tisdag 30 november 2010

jag ser inte ljuset, jonatan.


Jag skulle gå ut och fotografera lite här tidigare idag, hade jag tänkt. Det var ju så vackert ute, med all snö överallt, och solen som sken.

Problemet var bara att när jag väl kom mig ut så var det redan för sent, solen höll på att försvinna.

Nåja, så är det ju på vintern. Man kunde ju tro att jag vore van vid det här laget. Jag har bott på dehär breddgraderna närapå hela livet, jag borde vara van vid korta dagar och långa vintrar. Och visst, jag tycker det är fånigt att klaga på saker som är som de ska - som när folk klagar över att det är kallt på vintern och varmt på sommarn. No shit, Sherlock?

Men ändå.

Klockan var ett. That's TRETTON NOLL NOLL, people! WTF? Nån gräns måste det väl ändå finnas. Väl?

(och tänk, då sa en snubbe på radio för två månader sen att om ett par månader blir det ljusare. jojo. sköt om dig själv, säger jag bara)

1 kommentar:

Anonym sa...

Tänk vad ögonen kan ljuga ibland, ett helt dygn minst har jag gått omkring och trott att det står: jag ser ljuset, jonatan, eftersom det är det som hjärnan vill registrera.

A-M