melodifestival, kval II.

Min personliga favorit, hondär Edith Piaf som sjöng en bondlåt, blev sist. Vad lära vi oss härav? Svenskarnas preferenser äro outgrundliga. Annars då? Man undrar ju om alla har gått i uttalskurs för att uttala Sa-ade. Och så får man ju bara konstatera att i Sverige verkar Melodifestivalen i sig vara det viktigaste, det där Eurovision Song Contest eller vad det nu heter är ju något av en bisak. Hur förklarar man annars deltagare som t.ex. Dogge & Andra generationen? I ESC får man bara vara 6 personer på scen. Svenskarna ändrade reglerna i sin egen tävling tills ifjol, så i Melodifestivalen får man vara åtta. Det är ju en sak om man nu har två dansare mer eller mindre; inte för att nu nedvärdera dansarna på något sätt, men det gör ju bara showen större eller mindre. Det är väl fortfarande låten som är huvudsaken. Eller? Om de - i brist på bättre uttryck - officiella deltagarna* däremot är fler än sex måste man ju lämna nån hemma sen om man vinner. Som upplagt för skandalrubriker.

Tips inför nästa deltävlingar: om någon ensam man i läderjacka är med kommer han att gå vidare till final.

* Vem som är de officiella deltagarna kan ju iofs också vara lite oklart. I finländska tävlingen deltog ju till exempel en tvekönad, tvekroppad varelse vid namn Linn.

skrotar runt.

Det här inlägget skriver jag mest för att jag vill använda uttrycket skrota runt, som jag läste på en blogg nyss. Det var kärlek vid första ögonkastet. Alltså: Jag skrotar fortfarande runt på turistorten Sandsund i snöyran, men imorgon åker jag tillbaka till Vasa. Då har jag tänkt känna mig som hemma i mitt eget hem (as if) och hoppeligen göra lite vettiga saker. Så tänkte jag gå och lyssna på The Cajunga också. Jag köpte deras nyutgivna album häromdagen på grund av ungefär lika delar "det här är nog bra" och "man kan ju ta och understöda lokala förmågor". Första genomlyssningen såg ut ungefär som bilden och jag kunde konstatera att den senare orsaken var helt onödig. Nu lyssnar jag på Motion City Soundtrack och ska just laga tofu parmesan till min familj och sen ska jag sätta en rosett i håret och åka på femtioårskalas. Tjo!

en tredjedels get testar:

Kismet Raspberry Cheesecake. Smakar som vanlig Kismet, fast med tekohallonsmak. Ingen ostkaka nånstans. Fail.

ett tillägg:

"– Jag tycker att det finns ett annat djup jämfört med hur det har varit förut. Juryn har varit otroligt noggrann när det gäller texter så att det ska finnas en andemening i det artisterna framför ... Det är inte bara ord som staplas på varandra och blir en glad text, utan det här handlar faktiskt om... saker"
- Christer Björkman i Aftonbladet.

"Jag är singel. Jag är singel. Jag är singel. Jag är singel."
- Frispråkarn.

diggiloserrapport.

Ifall ni undrade så kan jag erbjuda ett gäng blandade intryck från lördagskvällen:

• Dolph Lundgren. Dolph Lundgren?! Again, I ask you: Dolph Lundgren??
• Ola, klipp dig. Och skaffa ett jobb.
• Värdighet och detdär musikaliska och sånt aside: när Salem Al Fakir ler känns det lite som att man skulle kunna göra grimaser eller leka tittut hela dagen bara han gör det igen.
• Öppningsminuterna kostade troligen mer än hela finländska uttagningsrumban totalt. Men startfältet var nästan lika pinsamt.
• Varför hade alla glömt att ta på sig byxorna?
• Varför gick inte Anders Ekborg vidare? Vi är ju kompisar.
• Vad var det för frispråkigt med Frispråkarn egentligen? Och varför hade han klätt sig sådär?
• Voldemort hade gett Jenny Silver en arm. Akta dig så du inte sviker honom en endaste sekund, Jenny, det kan bli din död.
  
• Pain of Salvation hade ju en helt bra låt, men den överskuggades lite av att det helt oförklarligt stod en bunt gubbar helt stilla på scen.

Och sånt.

hälsningar från sandsund!

Vissa av mina närmaste är ju i Kenya och vissa i Thailand så jag tänkte också åka ut och resa lite. Så nu har jag rest norrut. Jag befinner mig just nu på en liten ort som heter Sandsund. Vi har rätt skönt väder, milt jämfört med hur kallt det har varit hemma på sistone. Här finns jättemycket snö så man kan säkert skida ifall man inte har några grava trauman som hindrar sådana aktiviteter. Det är lite dåligt med sevärdheter här, men vem gillar egentligen att gå på museum? Det är ett riktigt lyxhotell jag bor på: man får inte bara gå på WC precis när man vill, utan man får även studera kyrkohistoria under tiden. Vi hade en skräckupplevelse med en besatt katt i morse, men annars har resan hittills gått bra.

Hälsningar, Emma

idag har jag...

...storstädat! Visst blev det fint?

hallelujah moment. not.

Plan: efter två helger hemhemma i sträck och noll aktivitet på gradufronten efter 40-sidorspresentationen ska jag ta och stanna i Vasa lite längre och komma igång igen och leva lite normalt sådär.

Verklighet: "Bästa aktionär/lägenhetsförvaltare, vi påbörjar arbetet i Er lägenhet 3.2.2010 kl. 7.00". Also, "Bästa aktionär/lägenhetsförvaltare, vi måste tyvärr stänga av vattnet 1.2-4.2.2010 mellan 7:30-15:30". Nämen hej, roligt! Jag får väl skylla mig själv för att jag har kollat så fel på schemat att jag trodde att de skulle komma hit om två veckor, men ändå. Jag orkar effing inte. Vad gör man nudå? Far hem till mamma* igen? Drar på en två veckors semester till Långtbortistan? Also, "Vi ber er vänligen tömma kryddhyllan i köket samt köksskåpet som finns bredvid kryddhyllan mot badrummets sida ... Även tamburen skall vara fri från kläder, skor etc." Vadå för effing kryddhylla? Räknas hyllor man har lagt dit själv? Kommer de att ta bort dem? Vad är etc? Är en byrå en etc?

Och den viktigaste frågan av dem alla: kan jag inte anmäla dem för hemfridsbrott? För jag kan ärligt säga att jag inte minns den senaste gången jag skulle haft nån hemfrid överhuvudtaget. Halleluja.

* inte för att mamma är hemma. men ni fattar pointen.

procrastination deluxe.

Avd. "Saker man kan göra när man inte läser till studenten": baka hi-hat cupcakes och New York blueberry cheesecake.
Avd. "Saker man kan göra när man inte skriver gradu": titta på när ens syster inte läser till studenten, och dokumentera i bilder.

ljusna mig igen, igen, igen.

annandag apati. orkar ingenting. av ingen orsak.
solen, kom tillbaka, jag saknar dig.

tiedoksi

Ifall ni har tänkt åka till Bryssel i sommar kan jag tyvärr inte erbjuda härbärge. Däremot är ni välkomna att fira min fil.mag.examen i vår!

åh. helg. riktig, ledig helg.

Det blev både blod* och tårar** på slutrakan, men inte speciellt mycket svett. Härmed är 40 sidor hursomhelst inskickade och bortom all min kontroll, och jag ska spendera hela helgen med att bara njuta och ta det lugnt och leka med gamla och nya vänner och inte tänka på gradun en enda gång. Jag tänkte börja med att leka med Ben och Jerry.

* Jag bröt av en nagel på dendär bibbaroboten som I tyckte (tycker?) är så cool. Och inte "åhnej jag bröt av en nagel, nu är dom olika långa!"-bröt av, mera "kan inte använda mitt högra pekfinger"-bröt av.
** Om du kollar på en "Du vet att du har sovit för lite när..."-lista, kan du vara ganska säker på att "...du får tårar i ögonen när du läser Mattis&Ronja-försoningsscenen i Ronja Rövardotter på offentlig plats" finns med där.

14.4.2008 / 20.1.2010

You say potato, I say potato.

dagens fråga.

När man listar en isländsk författare i sin bibliografi, ska man följa isländsk kutym och lista förnamnet först då? Och var i alfabetet kommer i så fall Þuríður?

förlåt, universum, det var inte meningen.

Man ska inte skriva såna inlägg som jag gjorde igår, förstås. Jag borde vetat bättre. Universum gillar inte sånt. För efter att ha luggit och läst Naomi Noviks Elfenbensriket till längre än nödvändigt i går natt väcktes jag halv åtta av att rörgubbarna satte igång med att borra med både mer volym och mer ihärdighet än vanligt. Bredvid mitt öra, ungefär. Dessutom är vatten&avlopp avstängt tisdag, onsdag och torsdag. Dessutom upptäckte jag att word bara lekte med mig och hade lagt till en tom sida*, så int hadd jag sen heller 40 sidor. Dessutom har EU fortfarande inte hört av sig.

Kort sagt: jag gör som Alfred och skiter i det, dricker chai latte och går och handlar tomater i stället.

bildtext: det är tur att det här teet är så förmårrat gott, för det finns viss risk att jag skulle köpa det ändå, bara för att förpackningen också är så förmårrat fin.

* är det nån som fattar varför word tolkar "sidbrytning före" som "sidbrytning före och efter, så att det automatiskt byter sida varje gång man försöker skriva nånting ens i närheten av texten"?

den magiska gränsen.

Mina damer och herrar, vänner och ovänner:

[trumvirvel]

Mitt gradudokument innehåller nu fyrtio (40) sidor.
Nu tar jag ledigt resten av dan.

p.s. ifall nån undrar varför jag inte istället tar ledigt resten av veckan får jag ju medge att jag har sex sidor kvar tills jag har fyrtio sidor text. men jag känner att det är hemskt mycket bättre för min självkänsla och moral att räkna alla sidor, även de som strängt taget inte borde räknas. dessutom: ifall jag totalt går in i väggen och inte lyckas skriva ett enda ord till innan fredag kan jag helt kallt åberopa försvaret att jag trodde att alla sidor räknades. allt är hemåt nu, alltså. d.s.

turist i egen stad.

Igår köpte jag en kamera. Idag har jag lekt lite med min nya kompis. Jag stod på en snöig stig och fotade kyrkan i allsköns ro och så märkte jag att nån stod bakom mig - sa ingenting, bara stod där och ville förbi. Aj, sori, sa jag och steg åt sidan. Excuse me, sa hon. Sen stod jag och fotade Zacharias Topelius och funderade varför nån hade lagt en blombukett framför hans staty. Då gick två tanter förbi och konstaterade att där står nån turist och fotar Topelius. Som att man inte får ta bilder bara för att det ser ut som att både kyrkan och Topelius fryser!

Imorgon hoppas jag det blir vinterljus. För annars kan det hända att jag måste skriva hela dagen, och det kan vi ju inte ställa till med.

dagens fråga.

Vad betyder "Behaga nära Installationscentral" egentligen?

summering av ett decennium, del tre.

2007

Jag skrev min kandidatavhandling. Sjöng vidare, målade tavlor, lekte med Jenni. På sommaren rockade jag med Ion Plunt och insöp Finland. För annars var det mest USA. Först var det tankar och planer och diverse förberedelser med papper och pengar och visum och grejer. Och sen var jag där på riktigt. Jag lärde känna nya människor, gick på nattliga promenader, såg på film, åt konstiga saker, studerade intressanta saker, skrev, våldgästade John & Joes rum, semestrade i Manhattan, New York och Manhattan, Kansas, grät mer än någonsin förr och var lycklig som kastanjetter. Till julen kom jag hem och hälsade på och resan tog längelänge, men det var makalöst fint att komma hem, och makalöst fint att veta att jag fick åka tillbaka.

2008

Jag åkte tillbaka till USA. Lärde känna fler människor, och gamla bättre. Bodde praktiskt taget i North Tower-aulan och såg mer baseball, basket och amerikansk fotboll än vad som är hälsosamt. Tog varje tillfälle i akt att mobba USA, sådär som jag gör med allt jag tycker om. Spelade klassiskt piano, sjöng några toner på lektioner men mest i smyg, skrev ännu mer. Gick på fler nattliga promenader, åt glass, åkte till Texas, levde i nuet. Så kom jag hem och famlade i en dimma hela sommaren och kunde ha gjort lite vadsomhelst för att hitta hem eller hitta bort eller i alla fall hitta ut. Till hösten fick jag lite mer struktur, lite kurser och en ny kör och så småningom hittade jag väl... mig i alla fall. Julen blev den bästa och folkrikaste i kvinnominne.

2009

Jag blev faster, moster och tant. Jag levde alltmera på finska, på gott och ont. Jag hälsade på i USA och undrade varför jag for hem när jag var med folk och undrade varför jag kom tillbaka när jag var ensam. Barack Obama blev president. Jag trillade ner från ett träd och hade sjuk rygg på obestämd tid. Jag lärde mig grekiska och norska och danska och tyska (alla dessa flytande). Vi drog på roadtrip till södrafinländska lande och gick på bröllop. Jag blev fil.kand. och började skriva min gradu. Jobbade mer än vanligt. Hade fler gubbar än vanligt springandes i min lägenhet (and not in a good way). Tog paus emellanåt och åkte söderut eller västerut.

Och sen blev dået nu och då vet man aldrig vad som händer. Gott nytt decennium!

det är det här som kallas ambivalens, va?

Å ena sidan: Meeh, bli mitten av januari already! Dumma EU, ge mig min framtid tillbaka!
Å andra sidan: essädeadline 15.1. Det är länge till det, va?

ny bokhylla.

Jag har en ny bokhylla. Eller, nåja, ny som i "pensionerad från sin tidigare funktion". Annars har jag skrivit några sidor om ingenting, traskat omkring i ett vinterlandskap som är så vackert att man får hjärtsnörp*, spenderat kvalitetstid med en balansboll, gett upp försöket att spela easy acoustic rock när det innebar att stämma om gitarren, tittat på en film som enligt fodralet är maailman paras seikkailu**, städat mina kökshyllor och ävenledes städat bort det mesta av julen och kokat gröt. Imorgon klockan tolv femton börjar jag läsåret och arbetsveckan. Imorgon klockan tretton fyrtiofem tar jag helg.

* Jag vet inte riktigt vad hjärtsnörp är, men det låter passande.
** Princess Bride, alltså. "Inconceivable!" "Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die!" "Do you always begin conversations this way?" Har jag sett den för många gånger eller är så gott som varje replik odödlig?

summering av ett decennium, del två.

2004
Jag tog studenten. Ion Plunt åkte på Europaturné till Cypern. På sommaren sålde jag glass. Till hösten skulle vi flytta in i en lägenhet med pistagegröna väggar, fast jag for sen ensam till Åbo och bodde bland kossor och fält och tyckte väl i och för sig att det var trevligt men jag hittade aldrig riktigt in till stan. Jag litt.vetade och litt.cirklade för allt vad tygen höll. Jag skickade ett brev till en pojke och han tyckte det var intressant, på ett bra sätt. Min syster var i Norge och jag hälsade på. I mellandagarna åt vi på kinesisk restaurang och återvände till efterrätten och räkningen efter filmen.

2005
Jag läste böcker tills det tog stopp. Då sökte jag in till Vaasan yliopisto. Jag konstaterade att jag inte funkar på distans. Var det den här sommaren Jaro vann alla matcher vi var på men förlorade alla andra? Jag sålde i alla fall mera glass. Och Ida blev civil. Till hösten flyttade jag till Vasa. All finska skrämde livet ur mig, men annars var det bra. Jag krossade ett hjärta ett par, tre gånger. Vi drog till Helsingfors och tittade på friidrotts-VM. Min bror gifte sig.


2006
Jag började sjunga i Blessed Mess. På påsken åkte vi till Israel och hälsade på Sara & Sung Heun. Till hösten gifte de sig. Jag började jobba i guldsmedsaffären, som mest just då när bröllopet skulle förberedas. Vi åkte till Norge för min kusins bröllop. Lovisa blev konfirmerad. Annars flöt väl livet på som vanligt, jag fortsatte att studera engelska och bo i lägenheten med ett fönster där man kunde sitta och spendera största delen av min lediga tid i Vasa med Jenni.

bilaga till summering av ett decennium, del ett.

Så jag kom till Vasa och hittade några bildskivor i mitt piano. 2002 bara, men bättre än ingenting, så jag tänkte bifoga bildbevis från första delen av decenniet.
Bild 1: Sommaren 2002 åkte Jenni och jag till Helsingfors och jag köpte de där bruna manchestersammetsbyxorna som jag använde tills de blev trasiga och saknar fortfarande. Jag köpte också en hatt, som enligt uppgift såg ut som att jag hade strumpbyxor på huvudet. Den har jag kvar.
Bild 2: Den här bilden på Stefan Sundström får representera de konserter jag var på under den här tiden: Sundström, Kent, och Popkalaset med Håkan Hellström.
Bild 3: Jag hade kycklinggult hår och en tröja som det stod Klas-Göran på.
Bild 4: Vi skrev, spelade in och editerade en film
Bild 5: Ion Plunt var ett faktum, Idas hår var helt superrött och Teletubbies-pinsen fick hon av oss i födelsedagspresent, tillsammans med ett rosa leksaksstrykjärn.
Bild 6: På välkomstfesten med temat Almost Famous* klädde vi ut oss till Prusseluskan och Pippi. Notera att Sergel, skyltdocksarmen, är med!

* Jag minns inte riktigt logiken bakom att vi klädde ut oss till sagofigurer när andra kom som Britney Spears och random superstjärnor, men vi var väl före vår tid; följande år var temat Sagofigurer.

midvinternattens köld är hård.

- 26 grader kan leda till ovanliga frågeställningar. Som till exempel: kan jag köpa gurka eller kommer den att frysa i kassen på väg hem?

summering av ett decennium, del ett.

Jag tänkte inleda det nya decenniet med att summera det gamla. Ni vet, sådär som man brukar göra. Carpe diem, släng dig i väggen; här carpar vi gårdagen. Eli, without further ado (borde kanske fundera på att ge som nyårslöfte att använda ett språk åt gången... äh):

2000
Jag slutade åttan och började nian. På sommaren blev jag konfirmerad. Fotbolls-EM gick i Holland/Belgien och jag fick play-by-play uppdatering hemifrån via SMS på rippilägret. Jag hade kort hår och MicMac-byxor. Jag tappade bort några vänner, men hittade några andra; fick frågan "När har du varit som lyckligast?" och inledde mitt svar med "Jag tänkte säga att jag är det just nu, men..."

2001
Blev borttappad. Min sista termin i högstadiet kändes ändlös. Jag besökte en psykolog som berättade för mig att man har åtminstone fyra personer inom sig. Jag tyckte att hon lät schizofren. Föreslog "Det finns ett liv efter döden - vi är det levande beviset" som klasslogan. Det fick inte igenom. En klasskamrat dog. På sommaren spelade vi in en film. Jag hade orange hår och problem med utrum/neutrum. I slutet av sommaren åkte jag på språkresa till Brighton. Sen började jag gymnasiet och hade kallt, men bra.

2002
22.2.2002. Jag fyllde aderton och tog körkort. På våren åkte jag till Frankrike från skolan. Jag färgade håret kycklinggult och tyckte tydligen att det var en bra idé. Arsenal vann dubbeln. Sen blev det sommar, Sommarn Före Tvåan. Jag levde och älskade och kände som aldrig förr. Hittade Twinmind och vi satt på bryggan i gamla hamn och skrev sånger om att döda cowboys. Hon introducerade mig till Winnerbäck och Chicago-jazzen och i slutet på sommaren lyssnade jag på Hoobastanks Running away och var heartbroken men så blödande levande ändå. Till hösten hittade vi vår tredje musketör och Ion Plunt var ett faktum (as a matter of speaking, det var ju Continuum Transfunctioners och allt möjligt).

2003
Vi började skriva i skoltidningen Geten och blev legendariska - åtminstone för oss själva. Min pannlugg var straight. Vi spelade volleyboll i skollaget och förlorade nästan alla matcher men hade roligt ändå. Vi var med i ett diktprojekt, gav ut en bok och drog på lanseringsturné till Borgå och Ekenäs. På juldagen dog min faffa.

Och sen fortsatte decenniet...

P.S. Jag hade tänkt illustrera med bilder, men det är dåligt med digitala bilder från den gamla goda tiden. Kanske blir det bättre i nästa del. D.S.

dan före dopparedan.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det lär ska vara julafton imorgon. Så nu ska jag gå och rimma och lacka de sista paketen (*harkel*de flesta*harkel*).

God jul!

P.S. Bilden är från förra årets julfirande och illustrerar bra, tycker jag, konceptet fridfull jul. D.S.

and that's the truth.

Sämsta: Månadsskedar. När jag blir envåldshärskare ska jag köra ett sånt där fint bål á la bokbränning eller spinnrocksutrotning och smälta ner alla månadsskedar och göra något roligare med silvret i stället.

Bästa: Gamla gulliga tanter. Och vita jular. Och jultröjor som är så fula att folk inte vet om man är seriös eller inte. Jag är alltid seriös.

veckans bedrift.

Titeln "Veckans bedrift" går till Emma, 24, som två dagar efter att hon kommit hem från tax free-färjan märker att hennes parfym är totalslut. Bra.

jullov och all denna finska.

Efter morgondagens tyskatent & sista juluppträdande (finaste på hela köråret: veteranernas julfest) har jag tänkt ta jullov. Det jag ser fram emot just nu framom allt annat är att komma hem till mitt svenska liv. Igår när jag traskade hem efter konsertjatkot kändes min tillvaro helt hopplös. I princip hela mitt sociala vasaliv numera går på finska. Och det funkar inte. Det har inget med umgänget att göra. It's not you, it's me. Jag är ingen rolig person på finska. Jag är ingen kunnig person på finska. Jag är ingen nyanserad person på finska. Och jag är ingen hel person på finska.

Så kära tomten, i julklapp vill jag ha antingen svenska vänner eller en injektion finska rakt in i ryggraden. Det är väl inte för mycket begärt?

jag är ingen snällare doktor.

Det fanns en tid då man måste skriva om Arja Saijonmaas nakenbilder för att få random folk att hitta hit. Nu räcker det med att skriva en bokrecension om Twilight. Det är typ den enda webbsökningen som leder till min blogg numera.

Förutom att någon sökte en "snällare doktor". Det tyckte jag var fint.

dagens boktips.

Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara.

Nicole Krauss' Kärlekens historia handlar om Leo, en gammal man som är så ensam att han tappar växelpengar på golvet i affären med flit för att folk ska märka att han finns, och om Alma, en flicka som börjar söka ett sätt att göra sin mamma glad igen, men leds in på en jakt på den sanna historien bakom boken Kärlekens historia, eller varje flicka någonsin, och om andra människor, vars öden alla vävs in i varandra. De olika historierna är lite förvirrande - men inte så att man vill ge upp, bara så man vill läsa vidare för att förstå. Tidvis påminns jag om Jonathan Safran Foer - språkbehandlingen och dendär surrealistiska jakten som bara kan finnas i en roman - och det är ett av de bästa betygen jag kan ge. Det är en sån där bok som man blir alldeles lätt av, och vill citera varannan rad ur.

Det första språk som mänskligheten ägde var gesterna. ... Under Tystnadens tidsålder samtalade folk mer, inte mindre. ... Man skilde inte på språkliga gester och livsnödvändiga gester. Arbetet med att till exempel bygga ett hus eller tillaga en måltid var i lika hög grad ett uttryck som när man gjorde tecknet för Jag älskar dig eller Jag menar allvar. När en hand användes för att dölja ansiktet då man blivit skrämd av ett högt ljud var det något som blev sagt, och när fingrarna användes för att ta upp det som någon annan hade tappat sa man någonting; till och med när händerna var i vila var det något som blev sagt. Naturligtvis skedde missförstånd. Det hände att man kanske lyfte ett finger för att klia sig på näsan och om man just då råkade se på sin älskade, kunde den älskade ha misstolkat det som den inte helt olika gesten för Nu inser jag att det var fel att älska dig. Sådana misstag var hjärtslitande. Men ändå, bara för att folk visste hur lätt det kunde ske, för att de inte gick omkring och inbillade sig att de förstod allt som andra sa, hade de vant sig vid att avbryta varandra och fråga om de hade förstått rätt. Ibland var sådana missförstånd till och med önskvärda eftersom det gav folk en anledning att säga. Förlåt mig, jag kliade mig bara på näsan. Naturligtvis vet jag att jag alltid har gjort rätt i att älska dig. Eftersom dessa misstag skedde så ofta utvecklades gesten för att be om förlåtelse till sin allra enklaste form. Genom att helt enkelt öppna handen sa man: Förlåt mig.

stockholm.

Vi yrade runt på stan på jakt efter pippikängor och den perfekta klänningen. Jag köpte helt normala saker, som presentband och jordnötssmör. Vi såg Cats på Cirkus och tyckte att genomförandet var utmärkt men pjäsen skräp. Vi gick och frös i regnet på Skansens julmarknad men köpte ostkaka och polkaklubba innan vi åkte buss gratis in till centrum. Vi skrattade åt en stulen lampknapp, sjöng karaoke, hörde bra skämt (vissa för fjärde gången), svettades, frös, diskuterade twilight, försökte lista ut hur duschen fungerade, vägrade buggsvängen 'rump' och besökte bokhandlar. Och så köpte jag typ världens bästa grej fast det är en julklapp så det är hemligt.

klassisk musik.

Kom just hem från Saint-Saënskonserten. Det var lite omtumlande att kyrkan var full, och att folk till och med stod (inte för att de inte skulle ha rymts, förstås; mera sådär finländskt "jag vågar inte gå och sätta mig längst fram för då tittar alla på mig när jag går dit"-stående). Är det inte meningen att de uppträdande ska vara fler än publiken på ett riktigt kulturevenemang?

Jag tycker det är väldigt underhållande att titta på klassiska sångare när de sjunger. Lite sådär att jag nästan skulle vilja trycka off på volymknappen och bara titta på galna mänskors mimik. En grej som jag också brukar fundera över i såna sammanhang är att det oftast verkar krävas så mycket ansträngning. Det är klart att det gör; men ofta är det ju så att om någon är riktigt duktig på något så ser det jättelätt ut. Sällan så med klassiska sångare, tycker jag.

Nåja. Nu tänker jag lämna höga A bakom mig och sticka till Stockholm över helgen i stället. Min tent som jag hade tänkt skolka från på måndag har till och med blivit flyttad fram en vecka så det är helt meant to be!

ett litet råd:

Ni är säkert smarta nog att veta det här redan (fast det trodde jag å andra sidan att jag också var) men skriv alltidalltidalltid upp varifrån ni tar citat ifall det finns minsta lilla chans att ni nånsin vill citera dem. Gör det fastän chansen inte finns.

För vad gör man egentligen med ett dokument på hårddisken som heter "draft for trends & issues" och som innehåller citat som "Because readers get swept up into the story, they may not consciously note stereotyped behaviors yet they may unconsciously process the information"? Svar: Ingenting. Spelar roll att citatet inte precis uttrycker någon originell tanke; det är ju grymt irriterande att behöva söka efter nån som skrivit exakt samma sak. *slå sig själv i skallen*

Men annars går det bra. 27 pages and counting.

"man tager vad man haver" gäller även för julträd.

eller "Titta, S & L, er växt lever fortfarande!"

glad första advent!

Jag spenderade min lillajul med reggae live. Inte så juligt, you say? Mera vibbar av söderhavet än Korvatunturi? Betänk då: backbeat. Betoningen ligger på slag 2 & 4. 24 är ju så juligt det kan bli.

Nåja. Det var möjligen en efterhandskonstruktion. Jag har inte haft så mycket julstämning, faktiskt (dessutom ligger jag efter; jag läste att jag den 14e november ifjol var inne på min tredje liter glögg, och nu är ju november snart slut och jag är inne på tredje litern. Skämspåme.). Men idag har jag pyntat lite, bytt till julgardiner och jul-LPn... och då ve-et man att snart är det jul. Jag har blivit med julträd också, men det ska jag visa bild på sen nångång, då jag orkar.

Idag har jag gått i fängelse (utan att passera gå). Jag blev lite besviken först, att det inte var så värst fängelsigt. Inga galler att skaka eller så. Bortsett från metalldetektorerna, och vakterna, och den råbarkade publiken kunde det ha varit vilket kapell som helst. Vi sjöng hela vår julrepertoar, tror jag, vilket iofs var rätt bra i och med att vi typ inte övat den alls och ska ta betalt av folk som ska lyssna på den här snart. Min frustration med typ allt med kören är rätt hög just nu. Men nu vet jag i alla fall vart jag hamnar ifall jag blir så frustrerad att jag stryper nån, så det är ju alltid bra, i förebyggande syfte. God advent!

förresten...

Inte för att jag vill skryta eller så, men det har visat sig att jag är ungefär lika bra på att flumma om filosofi på finska som jag är på att flumma om barn- och ungdomslitteratur på svenska. Tydligen gör det ingenting att man inte kommer på vad grotta heter på finska när man ska diskutera Platons grottanalogi.

På tal om barn- och ungdomslitteratur, förresten, så upptäckte jag för två dagar sen, d.v.s. typ tre månader efter att jag valde primärlitteratur till gradun, att den boken jag skriver om inte heter The Hatchet, utan bara Hatchet. Haha. Go me.

reklam.

Om du alltid velat höra Saint-Saëns juloratorium live har du tidernas chans nästa veckas torsdag, 3.12 i Brändö kyrka. Då tjongar Vaasan ylioppilaskuoro och Sonando och ett gäng solister och stråkar igång med det. Typ klockan sju säkert. Samma sak gäller om du alltid har velat höra mig sjunga ett högt a (jag kan inte lova att du hör mig specifikt, men troligen är jag dendär som sjunger typ g istället... som om det skulle vara bättre).

Sen har VYK en egen julkonsert också, 9.12 i Trefaldighetskyrkan. Den är alldeles säkert klockan sju. Och kostar stunning 8/5 euro. Vissa försökte framföra kommentarer om att ingen vill betala åtta euro för att höra oss, men vår ordförande/diktator säljer oss inte billigt. Nåja, han föreslog 10 först så vi får väl vara nöjda och glada. Vi har troligen helt samma repertoar som tidigare år, för vi har inte övat så mycket annat än ovannämnda oratorium, så vi kan inget annat. Välkommen!

new moon.

Jag & A var och såg New Moon igår. Den var ganska rolig. Den är ett triangeldrama mellan en självmordsbenägen ung* dam, en självmordsbenägen & blodtörstig ung** herreman samt en livsglad ung*** man som är sådär varm & cuddly som en varg. Naturligtvis vinner dödslängtan över livsglädje any day.

Sådär på förhand funderade jag åtminstone över två frågor:
1. Hur är man trogen boken, där Edward typ inte är med, OCH tillfredsställer We-Love-Robert-Pattinson-gänget? (vilket i sin tur leder till en följdfråga: vad har han egentligen? helt seriöst, oftast när nån typ anses vara sådär jättesnygg kan jag ju ändå förstå varför, även om han kanske inte är min typ precis, men R-Pat? jag förstår på riktigt inte.) Det gick väl helt bra. Lite minnessekvenser och drömmar och random spöken funkar ju alltid.
2. Är Kristen Stewart en fenomenal skådespelerska som spelar Bella med all den annoyingness hon kräver eller är hon bara annoying på riktigt? Det fick jag väl inga svar på precis, men det är nästan så att jag lutar mot det tidigare. JacobBella är inte fullt så irriterande som EdwardBella.

Nu väntar vi spänt på de nästa två filmerna, speciellt på den sista (vi försökte komma ihåg vad som händer i tredje men vi kom inte på nåt), som inte har någon intrig, men där triangeldramat får sin slutliga upplösning, som är bara för bra för att vara sann.

[SPOILER] Det bästa sättet att lösa ett triangeldrama är att den ena snubben blir kär i de andra tvås bebis, det är det jag alltid har sagt. [/SPOILER]

* nej, jag menar supergammal, typ 18! herreguud!
** nåja, ganska, inte mer än 110 i alla fall.
*** på riktigt, löjligt ung, 16! såå mycket yngre än 18!

ricky gervais är rysslands president, right?

Min reaktion när jag såg den här bilden: Men, vad har Ricky Gervais med Putin att göra?

500 days of summer.

Alltså. Vad är opp med bio egentligen? Här går jag, Emmalotta Viktualia Rullgardina Krysmynta Bogustavsdotter Knästrump, och ser fram emot en romantisk komedi. Romantisk komedi. Jag. Och så säger dom att den ska komma ut 30.10 och så blir jag glad och sen ångrar dom sig och säger att hej, kommande filmer, den kommer nångång i framtiden. Fast nu har dom ångrat sig igen och tagit bort den från webbsidan helt. Vad ska det betyda? Väntar vi på DVD-släpp här eller? Jeez. Snacka om bra PR för "jag laddar inte ner olagligt"-moralen. Säkert är den väl ändå helt dålig sen.

mvh. "förkylningscranky"



I brist på riktiga filmen kan man ju kika på den här spinoffen. Kan man kalla det en spinoff? Jag kan.

P.S. På tal om bio pratade vi om hobbies på tyskakursen igår och en sa att hon går ofta på bio. Läraren frågade vad hon såg senast och först kom hon inte ihåg och sen kom hon på: Harry Potter! Jo tjena. Jätteofta hon går på bio. D.S.

rör, rör, rör, igen.

I ett skede var jag rädd för att jag inte skulle ha något annat att blogga om (läs: wajna om) på hela året än gradun. Tänk så fel jag hade! Härmed varnar jag eder, kära bloggläsare, för kommande överdos av rörrenoveringsklageblogginlägg. De lär aldrig ta slut. Det kommer att vara som att gå och gå och gå i öknen utan vatten, man bara längtar efter att sanden och hettan ska ta slut men det gör den aldrig. Med den disclaimern:

Alltså. Jag förlängde min sandsundshelg till att även omfatta måndag, därför att jag fick ett meddelande att rörgubbarna skulle vara i min lägenhet då och vatten + avlopp skulle vara avstängt 08.00-20.00, och tisdag, därför att jag fick ett meddelande att vatten + avlopp skulle vara avstängt 08.00-20.00. Efter sightseeing i Smedsby* kom jag hem en femtiden. Det första jag slås av när jag låser upp dörren: vad sjutton har dom gjort med min dörr? Den går knappt att öppna? Det andra: hjälp, jag kan inte andas! Så jag springer till fönstret för att släppa in den ljumma novemberluften och släppa ut det där som gör att jag inte kan andas, vad det nu sen är. Lim? Det tredje: hej, huvudvärk. Så öppnar jag vessadörren. Där inne står en ny toalettstol, med en lapp på. Där står på finska att jag inte får sitta på den förrän imorgon. Jag vet inte om det betyder att man inte får sitta på den eller att man inte får använda den. Och om lappen lagts dit igår och imorgon betyder idag eller idag och imorgon betyder imorgon förtäljer inte historien. Så går jag in i köket. Där finns ett plakat över diskhon att den inte får användas mellan 08.00 och 18.00. Skåpdörrarna under diskhon står på vid gavel och inne i skåpet finns... well, ingenting. Lite cement, typ. I ivern att förnya rör har gubbarna helt enkelt svept iväg med alla rör som finns. När jag lyfter på plakatet finns där under en lapp där det står på finska att jag inte får använda köket (jo, keittiötä, inte diskhon bara...), de kommer och fixar det imorgon. Igen förtäljer inte historien vilken typ av imorgon detta imorgon syftar till, men vi kan ju välja att ha förtroende för mänskligheten och tro på att det är imorgon-imorgon. Historien förtäljer heller inte hur länge det tar att fixa dit nya rör men jag går out on a limb here och gissar att morgondagen inte blir dendär 'äntligen får jag sitta hemma och ta det lugnt och fokusera på graduskrivande'-dagen jag drömt om. Jag gissar också att man hommar köksrör med samma lim/gift som framkallar huvudvärk och andnöd och att jag inte kan sitta hemma överhuvudtaget. När diverse gubbar brakar in här imorgon vet jag heller inte. Troligen medan jag sover. Troligen sover jag inte länge efter det.

Så att, sånt spenderar jag hela mitt studiestöd & bostadsstöd på. Vad gör ni med ert?

* Smedsby, jo; polisen stod och blåljusade sig där i mommokorsningen så bussen måste svänga in mot Smedsby city och köra lite gaturally där. Gaturallyt var väl strängt taget inget måste, men vi tog en sväng via mommos och nån random återvändsgränd där det var svårt att svänga en buss och människor tittade ut genom fönstret och bara what? Fast sen hittade vi Vasa också.

dagens i-landsproblem.

Alltså vårdvetenskap. Jag är efter två översatta artiklar trött på sårbarhet och blomstrande och plattityder. Give me hard science!

(som typ litteraturanalys...)

emma planerar tentsvar.

"Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga."
Mvh. Wittgenstein


P.S. Hur förvirrande är det inte att f.Kr. heter e.Kr. på finska? Jag bara whoot?

småsaker som händer ibland och som jag inte är tillräckligt tacksam över:

• att jag får sova på nätterna utan att grannarna har techno/boten anna-party till 07:37.
• att när grannarna har techno/boten anna-party till 07:37 får jag sova ut sen efter det utan att rörgubbarna sparkar igång borrarna i lägenheten strax under min 08:00.
• att jag har rinnande vatten och fungerande avlopp.
• att jag har en egen lägenhet där det inte springer gubbar med mustascher och/eller hästsvansar stup i kvarten.
• att jag kan byta om i fred utan att behöva oroa mig för att gubbar med mustascher och/eller hästsvansar ska komma in med universalnyckel.
• att jag kan gå direkt hem efter föreläsningen klockan sex på kvällen utan att fundera på några som helst gubbar överhuvudtaget.

och sånt.

emma leker med maten.

AKA Don't Make Me Go All Martha Stewart On Your Ass.

glöggmuffins.

Jag är inte alls julfixerad men hej vad det här låter gott: Saffranscupcakes med glöggfrosting. Jag överser till och med helt kallt med den hejvilda svengelskan.

Fast egentligen sökte jag nån skojig halloweengrej jag kan ta med ikväll på filmkväll. Man kan inte ta med sig grönt potatismos och knackkorvar med fingernaglar på till knytkalas hos en vegetarian, va?

(jo, graduprokrastination gör mig till värsta Martha Stewart.)

sånt jag skriver när jag borde skriva annat.

Jag fick just ett mejlerbjudande om glögg och pepparkakor. Och jag som stod och nöp* i ett paket glögg häromdagen men lämnade det på butikshyllan med ett strängt, "Nej Emma, inte i oktober!" till mig själv. Fast snart är det ju november.

Jag har blivit utkickad ur min lägenhet och sitter därför i skolans datasal och gör ingenting. Nåja, utkickad och utkickad; de har stängt av vattnet och avloppet, det innebär i praktiken utkickad. Man kunde ju tänka sig att man kan göra vettiga saker här också, men just nu händer det inte. Lite koncentrationssvårigheter, lite motivationsproblem. Vilket jag förstås inte skulle ha om jag var hemma. Så allt är rörgubbarnas fel, really. Det kom en rörgubbe** och ringde på min dörr i morse och frågade om jag släppte vatten. Det tyckte jag var lite lustigt. Det kan ju syfta på lite ett och annat. Också för att om det var jag som 'släppte vatten' så skulle jag nog inte berätta det, för då måste man betala 3000 euro. Och några såna pengar har jag inte i madrassen, åtminstone inte senast jag kollade.

Nåja. Jag har suttit och surfat runt för att försöka hitta kritik av min primära teorikälla (se, inte bara ingenting!), fast jag har inte hittat något (eh, okej då, ingenting). Det måste ju betyda att han är allvetande och helt oemotsägelig. Typ. Bra, hörni. Nu går jag och äter.

* Jag tyckte det var lite lustigt att åtminstone 3 av 4 wikströmska damer använde just ordet "nöp" i den kontexten under vår kulturhelg. Fast inte om glögg då. Just saying.
** Jag använder här ordet 'gubbe' i väldigt vid bemärkelse, jag tyckte jag kände igen honom, så jag misstänker att han gick i högstadiet på samma gång som mig, troligen nån klass under.

to go the extra mile.

Scenario 1:
Kund: Hej, jag skulle vilja ha smycket X, har ni det?
Expedit: Nej, tyvärr.
Kund: Okej, tack och hej.

Scenario 2:
Kund: Hej, jag skulle vilja ha smycket X, har ni det?
Expedit 1: Nej, tyvärr, men vi kan säkert skaffa det, om du ger dina kontaktuppgifter så ska vi kolla upp det.
Kund: Okej, fint!
Nästa dag:
Lapp från den lediga expedit 1: Beställ smycke X.
Expedit 2: Ööh - va?
Expedit 2: Varifrån ska man beställa det här?
Expedit 3: Vet ej.
Expedit 2: Kul.
Expedit 2 ringer till företag Y.
Expedit 2: Hej, har ni smycke X?
Säljare 1: Öh, nej.
Expedit 2: Okej nå tack ändå, det var bara så att min kollega o.s.v.
Säljare 1: Vänta lite så ska jag kolla om jag hittar nåt.
Säljare 1 googlar typ.
Säljare 1 hittar inget.
Expedit 2: Tack och hej.
Expedit 1 kommer in och hälsar på.
Expedit 2: Varifrån ska man beställa smycke X?
Expedit 1: Vet ej. Kanske företag Y. Kolla på nätet.
Expedit 2 kollar på nätet. Läser att smycke X är designat av designer Z vars smycken tillverkas av företag Y och företag N.
Expedit 1: Nå ring dit då, hejdå.
Expedit 2 läser att företag N bara tillverkar klockor.
Expedit 2 ringer till designer Zs företag.
Expedit 2: Hej hur får man tag på smycke X?
Säljare 2: Vet ej. Men säljare 3 kan veta, ring henne.
Expedit 2 ringer säljare 3.
Expedit 2: Hej hur får man tag på smycke X?
Säljare 3: Det får man inte egentligen, det säljs bara i vår affär i Hufvudstaden.
Expedit 2: Kul.
Säljare 3: Men ge min mejladress åt kunden så fixar jag ändå.
Expedit 2: Tack och hej.
Expedit 2 ringer till kunden, ger mejladressen.
Kund: Tack och hej.

Expedit 2 till publiken: Får jag lön för det här?

present face.

Snart är det jul! Tills dess tycker jag att vi lyssnar på Garfunkel and Oates.

jag har en plan:

Nä, hörni, nu tycker jag att vi gör såhär att vi skickar in våra tio gradusidor (eller fjorton, om man behagar räkna titelsidor och bibliografier och grejer) och tar ledigt en sisådär tio dagar, drar hemhemåt, säljer juveler några dagar och förtjänar storkovan*, sen samlar ihop varenda familjemedlem vi har och drar ner till huvudstadsregionen och slösar lillkovan och går på bokmässa och Picassoutställning och Svenska Teaatteern och våldgästar Sibbovargarna.

Förresten tror jag att rörrenoveringsgubbarna försöker förgifta mig. Det luktar så, som att de skulle stå utanför min dörr med en enorm tuschpenna och bara "du känner dig sömnig". Och så hoppas jag att dom har rörrenoverat min lägenhet när jag återvänder. För den här gången i alla fall.

Förrestenigare så om nån vill veta har min gradu arbetsnamnet The Horse, the Howl and the Hatchet. Nature Representations in Ronia, the Robber's Daughter and The Hatchet. Ni vet att jag är en sucker för allitterationer. Fast den ska nog inte heta det sen. Jag har i alla fall kommit vidare från arbetsnamnet It's Not Easy Being Green (och nu hoppas jag att ni alla fick frenditassociationer också). Nåja.

* Vad är en kova? Var går gränsen mellan storkovan och lillkovan?

sören kierkegaard.

En gång läste jag en bok som handlade om en flicka vars pappa hade en katt som hette Kierkegaard. Pappan skulle få barn med sin nya fru och flickan påstod åt sin mamma att barnet skulle heta Sören. Jag minns inte alls vad det var för bok, men troligen en rödryggad. Jag tänker på dendär boken ibland, att vad konstigt att jag minns just detdär. Det var ju inte det boken handlade om - fast vad den handlade om minns jag inte. Jag försökte googla det lite halvhjärtat nyss, men jag hittade bara människor som skrev om sin svarta labrador Wittgenstein och sin katt Kierkegaard. Det spelar ju egentligen ingen roll. I gymnasiet berättade min filosofilärare att Kierkegaard hade sagt något i stil med att retas är det bästa sättet att lära känna en människa. Jag har försökt googla det också nångång utan framgång. Kanske sa Kierkegaard aldrig det, kanske sa filosofiläraren aldrig det. Det spelar väl egentligen ingen roll. Som Kierkegaard sa är ju det viktiga att hitta sin egen sanning och leva efter den. Om den kan googlas spelar ju strängt taget ingen roll.

finsk ordbildning.

Säga vad man vill om finskan, men man måste ju ändå medge att det är en rätt bra grej att kunna bilda ord så lätt, åtminstone om man vill filosofera. Tala om kynän kynyys, till exempel, hur gör man det på svenska? "De inneboende kvaliteer som gör att en penna är en penna" är liksom lite krångligt. "En pennas pennhet" funkar liksom inte på samma sätt.

Sen varför man nu nödvändigtvis ska prata om den saken är en annan sak. Det viktiga är ju att man har möjligheten.

en sån dag.

Idag har jag myst i en pippitröja som värmer både kropp och själ, och beundrat en främmande människas vackra haklinje och en rödrutig skjorta. Så läste jag att en bekant ska flytta från Australien till USA och det var ju bra, tänkte jag, för då är han ju så mycket närmare. Det var en sån dag idag.

Hurdan dag har du haft?

jag rättar grammatik, alltså finns jag.

Det hör ju lite till filosofins väsen att man blir skepticist så fort nån ens nämner ordet. Finns världen? Finns jag? Även om föreläsaren vi har i filosofi inte annars är världens bästa* lyckas han i alla fall få mig att bli skeptisk. Enligt honom definieras Kants analytiska utsaga enligt följande: arvostelma, jossa predikaatti sisältyy subjektiin. Det är ju lite vagt, så han ger ett exempel. Ta utsagan Jokaisella tapahtumalla on syy. Den är analytisk, därför att predikatet, d.v.s. syy ingår i subjektet, d.v.s tapahtumalla. Förstår ni mitt problem? Okej, det var ett dåligt exempel, vem som helst kan ju tycka att finskans har-konstruktion är lite svår att göra satsdelsanalys på. Vi tar ett enklare exempel. Utsagan Pöytä on musta är inte analytisk, därför att predikatet, d.v.s. musta, inte ingår i subjektet, d.v.s. pöytä. SKEPSIS!

* Jag misstänker att vi kunde klara av det material vi går igenom på fyra timmar på typ en om herr föreläsare inte skulle bilda meningar enligt mönstret "Ööh, detdär --- detdär detdär hej alltså hej -- öh -- jag detdär heter -- heter heter -- ööh - Em detdär Emma".

filosofi och babels torn.

Idag har jag varit på en filosofiföreläsning. Fyra timmar. Första timmen: Platon, idévärlden. Andra timmen: Aristoteles, aktualisera potential. Tredje timmen: Descartes, cogito ergo sum. Fjärde timmen: Spinoza, Leibniz, en substans respektive jättemånga substanser. På det hela taget känns det som att jag vet ungefär allt (så osokratesiskt av mig). Men där sitter jag ändå. Fyra timmar i dag. Fyra timmar imorgon. Fyra timmar i övermorgon. Varför? Nå på grund av Babels torn. Typ. Jag skulle kunna trolla ihop tentsvar nog för godkänt på svenska. Men på finska? Hah. Man kan ju läsa kurslitteraturen förstås. Men den är på engelska. Skriven av norrmän, för övrigt, för att det ska bli riktigt roligt. Så idag har jag till exempel lärt mig att hyve inte är en rikssvensk version av hyvä, utan faktiskt är ett ord. Jee.

Fast det kunde ju vara värre. Det är ett rätt så knasigt problem.

serenad.

Uffes tänder är gula, gula som kanel.
Andra uffar har vita, vita som kamel.
Några uffar borstar sina tänder små.
Visst har Uffe öron, men inte innanför.

R.I.P. Ulf Larsson.

beslut.

Jag har tagit ett beslut. [fanfar]* Vaasan yliopisto ska börja med en utbildning för auktoriserade översättare. Jag ska inte gå den. Det har jag bestämt nu, sådär bara.

Jag var på ett informationstillfälle häromdagen. Det hette så i alla fall. Det kunde ha hetat dylformationstillfälle. Det vi fick veta var att man kan bli färdig tidigast till jul i nästa år, att man måste skriva gradun om översättning, att man måste göra independent studies om översättning och att studierna innefattar 60 sp i eget huvudämne på magistersnivå. Det vi också fick veta var att det sist nämnda hade ingen på yliopisto vetat om tills alldeles nyligen, då Farbror Staten hade sagt det till dom. Det vi därför inte fick veta var vilka kurser man ska gå, eller hur urvalet ska gå till eller sådär överlag några praktiska detaljer. Dylformation, alltså (vilket skulle bevisas).

Så jag har vägt fördelarna mot nackdelarna. Jag kan dra ut på min studietid i sisådär två år (beroende på EU**), byta graduämne, göra ändlös research om mitt nya ämne, hoppas på att jag blir antagen till utbildningen och betala en nätt summa för att få ett papper. Eller så kan jag betala samma nätta summa, ta ett prov, förhoppningsvis klara det - eller försöka på nytt, och få samma papper.

Jag har tagit ett beslut.

* jo det där med beslutstagande är inte riktigt min grej, det är allt värt en fanfar bara det.
** helt konkret, för en gångs skull! beroende på om jag får praktisera där eller inte, alltså. är det bara jag som tycker att det är lite lustigt att EU som så gärna vill kicka ut mig så fort som möjligt skulle kunna orsaka att min studietid blir längre?

paj.

Förresten, jag skulle göra en Martha Stewart och baka en paj i min nya pajform, fast när jag skulle lägga in den i ugnen märkte jag att min Strömbergoriginalspis visserligen är durabel och har klarat årens gång med äran i behåll, men speciellt stor är den inte. Så det blev något av en flopp, kan man säga.
Så om nån vill ha en pajform kan jag erbjuda en till specialpris.

åh lasse.

Om min kamera hade fungerat skulle jag här lägga in en bild på innehållet i de paket jag fick i fredags, kompletterat med en text av slaget "Det finns vissa saker jag är beredd att äta mina makaroner utan pesto hela vintern för". Men nu gör den inte det, så ni får en beskrivning istället:

Tänk dig en låda, fylld med Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen på både CD och LP, en sångbok som har paffpärmar och illustrationer och är gjord av nån som fattar att sångböcker är gjorda för att användas, fyra fotografier och en doft av ny. Jag har inte hunnit bestämma mig för om jag gillar Melody Club-syntarna (! jo) än, men ändå. Ändå.

Och sen The Mysterious Benedict Society and the Perilous Journey, utläst på en dag.

(plus två tyskaböcker, men dem pratar vi inte så högt om, tycker jag, för jag väljer alla gånger peston framom dem.)

jag blev nästan skjuten - eller, det är farligt att skriva gradu.

En grej med att hålla på och skriva och researcha en gradu som delvis handlar om vikten av att vara ute i naturen är att hela grejen med att sitta inomhus och datora sig stundvis känns lite... hypokritisk.

Igår gick jag ut i skogen och bäst som jag traskade omkring så hörde jag ett skott. Nåja, det var kanske inte ett skott, kanske ett högt ljud av överraskande karaktär bara, men i alla fall. Jag tänkte att det skulle vara rätt ironiskt att jag skulle bli skjuten i misstag av nån älgjägare* just där och då. Just som man predikar om hur bra det är att vara ute i naturen går man och blir skjuten, där ute i den braiga naturen, liksom. "Och det är speciellt bra för er som är trötta på livet!"

Anyway. Mitt presentationsdatum har blivit framflyttat, så jag behöver inte skicka in första versionen förrän 16e oktober. Det var nån som skulle till Spanien så hon kunde inte komma. Vilket problem.

* öh, är det säsong? kanske björn? kanske änder? äh, ni fattar.

det ena och det andra.

Det ena: min handledare gillade min idé och var övertygad om att det här går säkert bra.
Det andra: sjätte oktober är om tre veckor, exakt. Hjälp!

090909

Jag känner att jag borde skriva nånting bara för att det är 090909.

Största delen av dagen har jag känt att jag borde skriva nånting. Det är kanske inte bloggandet som mest har luggit* på, utan slutarbetet i kursen Harry Potters ursprung, eller kanske tillochmed gradun. Ni förstår, igår fann jag mig sägandes åt min handledare att jodå, jag kan presentera min första graduversion den sjätte oktober. Inte för att jag har skrivit ett enda ord, men ändå, det går väl bra. Fast sen kom jag på att det är ju mindre än en månad dit. Så det var ju skoj. Inte för det, det är bara en tiosidors mellanrapport, så det är väl inte så farligt. Bara en titel och innehållsförteckning och sånt. Det förstår jag inte. Titeln är ju typ svårast. Och innehållsförteckning? Vore det inte bäst att skriva innehållsförteckning när man har något innehåll att förteckna?

Så jag började skriva min självbiografi istället. Fyra sidor in har jag bara pratat om hinkar och isbjörnar och döden. Jag känner på mig att det blir ett storverk.

* En gång i lågstadiet fick jag fel på ett modersmålsprov för att jag böjde ligga-luggit istället för ligga-legat. En fin grej med att bli vuxen är att man har lite mera makt, så man får böja ord lite hur man vill utan att nån kommer med rödpenna. Tror jag. Dessutom så heter det väl varken lågstadium eller modersmål mera, så kanske böjningen av ligga också har ändrat. Måste kolla.

varats olidliga lätthet.

Jahapp, så var det helg igen då. Cheers!

rörrenovering.

Nu är det såhär, att mitt hus ska rörrenoveras. Och jag såg på tidningen att en tant ville hyra nåt i ett halvår sisådär medan rörrenoveringen i hennes hus pågick. Och så fick jag en lapp i min brevlucka att på torsdag blir det infokväll om rörrenoveringen, välkomna. Och så tänkte jag såhär, att det lär ju vara skittråkigt. Men så tänkte jag såhär att det kanske skulle vara bra att gå dit ändå, för att veta nåt. Speciellt om det innebär att man måste flytta hemifrån i ett halvår. Men då tänkte jag såhär att ni kanske kan berätta vad en rörrenovering innebär för mig personligen istället, och så skippar jag infokvällen. Okej?

ifall nån skulle ha missat det:

Emma, moster, till er tjänst.

Det blev ingen Karl Yoo Heun, men lika glada är vi för det. Mindre glada är vi för svininfluensan, som är orsaken till att jag ännu inte har träffat unge herr Yoo, men det kan man ju inte så mycket åt.

Nu är jag tillbaka i Vasa. Idag har jag köpt en såndär låda som det finns internet i. Typ. Och så har jag köpt två kilo gula bönor. No, I kid you not, 2 kg. Nu ska jag äta bönor tills de växer ut ur öronen på mig, har jag tänkt. Efter det kan jag börja skörda själv och slipper gå till torget. Så konvenient. Fast hur är det riktigt, hörni, om man ska förvälla dem innan man fryser ner dem, ska man sen koka dem på nytt när man tar upp dem ur frysen?

På måndag börjar jag skolan. What? Vad är det för nåt?

ifall nån skulle ha missat det:

Emma, filosofie kandidat, till er tjänst.

(med tanke på att jag skrev kandidatavhandlingen för tre år sedan och har studiepoäng för att räcka till magistersgrad och bli över skulle man kanske tycka att det där att ha papper på att jag är kandidat inte nu sen heller är så hävt. men det ligger ändå en märklig tillfredsställelse i att nån officiellt medger att man har gjort något i sitt liv. med erinomaiset tiedot, därtill.)

filmer.

Jag läste i Österbottens Tidning i morse att Birthe Wingren ska spela den kvinnliga huvudrollen i filmen Jag saknar dig, som baserar sig på boken Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl. Min första reaktion var: ja! En film! Varför har ingen gjort det förr?! Den nämnda boken var nämligen min absoluta favoritbok när jag gick i högstadiet eller så. Jag läste om den i början av sommaren, delvis till en kurs, delvis för att kolla om den fortfarande höll, och jag satt och storbölade (jag vet nu inte varför det är ett så bra betyg helt plötsligt, både gällande bröllop och böcker, men tydligen). Min andra reaktion var dock: Birthe Wingren? What now? Alltså... boken handlar om en fjortonårig flicka vars tvillingsyster dör. Ska Birthe Wingren spela en fjortonåring? Jag förstår ingenting.

På tal om böcker där folk dör och som jag gillat (säger det månne nåt om mig att folk dör så mycket i mina favoritböcker? Emoemma till er tjänst) och som blir till film: Flickan från ovan (The Lovely Bones) av Alice Sebold har ju filmatiserats av ingen mindre än Peter Jackson, med Mark Wahlberg och Rachel Weisz och vem där nu var. Trailern ser lite skum ut, men den ska jag absolut se. I början av februari har den premiär.

(här fanns en gång en trailer, fast jag blev så led på att den började spela hela tiden, så jag tog bort den. mazel tov!)

När vi nu ändå pratar böcker som blir film: Fantastic Mr Fox! Fantastic! Filmen verkar inte följa boken (Roald Dahl) speciellt mycket, men den ser ju rolig ut ändå. Vad jag dock tycker är lite intressant är att karaktärerna i filmen verkar rätt antropomorfa; en studiekompis & kandiopponent skrev sin kandidat om just djurkaraktärer i Dahls böcker och hon störde sig något enormt på att all sekundärlitteratur antar att djuren i barnböcker är antropomorfa. Jag minns inte vad hon kom fram till om just Fantastic Mr Fox, men man skulle säkerligen hitta material till en ny avhandling i jämförelsen mellan filmen och boken på just den aspekten.

i natt jag drömde...

I natt drömde jag att jag började på arbiskurs. Kursen skulle handla om risgrynsgröt. Hur man lagar risgrynsgröt och så. Vid första kurstillfället tittade sig kursledaren runtom i det fullspäckade rummet och bad dem som faktiskt var där för att lära sig koka risgrynsgröt sträcka upp en hand. Jag tyckte det var en helt berättigad fråga, för hur många olika sätt kan man koka gröt på egentligen? Ingen sträckte upp sin hand. Historien förtäljer dock inte varför alla var på risgrynsgrötskurs om inte för risgrynsgrötens skull.

så att, sånt.

Bröllopsresan var jätitrevlig. Vi bodde i en liten röd stuga bortom all civilisation och misstänker lite att tanten som tog emot oss tar betalt lite enligt tycke och smak. Hon konstaterade i alla fall att vi säkert inte har något brottsregister så hon ids inte ta upp våra uppgifter, ge pengarna i handen bara så blir det bra, ska ni se. Vi funderade lite på att stjäla soffan från stugan, men det vore ju att svika ett förtroende. Vigseln hölls i en lummig trädgård där solen sken och en flöjtist till brudens förvåning underhöll sällskapet. Det var kort och koncist, intimt med mycket värme. Vi kände oss som hedersgäster hela festen, visste inte riktigt om vi var värda behandlingen, men som R sa så är det ju bara att tacka och ta emot. Sången gick fint, även om pianot inte var det mest stämda nånsin. På det hela taget kändes det som att brudparet hade precis en sån fest som de ville ha, även om de förstås saknade amerikanska gäster.

Nu har jag sommarlov och fördriver dagarna med att läsa Philip Pullman, titta på friidrott och skratta åt Johan Wissman. Till helgen ska jag gå Harry Potter-kurs och sen ska jag åka ner till hufvudstaden och kika på öppningsmatchen i dam-EM.

tips, anyone?

Snälla bloggosfären, säg en fin sång som man (läs: jag) kan sjunga på bröllop. Typ snart (läs: innan vi far på fredag). Helst på engelska, eventuellt på finska.

Jag blir galen. Snart tar jag Bror Stors förslag och sjunger Love Hurts.

snabbgenomgång.

Jag börjar bli led på jobbet, på sommarn som aldrig håller vad den lovar, på vardagar som känns som en väntan på något annat. Jag väntar på att tredje Vargbröder-boken ska återlämnas till biblioteket och tycker att dendär policyn att inte kräva nån förseningsavgift på barn- & ungdomssidan verkar mycket sämre än då jag själv hade försenade böcker. Jag sitter invirad i en pläd på trappan och läser Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du tills den har virat sig på många varv runt hjärtat att jag kvävs, eller Kazuo Ishiguros Den otröstade som verkade så lovande till en början men är så lång, och jag undrar varför boklängd avskräcker mig nuförtiden, och jag tror jag vet svaret för det måste vara intensivt och svepande och äta mig hel, annars orkar jag inte fokusera. Jag planerar inför bröllop som det känns ärofyllt och roligt att bli inbjuden till men tungt att åka till ändå. Jag drömmer mig bortom nionde molnet och faller desto hårdare när jag vaknar. Jag läser om en film med Matthew Gray Gubler, Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel och ser fram emot en romantisk komedi. Jag tappar röda skor på väg till jobbet så jag måste cykla tillbaka en bit. För jag kan inte tappa mina röda skor, för jag måste hålla fast vid möjligheten att om jag slår ihop klackarna tre gånger kan jag flyga vart jag vill.

av årets jakobs dagar lära vi följande:

Att döma av bibliotekets bokbytardagar finns det många som tröttnat på Hjalmar Bergmans Clownen Jac.

svaret på frågorna.

disclaimer: det här inlägget handlar om nyaste harry potter-filmen. in light of recent events vill jag påpeka att inlägget kan innehålla spoilers. det kan även vara tråkigt och/eller oförståeligt för en som vet noll om harry potter. disclaimer slut.

Jag frågade: "Hur har de lyckats med att få till en enhetlig film av en bok som är så splittrad - så mycket mörker, och så mycket trams (läs Won-Won)?"
Jag svarar: Eh, dåligt. Det är rätt mycket mörker men mycket mera trams. Det var som sagt mycket trams i boken också, men ännu värre i filmen, tyckte jag; den var ju nästan en romantisk komedi. Kanske säger det mer om mig än om filmen att jag kommer med den kritiken, men jag tycker att man åtminstone har lyckats schabbla bort girl powern i relationerna (hej, jag är feminist). Det är en sak att Ron & Hermione blir ett par så småningom, en helt annan sak att Hermione ska gå och tråna och gråta en hel film. Och det är sannerligen skillnad på bokens kick-ass-Ginny och filmens tråk-Ginny. Bok-Ginny utvecklas för varje bok, film-Ginny är fortfarande samma lilla flicka som inte vågar säga ett ord när Harry är med.

Jag frågade: "Hur har de lyckats behålla spänningen i en film där så mycket berättas i samtal?"
Jag svarar: Nåja, rätt bra, tycker jag ändå. En hel del av samtalen har lämnats bort - vilket får mig att undra över hur de ska göra i sista filme(r)n(a). Ska Harry ge sig ut på jakt efter horrocruxer helt på random? Inte för att han har speciellt mycket att gå på i boken heller, förstås, men kopplingen till Hogwarts-grundarna nämndes inte med ett ord, inte heller vilka de andra horrocruxerna kunde tänkas vara, o.s.v.

Jag frågade hur de har "lyckats med att göra en film som fungerar som en fristående film, då boken mer än någon av de tidigare är en del i serien snarare än en egen helhet", och har lite svårt att svara eftersom jag vet för mycket om helheten. Men jag skulle nog avråda från att se filmen om man inte har sett (/läst) de tidigare, för det är en filmatisering, inte en film, om ni förstår vad jag menar.

Överlag har jag rätt mycket invändningar. Vissa ändringar, till exempel att Harry går omkring och tittar på när mordet begås istället för att vara trollbunden och inte kunna göra något. Jag är inte helt blåst, jag fattar att man behöver göra ändringar när man gör bok till film, men vad just uppnår man med den ändringen (extrascenen har jag däremot inget emot)? Eller just hela Ginny-historien? Eller the vanishing cabinet, var det bara jag eller reparerade det sig själv helt plötsligt? Jag fattar ingenting. Eli, jag har alldeles för mycket att invända för att vara nöjd, men ännu mer att invända mot recensionerna jag läst. Så allt är väl som det ska.

inför halvblodsprinsen.

Nej, det blev ingen pressvisning av sjätte Harry Potter-filmen för min del. Tidigare i sommar fick jag ett erbjudande om att prata om den i radio, och efter ett visst velande bestämde jag mig för att åka ner till Helsingfors. Fast nu - efter att radiopersonen inte hört av sig destomera, och jag sökt fram kontaktinformation på eniro och kontaktat henne för mer information - visade det sig att jag sen heller inte behövdes. Jag är mer frustrerad över att bli behandlad som skit än något annat. Men det är väl bra. Nu ska jag se den som den ska ses - på midnattsvisning tillsammans med de bästa människorna. Och dessutom behöver jag inte prata i radio. Skål! som min kollega skulle ha sagt.

Inför premiären undrar jag: Hur har de lyckats med att få till en enhetlig film av en bok som är så splittrad - så mycket mörker, och så mycket trams (läs Won-Won)? Hur har de lyckats behålla spänningen i en film där så mycket berättas i samtal? Samt, hur har de lyckats med att göra en film som fungerar som en fristående film, då boken mer än någon av de tidigare är en del i serien snarare än en egen helhet?

två vanliga dagar på jobbet.

Tisdag.
Jag i telefon: Guldsmedsaffären, Emma i telefon.
Tant på telefon: Hej, jag var in där angående några skedar igår.
Jag: Jaha...
Tant: Jo, jag var lite osäker på vad jag skulle ha, men nu vet jag.
Jag: Vad bra.
Tant: Det finns nog där uppskrivet i häftet*, på Svensson, en månadssked och en annan.
(jag tittar i häftet, hittar ingen Svensson)
Tant: Jamen det fanns nog där igår, där högst upp på en sida. Svensson.
Jag: Nå jag hittar inte nu, men om du visste vad du skulle ha så kan vi ju söka rätt på det sen.
Tant: Jo, jag har kollat nu att det var stämplat 830 på skeden.
Jag: Jaha, det betyder att den är silver. Fanns det nån annan stämpel?
Tant: Det stod E9 också.
Jag: Det är tillverkningsåret, fanns där kanske stämplat en bild av ett lejon?
Tant: Nej, nu pratar vi nog om nånting helt annat.
Jag: Jaha...
Tant: Är inte hon som jag pratade med igår där, hon där mörkhåriga?
Jag: Nej, hon är ledig idag men hon kommer i morgon.
Tant: Nåmen då ringer jag på nytt imorgon.
Jag: Hejdå.

Onsdag.
Jag i telefon: Guldsmedsaffären, Emma i telefon.
Tant på telefon: Hej, jag ringde igår angående några skedar. Var det dej jag pratade med?
Jag: Ja, men Brittany är här, det var säkert henne du hade pratat med tidigare, ett ögonblick.
(ger luren till Brittany, hon pratar en stund, förstår inte vad tanten pratar om)
Brittany: Är du säker på att du har ringt till rätt affär?
Tant: Ja, Bengtssons.
Brittany: Det här är Guldsmedsaffären.
Tant: Aijaa.
Jag: Hejdå.

* Vi har ett häfte där vi skriver upp hur vi graverar skedar folk samlar på. Reds. anm.
(alla namn är fingerade)(utom mitt)

en vanlig dag på jobbet.

Gubbe: Hej, kan du byta batteri i min klocka? Eller krävs det en karl?
Jag: Nå månne jag nu int ska lyckas.
Gubbe: Nå lägg det batteri som du har som håller längst då!
(jag går och fixar och trixar)
Gubbe: Hur mycket effekt var det kvar i det gamla batteriet?
Jag: Jag har inte hunnit öppna klockan ännu, den sitter lite hårt åt.
Gubbe: Ja, du är ju ganska svag.
Jag: Tack.
Jag: Men vi kan inte mäta batteriets effekt, bara om det är bra eller dåligt.
Gubbe: Men hur ska du då kunna mäta att det är full effekt i det nya batteriet? Det ska hålla tre år, med garanti!
Jag: Nå, det kan jag inte. Ungefär två år brukar batterierna hålla.
Gubbe: I Sverige håller dom tre år!
Jag: Kanske de har bättre batterier i Sverige då.
Gubbe: Nä, det är nog samma de säljer i hela världen.
Jag: Hejdå.