigare, men som jag helt tagit bort från mina uppgifter hos banken? Måste man typ göra ett helt nytt ni-får-mejla-min-räkning-kontrakt?

god jul!

Vad är det för en människa som när man ser en annan människa gå rakt fram helt oskyldigt i en korridor känner sig nödgad att komma och fråga om dendär pappersbunten hon håller i är till honom och när hon säger nej typ vika sig dubbel för att se vad det står på pappren i alla fall? En sån människa som kommer in i ett rum och avbryter en konversation för att anklaga den ena parten för att se ut som ett föräldralöst barn, that's who.

Men nu har jag officiellt jullov. Tjofaderittanlej.

magi!

Vet ni, jag har en magisk adventsljusstake, eller ljus. En grej med att ha en ljusstake vars storlek reflekterar hur gammal man var när man tillverkade den (avd. liten) är att ljusen brinner upp ganska snabbt. Ljusen som lyser är nummer fem och sex, och då har jag ändå inte haft den tänd speciellt mycket. Men trots att jag tände på ljusen samtidigt så ser de ändå ut som adventsljus borde. Är inte det konstigt? Om något borde det yttersta se längre ut, eftersom kanterna böjer sig uppåt.

Annars har jag paketerat in några julklappar, och hängt upp sju tavlor och en massa tidsskriftsurklipp på väggen. Och druckit glögg och ätit chokopudding och tyllat mig. Imorgon ska jag nog skriva en massa. På torsdag tent. På fredag ska jag sjunga sånger åt gulliga veteraner, och sen åker jag hem på jullov. På lördag börjar jag jobba.

ständigt denna skola.

För er som håller koll på min skolframgång kan jag berätta att jag just skrev färdigt det finala assignmentet i översättningsteori, vilket betyder att jag kan lämna in det + föreläsningsdagboken som jag också skrivit färdigt till första deadlinen på torsdag, vilket betyder att jag får poäng för den kursen innan jul. Jee, jag får några poäng den här terminen! Nu är frågan: ska jag som nästa grej på att-göra-listan satsa på att skriva en 4-5 sidors analys till herr fascistfonetiker (och få såna poäng också innan jul), eller 2500 ordsessän ekokritiskt flum om The Tempest (av vilken jag btw har skrivit 451 ord; 2049 to go), eller plugga lexikografi tills tenten på torsdag, eller kanske börja med pop.kult.lit.-jämförelsen eller 10-sidorsgrejen om Ronja Rövardotter? Det är den stora frågan.

På tal om lexikografi förstår jag inte alls hur man ska läsa. Dendär kursen handlar ju inte om nånting. Kommer frågorna att vara á la "vilken ordbok gavs ut 1632?", "vem var redaktörer för finsk-svenska ordboken som gavs ut 1845?" och "nämn tre ord som Elias Lönnrot hittade på"? Jag har läst lite i kursboken, men det är ju bara knas alltihop. Min plan är att gå dit på torsdag, hitta på tillräckligt mycket flum för att få godkänt och sen gå därifrån. Det fina är att ju tidigare jag går från tenten, ju mer av vår fyratimmars mastodontlektion i svensk grammatik hinner jag vara med på. Hurra.

On a happier note har jag, efter att ha sökt i varenda tänkbar butik i stan, idag hittat rött matt paketband. Att det ska vara så svårt. Och att jag ska vara så kinkig. Dessutom har jag handlat mera julklappar, bland annat en som jag var lite rädd för att gå omkring på stan med i väskan för att den börjar skälla och ha sig när man skakar den. Vem som ska få den kan ni ju fundera på. Som en ledtråd kan jag säga att det inte är pappa, för åt honom vet jag fortfarande inte vad jag ska ge.

att sånt.

Idag har jag gått omkring och sett ut som definitionen av fulsnygg. Jag skulle ta en bild om det inte vore så att jag blev utlurad på promenad i såntdärt kallt regn som känns som att någon skjutit dig i tinningen. Men tänk er en Mark Darcy-tröja, i hemstickad, för liten variant. Så har jag sett ut. Så skulle jag se ut hela julen om det inte vore för att den killar och sticks. Enligt min goda vän J ställer männen sig på rad om man har en sån tröja. Bara en sån sak.

Så funderar jag på vad köttbullar har med ord och brist på berättelser att göra, och vad dendär låten som jag funderat över vad den heter egentligen heter egentligen. Ni vet, den där som är typ We are the world, men ändå inte. Den där som Sara hade noter på när jag hade noter på We are the world.

Apropå Sara slog det mig idag, bara sådär, att det kommer att bli ett hejdundrande tjolahopp till jul i år. Som att få in sjutton påvar i en Volkswagen ungefär, man bara tar av hatten så går det så bra så bra. Det är ju så sällan folk går med hatt nuförtiden ändå. Jag tänkte på det när jag satt i kyrkan i lördags och såg ner på folks överkammade flintar och utväxt, att när jag blir tant så ska jag bli en tant med hatt.

Apropå utväxt tänkte jag när jag såg mig i spegeln i dag att jag har rosa hår. Det var en av dagens obehagligaste händelser, tillsammans med händelsen då jag stegade in i herr fascistfonetikers klassrum klockan åtta trettio i morse och upptäckte att han föreläste för en (1) person. Behagligt var å andra sidan att inse att översättningsteorin löser sig innan torsdag. Som belöning gick jag till stan och köpte mig fem par strumpor.

glad självständighetsdag!

Jag har just varit på självständighetsgudstjänst, min första någonsin, såvitt jag kan komma ihåg. Dubbla predikor var väl lite att ta i, men annars var det jättefint. När man sjunger Lippulaulu till ackompanjemang av Österbottens militärmusikkår och flaggan bärs in i kyrkan är det nästan så att jag tror på orden jag sjunger, sinun puolestas elää ja kuolla on halumme korkehin.

Angående nämnda sång, förresten: med anledning av kommentarer som att "den kan ni väl alla utantill, vi behöver väl inte ha noter?" och "den behöver vi ju inte öva, den har ni ju säkert alla i ryggmärgen" kände jag mig väldigt... ofinsk och frågade mina medsopraner om sångens betydelse. Det är ju en såndär sång som man har tragglat varenda eviga år i skolan, fick jag veta när jag bekände att jag aldrig ens har hört den förut, och de undrade vadiallsindar vi brukar sjunga när vi hissar flaggan. Vad jag dock fortfarande inte vet är om finnar nånsin ens sjunger vår nationalsång (idag sjöng vi Lippulaulu, Suomen laulu - f.ö. lite ovanligt att sjunga om Väinö i kyrkan - och Finlandia).

Så nu är jag nyfiken och tänkte göra en enkät: är du finlandssvensk? Vad har du för förhållande, om något, till Lippulaulu?

Det här är alltså sången jag pratar om:

dagens frågor.

Hur klär man sig i helsvart utan att se ut som att man ska på begravning?
Och varför får herrarna ha vit skjorta när vi måste ha helsvart?

Och som en bonusfråga, gårdagens fråga: Vad är 'härdarna' på finska? Jag påpekade nämligen att man ska sjunga om herdar, inte härdar i Betlehems stjärna, och då började någon fråga att är det nu så stor skillnad och vad betyder det om man sjunger fel? Och jag bara, enmä osa selittää... se on... ööh... se on vähän vanhanaikainen sana... ööh... tuli... siis... tuli, se paikka missä tuli on. Typ. Och han bara: siis tulisija? Och det var ju fint påhittat; om man lexin-ar härd så är tulisija det andra ordet som föreslås! Jag är utmärkt på att förklara, känner jag. Vill nån spela Alias på finska?

förvirring.

Jag är alldeles snurrig. Säga vad man vill om att gå på föreläsningar, men det ger i alla fall lite omväxling. Nu har jag inte haft skola sen i torsdags och jag längtar nästan tills jag får ha grammatiklektion imorgon. Nästan, märk väl. Men jag har skrivit en föreläsningsdagbok och nästan en prosaanalys (hah, räknat verb is more like it) och läst genom Feminism and the Mastery of Nature av Val Plumwood, med undantag av kapitlet om Platon och döden för det tyckte jag bara var onödigt. Snart har jag kanske proppat huvudet tillräckligt fullt för att det ska dra sina egna slutsatser och explodera ut smarta saker i word-dokument. That's how I roll.

Annars har jag gått och sökt julklappar och gjort några själv också. Några färdiga, de flesta kvar. Men det är ju roligt. Jag skulle lägga upp en bild men då skulle ju överraskningsmomentet få sig en törn och det är ju det bästa.

Enivejj. Ikväll är det kenraaliharkat och sen blir det glöggkväll med ett gäng som jag bjöd in till J. Och imorgon är ni alla hjärtligt välkomna på julkonsert till Trefaldighetskyrkan* klockan sju!

* Varför heter den trefaldighetskyrkan på svenska och kaupunginkirkko på finska? Heter den det på riktigt? Är det dit jag ska? Vid närmare eftertanke (läs: googling) heter den tydligen Vaasan kirkko på finska. Så frågan kvarstår varför den heter olika på olika språk. Och också frågan om det är dit jag ska. Jag skulle ju till kaupunginkirkko, trodde jag. Finns det en sån också? I vilket fall som helst är ni hjärtligt välkomna dit!

kära tomten...

Jag fick önskemål om en önskelista. Jag känner inte att jag behöver speciellt mycket grejer, så det här är bara en samling mer eller mindre välbehövliga föremål som jag skulle bli glad över, om ni vill ge något till mig. Annars kan ni alltid ge en get till nån annan.

Listan, alltså:

• reflex (så jag inte dör i vintermörkret)
  
• en muff (det skulle vara så fint med min vinterjacka, tycker jag, om ock knappast så särdeles praktiskt. Jag hade tänkt köpa en idag, men den var stickad och eftersom bandet var flätat av garn blev det ju elastiskt så när man stack i händerna drogs den ner till knäna, nästan.)
• te (gärna ekologiskt och rejält och sådär, så blir alla nöjda och glada)
• majsbröd
  
• akrylfärg, vit och svart
  
• nagellack, rött
• muminmugg (kan man ju inte ha för många av... tofslan och vifslan bor inte hos mig till exempel, inte dendär gula lilla myn med paraply heller)
• böcker är ju alltid trevligt, till exempel skulle jag hemskt gärna läsa Concise Chinese-English dictionary for lovers av Xiaou Guo, Extremely loud and incredibly close av Jonathan Safran Foer, Invasion! av Jonas Hassen Khemiri eller nån bok av Sophie Dahl eller en hop andra. Om ni vill ge mig sånt som jag behöver snarare än sånt jag blir glad över kan ni ge mig gradulitteratur, d.v.s. nån bok om barnlitteratur & ekokriticism...
• och så musik då, till exempel Regina Spektor, Ben's Brother "Round Here", Yael Naim, Cary Brothers, A Fine Frenzy, Jack Johnson (inte "Sleep Through the Static"), Ingrid Michaelson...
  

Slutligen vill jag också ha world peace.

julkalendern.

Idag är det första december. Det betyder att julkalendern har börjat. Min första reaktion: nejmen. Vad pinsamt. Och varför hade nån en kycklingmössa?

veckans program.

Måndag: körövning.
Onsdag: körövning.
Torsdag: körövning + konsert.
Lördag: framträdande.

Ska vi gissa på att jag blir förkyld?

glad första advent.

Imorgon är det december. Det regnar.

Jag har haft en bra helg. I fredags lekte vi Halv Åtta Hos Ulli. Hon ansträngde sig väldigt för att vinna. På onsdag får vi se om J lyckas leva upp till henne. Igår tittade vi på James McAvoy... eller jag menar dendär filmen om Jane Austen, och åt för mycket godis. Nu är glöggen slut. Men inte kålrotslådan, än.

På julafton ska jag jobba. Kul.

nattlig visdom.

Jag har redan börjat kanalisera Benjamin Franklins ande (så kan man ju totalt säga på svenska). Jag vaknade klockan fyra i morse av mig själv. Under mina vakna timmar kom jag på en hel rad av smarta saker men det enda som finns kvar är följande rad:

ah, the profound sanity of being insane.

På förmiddagen har jag försökt tvinga mig själv att julstäda. Jag har strukit och hängt upp gardiner, dammat mattor, diskat och dammsugit, men speciellt mycket renare ser det inte ut. Sånt händer. Idag ska jag & Z på dejt med våran Legolas, så nu ska jag gå till stan och handla tuliaiset åt värdinnan. Snön är nästan borta. Så även solen. Jag kan inte förneka att det allt är lite deprimerande när solen går ner typ halv tre på eftermiddagen. Men, å andra sidan, det var ju fint att den hälsade på överhuvudtaget.

kundbetjäning.

Det var så här: jag (ungefär) hade (tydligen) beställt två stycken dvd-skivor från en populär internetbutik för skivor och filmer. Den första beställdes redan i september, och jag fick en bekräftelse att den skulle skickas till x-vägen detochdet när filmen utgavs. Den andra beställde vi senare, och skulle skickas till en annan adress. Så en dag damp det ner två paket hos den senare adressen. Det var ju konstigt. Inte omöjligt att korrigera, men ändock. Så jag skrev ett vänligt meddelande till butikens kundtjänst för att påpeka att nämen nu blev det ju lite fel. Idag har jag fått svar:

Vastaus tapaukseen
Asianumero: XXXXXX

Hej,

Tack för ditt mail och informationen.

Om inte posten kan leverera din beställning till rätt adress
- kommer de att skicka beställningen i retur till oss så småningom.

Nästa gång du lägger en beställning -
tänk på att gå först in i dina kunduppgifter och kontrollera att adressuppgifterna är rätt och lägg sedan en beställning.

Jos sinulla on asiakastili rekisteröitynä samalla sähköpostiosoitteella johon tämä viesti on lähetetty, voit seurata asiasi tilannetta tästä linkistä: cdon.fi/customer/customercase//xxxxxx. Täällä voit myös helposti esittää lisäkysymyksiä, jne.

Ystävällisin terveisin

Asiakaspalvelu
CDON.COM

För det var ju ett svar på mitt klagomål. Sådär ungefär. Sådär copy-paste-generellt-svar-det-var-ditt-fel-ungefär. Och så började de prata finska mitt i också. Jag var ju inte sur förr, men jag blev ju sur nu.

sånt man kan lära sig när man skippar att gå på föreläsning.

Benjamin Franklin, han med åskledaren på paraplyet, brukade stiga upp klockan fyra om morgnarna och fråga sig själv vad gott han kan göra den dagen. På kvällarna innan han gick och la sig klockan åtta frågade han sig vad gott han hade gjort den dagen.

Det fick jag just veta. Jag fick också veta vad jag kan svara i kväll. Hah. Så går det när man skolkar.

en vanlig onsdag.

Idag har jag haft tent. Om populärkultur. Jag vet inte riktigt vad som hände, jag svamlade på nånting om marxister och kapitalister. Men sånt är ju pop.

Sen gick jag till biblioteket för att kolla in konkurrensen. Jo att, jag hade ju tänkt vinna mig en Nikon D80 sådär lagom till jul. Fast det har jag inte tänkt mera. Det är inte så mycket det att de andra bidragen i fototävlingen var bättre än mitt, det visste jag ju, men min bild såg helt bananas ut. Min dataskärm är tydligen också lite bananas. Så nu vet ni att om ni tycker att jag tar fula bilder så är det bara min dataskärm det är fel på.

Sen hade jag min första halvroliga lexikografilektion. Vi gick igenom exempel på hur det kan bli när man översätter med översättningsmaskin.

Och sen, sen vet ni, då satt jag typ hur länge som helst och skrev ihop en trudelutt åt herr fascistfonetiker, som också råkar vara han som ger poäng för språkpraktik. Joråsåatteh. Hejdå.

förresten såg jag just...

...att subtv börjar sända Pushing Daisies i januari*. Ljuvligt! Det är en färggrann serie om en pajmakare som extraknäcker som co-detektiv för han kan väcka folk från det döda fast bara för en minut för annars dör nån annan, men han kan inte igendöda sin barndomskärlek så hon får leva men de kan aldrig röra varann för då dör hon. Superfint.

* det är som ganska länge till januari, är det inte lite tidigt att börja reklamera nu redan?

the helg.

Trolldeg på fönstret. Orkan ute. Jag är inte i Kansas.

Idag har jag inlett julpyntandet med att byta ut mina LP-skivor mot såna med jultema. Testing-testade också en gardin och förberedde för den stundande högtiden genom att ta in ett julträd, avdelning påskris. Och så åt jag tårta och sålde den andra körskivan så nu behöver jag inte ägna mig åt falsk marknadsföring. Fint.

I fredags bakade vi pepparkakor, vi tänkte att det kanske skulle gälla som Guinness världsrekord för tidigaste pepparkaksbak någonsin. De var goda i alla fall, till och med dasset och gubben med mustasch. Sen träffade jag Ion Plunt och blev överkoffeiniserad och hotad med arrestering. Det var roligt. Sen åkte jag till en tygaffär som sa att alla dedär tygerna vars billighet de har annonserat om har de skickat iväg till en annan affär. Det var mest konstigt.

I lördags var jag på julmarknad med min mamma och köpte en hel hög saker, däribland en smörkniv, ett par vantar eftersom allrakäraste syster har stulat mina, samt viktigast av allt: polkagrisar, i en pappersstrut, av en tant. Om inte såna tillfällen är värda att kläs i tyllkjol vet jag inte vad som är. Jag skrattade också åt Hufvudstadsbladets bilaga Volt, som presenterade en inspelande konservburk som reagerar på ljus och säger "Fy! Den där tårtan är inte avsedd för dig!" eller "Låt bli ölen!" när man öppnar kylskåpsdörren. Om inte det är årets julklapp vet jag inte vad som är.

Slutligen kan jag berätta att jag kan sjunga refrängen av "She will be loved" på latin.

grannsämjefrämjande aktiviteter, II.

På tal om trött: mina grannar började renovera hejvilt med borrar och spikar och annat som har mycket ljud klockan sju i morse. Sju.

grannsämjefrämjande aktiviteter.

På tal om trött: mina grannar började spela dunka-dunka techno klockan fem i morse så att både golv och tak skakade. Fem.

så trött, så trött.

Jag är hemskt duktig, tycker jag. Igår slängde jag frivilligt bort solskenet och satt på en fyra timmar lång föreläsning istället (om av-kääntäminen, mycket intressant). Idag gick jag inte bara till min bunkerskola i lunginflammationsväder, jag har dessutom läst ut och kommenterat en bok om gröna Shakespeare och börjat på en annan om ekofeminism och sen började jag studera lite latin också, bara för att. Men det börjar ta emot nu. Jag borde skriva en åttasidors essä och en tiosidorsessä och en till åttasidors essä och en föreläsningsdagbok och en prosaanalys och en längre analys och en jämförelse mellan två översättningar enligt gubbe X, Y och Zs teorier och så är det väl en två tenter som ska skrivas här också och en hemtent också så småningom. Ja, och så borde jag ju ha skrivit ett sammandrag av en text om ras i science fiction också, till imorgon. Man borde ju lära sig någon typ av självdelegering. Eller rada upp dem en efter en i en lång kö, så att man bara skulle se den som är längst fram, och inget av det som döljer sig bakom. För det är ju mest tanken på allt som är överväldigande, mer än arbetet i sig. Jag är så trött.

På tal om latin tycker jag att min inställning till språkinlärning är rätt bakvänd. Språk är ju till för kommunikation. Men på min lista över språk jag skulle vilja lära mig ingår mest språk á la latin och gaelic, sånadär som man sist och slutligen kanske inte har så stor praktisk nytta av. Lite dumt. Men ganska mycket jag. Jag skulle ju gå nån arbiskurs i vår också, vad var det för nåt? Forngrekiska? Nånting i den stilen. Borde nog kolla upp vad det är jag har anmält mig till egentligen.

Slutligen kan jag berätta att jag har fått reda på vem som gömmer sig bakom N-et på granndörren, vilket har varit föremål för viss diskussion. Två brev kom fel nämligen, ett till hon och ett till han. Så då var det mysteriet löst.

bollen är rund?

Bollen är rund, brukar man ju säga. Men tycker ni inte att diamantbollen är lite, vad ska vi säga, o-rund?

reklam.

Med Vaasan Ylioppilaskuoros julskiva, kreativt benämnd Joulu, kan julen vara ända till påska! Skivan innehåller fyra versioner av Ave Maria, en för varje advent! Totalt tjugotre låtar, en för varje decemberdag fram till jul! Nu kan skivan bli din för det överkomliga priset 15 euro! Passa på nu! Erbjudandet gäller endast just nu! Du kommer inte att ångra ditt köp! Och framför allt gläder du en körmedlem som måste sälja två stycken! Snart är det jul! Om du inte är snäll får du inga julklappar! På tal om julklappar är en julskiva en utmärkt julklapp! Kom och köp! Kom och köp! Det är ett rosa paket på framsidan! Hur kan du motstå det! För femton ynka euro är julefriden din! Köp! Snälla!

"mormor, jag skulle bra gärna vilja se dendär ängeln nån gång... för att se hur han bär sig åt!"

Jag tror att jag på riktigt har nån störning. Jag drack glögg till morgonmål. Fast idag är det julöppning, så då är det väl acceptabelt ändå?

Ifall nån undrade så gick jag förstås inte ut i ruskvädret, utan satt och tittade på sånt som gör en varm ända in i själen. Jag vet knappt vad jag skulle ta mig till själv heller... utan mig, menar jag. Fast jag blev ju snål på polkagrisar, förstås. Och så målade jag också. Jag vet inte när jag skulle ha gjort det sist, så det var välspenderad tid bara därför.

Diskade gjorde jag dock inte, så det ska jag nog göra nu. Kanske.

att gå genom tullen är också en sorts mirakel.

Min hals var mycket mer med på noterna idag (i dubbel bemärkelse, hö hö). Och jag fick tillfälle att påpeka att 'Judaland' uttalas med u-ljud och inte o, och att första e-et i 'herden' inte uttalas som ä - vi ska alltså sjunga Betlehems stjärna i alla fall. Jee! (Dessutom sjöng vi Håsianna Davids son också, men bara för att Juri gjorde en kupp mitt i sången, så det gör vi inte sen.)

Nu slaskplaskar det ute och jag vet inte om jag orkar gå ett kvarter för att inte gå i bastu. Kanske. Man skulle tycka att jag skulle passa på att lära känna nytt folk när jag har ypperligt tillfälle till det, eftersom det är en av de saker jag saknar så med USA. Men det är ju så hemskt. Vädret, språket, socialiserandet, att inte riktigt veta vart vi ska, vad som står på programmet... att inte ha någon slags kontroll över huvudtaget. Jag behöver en wingman för att vara social. Och sen sitter jag här och tänker att denhär gången får jag ge efter, man behöver ju inte alltid vara så social och gå ut, det är helt okej att sitta inne ikväll och dricka glögg och titta på Kajsa Kavat, och dessutom måste jag ju diska. Men nästa gång ska jag nog gå. Och sen kommer nästa gång och då finns det igen nån orsak att inte ens försöka utmana mig själv. Nångång ska jag bli kajsakavat igen... men kanske inte idag. Tomorrow, tomorrow, I love you tomorrow - you're always a day away.

Nåja. Nu ska jag inte fundera över huruvida jag kommer att dö ensam, för att jag inte ens kan skaffa tjugo katter för att jag är allergisk. Under kan ju ske. Som att Barney får en penna i näsan, till exempel. Miracle! Dessutom är jag hungrig, och det betyder ju att det finns en hel hop andra saker att tycka synd om sig själv för. Att jag inte vill laga mat till exempel, eller att jag inte har några rena tallrikar. Ojoj, takkars mej.

nu är det jul igen, igen.

Jag har två tillägg till jul-inlägget:

1. Ett julklappstips till hugade: jag vill ha en smörkniv. Jag har slarvat bort min smörkniv och det leder till obalans i min besticklåda och så kan man ju inte ha det.

2. En sak som gör att jag ser fram emot julen är att då får jag vara mig själv. Och när jag säger 'mig själv' så menar jag alt. Idag har jag bland annat sjungit sopran i Maa on niin kaunis. Finn två fel. Nu kan jag inte klaga på att just den sången är så erbarmligt hög, förstås, men det finns ju andra. Min stackars hals ser inte fram emot morgondagen, som råkar vara dag två av vår körhelg. Jag måste tillochmed byta till första sopran i Ding Dong. Och en annan flicka ska vara tenor framöver?! Hon sjöng dessutom ängel-stämman i Maa on niin kaunis häromsistens, så hon kunde gott sjunga sopran, tycker jag. Apropå Ding Dong och det andra felet i meningen ovan, så var texten på vårt notpapper bara på svenska, så herr körledare föreslog att vi kunde ju sjunga den på svenska, så skulle vi ha en svenskspråkig sång i alla fall (tydligen har de tidigare ofta sjungit Betlehems stjärna). Jag hejade på förslaget (mer för sakens skull än för att den texten skulle vara speciellt bra) men jag var den enda, så att vi sjunger merrily on high istället.

dagens klagomål.

Alltså, som det hemskt moraliska lärarbarn jag är, så betalar jag ju naturligtvis tv-licens. Och nu just, när jag skulle till att betala räkningen som damp ner genom brevinkastet för cirka fem sekunder sen, lade jag märke till att de har höjt avgiften. Jodu. Först ska man skaffa tv. Sen ska man skaffa digibox. Sen ska man betala anslutningsavgift till digitalnätet. Sen ska man köpa kort. Sen ska man betala nån summa varje månad om man nånsin vill lyssna till annat än finska. Och sen ska man betala tv-licens. Och sen ska man betala mera tv-licens.

Man borde bli amish.

nu är det jul igen.

Det är fjortonde november, gråmurrigt ute och jag har haft julstämning i ungefär en månad redan. Sedan jag flyttade hemifrån har mitt julpyntande befunnit sig någonstans på skalan ingenting alls - en ljusslinga gömd bakom en gardin, men nu har jag lust att julpynta redan nu. Sen vad det innebär och om jag verkligen orkar ta itu med det är ju sen en annan sak. Jag är i alla fall inne på min tredje liter glögg och jag funderar på att ta en loppisrunda och söka lp-skivor med julmotiv. Det är ungefär som julgardiner, ju. Och julsånger förstås, det är död och melankoli* för hela slanten i min repertoar, och då ve-et man att snart är det jul.

* För utomstående kräver det här kanske en förklaring. Det är så att jag har spelat/sjungit ganska mycket finska julsånger på senare år. De är vackra, många av dem. Men det finns död i nästan alla. Till exempel den med han som för blommor åt nån tant, men tanten dör och han vet inte om han nånsin ska hitta julefrid igen. Eller den som vill hitta en väg till barndomsjulen, så att den sku kunna föra ett ljus till föräldrarna istället för till deras grav. Och så vidare. Det är tjo och tjim och hej, tomtegubbar för hela slanten.

dagens fråga.

Dagens fråga till denna blogg kommer från en ung dam som låtsas veta mer än hon verkligen gör om datorer och därför kunde ha hjälp av eventuella läsare med mer teknologisk läggning. Hon har två gånger råkat ut för att hennes datorskärm har blivit schåsig, sådär som myrornas krig ungefär. Efter att ha tryckt på diverse knappar utan resultat, har hon stängt av hela härligheten på påwer-knappen och därefter startat upp datorn igen, varpå den fungerar helt normalt. Första gången det hände fick hon en smärre panikattack, tänkte intenuigen-intenuigen och brände backup det första hon gjorde, vilket i och för sig var en en helt bra bieffekt. Andra gången körde hon en utförlig avast!skanning av hela hårddisken, varpå datorn efter ett tag började tjuta och ha sig och berätta att den upptäckt en trojansk häst. Den unga damen följde datorns anvisningar och satte hästen bakom galler i karantän. Frågan lyder enligt följande: är det något annat man ska göra utom att be till Gud att han ska bevara Bowmont III från diverse demoner? Tacksam för svar.

få-tillbaka-pengar-dagen.

I fredags provade jag en jacka i en butik i den före detta tobaksstaden. Den var jättefin. Lite dyr, kanske, men expediten påpekade att jag råkade ha en sån tur att just den dagen skulle jag få en icke föraktlig rabatt. Jag skulle tänka på saken, sa jag, och åkte till en utrum/neutrumförvirrad stad för att utforska andra alternativ. Jag kunde dock inte komma från jackans lockrop, så innan kvällen var till ända återvände jag till butiken för att betala lösensumman och återförenas med den som ska värma mig i vinter när nätterna blir långa och kölden sätter in. X€ tack, sa tanten i kassan och jag blev lite fundersam. Kostade den inte Y€? frågade jag. Expediten gick och kollade på lappen och med expediten jag talat med tidigare på dagen, men nej, tyvärr. Jag kunde inte komma ihåg om hon faktiskt nämnt den specifika summan eller om hon bara sagt att den var rabatterad (det var den de facto i vilket fall som helst), så jag tänkte att jag säkert förstått fel, betalade det lite högre priset och fick min jacka.

Samma dag hämtade min mamma ut en vara som varit inlämnad till reparation. Expediten bad om en summa, men i och med att varan gått sönder vid första användningen borde det kanske ha gått på garantin. Sist och slutligen betalade hon ungefär hälften av det som begärts, och var glad och nöjd med den lösningen.

Följande förmiddag ringer telefonen. "Var det din dotter som köpte en jacka hos oss igår?" frågar en dam i luren och förklarar att hon kommit fram till att de tagit för mycket betalt, och "flickan är ju studerande, hon behöver pengar" så varsågod och kom och hämta ett kuvert från butiken.

Samma kväll ringer det också på dörren, och expediten från den senare butiken kommer och lämnar tillbaka pengarna åt mamma. Kunden ska inte behöva betala alls om varan går sönder genast, det känns inte rätt.

Det var en konstig dag. Men ganska fin.

-dagar.

Det är mycket -dagar nu.

Först var det svenska dagen, då jag ondgjorde mig över de dåliga alternativen "Glad svenska dagen!", "Glada svenska dagen!" och "Glad svensk dag!" samt lärde mig att man måste ha en orsak för att ge systrar presenter, för annars blir de misstänksamma. Som om det inte skulle räcka att jag bara är en jättesnäll, genomgod människa?!

Sedan var det följande dag, då jag debatterade om den skulle kallas "annandag svensk" eller "svenska annandagen". Åsikter? Den firade jag med att köpa världens finaste vinterjacka och nästan precis såna skor som jag ville ha.

Lördagen visade sig vara få-tillbaka-pengar-dagen. Den förtjänar nog ett eget inlägg.

Och så idag då, farsdag. Och imorgon annandag far, förstås. Och rätt vad det är är det tisdag.

obama!

Det är svårt att veta vad folk kommer att veta om oss om hundra år, vad vår era kommer att kallas, vad som kännetecknar den. Det är svårt att veta vad som går till historien.

Men ibland är det enkelt. Oavsett vad Obama tar sig till framöver, oavsett vem som har rätt: olyckskorparna som säger att han har för lite erfarenhet eller anhängarna som säger att han kan förändra USA eller kanske realisterna som säger att han bara är en människa, oavsett hur framtiden ser ut så är den här dagen historisk. Verkligheten tränger sig på snart nog; men idag är det glädje, framtidstro och hopp. Barack and roll!

snö och halloween.

November inleds med snö på marken. Lite, lite, men ändå. Det borde inte vara tillåtet. Jag tycker om årstider, men jag tycker inte om när årstider tar mer plats än de borde. När jag gick i lågstadiet lärde jag mig att året delas in i fyra lika stora delar. Ifall vintern börjar i november så betyder det att våren borde börja i februari, och det hyser jag inga större förhoppningar om. Bakläxa.

Det visade sig att det inte var en så dum idé att göra ett nattklubbsbesök obligatoriskt. Jag må vara pretentiös och felprioritera saker och ting, men det faktum att någon har skrivit en doktorsavhandling om paluusokki är rätt trösterikt. Så även skratt. En poäng till yliopisto.

Häromdagen måste jag sitta och avgöra huruvida den finska översättningen av en engelsk bruksanvisning var flytande. Hur är det riktigt, har månne hiustenkuivain och hiustenkuivaaja olika betydelse? Eh, jag vet inte, det betyder hårtork, va? Det enda jag kan säga om vaihtovirtaverkko är att det är ett väldigt allittererande ord, och det hjälpte ju sådär. Sånt råkar man ut för bara för att man bemödar sig med att gå på föreläsning trots att klockan är fyra och föreläsaren bara läser rakt av från powerpointen som finns på nätet. Tack. Jag tar tillbaka yliopistos poäng.

Igår var det halloween. Säga vad man vill om halloween, men jag tycker ändå att det är ett smart drag att hitta på en festlighet mitt i höstmörkret. Vad har vi? Bara en jättelång höst. Vi har dessutom en mörkare och kallare höst. Ändå måste vi vänta tills lillajul innan festligheterna brakar igång, och då kommer det några i veckan fram till jul, ungefär. Man måste ju ha lite balans. Jag tycker att vi borde hitta på nån höstfestlighet. I brist på annan höstfestlighet firade jag halloween enligt följande: jag hittade en burk möglig guacamole som både luktade och såg väldigt halloweenig ut, jag hade kylslaget regn och mörker och rusk och kvinnligastuderandeattackerande utomhus, och så drack jag glögg (rööd som bloood) och såg på Batman. Bilden är från ifjol, förstås.

Nu ska jag sluta prokrastinera och börja vara duktig i stället. Jag tror att det betyder att jag ska läsa Ronia, the Robber's Daughter.

lite klagan och lite jubel.

Man (läs: jag) tycker ju att en bra grej med stora kedjor är att de i alla fall kan ha samma (låga) pris i alla sina affärer. Men så är det ju inte. En icke namngiven affär, vi kan kalla den Stadsmarknaden för enkelhetens skull, säljer avocado och batat för 1,50 € respektive 2 € kilo i en stad, och i en annan stad kostar avocado 4,90 € kilo och bataterna får man allt köpa i nån annan affär. Det är ju knasigt. Dessutom är det ju synd om man råkar bo i den senare staden, speciellt om man har tänkt sportlova i nya världen och därför gärna borde dra in på sina utgifter. Då slutar det ju bara med att man försöker få sina gäster att glömma kvar sin mjölk när de går, och det är ju att stjäla, för att inte tala om att det inte är speciellt gästvänligt. Ifall bisatsigheten gjorde att någon läsare missade det, så ska jag alltså åka till USA på besök i februari. Tjo!

Nu är det snart helg igen. Jag borde nog kanske ta itu med något av dedär arbetena jag ska skriva. Eventuellt. Åtminstone ska jag ta itu med den icke föraktliga högen av biblioteksböcker som dräller på min bokhylla och snart ska lämnas in. Det är ju lite optimistiskt att tro att man ska kunna läsa Le Clezio lika snabbt som Agatha Christie. Det finns ju en orsak till att den ena har fått nobelpriset, och den andra inte. Så nu är det lite ordentlig kvalitetstid som krävs.

Ikväll ska jag återvända till hemlandet med en obligatorisk gratisdrink på en nattklubb i staden. Så gör vi i vår skola.

kommunalval och andra val.

Det var kommunalval igår. Jag röstade främst av pliktkänsla till Ers Helighet Rösträtten, och hade inte bestämt kandidat innan jag kom till vallokalen. Visserligen skrev jag för inte så länge sen en argumenterande text om varför man ska rösta i kommunalvalet, men det kändes ändå ganska ointressant. En sak är att jag är skriven i min hemkommun (främst på grund av, eh, ekonomiska orsaker), trots att jag inte bor där. Vad kommunfullmäktige bestämmer om där har inte speciellt stor inverkan på mitt dagliga liv. Jag använde en valmaskin för ett tag sen för att hitta en kandidat att rösta på, men jag hade egentligen ingen åsikt i någon av frågorna. Vad spelar det då för roll?

Sen kan jag tycka att det är lite problematiskt med partierna också. Jag är finlandssvensk av hela mitt hjärta och hela min själ, men där jag röstar känns det lite lönlöst att rösta på SFP i kommunalvalet (jag brukar iofs inte göra det annars heller, men det är sen en annan sak). Jag är nog inte tillräckligt insatt i partipolitiken för att uttala mig egentligen, men SFP känns ju väldigt långt som ett ensaksparti: vi jobbar för svenskans väl och ve i Finland. Och det är väl för all del all and well, men i Pedersöre, där 90% av befolkningen har svenska som modersmål, känns det inte som att språket kommer att tappa sin ställning imorgon, precis.

Det gick inte speciellt bra för min röstandes kandidat heller, kan jag berätta. I mitt röstningsområde var det två (2) stycken andra som röstade likadant som jag. Det är väl passande?

Däremot kommer den fjärde november riktigt, riktigt snart nu. Det valet är jag betydligt mer intresserad av, fast jag inte ens får rösta!

uppdatering.

Nu är jag hemma igen. Resan var trevlig på alla sätt och vis. Jag träffade familj och släkt, föråt mig på söta bakverk, köpte en tyllkjol och en stickad hatt med sidenrosett samt åt hotellfrukostar. Dock sjöng jag ingen karaoke. Mitt huvudmål med att åka till Sverige var att gå i bokhandlar (Böcker! På Svenska!), och det resulterade i lite tyngre kappsäck på hemresan. Jag har hittills läst 3/7 och kan rekommendera alla tre:

Astrid Lindgren: Mio min Mio. Förutom att jag köpte boken fick jag också på tågresan ner lära mig vad den heter på italienska, för det är ju något man kan fundera över, faktiskt (den heter inte Mio Mio Mio, till exempel... utan Mio Piccolo Mio).

Tove Jansson: Hur gick det sen? När jag var liten badade den här boken i ett såntdär ljust och mystiskt skimmer, som får saker att framstå så spännande och begärliga bara för att man inte har dem själv, och för att det finns hål på boksidorna. Så nu har jag en sån.

Inger Edelfeldt: Finns det liv på Mars? Jo, jag läser inte bara barnböcker, även om jag måste medge att det faktum att dottern i boken kallas Mårran var en stort bidragande faktor till inköpet. Huvudpersonen är vegetarian och arbetar i charkdisken. Jag skrattade högt och kände igen mig om vartannat och Edelfeldt har en sån fin språkbehandling så det är inte riktigt klokt.

Igår drack jag glögg och sjöng julsånger, samt träffade en god gammal vän för att diskutera fria själar och skratta mycket. Och så började jag sticka en nyckelpigemössa.

Idag har jag inhöstat runt sextio studiepoäng, bara sådär, och rållat med den heliga treenigheten (jag är -s). Kunde det vara bättre?

under över alla under!

Vet ni, idag hände något alldeles makalöst. Idag, tisdagen den fjortonde oktober, fick jag ett mejl. Nåja, sånt händer ju sig allt emellanåt. Men det mejl jag fick idag var inte vilket mejl som helst, ska jag be att få påpeka. Idag, tisdagen den fjortonde oktober, blott fyra månader och trettio dagar efter att jag gjorde min sista studieprestation såsom studerande vid Emporia State University, fick jag ett mejl om att mitt officiella studieintyg därifrån har anlänt de tusen sjöarnas land. Om inte det gör sig förtjänt av jubel och kvalsång från hänsovnas tid vet jag inte vad som gör.

Min plan är att gå tidigare till skolan imorgon (ja!), hämta det, knycka lite blanketter och diskret fylla i dem under föreläsningarna och sen föra in hela kalaset till Hon Som Har Makten att bestämma vad jag får till godo. Ni ser, efter imorgon har jag tänkt ta höstlov och åka på semester till första huvudstaden och grannlandet i väst, och efter det har jag tänkt ha mitt egentliga höstlov i en vecka och då kan ju ingen säga var i världen jag befinner mig. Och ni ser, egentligen hade det varit bra att veta vilka kurser mina utlandsstudier ersätter innan jag valde årets kurser så att jag inte tog nån i onödan. Och ni ser, egentligen hade det varit bra att ha in dem i systemet innan oktober och innan Kela börjar tro att de har betalat studiestöd för mig i ett år då jag inte studerat alls och börjar kräva sina pengar tillbaka. Men man kan ju inte få allt.

tips:

En hobby/krimskramsaffär med många i:n i sitt namn har just nu -50% rabatt på julprydnader. Tänk att säsongen är slut redan, jag visste inte ens om att den hade börjat!

gnäll.

Det lönar sig inte att vara ute i god tid. Man ska skjuta upp sina skolarbeten till sista minuten och prokrastinera allt vad man hinner och kan. Det är sant. Vi ska lämna in en diktanalys imorgon, och som det moraliska lärarbarn jag är hade jag skrivit den redan i fredags (eventuellt kan det ha att göra med att jag ville kunna printa den innan helgen så att jag inte måste söka printer 8.00 i morgon bitti, men mest var det nog min moraliska lärarbarnhet). Nu fick jag då reda på att hej, vi sku int skriva båda uppgifterna, utan längre om den ena istället. Så tjolittanlej. Jag har gjort arbete i onödan, svurit över icke-fungerande och bläcklösa printrar i onödan (nåja, det får jag säkert göra i morgon bitti igen), och får den stora äran att stiga upp i gryningen imorgon. Vet ni hur viktiga 15 minuter är en måndagmorgon? Precis. Så går det om man är duktig.

Äh, nu ska jag äta fruktsallad med turkisk yoghurt och titta på Criminal Minds istället.

marknadsföring.

Jag kan ju tycka att det är lite lustigt att TV3 marknadsförde VM-kvalmatchen mellan Sverige och Portugal som "världens bästa spelare i årets viktigaste match". Men det kanske är bara jag.

Eller vänta, lagen tycker väl också nånting om falsk marknadsföring? Nåja.

godmorgon.

Ett av de bästa sätten att vakna upp på är att det dimper ner ett tjockt kuvert genom brevluckan. När kuvertet innehåller två ex av tidskriften Barnboken är det ju nästan så att det måste regna utomhus, för nån måtta får det väl ändå vara.

färdig!

Nu ska jag nog sluta virka halsdukar.

and the winner is...

Nu är det alltså officiellt: Horace Engdahl tycker att amerikaner är för självupptagna för att skriva god litteratur. J.M.G. Le Clézio heter årets nobelpristagare i litteratur och även om jag lånade en av hans böcker på biblioteket häromdagen* kan jag inte uttala mig speciellt mycket om huruvida han är värd priset. Det var ju dethär med godheten som skulle utredas, och så kan man ju undra hur det är att växa upp i Rumänien och sen skulle ju något mord lösas också, så jag har knappt börjat på Allt är vind. En gång i tiden skulle jag aldrig ha kunnat tänka mig att börja läsa en bok medan jag fortfarande höll på med en annan, men det är väl ingen större idé med att vara på jakt efter tiden som flytt.

På tal om mord som ska lösas kan jag berätta att enligt min högst vetenskapliga undersökning är deckare den ohotat populäraste genren när en hop populärlitteraturtextstuderande ska välja två böcker att skriva en essä om. Av de tre andra genrena som står till buds ligger skräck tvåa, tätt följd av sci-fi. Romance fiction (vad det nu kan tänkas heta på svenska - tantsnusk?) är en hopplös förlorare.

* för att minska på min klärvoajansfaktor måste jag dock påpeka att jag lånade en Philip Roth också.

denna dagen ett liv.

Idag har jag sjungit på ryska, italienska, katalanska och finska, gått omkring på Vasas gator och filmat mig själv, ätit bullar med min moster, kopierat en artikel om the pastoral i Pippi & Ronja, ojat mig över essän som ska skrivas till måndag, inte kunnat bestämma mig var jag är i helgen, tvingat en biblioteksarbetare att springa efter en dammig bok om Shakespeare i relation till naturen, lunchat med A & E och lärt mig att romance fiction är strunt.

Innan dagen är slut har jag ännu tänkt fransa färdigt min virkning, titta på mord, dricka vitt te och läsa vad Willy Kyrklund anser om godheten (eller kanske jag läser Cartarescu istället). Däremot får disken lämna till imorgon. Eller övermorgon.

dagens boktips.

Alice Kuipers: Livet på en kylskåpsdörr.

Claire och hennes mamma bor tillsammans, men de hinner knappt umgås, så de kommunicerar genom lappar på kylskåpsdörren. De vardagliga meddelandena ändrar karaktär när mamman blir sjuk, men ändå måste livet fortgå och mat handlas. På en lapp ryms både lite och mycket. Ännu mera ryms det mellan raderna. Det är lättläst (20 minuter) och tungläst (tårar) i ett. Läs den.

Hej Claire,

jag behöver nog en hatt ändå.
Lämnade du tillbaka den vackra blå?

Ligger och vilar.

Mamma

talanglösa amerikaner utan pris / lurade amerikaner med pris.

Jag kör en räkna ner-build up inför morgondagens offentlig-görande och skriver ännu ett inlägg angående nobelpriset i litteratur:

Horace Engdahl har ju gått och sagt att amerikaner är sämre på att göra god litteratur än europeer, för att de bara bryr sig om sig själva, ungefär. Först blev det ju värsta hulabaloon om det, hemskt vad han går och säger. Fast nu verkar de flesta anse att han bara sa så för att luras, för att årets pris går till en amerikan. Och det är väl för all del helt plausibelt. Men tänk vad ledsna alla amerikaner kommer att bli sen om det visar sig att pristagaren inte är amerikan. Då betyder det ju att herr Engdahl tycker att de är dåliga på Riktigt!

nobelpriset i litteratur.

Vi läste en text i skolan igår om vikten av att ha en gemensam kultur och att känna till diverse framträdande personer i historien. Artikelförfattaren, professor vid ett amerikanskt universitet, berättade om ett test han gjort bland sina studenter, där det gällde att känna igen namn på en lista. Elitistiskt, tyckte någon. Raphael och Donatello, är inte de Ninja Turtlar? undrade vår lärare. Estes Kefauver who? undrade jag*.

Lite samma känsla har jag när jag läser artiklar om vem som tippas vinna nobelpriset i litteratur, förutom att jag där känner igen ännu färre namn. DN.se har en gallup där man kan välja mellan tolv namn; jag känner till fyra av dem, och en är Bob Dylan, som f.ö. ger 151 gånger pengarna på Ladbrokes. Joyce Carol Oates är ett namn som förekommer rätt mycket, men hon har ju skrivit jättemånga böcker, hon kan ju inte vinna. Hon är för övrigt en såndär författare som jag så gärna skulle gilla, men inte riktigt förstår tjusningen med. Troligen kommer Herr Engdahl på torsdagen berätta att den som får årets nobelpris i litteratur är [trumvirvel] den där nödväxte poeten som sitter ensam i sin stuga och äter gräddi med mysli, han som vi testamenterade vår humor till, ni vet.

* min faders dotter som jag är kan jag nu berätta för den som inte visste att han var en amerikansk politiker som representerade Tennessee i kongressen. Dessutom kan jag berätta att han inte blev nominerad som demokraternas presidentkandidat 1952 trots att han vann 12 av 15 primärval. Vilken grej det hade varit om demokraternas partikonvent i år hade bestämt att nej, int vill vi sen heller ha Obama, vi tar Mike Gravel istället.

projekt.

Idag har jag målat gubbar på mitt paraply. Det var roligt. Jag kallar designen "Dancing in the rain". Fast just nu i dethär ögonblicket när jag skrev det kom jag på att ingen av gubbarna gör ett singin'-in-the-rain-hopp. Det var svagt. Tidigare idag hade jag besök av min mamma, som också hjälpte mig köpa en spegel till hallen, så nu är min lägenhet nog färdig, vad möbler beträffar i alla fall (räknas en väggspegel som en möbel?). Men helt färdig blir den nog aldrig, det är ju det som är så fint. Mina väggar är fortfarande oemmigt tomma; halva kameler fungerar inte när tavlorna inte är bredvid varandra, så ramarna i köket behöver nytt innehåll; och greasetavlan måste upp på väggen eller så spånar jag för tillfället på att skaffa ett miniatyrstaffli som den kan stå på istället. Till exempel.