emmas guide till esc 2011, semifinal 1.

Imorgon börjar Eurovision Song Contest 2011! Traditionsenligt erbjuder jag er härmed den ultimata schlagerguiden. Vi börjar med det sämsta startfältet, ökar på på torsdag, och sen drämmer the big five (!) till riktigt ordentligt i finalen. 

1. Polen: Magdalena Tul - Jestem

Polens bidrag representerar en av grundtyperna i Eurovision Song Contest: europop sjungen av kvinna som glömt byxorna hemma. Det har gjorts bättre förr.

2. Norge: Stella Mwangi - Haba Haba

Om du är en av de där som har tänkt att det den här tävlingen saknar är lite afrikanska rytmer och swahili: grattis! Här är låten för dig. Om du annars bara tycker om dansant gladpop blir du nog inte heller besviken.

3. Albanien: Aurela Gaçe - Feel The Passion 

En dam sjunger ut sin passion till komp av distade elgitarrer. Med rött hår, dessutom. Alltid är det nu nån sån här som går hem.

4. Armenien : Emmy - Boom Boom

Se bidrag nummer ett. Men här kan man i alla fall sjunga med i Boom Boom Tjacka Tjacka. Om det nu sen är en bra sak lämnar jag osagt.

5. Turkiet: Yüksek Sadakat - Live It Up

Turkiet kom på en hedrande andraplats ifjol. "Why fix it if it ain't broken?" tänkte de, och skickade samma sak i år.  

6. Serbien: Nina - Čaroban 

Sextiotalet är tillbaka! Om du inte gillar det här till en början gör du det säkert efter att de hypnotiserat dig. För det är väl det som är tanken med backdropen?

7. Ryssland: Alexej Vorobjov - Get You

Tänk om Eric Saade var ryss och började sin låt med en slavisk klagovisa? 

8. Schweiz: Anna Rossinelli - In Love For A While

Den här låten tävlar troligen om samma publik som Paradisoskar-som-inte-är-död. Jag gillar det här, men sköna-men-inte-nödvändigtvis-minnesvärda låtar är en riskfylld kategori.

9. Georgien: Eldrine - One More Day

Epileptiker, beware! Albanien, ni har en konkurrent. Som skriker hårdare, och dessutom slänger in en random rap på köpet. Jag blir mest trött.

10. Finland: Paradise Oskar - Da Da Dam

En sak har han koll på i alla fall, vår gode Axel: nonsenstitlar är det nya svarta. That said, så har han ju fått frågor om titeln betyder något på finska. Svaret är alltså nej, för de som fortfarande undrar. I förhandstipsen har han till och med omnämnts som vinnare på sina håll. Kanske att ta i, men finalen känns rätt säker även utan blåvita glasögon.

11. Malta: Glen Vella - One Life

Tänk om Erik Saade var maltes och brukade använda solglasögon inomhus?

12. San Marino: Senit - Stand By

Hon kom, hon sjöng, hon glömdes bort.

13. Kroatien: Daria - Celebrate

Kroatiens chanser beror nog mest på om folk fortfarande köper klänningsbytartricket.

14. Island: Sjonni's Friends - Coming Home

Det här känns lite som när man sitter hemma och jammar, sådär skönt och behagligt, men rätt ofarligt. Island prenumererar i år på sympatirösterna: sångaren dog oväntat i januari, och hans vänner framför nu låten i hans ställe. 

15. Ungern: Kati Wolf - What About My Dreams?

En av favoriterna till att ta hem hela grejen på förhand, men inte precis det mest nyskapande som setts på en Eurovisionscen. Å andra sidan - när har det nånsin spelat roll? 

16. Portugal: Homens Da Luta - Luta É Alegria 

Det är lite politisk kris på gång i Portugal. Ifall du inte var medveten om det är Homens Da Luta här för att banka in det med ett plakat. Med ett leende på läpparna, naturligtvis.

17. Litauen: Evelina Sašenko - C'est Ma Vie

Disneyballad med teckenspråksrefräng, check.

18. Azerbajdzjan: Ell/Nikki - Running Scared

Azerbajdzjan gör det de brukar: hyr in nån random svensk att göra en låt, pusslar ihop några random människor att framföra låten; och lyckas (i motsats till t.ex. Danmark ifjol) göra det till en helhet. Inte så mycket hjärta, kanske, men effektivt och en säker finalist.

19. Grekland: Loukas Yiorkas feat. Stereo Mike - Watch My Dance

Om man kombinerar klassiskt grekiskt patos med nån random rappare kan det väl bara bli bra, eller? Eller? 

Till finalen tippar jag: Ungern, Azerbajdzjan, Norge, Turkiet, Serbien, Finland, Ryssland, Albanien, Armenien, Grekland. 

dagens i-landsproblem.

Kära Bullen,

jag har ett problem.

För ett tag sen satt jag och försökte lyssna på en föreläsning som var så tråkig att jag råkade köpa ett par skor istället. Idag fick jag paketet, men tyvärr är mitt skoskåp redan fullt.

Vad ska jag göra?


Mvh. Damsel in distress

P.S. Som vanligt är det inte skorna på bilden som har skrivit brevet. D.S.

esc-pepp, eller: å ny byris e tå ååter.

Det är bara en vecka till första semifinalen i Eurovision Song Contest. Jee! 

Jag började värma upp häromdagen med att lyssna på 2000-skivan medan jag diskade. Och det slog mig att om 1995 är det första ESC jag minns, så är 2000 av någon anledning nog det mest riktgivande året i min schlagerhistoria. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Men det var ju året då Makedonien skickade 100% [schtåpåschtåm] Te Ljubam. Och Estland och Island deltog med de där låtarna som jag alltid brukar blanda ihop, "Tell me tell me tell me once, tell me twice, tell me there is no compromise ... 'cause I'm seventeen only once in a lifetime, read my mind". Och Brainstorm! Det händer visserligen att jag lyssnar på tävlingslåtarna ibland (oftast några veckor i april-maj, då), men vad jag kan komma på är Brainstorm det enda band vars musik jag efter ESC sen har sökt upp och lyssnat på helt... normalt*. 

Därför kan man ju tycka att det är lite konstigt att jag inte genast kommer på vilken låt som representerade Finland det året. När jag däremot gör det - Nina Åström, A Little Bit - kommer jag genast att tänka på att det bara var på grund av juryn den valdes; hade finska folket haft all makt skulle Nightwish ha vunnit överlägset. Syster Stor och jag tyckte att det var typ det värsta vi nånsin hört, typ OPERA med typ METAL! Vi var nog inte mogna för Nightwish. Kanske hade inte Europa varit det heller. I guess we'll never know.

* In the interest of full disclosure kan jag berätta att jag i lågstadiet köpte Arvingarnas kassett "För Alltid", men inte i nån direkt korrelation med deras framförande i ESC 1993. Jag var bara cool that way.

apokalypsen är nära.

Ni vet dendär Harry Potter-filmen som jag är helt innoissani över? Det slog mig alldeles nyss: den kommer ju ut 15e juli! Varför har ingen märkt nånting och slagit mig i huvudet med en wokpanna?!

JAG ÅKER JU TILL KOREA DEN FJORTONDE! Det här är nästan lika hemskt som då Prisoner of Azkaban hade premiär i typ hela världen i början av juni, men nån sadistisk människa hade bestämt att hej int går ju nån på bio i Finland på sommaren, vi lägger premiären i augusti istället. Jag var fem före att åka till Sverige bara för att gå på bio, helt seriöst. I och för sig tror jag att det var vid samma tidpunkt det smiddes planer om att åka till Sverige för att hälsa på Knut Knutsson och de andra på Antikrundan, och jag tror det var nåt om cykling, och jag har en vag aning om nån nyckelpigevagn, vilket jag inte vet vad det har nånting med nånting att göra. Och det tar jag ingen som helst ansvar för. Men ändå.

Finlandspremiären lär visserligen vara 13e, men om det gäller metropolen Jakobstad och om jag har tid att gå och se den då när jag håller på att börja packa återstår ju att se. Min medkännande vän J hann redan föreslå att de har väl biografer i Sydkorea också, men eh, åtminstone enligt Mugglenet har den premiär där i december, så att... vi får se.

ingen hyperventilation = vuxenpoäng

Vet ni, jag tror att jag håller på att bli vuxen.

Det har inget att göra med att jag fyller tjugosex om tjugotre dagar. Jag vet inte vad som är opp med det. De flesta dagar känner jag mig fortfarande som en jäkla amatör på det här med leveri. 

Men. Jag fick en inbjudan till en klassträff med högstadieklassen. Och min första reaktion var inte "HE-ELL TO THE NO!". Ingen knytnäve i maggropen. Ingen hyperventilation vid blotta tanken.

I stället undrade jag vem månne som kommer. Och tänkte att dendär efterrätten låter god.

"OMG YOU GUYS I CANNOT WAIT FOR THIS PART"

Har ni sett trailern för andra halvan av Deathly Hallows? Blir ni alldeles plottriga inombords bara av tanken? Önskar ni att det fanns en extremt vetenskaplig analys av densamma som dissekerar de knappa två minuterna in i minsta detalj?

Never fear, my dear. Forever Young Adult kommer med svaret på dina önskningar. I sin analys ställer de viktiga frågor såsom "when will it be July 15th?" och diskuterar diverse scener med insiktsfulla och belysande kommentarer, som "And then the trailer’s all, 'Don’t remember that stuff? Ok, how about  [X*] DYING?' which is just, like, really mean. Way to be a dick, trailer." och "But it’s SERIOUS action, you guys. So serious that Ron’s not even making any goofy faces. ... Ha ha, PSYCHE!".

* Analysen är inte spoilerfri, men av min stora godhet har jag utelämnat komprometterande namn.

lyckliga människor är tråkiga att se på.

Jag såg en stund på det prinserliga bröllopet igår när jag kom hem från skolan. Och det var visserligen vackert och lööv is in di äär och sånt, men jeez vad tråkig teve. Jag såg visserligen inte det egentliga bröllopet, satt på teven ungefär när det nygifta paret åkte från kyrkan, och när de hade kommit fram till Buckingham Palace fick man se folket på gatorna flytta sig i snigeltakt i ett par timmar, typ. Okej att inget speciellt spännande hände just då, men kunde de inte ha filmat random kungligheter och annat löst folk i lustiga hattar som anlände till palatset i alla fall? Kunde de inte ha visat denhär prästen som hjular i kyrkan efter att alla gått?

Säga vad man vill om svenskarna, men deras prinsesserliga bröllop var i alla fall bättre teve.

tadaa!

Jag skulle ta tag i det här med att hänga upp grejer på väggarna igen ikväll. Och ptja, lite längre kom jag ju. Men jag vet inte, på nåt sätt känns det ändå inte helt färdigt.

elementär matematik. eller?

Kära Apple,

ni är bra på många saker. Välfungerande teknologi, till exempel, och fin design, och superb marknadsföring. Och trevlig kundservice som pratar vacker svenska, till och med. 

Men elementär matematik är inte riktigt er grej, va? Eller är det jag som inte riktigt var uppmärksam på mattelektionerna i skolan? Det är nämligen en grej som jag inte får att stämma riktigt.

Som jag berättade tidigare gav min strömsladd till datorn upp samtidigt som hoppet om ett tolerant och jämlikt finländskt samhälle. Jag ringde Apple-supporten, som lovade skicka en ny (sladd, alltså; tyvärr lovades inget re: valresultatet). Gott så. Som uppföljning fick jag ett mejl om att reservdelen hade skickats den 19.4. I samma mejl stod det att jag ska skicka tillbaka den söndriga delen så att den når Apple inom 10 arbetsdagar från det att den nya delen skickats (19e, alltså). Mejlet var visserligen på finska, men työpäivä = arbetsdag, n'est-ce pas?

Jag fick paketet på torsdagen den tjugoförsta, då två eller tre arbetsdagar hade gått, beroende på hur man räknar. Så följde långfredag och påsklördag. På söndag, påskdagen fick jag ett nytt mejl som vänligen påminde mig om att hej, vi har inte fått dendär söndriga delen ännu, om vi inte får den inom fyra arbetsdagar får du stå för kostnaderna. 

Nu vet jag ju inte hur ni definierar arbetsdagar, men i min värld har det fortfarande bara gått tre arbetsdagar, även fast vi skulle slänga in måndag, annandag påsk, också. Eller? 

Inte för att jag har separationsångest eller så, jag har alla avsikter att skicka iväg paketet imorgon. Men ändå?

en hälsning

checklista inför sommarens resa.

Flygbiljetter, check!
Hepatitvaccin, check!
Nytt pass, check!

Nu återstår bara att lära sig koreanska, så är jag good to go.

förresten...

Det var ju rätt mycket tal här för ett tag sen om att man inte ska uttala sig om statsministerns yttre. Betyder det att jag måste sluta kalla blivande statsminister Syster-Liten-myntade "Snygg-Jyrki"?

finland, du krossar mitt hjärta.

Finland, jag älskar dig. Men tydligen är kärleken inte besvarad. Reaktionen på gårdagens val är rent fysisk. Det kryper i skinnet, det gräver i magen och jag skulle helst av allt krypa ihop i fosterställning och gömma mig under täcket. Gärna vakna upp från den här mardrömmen också. Till och med min dators strömsladd reagerade starkt och slutade fungera ungefär när förhandsrösterna redovisades*.

Är det det här mina landsmän vill?

En tröst är att jag vägrar tro att så här många egentligen håller med om sannfinländarnas partiprogram, utan röstar för att de är de enda som erbjuder ett alternativ. Men det är en klen tröst.

Lite intressant är det ju att se hur sannfinländarna hanterar att plötsligt vara de som har makten och inte kunna vara de som säger emot bara för att vara emot. Inte närapå så intressant att jag skulle vilja ha det här resultatet, men ändå. Man får ju hålla fast vid de små ljuspunkterna, respektive den batteritid man har kvar i datorn.

* Ni förstår vad jag menar med teknikprylar + Emma = bananas?

sånt man gör en solig fredagseftermiddag.

Man går ett varv på dendär skruttiga vårmarknaden bara för att man ska, och sen går man ett varv till bara för att hemma väntar ett berg disk och en dammsugare och skuldkänslor om man låter bli. Och sen går man till slut hem ändå, och sätter sig i fönstret med solglasögon på, för det är så ljust, och läser, bara en liten stund. Och den lilla stunden går, och minuter och timmar, och tanken på disk finns inte ens i utkanten av medvetandet, för Jellicoe Road är allt man behöver. Och när man läst sista sidan tänker man, igen en gång, att det här är orsaken till att jag läser barn- & ungdomslitteratur fastän det heter att jag är vuxen, och det här är orsaken till att jag hoppas att jag aldrig slutar. För även om det finns uppslukande vuxenlitteratur, så är de så få dedär böckerna som slukar en hel och som blir allt just där, just då, och med YA lit händer det igen, och igen, och igen.

Dagens boktips, alltså: Jellicoe Road av Melina Marchetta (först omtipsad av JoL på Bokhora, tacktack).

teknikproblem leder till stöld.

Tekniska prylar har en viss tendens att gå bananas när de kommer i kontakt med mig*. Den senaste i raden är tydligen min dvd-spelare, som sysslar med en märkligt selektiv banangång. 

Jag hade köpt en dvd-box, men det visade sig att man bara kunde se på första avsnittet på varje skiva. Om man försökte välja andra avsnitt från menyn frös hela maskineriet så man fick dra ur sladden; om man valde play all kunde man se första avsnittet, men sen blev det svart och så kom man tillbaka till allra första språkmenyn igen. Jag testade med några andra filmer, inga problem, så jag antog att det var skivorna det var fel på, förde dem tillbaka till affären och fick pengarna tillbaka. Så långt allt väl.

Men nu kom jag händelsevis att köpa ett nytt exemplar från en annan affär; samma tv-serie, men en annan utgåva (den ena hade plast-, den andra pappersfodral). Och precis samma sak hände. Jag testade skivorna i datorn, och lo and behold! de fungerade utan problem. Så tydligen ligger felet ändå hos dvd-spelaren, trots att den spelar alla andra skivor jag testat utan att klaga det minsta. Schkumt! Nån som har en förklaring?

Till all lycka råkar mina föräldrar ha en extra dvd-spelare liggande hemma just för såna här nödsituationer, så jag passade på att stjäla den medan de fortfarande var borta**. Tyvärr är jag en så pass orutinerad tjuv att jag inte kom ihåg att också knycka tillhörande fjärrkontroll, men det går att använda fjärrisen till den andra dvd-spelaren, bara jag listar ut vilka knappar som motsvarar vad. Hittills har jag kommit underfund med att om man trycker på enterknappen så får man finsk textning.

 * Se exempelvis datorn som dog men uppstod på tredje timmen, den splitternya datorn som inte visste om att den hade en cd-rom-drive,  datorn som spottade ut annat än skivor, till vilken jag fick en ny del som endast passade efter lite snickeriverksamhet, telefonen som censurerade samtal och varför inte också den gången när jag blev avstängd från Facebook.

** Mamma och pappa, om ni händelsevis kom hem och märkte att nåt var försvunnet så var det ingen inbrottstjuv, det var bara jag. Fast jag tog bara dendär spelaren. Och ett lakan. Och lite mat ur kylskåpet. Och cykeln. Fast den är ju min. Eller, den har jag också stulat, av min syster. Fast det var bara för att min andra syster hade själt mammas och min cykel och så hade nån sen på riktigt stulit den. Så det räknas knappt.

regn, kan du komma tillbaka senare, jag är lite upptagen just nu

Jag har inget emot regn. Tvärtom - jag har haft sorgligt lite användning för mina röda gummistövlar, och går omkring och längtar efter att få användning för mitt paraply som jag fick i julklapp*.

Bilden är hämtad från Pylones.com

Men måste det nödvändigtvis regna just den dagen då jag har tänkt återlämna den lånta bilen till de hemvändande Turkiet-resenärerna, och samtidigt cykla min cykel till stan?

* Jag hade ju ett paraply som jag målat gubbar på, men det var krassligt ett bra tag, och omkom slutligen i Bryssel i höstas. Så går det när man använder halpagrejer som grund för sina projekt. Det positiva med det är ju att nu har jag ett sånthär fint Pylones-paraply istället (för övrigt samma företag som tillverkar de uppvridbara salt- och pepparströarna).

me & my*.

Som utlovat: en bild på mig utklädd till den sagofigur jag defaultar till när jag förbjudit mig själv från att återigen instiga i pippiversum. Lilla My, naturligtvis. Komplett med örhängen med myfotsteg på, fast det syns knappt i verkligheten, än mindre på bild.

(däremot kan man, trots min enormt fina bildredigering här [HAHA], se en pippifläta här på bilden om man tittar noga)

* roligaste rubriken på länge, va? jag är så finurlig att jag skulle skrämma slag på katten om jag hade nån.

renovering pågår.

Som ni kanske ser håller jag på med lite vårstädning här på bloggen. Kommer nog att rådda om lite ett och annat ännu, men om ni har några synpunkter är det bara att kommentera. A-M, till exempel, kommenterade, och se vad som hände: nu finns en gillaknapp!

vad är likheten mellan räkor och babylons floder?

Det börjar så småningom bli dags att få upp lite stuff på väggarna. Jag har inte så många "riktiga" tavlor, men brukar nu slänga upp lite random krafs som jag gjort. Problemet med den verksamheten är att jag har en tendens att spara varenda teckning jag gör, och detdär att kika igenom påsen där jag förvarar sånt tenderar lätt att bli mindre "vad kan jag använda" och mer "nejmen titta här!" (och the occasional "WTF?").

Teckningar och teckningar, förresten. Där finns rätt mycket som jag inte skulle kalla teckningar precis, mer random citat utströdda på en sida, med lite skumt klotter här och där. Som den här, till exempel:

De är mer som mindmaps; välkommen, här är en insyn i min skalle. Förutom då att såna oftast har som uppgift att göra saker och ting mer överskådliga och mindre kaotiska. Här finns vissa saker som ter sig fullständigt logiska: där är Chesterton-citatet om drakar, en bild på en drake, en Harry Potter-referens om drakar, och så två andra citat som hänger ihop med fairy tales. Men den som förstår var "by the rivers of Babylon", "gossip görl" och detdär huset passar in i sammanhanget får en guldstjärna. För att inte tala om "räkor, räkor, rakor" i övre högra hörnet.

På andra sidan av det där pappret finns förresten den här skissen som innehåller i princip allt detdär som jag fortfarande håller på och ritar mer än ett år senare. I'm nothing if not nyskapande.

en gång ingen gång, två gånger tradition.

Jag har börjat med en ny lördagstradition: först jobbar jag några timmar, sen går jag på kalas. Nu har jag visserligen ingen vetskap om några kommande födelsedagskalas, men kanske att man borde fira att man igen har blivit en vecka äldre ibland.

P.S. Ifall det är nån läsare som händelsevis varken är vän med min svåger på facebook eller var närvarande på maskeradkalaset men ändå är nyfiken på vad jag sen klädde ut mig till så har jag nog tänkt posta nån bild... fast jag har inte tagit några på mig själv, så jag måste stula av någon annan vid lämpligt tillfälle. D.S.

note to self:

Nästa gång jag blir bjuden på maskerad ska jag nog klä ut mig till Leif Segerstam.

ljusna mig igen, igen, igen.

Minns ni dendär gången när jag skulle gå ut och fotografera ljuset, men det hade försvunnit redan klockan ett? Ikväll gick jag ut i samma ärende klockan åtta på kvällen och plåtade gladeligen på i sisådär en timme innan ljuset försvann. I lenkkare, dessutom! Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men:

Det är vår.

[cue hallelujakören]

nu är det hjul igen.

I Jeppis har vi cykelhjul och julbelysning i träden. Hur är det hos er?

ibland räcker det med att komma igång igen

Ibland räcker det med att nån frågar hur det går med ett projekt för att dendär flera månaders långa pausen från nämnda projekt ska ta slut.

Ibland räcker det med att man bara bestämmer att detdär som man har tänkt att man borde fundera ut hur det ser ut på riktigt men inte riktigt orkar kanske inte sen heller var så viktigt och bara kör på ändå. 

Ibland räcker det med att man bestämmer sig för att göra det, och så gör man det. 

Ibland räcker det kanske rentav att någon lyfter på locket så man blir påmind om vart det var man stoppade sina tuschpennor egentligen.

Oavsett orsak har jag ägnat kvällen åt bild nummer sju och åtta av tio till projekt bilderbok. Vackert så.

a room with a view

Ifall nån (i likhet med min far) tror att nejmen, det kan väl då rakt inte vara möjligt att man kan se vattentornet från mitt fönster, så kan jag säga att ni har fel. 

(där i dendär luckan bor för övrigt Jakobstads svar på Karlsson på taket, eh, Jakobsson på taket.)

huvudet fullt av ruttna växter.

Såhär ser jag ut idag. Jag färgade håret igår med en sössö gjord på olika växter och sånt. Den såg ut som... well, det här är väl ett familjeprogram, låt oss välja att likna den vid memma. Den luktade som om man blandat en massa växter, låtit dem ruttna, spätt ut med kokande vatten, och som pricken över i:t blandat i lite grisdynga. Eventuellt kom det med några extra växtrester också, för jag blandade ihop allt i en blomkruka och rörde om med en gammal stekspade, för jag kom på först när jag skulle börja blanda att man kanske inte borde använda nån skål jag äter ur eller så, och det är mest bara såna skålar  jag har. 

fyndhörnan.

Jag köpte en stol på loppis häromdagen. Fem euro tyckte jag var överkomligt. Tyget ska bytas ut i något skede, men annars är den i helt bra skick. 

Matchar dessutom ypperligt med den fåtölj jag redan har här. Jag tar inte alls hit min soffa eftersom den a) är så stor och bökig, b) är blå; rosa väggar och gul träpanel och allt detdär kändes redan svårt att få ihop utan att blanda in fler färger, samt c) den börjar bli rätt sliten, faktiskt.

Så två fåtöljer får räcka; behöver man nångång fler sittplatser kan man alltid sitta på sängen.

hjälp! jag har fastnat i villa villekulla!

 

Kära läsare, jag behöver er hjälp. Jag ska nämligen gå på maskerad på lördag, med temat sagofigurer. Och det är ju roligt för all del, men jag vet inte vad jag ska klä ut mig till. Dessutom har jag upptäckt att jag har ett problem*. Ni förstår, jag går inte på maskerad speciellt ofta, men när jag tänker tillbaka på de senaste gångerna så framträder ett visst... tema. Och det är väl inget fel på det heller, precis, men jag känner att jag behöver förnya mig lite; komma bort från Villa Villekulla, if you will.

Så jag tar gärna emot era kommentarer: vad kan man klä ut sig till egentligen?

* det första steget är att erkänna att man har ett problem, right?

bra smak? jomen det har jag alltid haft.

Medan vi nu ändå är inne på ämnet nostalgi, tillåt mig visa den här juvelen: en skiva som tydligen (det räcker inte med bara ett streck, the är dubbelt understreckat!) var den ultimata mixen i januari 2002. Här finns allt bland annat Lambretta, Anna Eriksson, S Club 7, The Rembrandts; och förstås de musikaliska mästerverken Bumbibjörnarna, Piff & Puff - Räddningspatrullen Theme, samt Iprenjingeln (framförd av artisten 'Reklam'). 

Jag är riktigt stolt över mig själv faktiskt.

på den tiden då min pannlugg var straight.

Jag hade egentligen en helt annan mission när jag packade upp lådan med skivor, men nu har jag suttit  här en god stund och tittat igenom bilder som fått namn som "ida i trans i bilen" "sonia blundar men jenni är fin" och "jenni och jag kineser". Jag vet inte hur glada nämnda människor skulle bli om jag laddade upp just de bilderna, men här kan ni få en bild på mig när jag ser ut som att jag planerar självmord genom att kasta mig bakåt på italienska klippor. Bilden är från min "min pannlugg är straight"-period. You're welcome.

hemma, var ligger det nånstans?

Jag har laglig och stadigvarande tillgång till internet, och mitt piano har anlänt.

Hörni, det börjar likna ett hem, det här.

senaste nytt från syskonbarnsvärlden.

Jag tycker det är oerhört lustigt att min systerson kan säga nandu och pickup, men fortsättningsvis kallar sin morfar till mommo.

utan nät i X dagar försmäktar jag på denna ö.

Imorgon tror jag bestämt att jag kanske eventuellt får internet hit till mitt hem. Det ringde nämligen en snubbe i torsdags och undrade när de kan komma och installera och tyvärr var jag ju så fruktansvärt upptagen med att lära mig att använda facebook just då så det blev inget av med det och så skulle han inte jobba på fredag men han dendär andra snubben kanske, han får ringa åt dej, men han ringde inte åt mej, så jag är fortfarande avhängig random grannes oskyddade wifi. 

Ifall ni undrade.

det första jag såg när jag vaknade i morse.

count your blessings.

Jag har el.

Jag har lampor i alla rum.

Jag har två nycklar till min lägenhet.

Jag har packat upp nästan alla lådor.

Dessutom är min lägenhet nu officiellt godkänd av Testpatrullen: The New Generation. Möjligheten att springa* runt, runt mellan alla rum fick fem getter av fem möjliga.

* eller, för såna som inte lärt sig gå, krypa.

smile! you're on candid camera!

Jag har fortfarande inte sett röken av nån elektriker. Det kändes därför ännu mer surrealistiskt när någon öppnade dörren med egen nyckel i går kväll och kom och hämtade den enda taklampan som faktiskt lyste.

Lite började jag kika mig runt för att se om jag såg några dolda kameror.

bli klimatsmart: ha bara el i halva lägenheten

Jag flyttade alltså på riktigt igår. Allt verkade någorlunda okej, tills pappa skulle lägga upp en taklampa i köket. Plötsligt: Varde mörkt! Kylskåpet stannade och lampan i vardagsrummet slocknade. Kul. 

Så för att kylskåpet skulle vara i gång fick vi koppla en skarvsladd till lampan vid spisen, där det finns ett uttag som bara fungerar om lampan är på, så den har lyst hela natten. Det enda uttaget som finns i badrummet fungerar för övrigt på samma sätt, så om jag till exempel vill ladda den elektriska tandborsten så får lampan lov att vara tänd.

I morse ringde jag så till uthyraren, som hänvisade mig till disponenten, som kom och tog sig en titt under min lunchpaus, och ringde en elektriker som kommer och tar sig en titt endera idag eller imorgon.

Nåjå, det är ju helt miljövänligt. Man använder ju mindre ström om man inte har nån.

guldsoffor och pastaälgar.

I måndags fick vi reda på att tisdagsföreläsaren var sjuk, så vi skulle ha distansstudier. Tanken var att vi skulle jobba vidare med våra bloggar, som fungerar som inlärningsdagböcker för kursen:* kommentera på de andras, fixa lite länkar, skriva nåt inlägg. Blogga, alltså. 

Så mamma och jag hoppade i bilen och körde till Tammerfors. Efter en del oplanerad sightseeing i centrum, nån u-sväng och nåt missat rödljus kom vi fram till ett hotell där vi spenderade natten så att vi pigga och nytra skulle kunna stå och köa utanför IKEA när de öppnade på morgonen. Hotellet var ungefär det billigaste vi hittade sådär i en handvändning, och var sådär spartanskt inrett med kristallkronor och guldsoffor i bästa barockstil. Några Billysar och Mulig och pastaälgar senare stack vi sen hem igen. Och alla blev nöjda och glada, inklusive mitt bibliotek som vuxit ur min bokhylla, vilket föranledde utflykten. 

Eller nåja, det återstår ju att se. Just nu är både hyllor och böcker och typ allt jag äger här i världen (alldeles för mycket) utspritt i ett enda kaos av lådar, påsar och förpackningar på mitt lägenhetsgolv. Men de är här allihop i alla fall. Och jag med! Första kvällen i nya lägenheten alltså, snyltandes på nån annans trådlösa nätverk, i avsaknad av el i halva lägenheten. Good times.

* ifall nån mot förmodan är intresserad, kan man alltså läsa om vad jag sysslar med på dagarna här.

fel låt vann.

Svenska folket har talat, och som vanligt har de helt fel. Verkligen, Sverige? Ni väljer att skicka er version av Justin Bieber till Düsseldorf? I genren "dansanta läderjacksklädda unga män som sjunger enformig låt" hade jag helt klart valt Danny. Och om vi nu ska prata Saade var fjolårslåten bättre än den här. Faktiskt.

Själv kom jag på mig själv att mest heja på Swingfly. Det kändes ju lite osannolikt att svenska folket skulle rösta på den, men internationella juryn kanske? Eh, vad var grejen med internationella juryn, förresten? Var det inte meningen att de skulle rösta på ett mer europeiskt sound? Och inte, som de gjorde, ge tolvpoängare åt Sanna Nielsen och Linda Bengtzing? Nåjå.

Men eftersom det nu gick så här, så vill jag bara säga: Eric Saade, ordet popular är ett ord. Bara så du vet.

jag är numera med hushålle.

Ingen annan tog den först! Från och med imorgon har jag en lägenhet*! Välkommen att dansa ringlekar! Och också på kaffe, när jag har flyttat dit grejer och hittat saker och köpt ett kaffepaket! Och också att avgöra rosalila väggens öde! Och gå på uthyrarordinerad upptäcktsfärd! Och använda utropstecken!

Jomensåatteh. Good times.

* well, officiellt. får se när det lyckas med nån fysisk flytt, min fammo ska också flytta så det är lite mycket nu för eventuella hjälpredor.

hej, det händer någå.

I går började mitt nya liv som elektronisk marknadsförare. Vi har redan kommit långt: idag har vi lärt oss hur man skickar e-post. Och så har vi börjat fila på en kaffelista. Fast imorgon ska vi börja marknadsföra, är det tänkt.

Bland andra nyheter kan nämnas att jag idag var och tittade på en lägenhet som jag tänker ta om den andra intresserade inte tar den först. Där kan man dansa ringlekar och förvara saker i ett skafferi och sitta på fönsterbrädet och fundera på om man är färgblind om man kombinerar lilarosa tapeter och ljusgul träpanel. Och också bo.

dagens tips.

Om man inte vet vad man ska ta sig till med små barn, kan man alltid stoppa ner dem i en papplåda. Det tycker dom om.

ett öppet brev till nelonen.

Kära Nelonen,

med anledning av er sändning av Oscarsgalan i natt, har jag några synpunkter jag gärna skulle vilja framföra.

1. Den här expertpanelen. Ett litet tips: lär er namnet på människorna ni kommer att prata om. Eller vet ni, ni behöver inte ens lära er dem utantill, så länge ni lär er att läsa innantill från dendär pappersbunten ni ändå läser i hela tiden (incidentally: ni vet att ni är på tv, va?). På något sätt får jag en uppfattning av att ni och jag definierar ordet expert på olika sätt, då den ena 'experten' flera gånger pratar om hur bra Black Swan är, och speciellt då på grund av regissören Arononofsky. Eller var det Aronofofsky?

2. Lite på samma tema kan jag tycka att det vore motiverat för en som ska kommentera röda mattan att lite kolla igenom på förhand vem som kommer att vara där, så att man vet hur de ser ut och så. Jag menar inte alls att man absolut behöver kunna peka ut Russell Brands mamma Babs i vimlet, men att känna igen de som är nominerade och de som ska uppträda på galan känns väl inte som ett alldeles för stort krav?

3. Jag har undrat samma sak förr, och jag kommer att undra igen: har ni något emot kvinnor överlag eller är det just det här sammanhanget, att kommentera andra kvinnors klädsel och sånt, som ni tycker passar bättre för män? En kvinna och sex män kan jag personligen tycka är aningen obalanserat faktiskt. Det är ju en sak om man anlitat de allra kunnigaste personerna man bara kunnat hitta, men som eventuellt framgår av punkt ett och två ställer jag mig något frågande till om detta är fallet just här. Mitt i allt kunde ni kanske hitta någon moderedaktör eller liknande som kan kommentera Portmans val att inte välja Dior, eller förklara vad archival egentligen betyder?

4. Jag trodde det var en självklarhet, men tydligen kräver det en klargöring: alla som ser på ert program ser på det på grund av Oscarsgalan, inte på grund av er personligen. Ert jobb är att fylla ut de amerikanska reklampauserna. Så när de är slut, vill vi helst att ni ska hålla käften och ge över till Hollywood. Har ni förresten något emot Amy Adams, eller var det en tillfällighet att ni aldrig ville sluta prata när hon intervjuades, båda gångerna?

5. Slutligen - och jag är medveten om att det här inte är ert fel - så är ABCs röda mattan-sändning under all kritik. En massa irrelevant prat, flera intervjuer med samma person, medan vissa (läs: Kevin Spacey) totalt ignorerades, få helfigursbilder, få skådisar, quite frankly. Inte ens Tim Gunn kunde väga upp allt det där. Det skulle inte händelsevis gå att avtala med E! istället?

Men, fint att ni åtminstone sänder!

Mvh.
En som saknar den gamla goda tiden, då SVT sände Oscarsgalan.

tecken på ålderstigenhet.

Jag (eller mina vänner, som är supermycket yngre, typ flera månader) brukar ibland skämta om min höga ålder, men oftast är det mest bara på låtsas (well, för min del i alla fall, jag kan ju inte tala för nämnda vänner i och för sig).

MEN.

Hollywood lär planera att göra en remake av The Bodyguard. På riktigt. Jag är så gammal att en film som kom ut när jag var sju år nu är så gammal att det görs en ny version av den.

För att citera handär creepy guy: NOOOO. NOOOO.

idolkonsert.

Jag gick omkring i morse och nynnade "the way we put our hopes through the eyes of an eagle" en lång stund innan jag började fundera att nej, så går texten knappast till Jays vinnarlåt i Idol 2010.

Jag borde väl veta, kanske. Jag var på konsert med alla idolfinalisterna igår, och hörde bland annat den låten (där dendär frasen faktiskt upprepas... ganska många gånger). Ifall ni är såna som räknar kreddpoäng: det är nu ni ska passa på och ge mig ett tiotal minuspoäng. Varsågod.

Det var en bra konsert, faktiskt. Visst, detaljplanerade covers en masse, naturligtvis, men vad annat kan man vänta sig? Artisterna imponerade överlag med sin höga nivå, tyckte jag. Mest (positivt) överraskad blev jag av Daniels röstkapacitet, annars kändes det ju som att man har rätt bra koll på deras register när man har sett programmen. En annan överraskning gällande just Daniel var att han, av jublet att döma, tydligen var Jakobstadspublikens favorit. Det var ju lite random.

Men på det hela taget var ju hela grejen rätt random: att ett gäng från nåt svenskt teveprogram kommer hit och drar några låtar, och drar dit 7000 pers eller hur mycket det var. I tjugonånting minusgrader, dessutom. Man kan ju roa sig med att fundera hur många som skulle dyka upp om finska Idolsdeltagarna kom på besök.

paradisoskar är inte död. faktiskt.

Finlands representant i ESC2011 är vald, och hörni, dethär gjorde vi ju bra*! Jag är kanske lite fördomsfull gentemot finskhetens musiksmak i allmänhet, men jag trodde inte alls att Paradise Oskar skulle gå hem i de finska folkhemmen. I Europa, kanske, jo - men man måste ju ta sig dit också. Men ibland kan jag faktiskt glädja mig över att ha fel**. Heja Finland!

* In the interest of full disclosure: Jag har personligen inte medverkat på minsta sätt. Möjligen själsligen, då.
** Hemskt sällan.

gatuvåldet ökar även här.

Jag kom just in från en promenad. När jag började närma mig hemmet igen hörde jag nån som kom springande bakom mig, och jag tänkte för mig själv att tänk vad fint det är att bo här ändå. Här kan jag, som kvinna, promenera ensam kvällstid, och inte vara det minsta rädd. Jag kan höra nån komma flämtande bakom mig och inte för en sekund behöva oroa mig för att bli våldtagen, eller styckmördad.

Dock skulle jag inom några minuter komma att inse att jag tydligen borde ha oroat mig för att bli hundbiten. Jepp, några metrar senare kom två små hundar kutande mot mig, vilt skällande. Deras ägare (antar jag) stod typ femtio meter längre bort med sin tredje hund och ropade lite halvhjärtat att hundarna skulle komma tillbaka. Men de brydde sig inte så värst. Jag gick vidare och tänkte att okej, de är typ lika stora som en katt, vad kan de göra mig? Svar: bita. Medan hundägaren fortsatte gå åt andra hållet tog den ena hunden ett ordentligt tag om mitt ben och bet till. Den hade tydligen uppnått sitt mål, för då var den nöjd och sprang tillbaka till ägaren. Jag gick vidare hem, kom in och konstaterade att benet var uppsvällt och blått. Kul. Borde man ta en rabiesspruta eller nåt?

Denhär episoden var ju inte riktigt lika hardcore som då när min goda vän I skulle cykla från Tammerfors till Jakobstad, blev biten av en hund så våldsamt att hon måste åka via sjukhuset för att sys, och sen cyklade vidare. Men ändå. WTF?!

#mel2011

Ah, melodifestivalen. Större än alla politiska kriser. Så stort att #mel2011 trendade i hela världen ett tag på Twitter, vilket är underhållande på så många nivåer.

Som den här, till exempel:

@melizzarockz #mel2011 what's that? you click it and every tweet's in german. i take german lessons... i still don't understand #EpicFail

it's not what you say, it's what you don't say.

På tal om jobbsökande, dock: Är det faktiskt så jäkla svårt att meddela att "nej, din loser, du har inte fått jobbet"? Man kunde ju förstå om det vore adertonhundratal och varje brev måste levereras personligen av en gubbe på en häst. Men såvitt jag vet har inte ett enda av jobben jag sökt utspelat sig på adertonhundratalet. Så man behöver ingen häst, och ingen gubbe. Man behöver inte ens köpa ett frimärke och slicka igen ett kuvert. MAN KAN TRYCKA PÅ EN KNAPP. Klick, bara, så vet alla om att nähä, detdär behöver jag inte hoppas på längre. Oj, så jobbigt. Oj, så oöverkomligt. NOT. Av alla jobb jag har sökt (och jag har tappat räkningen på hur många de är), så är de enda som brytt sig om att meddela att jag inte fått det de som jag varit på intervju till. Två stycken.

Nej vänta, nu ljuger jag, jag var ju faktiskt också på intervju till ett caféjobb, men därifrån meddelade de heller aldrig. Det, mina vänner, är hur eftertraktad jag är på arbetsmarknaden. Jag är inte ens värd att få ett samtal om att jag inte ens är värd ett jobb som går ut på att koka kaffe.

Tur att jag i alla fall kan skylla på snön.

mind power.

På bilden ser ni roten till alla mina problem, snön, göra segertecken.
Men I'm on to you, snön.

Jag kom just på en helbra grej. Jag har ju gått omkring och känt mej arbetslös och initiativlös och värdelös och andra lämpliga ord som slutar på -lös hela hösten och vintern. MEN. Nu har typ alla amerikaner jag känner wajnat om nån värsta snöstorm och ojoj världen går under för det snöar och blåser lite samtidigt, och det är nog bäst att ha ledigt från skolor och jobb och sitta inne och titta på film hela dan och inte göra nånting alls tills det är slut på snow day. Och det är ju det jag har gjort hela tiden! Jag har bara kanaliserat min inre amerikan och haft snow day sen första snön föll i oktober. Så det är helt okej. När det är snö ute får man vara lat. När det är snö ute behöver man inte gå ut.

Glad we got that sorted out.

det går i släkten.

Unge herr Yoo är helt klart släkt med mig (och Syster Liten, och familjen W, och ptja, ni vet). Alltid när han går igenom alla filmerna som står framme i hyllan (minst en gång per besök) så tittar han extra noga på en Frendit-box, och pekar ut Ross, Joey och Chandler för att man ska berätta vad de heter. Harry Potter och hippogriffen förekommer även ofta. Han brukade förr även gilla The O.C., men han har sen dess gått vidare i livet.

Huruvida barnets morföräldrar, ävenledes mina föräldrar, till samma grad är släkt med oss kan man däremot ställa sig lite frågande till. När T pekade på Joey lär de ha påstått att han heter Chandler.

Han är för övrigt även släkt med sin kusin E, för även han har nu börjat använda ordet BAM med medföljande förtjusta blick, vilket hon, såvitt jag kan komma ihåg, har gjort ungefär sen dagen hon föddes. Detta uttryck kan med fördel användas när man byggt ett torn av nämnda DVD-box och en annan box som innefattar Indiana Jones samlade verk, och detta torn sedermera raserats medelst en välplacerad knuff.

Som ytterligare kuriosa kan nämnas att Indiana Jones i ett 16 månader gammalt barns ögon ser ut som ett lejon.

feels like heaven.

Ända sen dendär trilla-ner-från-ett-träd-incidenten har min rygg varit lite mer kräsen angående vilka skor den endorsar. Bland annat därav kom det sig att jag för ett tag sen inhandlade silikonimplantat för skor. Det jag var ute efter var att få lite mer höjd under hälarna, men det jag fick var så mycket mer: nämligen en försmak av himlen. Produkten känns alltså som att man är i himlen.

Så om nån bloggläsare har några frågor om hur det är där, fråga mig - jag vet. Personligen hade jag kanske trott att där är lite varmare, kanske lite mer mening med tillvaron, kanske lite färre silikonimplantat. Men där ser man, även jag kan ha fel.

FYI

I måndags lekte jag med Elvira, igår med Leo och Wilma, idag, på fredag och lördag med Tebom, men om det finns några barn som vill leka med mig är jag ledig imorgon.

mellandagsrea.

Jag och mamma åkte till grannstaden i norr idag för att mellandagsrea oss lite. Inte för att det är mellandagar mera. Men å andra sidan så blev det hemskt lite reashoppande också, så det passar väl bra. Däremot köpte jag en sommarkappa, till normalpris. Nu kanske ni tänker "Sommar? Tror du verkligen att det nånsin blir sommar igen?". Och jag förstår er. Det gör jag verkligen. Men David Hume må säga vad han vill; för att kunna fungera i det dagliga livet måste man nog ändå förmoda att tillvaron är underställd ett visst mått av kausalitet, så det lär nog bli sommar förr eller senare igen. Det brukar ju det. Så tills motsatsen bevisas, får vi nog väl anta att det går så igen.

Jag köpte också en hoper nya tuschpennor. Det har blivit min nya grej: när jag åker nånstans, köper jag nya tuschpennor. Det där nånstans är relativt; ett par gånger har det hänt att det betytt Jakobstad. Nu borde jag bara fixa nån smart och översiktlig förvaring åt pennorna, så att jag inte alltid förvarar dem utspridda över hela vardagsrumsbordet, vilket hittills ofta varit fallet. De trivs liksom där.

nytt år, nya glasögon.

P.S. Ifall nån undrar, så är minen mer "check this out" än "kolla vad lessen jag är". Tänkte att det kanske behövdes en klargöring. D.S.

nyårsstatistik: the bloggen edition.

För att fortsätta på ämnet statistik, så kan man ju roa sig med att konstatera att de flesta av er, kära läsare, använder Safari. Sidu. De flesta av er är också europeer (no shit?), men 4 % är unknown. Vet ni vad det betyder? Det finns en oupptäckt världsdel och jag har bloggläsare där! Det här är stort, hörni. Well, åtminstone om man frågar sitemeter; om man ser till bloggers egna statistik så verkar det som att denna oupptäckta världsdel i själva verket är Brasilien. Hej, Brasilien!

Vad gäller webbsökningar kan man konstatera att den dagen jag beslöt mig för att recensera Twilight-böckerna var en stor dag ur ett bloggtrafiksperspektiv. Tio-i-topp innehåller fortsättningsvis 60% varianter av sökorden twilight och bokrecension. Det gör mig alldeles snurrig att tänka på hur många bokrecensioner som lämnats in som skoluppgifter och som innehåller kåpipejstade meningar som jag skrivit. Det får mig att känna mig lite som Milli Vanilli.

Men du som googlade konfektask från 1960-talet: jag beklagar, såna har jag inga att erbjuda.

Förresten, sånthär brukar ju sällan ge utdelning, men jag vill ändå påpeka att ni gärna får kommentera också, om det så bara är för att klaga på bloggens brist på 60-tals konfektaskar. Eller för att berätta vad ni fick för vitsord i dendär skoluppgiften.


P.S. Det är inte snön på bilden som skrivit inlägget. Men jag tänkte att Brasilien kanske ville ha en bild på snö. Also, så har det varit lite dåligt med bilder på sistone, känner jag. Låtom oss härmed förklara 2011 som året då det finns bilder på min blogg. D.S.

nyåret, the time of namnstatistik

Hörni människor, nu när det är nytt år och allt, ska vi inte ta och göra såhär att istället för att göra som alla andra i hela världen nu gjort i typ ett sekel, så tar vi och låter bli att döpa de nyfödda till Emma i år?

Mvh. En av alla dom

adventskalender '10, lucka tjugofyra.

Lucka tjugofyra. Hur är det?

Jotack, på nästbästa sätt. Jag har fått fira julafton med hela min familj and then some; bara ätit god mat, umgåtts, gett och fått presenter och allt detdär som hör julen till. Om bara förkylningen ville ge med sig skulle det vara på bästa sätt.

Såhär på adventskalenderns sista lucka vill jag önska er alla en god fortsättning på julen. Stressa inte ihjäl er, gör det ni har lust med, njut av samvaro med familj och vänner, ta det lugnt. Det tänker jag göra.

adventskalender '10, lucka tjugotre.

Lucka tjugotre. Come near me and I will kill you?

Alltså. Det där är ju inte ens en fråga. Jag vet inte vad jag ska svara på den annat än att nu är det dan före dopparedan, jag kom alldeles nyss hem från sista jobbturen innan jul och åt sen tomtegröt, låt nu stridsyxan ligga begraven under snömassorna och låt julfriden svepa med sig alla tankar på att döda folk, för nu ska vi ha det lugnt och skönt och mysigt och trevligt. Mmmkay?

adventskalender '10, lucka tjugotvå.

Lucka tjugotvå. Varför har ni en tall?

Det är ingen tall, det är en gran. Och den har vi för att idag är det dan före dan före dopparedan. Så ikväll har vi tagit in granen som jag, mamma och Syster Liten var och valde ut häromdagen, och klätt den enligt våra själars behag. Samtidigt tog vi också fram julkrubban, och gjorde en helt nyskapande änglakörs- och fårahjordsdesign*. Nu återstår det bara en arbetsdag, och sen, mina vänner, är det jul!

* till vår fårahjord hör förvisso även ett lejon och en noshörning, men det är ju fåren som brukar lyftas fram, i julevangeliet och så, så let's go with fårahjord.

adventskalender '10, lucka tjugoett.

Lucka tjugoett. Min fråga är, ska man behöva grina inför statligt anställda för att få lite barmhärtighet?

Nej, det ska man inte.

That said, så konstaterade jag att grinande minsann kan framkalla en del barmhärtighet när jag åkte hem över julen detdär utbytesåret. Jag hade stigit upp tidigt och rest länge och sett fram emot att få komma hem och var utmattad och trött trött trött, och satt på London Heathrow och såg hur tiden för mitt flyg sköts upp, och sköts upp, och sköts upp, för att till sist bli inställt. Eftersom jag skulle spendera natten på ett hotell måste jag ta ut min väska, och när den sen inte dök upp på rullbandet och jag skulle anmäla det började jag bara stortjuta helt okontrollerat. Tanten blev lite förskräckt och försäkrade att nejmen lilla vän, din väska kommer nog till rätta, ska du se. Och jag började skratta för att det var ju så fånigt alltihop, men tårarna bara rann flodvis ändå. Så skulle jag gå och ändra min flight, och gick och frågade en snubbe om vägen och började gråta på nytt så fort jag öppnade munnen, så han blev alldeles förskräckt och följde mej personligen genom hela flygplatsen till stället där jag skulle prata med nån annan tant, och så fixade han mig förbi kön också, och det var ju lite dumt av mig, men just dendär tanten lyckades hitta ett direktflyg åt mig till följande förmiddag, trots att typ alla andra måste flyga via Amsterdam eller Riga eller nåt annat. Ja, och så bokade hon om min andra flight också, fast hon inte hade nån skyldighet att göra det. Så visst, grinande kan hjälpa lite ibland. Fast just dethär är inget jag skulle rekommendera er att prova.

adventskalender '10, lucka tjugo.

Lucka tjugo. Vad har du varit med om idag som fått dig på så glatt humör?

Tja, jag var ledig och det gick hemskt smidigt att besöka arbetskraftsbyrån och köpa några julklappar, och så åkte jag och köpte gran tillsammans med mamma och Syster Liten som äntligen är hemma, och så körde jag hardcore jultema-klädkod med christmas sweater och julgransbollsörhängen, och så träffade jag bästaste Ion Plunt och så hittade jag en extraknapp hemma så jag behöver inte köpa en ny, och sånt. På det hela taget, en bra dag.

adventskalender '10, lucka nitton.

Lucka nitton. Varför gav de inte Tommy en tamburin eller något annat lite större än en bjällra?

Ja-a du. Stackars Tommy, som måste stå där med sin bjällra och känna sig liten och övergiven, och drömma om hur livet skulle ha gestaltat sig om han bara fått en tamburin istället. Varför han inte fick det kan jag tyvärr inte svara på. Ibland är det ju så här i livet, man får inte allt man vill. Ibland ger livet en citroner, och ibland bjällror. Man får helt enkelt försöka hantera situationen och göra det bästa av saken. Så mitt råd till Tommy vore att rocka loss med sin lilla bjällra och vara den bästa bjällrare någon nånsin varit. Ärligt talat så gillar jag citron väldigt mycket, så jag har aldrig förstått varför det är en dålig sak att få det. Tamburin är så överskattat.

Och du, såhär i juletid passar ju en bjällra alldeles utmärkt!

adventskalender '10, lucka aderton.

Lucka aderton. are the Houhynhms supposed to be models, or extremes?

För det första: frågeställare, du stavade Houyhnhnm fel.

För det andra var det ett tag sen jag läste Gullivers resor, men personligen ägnade jag alltid mer tanke åt hur Gulliver förhöll sig till houyhnhnmerna än varelserna i sig. Det vill säga: han valde att åka därifrån. Men jag vet inte heller varför det skulle finnas en motsättning mellan att vara förebild eller extremfall. Ibland behöver det kanske vara lite extremt för att driva hem budskapet? Men om frågan gäller huruvida jag tror att Swift ansåg att vi borde leva precis som houyhnhnmerna, så svarar jag nej. Ett och annat kunde vi dock kanske lära oss.

Men det där med att fråga vad en författare menat med något har aldrig riktigt landat hos mig. Såvida du inte frågar Mr Swift himself (och kanske inte ens då) så lär du inte få något svar. Är det inte mer produktivt att själv relatera till texten och fundera vilka klangytor du själv hittar i den? För (hello reader response theory!) författaren får väl ha skrivit vad han vill, han har ingen makt längre när han släppt boken ur sitt grepp. För texten skapas i mötet med läsaren.

adventskalender '10, lucka sjutton.

Lucka sjutton. Får man fråga varifrån kjolen kommer?

Får man väl. Fast jag har inte på mig nån kjol, det är en klänning. Men den är från Maurice's i Emporia. Jag köpte den när jag var där på besök, och försäljaren gav mig ett såntdär stämpelkort, typ köp tio grejer, få ett örhänge på köpet. Jag sa åt henne att jag nog inte lär komma dit inom den närmsta framtiden, så att det var nog på det hela taget rätt onödigt, men hon tyckte att jag behövde det i alla fall. Så det var väl för all del snällt. Klänningen börjar i ärlighetens namn bli rätt noppig, så det vore väl dags att åka dit och köpa en ny.

adventskalender '10, lucka sexton.

Lucka sexton. Vilken månad är bääst? ;D

September, brukar jag oftast tycka. Men då på våren när solen skiner och vägarna blir bara och det riktigt känns i hela kroppen att man tinar upp och att man har överlevt ännu en vinter, det är inte fel det heller.

adventskalender '10, lucka femton.

Lucka femton. Vad ska vi äta?

En av de viktigaste böckerna jag läst i höst är Jonathan Safran Foers Eating Animals. Boken har uppstått ur en nybliven fars reflektioner över vad han vill mata i sitt barn, både rent konkret och mer abstrakt, i form av värderingar. Men det är inte bara Foers egna funderingar; han har gjort omfattande research och låter representanter för olika åsikter komma till tals. Som titeln ger vid handen handlar det förstås främst om att äta eller inte äta kött, men författaren ger inga konkreta svar. Han berättar att han själv har valt att äta vegetariskt, men låter människor som valt annorlunda komma till tals också. Största delen av boken handlar om industrifarmar, hur djur behandlas där och i slakterierna. Diskussionen är alltså främst etisk, men inte fullständigt.

Hela boken börjar med en berättelse om Foers farmor och hennes berömda kycklingrätt, vilket leder till en diskussion om den kulturella och sociala aspekten av att äta. Hur hans minnen av henne främst är centrerade kring ätandet av den där paradrätten, och hur ett beslut att äta vegetariskt påverkar hans son och hans koppling till tidigare generationer. Själv är jag väl närmast pseudovegetarian. Jag äter helst vegetariskt, men har inte velat löpa linan fullt ut, eftersom jag inte kan se det som ekologiskt försvarbart att kräva en skild kost i varje situation. Och som Foer säger, så handlar ju ätandet inte bara om näring, utan även om samvaro, kultur, traditioner, som också har ett egenvärde.

Men så är det ju det där med den globala uppvärmningen: oavsett hur lite man bryr sig om djurens rättigheter, så återstår det faktum att industriell köttproduktion är den allra största orsaken till klimatförändringen, långt mer än all trafik, till exempel. Så om man påstår sig bry sig om sitt ekologiska fotavtryck finns det ingen ursäkt för att inte åtminstone tänka igenom sina matvanor. Vad man sen kommer fram till och prioriterar, det är sen en annan sak.

adventskalender '10, lucka fjorton.

Lucka fjorton. Hej! Vem är du?

Jag är Emma. Jag är tjugofem år, singel, arbetslös och bor hemma hos mamma och pappa. Men snart ska jag nog göra något stort och rädda världen, misstänker jag.

När jag var i USA gick jag en kurs som handlade om hur ursprungsbefolkningen har porträtterats i amerikansk litteratur. Där läste vi till exempel Black Elk Speaks, och diskuterade (som många före oss) om den historiens äkthet, eftersom den marknadsförts som en sann historia, men är en vit mans nedteckning av en historia som berättats på Lakota och sedan översatts för skribenten. För att få oss att reflektera över hur sanna biografier nånsin är, vilka aspekter vi själv skulle välja att berätta om oss själva, etc, ville vår lärare att vi skulle skriva vår självbiografi.

Jag började min text med att påpeka att "This autobiography will never be the true story of my life". Jag avslutade den med att diskutera orsaken varför, "the missing ingredient that could make this alleged autobiography more true. It is the same that caused the debate over the authenticity of Black Elk Speaks. Language - svenska. I am a specimen of the endangered species of Swedish-speaking Finns, and my language is such a crucial part of my identity that the tale of my life must by definition be told in Swedish. First and foremost I am Emma, daughter, sister, friend. But after that – before Finnish, before European, before part of the Dahlbacka or Melin clan – I am finlandssvensk. I am the dwarfed pine, I am Little My, I might even be Lucia (even though I would much rather be a stjärngosse)".

Mellan inledningen och avslutningen berättade jag också om att mina föräldrar påstår att ingen hette Emma när jag fick namnet, att min syster var min idol när jag var liten, att jag lärde mig läsa när jag var fyra år gammal och inte slutade förrän jag började studera litteratur på universitetet, att de första sakerna jag saknade i landet långt borta var havet och skogen, att självmordsstatistiken var låg medan Finland betalade av krigsskulderna, att när han var tio år gammal bakade min pappa en pepparkaka som såg ut som Tage Erlander, att jag hatar att behöva välja. Så berättade jag också om rövarna i Kamomilla stad, om Geten Testar och om att det finns gånger då jag uppskattar skönheten hos agglutinerande språk.

Besvarar det frågan?

adventskalender '10, lucka tretton.

Lucka tretton. Vad skulle du ta med dig till en ö i ett helt liv om du bara fick välja en sak?

En båt, så att jag kunde ta mig därifrån om jag blev trött på att öa mig.

tre ljus på tredje advent.

fine, tekniskt sett fyra. whatevs.

adventskalender '10, lucka tolv.

Lucka tolv. Får vi ta kontakt med din tandläkare för att få ytterligare information om din behandling?

Knock yourself out. Jag står inte för närvarande under någon tandläkande behandling, men min tandläkare kan säkert berätta allt om mina tidigare tandrelaterade eskapader.

Som till exempel den där gången när jag hade nån slags tandställning som hela tiden trillade ur munnen så han måste limma tillbaka den. En gång hände det när jag åt en femtipennis karamell från Zorro medan vi smög på Päivis lillasysters klassfest, vad nu det skulle vara roligt för. Men jag fick ju mitt straff.

En annan gång måste jag åka till tandläkaren för att ta bort en sticka som hade fastnat någonstans i den palatala regionen. För att jag typ satt och tuggade på en träpinne, vad nu det skulle vara roligt för.

En annan sak som jag brukade tycka var rolig var att sitta i tandläkarens väntrum och äta godis. Man är ju en rebell ut i fingerspetsarna.

Eventuellt kan ni också ta kontakt med min tandläkare om ni undrar över hur jag behandlar min far. Det kan hända att han har ytterligare information om den saken också.

adventskalender '10, lucka elva.

Lucka elva. Varför ska man jobba?

För att få pengar, ett sammanhang, fasta rutiner och sociala kontakter, till exempel.

On that note ska jag vila ut lite efter dagens jobb och sen gå på firmajulfest. God lördagkväll på er.

adventskalender '10, lucka tio.

Lucka tio. Vad menar de med att vi "...inte behöver fylla i de gråa fälten" i fråga 10b???

Nu vet jag ju inte helt säkert, förstås, men jag misstänker att de menar att ni inte behöver fylla i de gråa fälten vid just den frågan. Ni kan helt enkelt lämna de gråa fälten oifyllda om ni så önskar. Om det är oklart vilka de gråa fälten är, så kan jag meddela att det är de där som inte är svarta, och inte vita, utan nånting mittimellan.

adventskalender '10, lucka nio.

Lucka nio. Vilken är den nionde planeten?

Kära läsare, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men... det finns ingen nionde planet längre. På den gamla goda tiden, då när gräset var grönare och barnen snällare, då var Pluto den nionde planeten. Men inte nu längre. Stackaren blev degraderad, till allas vår kaffe-i-strupighet, hårslitenhet och klädessönderrivenhet. R.I.P., planeten Pluto, R.I.P.

adventskalender '10, lucka åtta.

Lucka åtta. Vad blir nästa projekt?

Ett projekt som vi ska ta itu med imorgon på jobbet är att omdesigna några smycken till Lucia och hennes följe. Ja, jag jobbar på guldsmedsaffären varje dag den här veckan, alltså, troligen rätt mycket framöver inför julen också. Ett annat projekt som jag borde ta itu med på allvar är att handla julklappar. Jag har bara köpt en hittills - men det är till den person jag brukar ha mest problem med att hitta på något åt, så det känns rätt revolutionerande, faktiskt. Men jag har en del idéer, så det blir nog bra, ska ni se. Slutligen håller jag fortfarande på och projektar med en bilderbok, men det dröjer nog ett tag innan den är redo för offentligheten.

pyttesmå pepparkakshus.

Saker i miniatyr är ju per automatik mera adårabla än saker i normalstorlek. Som mitt miniatyrmunspelshalsband, till exempel, som jag köpte från fina Quietland. Och dehär, små små pepparkakshus med polkagrispripplor på som man kan ha på en kopp. Jag tror jag dör.

never let me go.

Jag har just läst Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro, och är så peppad att se filmen. Boken är väldigt tankeväckande (och bra!), och Carey Mulligan, Keira Knightley och Andrew Garfield låter som en bra idé. Dock ställer jag mig något frågande till trailern. Visst, den gjorde mig intresserad av att se filmen, så på det sättet fyller den väl sin funktion, men samtidigt: boken är medvetet uppbyggd så att man inte vet allt från början. Man ska undra varför, och hur, och kan det vara så? Trailern berättar egentligen precis hela historien, allt det där som var lite gåtfullt i boken. Det är väl lite kontraproduktivt?

Se på egen risk, alltså.

En annan grej som jag ställer mig lite fundersam till är att Keira Knightley i intervjuer har framställt sin karaktär (Ruth) som något av en skurk. Visst, hon kanske inte alltid är snällast i världen, men drivkraften verkar ju alltid vara en vilja att passa in, vara någon, snarare än att medvetet vara elak. Eller?

adventskalender '10, lucka sju.

Lucka sju. Varifrån kommer uttrycket sjunde himlen?

Det vet jag inte. Eller, jo, Aristoteles och redan de gamla grekerna och så vidare. Whatevs.

Sjunde himlen får mig mest att tänka på dendär TV-serien som kom förr. Vilket i sin tur får mig att tänka på min allra första kväll i Emporia. Jag hade rest många många timmar, var trött och jetlaggad och vimmelkantig. Jag var äntligen där och allt var så konstigt. Hettan var så överväldigande att jag bara orkade gå några meter från motellet till en bensinstation för att köpa vatten. Så jag låg på sängen på rummet och slog på TV:n. Zappade än hit, än dit. Så kom Sjunde himlen på TV och bland allt konstigt var det nog mest konstigt av allt just då, att de fortfarande spelade in den serien, att den där lilla killen såg likadan ut fortfarande fast med skägg och förberedande sitt bröllop.

Nu ser jag tillbaka på dendär tiden som började där och då, med Sjunde himlen på TV och vatten på flaska, och tycker fortfarande att det är rätt konstigt. Oftast känns det som ett annat liv. Jag tror att det är ett sätt att överleva. Compartmentalize. För precis som det ibland var lättare att klara hemlängtan då genom att inte låtsas om att hemmaemma fanns, är det nu lite svårt att förstå att det fanns en tid då usaemma fanns på riktigt.

Det är konstigt att tänka sig att det som för mig är ett där och då har fortsatt att finnas efter att jag for hem, att människorna har levt vidare och nu är helt andra, som kanske minns att jag finns, kanske inte. Det är en självcentrerad tanke förstås - tänk att det finns ett liv utan mig, who'd've thought! - men likaväl en som är svår att förstå.

Under den gångna hösten har jag ibland känt mig ungefär som den där sommaren då jag just hade kommit hem. Lite vacuumförpackad, mycket vilsen; mer levande i framtiden eller det förflutna, ett liv mer i väntan på ett liv än ett liv i sig självt. Det händer att saknaden blir rent fysisk ibland, att jag tittar på Speed Racer för att jag såg den på bio med John och Johnny sista kvällen de var där, att jag äter peanutbutter&jelly sandwiches för att det är USA, att jag bakar pumpapaj fast jag aldrig direkt gillade pumpapaj speciellt mycket. Men det krävs väl ingen Freud direkt för att förstå varför jag blir saknig nu mer än annars. I brist på ett liv får man väl ta sin tillflykt till en tid då man hade ett. Det är ju inte bara USA heller, för den delen; islossningen i Gamla Hamn har väl sällan känts så onåbart långt bort.

Var det svaret på frågan? Njae. Men glad sjunde december, hörni!

Ifall ni undrar: nej, jag såg aldrig på Sjunde himlen igen efter den där kvällen.

adventskalender '10, lucka sex.

Lucka 6. När vi lämnade Ryssland vart åkte vi då?

Då blev vi Finland. Självständigt. Och tänk så bra!

adventskalender '10, lucka fem.

Lucka fem. And how do you do the poem the guy tells u?

Ett sätt att skriva dikt är att göra en s.k. found poem, vilket går till så att man använder redan skrivna fraser från en annan källa för att skapa något nytt. Man kan göra så att man tar en bok, till exempel som här Robert Edwards' Finska vinterkriget, bläddrar i den och plockar ut fraser man gillar och sen pusslar ihop dem till en ny helhet. Såhär, till exempel:

Ett minst sagt ovanligt (och
sällsynt) ingripande: Att försöka
rädda en våg av eufori och uttrycka
entusiasm över den
"större planen"

en fras som med svavelos försöker kompensera
bristen på originalitet
skulle, åtminstone om den uttrycktes offentligt,
bestraffas med utslungning i kylan

Än en gång ropade han ut i
natten; en åsna med skygglappar
en bra avledningsmanöver
Moralen behövde stärkas

I detta var terrängen till hans
fördel Till hans bestörtning

Vilket skulle bevisas.

adventskalender '10, lucka fyra.

Lucka fyra. Vad menar du med det?

Det här börjar påminna lite om gymnasiets uppsatsskrivning, känner jag. Vi skrev alltid uppsatser utgående från tidigare års studentskrivningar, så de flesta rubrikerna handlade om samhälleliga problem som man skulle ta ställning till eller liknande, men det fanns alltid en random rubrik också, som bara var en fråga, utan desto mer förklaringar eller problematiserande resonemang.

Jag valde alltid den rubriken.

Så en gång skrev jag till exempel en uppsats med rubriken "Varför inte tvärtom?". Det är en av de få uppsatser jag minns att jag har skrivit. Den, och så en textbaserad uppsats i inför-studenten-kursen där jag använde frasen "en elegi över en död vänskap" och var sjukt stolt över den, och så min studentuppsats i engelska, där jag kallade George W. Bush för terrorist.

Så vad menar jag med det? Kanske att jag strävar efter att vara random, alltid. Eller kanske att allt kan tolkas på så många olika sätt (som detdär med att vara moralisk, till exempel, för att göra en homekorva och bli självreferentiell). Eller att det är fjärde december, mina stickasockor är färdiga och julstjärnan hänger i fönstret, och att man kanske inte behöver krångla till det mer än så. Om man inte vill.

adventskalender '10, lucka tre.

Lucka tre.
Hur kan du ha fått jobbet utan att veta vad det innebär?

En möjlighet kan vara att du trodde att du skulle jobba med något, men att det visade sig att du skulle jobba med något annat. Ett exempel: i måndags jobbade jag i guldsmedsaffären, eftersom man behöver vara två personer för att flytta ett pokalskåp, eller nånting liknande. Jag trodde att det skulle vara det gamla vanliga, men när jag kom dit stod en främmande person utanför affären och sa "du minns väl att ni skulle ha en praoelev här den här veckan?". På detta sätt fick jag för en dag jobbet som praohandledare utan att veta vad det innebär. Vad ska man ta sig till med en praoelev? Det visade sig att praoeleven i fråga kunde stå till tjänst med att påpeka vilka fel jag gjorde när jag graverade, påpeka att vi har för dyra priser så folk vill inte komma och handla hos oss, samt påpeka för kunder att hon minsann anser att etc. Good times.

En annan möjlighet är att arbetskraftsbyrån har gett ditt namn och nummer åt arbetsgivaren, men inte så mycket mer. På detta sätt kanske man inte nödvändigtvis anställs utan att veta vad jobbet innebär, men man kan i alla fall få en intervju. Utifall att personen som kontaktar dig pratar en massa om till exempel gjuteriprodukter på finska så kan det rentav hända att du tackar nej till att möjligen tilltänkas som anställd utan att riktigt förstå vad jobbet innebär. Eller så.

adventskalender '10, lucka två.

Lucka två. Vad innebär det att vara moralisk?

Att vara moralisk kan betyda olika saker beroende på vem man frågar. Om man frågar Immanuel Kant, till exempel, vilket man ju inte kan göra eftersom han är död, likt Napoleon och fru Pettersson i 42:an, så gick hans moralfilosofi ut på att behandla varje människa som ett mål, inte ett medel.

Eftersom jag själv har viss erfarenhet av att vara ett moraliskt lärarbarn kan jag också lite mer konkret uttala mig om vad det innebär att vara moralisk i praktiken. Det handlar då mer om en omskrivning av moralen - mer så att själva egenskapen att vara ett moraliskt lärarbarn i sig gör att ens handlingar automatiskt blir moraliska. Lite som avlatsbrev, if you will. Enligt denna tolkning kan man syssla med milt kriminella handlingar, såsom vandalism, dans med finskspråkiga, samt att ha brottsligt roligt, utan att för den skull vara mindre moralisk.

Disclaimer: författaren till detta inlägg tar inget ansvar för eventuella brottsliga handlingar som kan komma att utföras som ett resultat av läsandet av detsamma, och avser på inget sätt att uppvigla till beteende som är straffbart enligt lag eller personens föräldrar.
Alltså: don't try this at home, kids.

adventskalender '10, lucka ett.

Jag reflekterade över att eventuellt falla för grupptrycket och börja göra dendär bloggutmaningen som cirkulerat på sistone. Ämnena inspirerade mig dock inte särdeles, så jag tänkte såhär, att istället för att ägna en månad åt att skriva om första kärlekar och föräldrar och vad jag åt idag, så gör jag det hela till en adventskalender i bloggen. Varje dag fram till jul kommer jag att svara på en fråga, som valts ut slumpmässigt bland första sidans google-träffar på sökningen "första frågan" eller liknande. Eftersom jag kom på det först idag, den andra december, tänkte jag göra två idag.

Delta gärna själv också genom att svara på frågorna i kommentarsfältet eller egna bloggar (länka isf)!

Lucka 1. Vad var din första tanke när du vaknade i morse?

Ingen aning. Kommer folk överlag ihåg sånt? Mitt minne är alldeles utmärkt vad gäller vissa saker, men jag känner alltmer att jag har svårt att komma ihåg vad jag håller på med. Typ om jag ska försöka komma ihåg vad jag åt till lunch eller vad jag gjorde i måndags. Ålderdomen börjar göra sig påmind, ni vet. Men de flesta uppvaknanden brukar i något skede innehålla en undran om vad klockan är, så jag säger det.

P.S. Jag känner att inledningen på min adventsutmaning blev lite svag, men vänta bara, det blir nog helt spektakulärt ännu, ska ni se. D.S.