musiken segrade.

Först: Serbien var och är en värdig vinnare. Personligen röstade jag på Ungern & Frankrike, men det var ju bara jag... nästan (vi var åtminstone tre stycken som röstade på Frankrike i Finland).

Nu sitter jag här och läser Aftonbladet och har hejdlöst roligt.
Alex Schulman tyckte till exempel att det var hemskt att lyssna på omröstningen, eftersom östeuropéerna bland annat talar så dålig engelska. Hörde han André Pops?
Tydligen vet alla också att jultomten kommer från Sverige. Det är väl samma människor som tror att bastun är en svensk uppfinning, skulle jag tro. (Inte för det, jag håller med om att tomtens uppdykande var något av ett bottennapp... men Krisse var ännu värre.)
"Stilexperten Ida Lithell" sätter betyg på kläderna och jag förstår ingenting av hennes kommentarer. "Modigt uppknäppt svart sidenskjorta är precis vad en vältränad bringa behöver jämte pressveckade byxor. Men jag är inte säker på att en blottad bringa är någonting vi någonsin behöver", till exempel, var det nu sen bra eller dåligt? Hannas klänning hade tydligen konturer som å ena sidan var groteska, å andra sidan fantastiska. Vad det nu betyder.
Apropå Hanna: "Finland gillar monster och svarthåriga kvinnor som sjunger om att de vill dö." Intet för intet toppar vi väl självmordsstatistiken i världen?
Markus Larsson skriver om festivalens död. Länder som röstar på grannländer har tydligen tagit kål på hela kånkarången. "Det handlar inte längre om vilket land som har bästa låten. Frågan är om det nånsin har gjort det, men i kväll får den diskussionen inte plats här." Varför får den diskussionen inte plats här? Kan det månne vara så att så länge grannlandsröstningen gynnade Sverige var den helt okej, medan det nu är förkastligt att andra röstar på sina grannar? Visst kommenterade jag också på att endast öststater gick vidare från semin, men det är ju ändå löjligt att påstå att tävlingen plötsligt har gått under bara för att det gick dåligt för Sverige.

Och så vidare. Vad vore livet utan Aftonbladet?

Sist och slutligen: för mig, och de flesta andra finländare med mej, handlar det i slutändan ändå bara om att slå Sverige. Och det gjorde vi, både i schlagern (med två poäng) och i ishockey. Så allt gott.

ESC 2007. det närmar sig.

Årets höjdpunkt närmar sig med stormsteg. Jag laddade upp med Eloise i helgen (och blev utskrattad på köpet), och tänkte följa upp med att berätta vad jag tycker om årets bidrag.

Semifinal
Bulgarien. Trance är inte riktigt min grej, men mungiga är ju alltid en hit. (2)
Israel. Förenar årets två största trender ("hanna pakarinen" vs "the ark") med rap och dragspel och politiskt budskap och... Årets mest förvirra(n)de bidrag. (1)
Cypern. Det börjar sådär lite halvlovande, men ganska enformigt och lite väl 80-tal. (3)
Vitryssland. Det ska bli intressant att se om sångaren ser lika plastig ut på scen som i videon. Men perfekt schlagerpop: refrängen sätter sig direkt. (6)
Island. Meat Loaf är väl inte från Island? Helt bra låt (men jag måste hålla med vemdetnuvar i inför-programmen, att ordet rock'n'roll gott kunde tas bort). (9)
Georgien. Björk är väl inte från Georgien? Fast sen börjar refrängen och man kunde tro att det var T.A.T.U. Lite väl intetsägande. (3)
Montenegro. Att sjunga på egna språket ger alltid extrapoäng i min värld; att se ut som Åke från Bert gör det inte. Sådär lagom, alltså. (5)
Schweiz. Inte bara vampyrerna lever, utan även Dj Bobo, tydligen (vem hade trott det?). Man kunde ju ha trott att hans musik hade utvecklats sen senast, men icke sa nicke. (3)
Moldavien. Moldaviens svar på Carolina Gynning tilltalar mej betydligt mer än den svenska varianten. Det är något som saknas, men det är helt okej. (8)
Holland. Snälla, sjung på holländska! Inget extra. (4)
Albanien. Jag brukar i allmänhet gilla lokalfärg, men det här var ingen höjdare. (2)
Danmark. Det sorgligaste med det danska bidraget är att det kunde vara SÅ mycket bättre om transan gjorde en ordentlig show. Vad är det för vits med att vara transa om man inte fläskar på riktigt ordentligt? (1)
Kroatien. Så länge de håller tonen är inte så att man dör, men det kan nog hända att det börjar vara dags att ta en sväng till toaletten ungefär nu. (2)
Polen. Refrängen och versen passar inte alls ihop (jag gillar refrängstuket bättre), och det blir lite småintressant att se hur det här ser ut live. (4)
Serbien. Insidan är viktigast, jo, fast inte i de här sammanhangen. Skaffa dej en stylist, snälla! Det här är för övrigt riktigt, riktigt bra, men klädvalet drar ner betyget från en full tia. (9)
Tjeckien. Kan nån verkligen ha en sån där röst, på riktigt? (2)
Portugal. Vad har man för tanke med att klä bakgrunden i guld och rött och solisten i öh, beige? Nänä. (1)
Makedonien. Det här är ganska bra, men jag får inget grepp om taktarten i refrängen. Men återigen, hemspråk är bra. (6)
Norge. Det är något disturbing över synen av en femtioårstant som visar både ett och annat, och inte är låten bra heller. (2)
Malta. Den här låten har växt. Hon kan dessutom sjunga, vilket ju aldrig är fel. (8)
Andorra. Det är inte originellt precis, men det funkar ju. (8)
Ungern. Min absoluta favorit. Bara rösten ger tio poäng. (10)
Estland. På något sätt känns det som finska Laura. För lite originalitet, men rätt catchy är det väl. (5)
Belgien. Det är svårt att inte dras med, men poängen ges mer för originalitet än för låtkvalitet. Och vad gör Filmkrönikan-Orvar i bandet? (5)
Slovenien. Opera, tja, varför inte? Jag gillade ju Elysion. Men kanske ändå inte. (5)
Turkiet. Den här låten är äckligt medryckande, och kommer nog att gå långt. (6)
Österrike. Bon Jovi är väl inte från Österrike? (7)
Lettland. Antingen gillar man det, eller sen inte. Jag råkar nu gilla muminpappans hatt. (7)

Baserat på min högst personliga åsikt borde alltså (10) Ungern, (9) Island, Serbien, (8) Moldavien, Malta, Andorra, (7) Österrike, Lettland, och (6) Vitryssland och/eller Makedonien och/eller Turkiet gå vidare.

Finalen
Bosnien Herzegovina. Sångerskan liknar Rachel Weisz, men man får inte många poäng för det. (4)
Spanien. Thomas G:son, sluta blanda näsan i blöt där den inte hör hemma! (3)
Irland. Irländsk folkmusik är ju svårt att motstå. (7)
Finland. Jag är lite orolig för låga tonerna, men denhär låten har absolut växt. (9)
Litauen. Helt okej, men kommer nog att dränkas. (5)
Grekland. Greklands och Turkiets bidrag låter likadant (shake it up). Rätt medryckande, men också ganska b. (5)
Sverige. Man blir ju glad, men det är inte bästa låten The Ark nånsin gjort, precis. (9)
Frankrike. Det är helt underbart att se ett franskt bidrag som inte tar sig själv på blodigaste allvar, och dessutom sjunger en del ord på engelska. (8)
Ryssland. Tja, T.A.T.U. gick ju rätt bra hem, så här kommer uppföljaren. Inte min kakbit, men jag misstänker att många har avvikande åsikt. (4)
Tyskland. Åh, swing! Wunderbar. (9)
Ukraina. Det här är ju så psykedeliskt att man bara måste älska det. (8)
Storbritannien. Urk. (1)
Rumänien. Rumäniens svar på The Ark. (7)
Armenien. Hoppas han byter byxor till finalen. Nå, sådär. (4)

Är det rätt?

strålkastare, skolstuff och angst.

Vi hade vårkonsert i onsdags. Det gick bra; men framför allt var det roligt. Ibland glömmer jag bort vad strålkastare gör mot mig. Det har inte specifikt med rampljuset att göra, det behöver inte handla om mejmejmej - men man blir berusad av scenen, lamporna, publiken, musiken. Det är det närmaste jag nånsin kommit att flyga.

Förra veckan var det undervisningsfritt i Fabriken och Emma hade storslagna planer på att skriva 12-sidig littkultrapport om svenska som andra inhemska språk, 2-3-sidig essä om fairy tale features i Dickens Hard Times, läsa tre böcker och så kandin förstås, den där eviga kandin... Jag gjorde ingenting, förstås, utan spenderade hela veckan med att återanpassa mej till vardagen och titta på Scrubs. Typ.

All avsaknad av skolflit är dock inte mitt fel. Jag har inte gjort översättningen till imorgon, men det beror bara på att jag inte har originaltexten. Det är lite svårt att översätta den då, faktiskt. Inte för att ta till personliga påhopp eller så, men vi skulle enligt uppgift ha fått de där texterna för typ tre veckor sen, och jag har varit och kollat flera gånger, fick sen höra att läraren mejlat texterna i måndags (men inte till mej, tydligen), mejlade henne, men har inte fått något svar. Sånt händer ju, iofs, men förra gången hon mejlade info fick jag heller ingenting, och ni vet ju vad dom säger: en gång ingen gång, två gånger tradition. Det är inte utan att man blir lite bitter och inåtvänd. Eller tar till regression, och struntar blankt i att göra nånting precis som man skulle ha gjort i lågstadiet. Och vi känner ju alla till min benägenhet för regression.

I övrigt är det mest USA nu. Fick min I-20 på posten häromdagen, så nu är det fritt fram att ansöka om visum och bostad och så vidare och så vidare. Det är något överväldigande. Hur ska jag veta om jag vill ha all access meal plan eller en 15-block plan? För att inte tala om ifall jag hellre skulle bo i Southeast Morse eller North Tower*. Jag kan inte ens svara på om jag är en morning person eller inte! AAH! Oftast ser jag därför ut ungefär som på bilden (f.ö. tagen på mitt kusins bröllop, men det var inte lika hemskt som det verkar).

* Som den HP-nörd jag är finns det ju bara ett svar på den frågan, men jag tror att det är fel.

grease - vad hände sedan?

Allt emellanåt får jag för mig att leka konstnär och klotta akryl på mitt köksbord, mitt golv samt, om det riktigt vill sig, på eventuell papperslapp eller duk. Oftast handlar det om tiosekunderskreationer, men ibland händer det ju sig att jag orkar hänge tre dagar åt ett projekt. Om det sen är värt det är ju en annan sak, det suger ju lite att spendera timmar åt att researcha hur frihetsgudinnan ser ut för att sen måla en skitful tavla, till exempel. Men det är en annan sak. Den här är i alla fall lite rolig. Tycker jag.

P.S. Beklagar språket, förresten, men det är faktiskt inte mitt fel. För er som inte förstår finska, typ ålänningar och så (inga namn nämnda), så står det typ
ruta2: VA?? Nånting sånt finns ju inte!
ruta5: Till minne av kärleken... från din baby. [oh yeah, jag borde jättemycket bli översättare]
ruta6: Det gick åt skogen igen!

himmelsk logik.

Motion är en synd, har jag kommit fram till. Ni vet hur vissa människor säger att man inte borde röka, och förklarar det sådär klämkäcksfinurligt med att säga "Om Gud ville att människorna skulle röka, hade vi varit utrustade med skorsten"? Ptja, jag säger bara en sak: Om Gud ville att människorna skulle motionera, hade han inte uppfunnit träningsvärk.

en bild, förresten...

Om någon har tvivlat på mig när jag bedyrat att jag inte är speciellt händig i köket, vill jag här presentera bevis. Här försöker jag baka kakor.

uppdatering av läget (igen).

(Klumpuppdateringsinlägg sisådär högst en gång i veckan är det nya blogga-flera-gånger-om-dan)

Syster med man var i landet i två veckors tid. Det var underbart att se dem igen, senast var i augusti, och det känns länge sen. Under några påskdagar var hela familjen tillsammans; det händer inte ofta. Vi hann med exempelvis villabesök, skogsvandring, hamansöronbak, shopping, spel, musicerande samt sightseeing i Åbo och Helsingfors, men tiden går ändå fort då man har roligt...

Jag har dock blivit botad från min resfeber. Efter att ha spenderat i snitt en dag i veckan hemma i lägenheten de senaste veckorna känns det skönt att kunna bara vara här också. Det är trots allt mitt hem just nu; och det är trots allt inte så länge till jag kan sitta i mitt fönster, jag sa upp lägenheten idag.

Sist, men sannerligen inte minst, har jag också jobbat lite på kandidatavhandlingen (att det betyder att jag har skrivit cirka fem rader kan vi ju prata lite sådär halvtyst om).

universum svarar.

Ibland får man känslan av att universum vet precis vad man tänker och vill visa en att man har fel. Jag var till Mathilda och åt nånslags soyanudelgrönsakssössö idag och konstaterade att gällande maten, i synnerhet den vegetariska, bytte jag sannerligen ner mej genom att byta ÅA och Arken mot VY.

Men sen hade de sått påskgräs på små fat och satt små gula kycklingar i, och jag kunde inte låta bli att tänka att kanske det inte är så dåligt här heller.

long time, no see.

Det var ett tag sen jag skrev senast. Har du undrat över vad jag har gjort?

Ptja, jag har till exempel återsett min syster med man med jubel och fröjderop, med allt som därtill hör, exempelvis banlagning (jaa, vi lyckades stjäla ett mjölkpaket av en gammal tant och rädda jonatan från en säker död!) och kittling (av henne, inte mej).

Sen har jag också varit en superduktig studerande (fast det är jag ju alltid?).

Och så har jag tittat på en Playboy Production, producerad av Hugh Hefner (den första?). Det var Macbeth.

Och lite såntdär, du vet. Sånt som man brukar. Stråla ikapp med solen, blåsa iväg på Brändöbron, frysa i takatalvi (mr G frågade efter ett svenskt ord för det, btw, det finns väl inte? säger det nånting om skillnaden mellan svenskspråkiga och finskspråkiga, månne?), köpa nya skor...

i min lilla skyddsbubbla.

Ibland, speciellt i böcker, beskrivs vissa människor som sådana som framkallar ett behov av beskydd från andra människor. Man ser dem, deras känsliga sprödhet och drabbas bara plötsligt av en väldigt fågelmammasyndrom. De ska beskyddas med näbbar och klor till sista blodsdroppen.

Något sådant syndrom brukar jag inte framkalla hos andra människor. Maskiner, däremot, verkar känna ett behov av att beskydda mig.

Först var det Mr Bowmont som censurerade mina MSN-konversationer enligt tycke och smak. Nu har min telefon också börjat censurera. Den screenar mina samtal utan att fråga mig först.

Är det inte tryggt och mysigt, så säg? Det vore kanske tryggare och mysigare om den censurerade enerverande "TJÄNNARE TJEJJEN!WzuP?!"-konversationer och diverse mordhotande samtal i stället för i högsta grad välkomna samtal från min bästaste vän och så. Men man måste väl vara glad för det lilla.

Har jag hört.

enkel översättningsuppgift.

Jag och min finskalärare har ganska skilda åsikter om vad som är en lätt text. För att inleda översättningskursen skulle vi idag översätta en text ensamma, utan några som helst hjälpmedel. "Men där finns inga svåra ord, så det går nog bra."

Jag vet inte hur det är med er, men ord och uttryck såsom praxis, elektorer, fortbestå, flankstöd, var skon klämmer, eliminering och röstberättigad är inte ord som ingår i min vardagliga vokabulär. För att illustrera mina finskakunskaper kan jag berätta att jag satt jättelänge och funderade på vad 'rösta' heter på finska, trots att det just var riksdagsval (det var iofs mer än blackout än något annat, men ändå). Flankstöd, däremot? Vad ÄR ens det?

rastlösheten hugger i benen.

Jag är rastlös. Jag vill bort, bort, bort. Jag får ingenting gjort och ingenting känns vettigt, viktigt. Jag skulle gå till H&M och köpa en enfärgad t-tröja att måla på igår, och inte ens det lyckades jag med. Färg i tillvaron? Mörkbrunt, svart, grått blev resultatet. Jag behöver en brejk. Veckan efter veckan efter påsk har jag undervisningsfri vecka, jag vill åka bort. Men vart, hur, med vem? Jag kommer ändå bara att sitta och skriva arbeten hela veckan sen i alla fall. Men jag vill inte. Våren var på väg, men nu har den ångrat sig och jag behöver försiktiga solstrålar och leenden och röda skor.

Inte för det, jag har saker att se fram emot. Ikväll är det Stefan Sundström-spelning på Wasa Teater, imorgon date med Twinmind och vår Legolas och på fredag igen till WT för en föreställning av Trollkarlen från Oz. Och nästa vecka kommer S & SH!

jätteintressanta underligheter.

(på grund av praktiska orsaker publiceras detta på två forum)

REGLER:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1) jag äger ilkka jääskeläinens skiva vuosisadan rakkaustarina. och det underligaste av allt: trots att jag på en ren intellektuell nivå inser att den är dålig både tekniskt och musikaliskt sett har jag lyssnat ganska mycket på den. (annars brukar jag nog hålla mig till lite mer rumsren musik. faktiskt.)

2) jag har lyckats ta död på en kaktus. jag visste inte ens att det var möjligt.

3) jag har aldrig sett en star wars film. överhuvudtaget har jag sett rätt få av dedär filmerna man 'måste' se, t.ex. borta med vinden, schindler's list och dirty dancing.

4) jag gråter väldigt sällan, men när jag gör det är det nästan alltid angående konstiga grejer. en gång grät jag till exempel för att jag missade FA-cupfinalen mellan arsenal och chelsea för att tv-tidningen angav fel sändningstid. jag kan inte heller minnas att jag skulle ha gråtit till en enda film eller tv-serie, innan jag plötsligt grät floder till ett OC-avsnitt. (fyi: det var INTE när marissa dog, då var jag bara glad.)

5) när jag var liten ville jag väldigt envist inte gå och sova. inte så konstigt, kanske, men detta resulterade i att jag somnade knall och fall på en hel del konstiga platser, typ mitt i trappan eller på sängkanten med huvudet på sängen och fötterna på golvet.

6) lära sig av sina misstag? ha! i varenda engelskaprov i högstadiet fram till det allra sista stavade jag ordet 'beautiful' utan u. i det sista provet tänkte jag skriva utan u bara för symmetrins och traditionens skull, men lät bli, trots allt.

Jag känner typ ingen som inte har blivit utmanad, men jag utmanade syster liten på X3m och nu Sam.

på min gravsten ska det stå...

I ett plötsligt anfall av förutseende började jag göra lite history of english-läxa, som handlade om eufemismer (i samma veva upptäckte jag också att min blogg tredjeplatsade när man googlade 'eufemismer supa', det var lite konstigt. men en parentes.). Och jag ska komma till saken snart, men först ska jag berätta om ett frendit-avsnitt, där Ross inte vill skilja sig från Rachel, för han vill inte att det ska stå på hans gravsten att han genomgått tre skilsmässor. Varvid Phoebe (förstås) sa, att han kan ju själv välja vad det kan stå på gravstenen, till exempel "Ross Geller - good at marriage! On mine it'll say Phoebe Buffay - buried alive". Efter att nu ha undersökt olika engelska eufemismer för döden, vill jag att min gravsten ska bära texten:

Emma - went into the fertilizer business x.x.xxxx

("become living-challenged" var också ett alternativ.)

guidning.

Har du någonsin undrat vad peijaiset är för något? Funderar du kanske över hur mycket björnar det finns i Finland, och var? Eller har du helt enkelt glömt bort vad Olaus Magnus kallade den blandning mellan människa och björn han trodde existerade?

Kom till mig, mina damer och herrar, jag vet allt.

Speciellt på finska.

Som en del av kursen muntlig färdighet II ingick en guidning (aka opastus) av valfritt ställe. Att jag valde Österbottens museum är väl kanske lite att ta i, men jag skulle i alla fall guida där, var det tänkt, och jag tänkte guida 400årsutställningen som invigdes i höstas, för den hade jag åtminstone sett och visste litegrann om. I tisdags kom vår lärare så på att kanske nog det tar lite länge om alla ska guida varsitt ställe... kanske vi klumpar ihop det... kanske jag, H & A alla skulle guida vid muséet... och kanske vi går dit redan kvart över nio, istället för tio som det var tänkt, eftersom hon som skulle guida från morgonen inte kunde komma. Nåmen bra med mycket förberedelsetid, hela två dagar. Nåja, vi gick dit i går och konstaterade att nehej, där fick vi inte alls guida, där var nån grupp och vi skulle nog absolut ha måstat meddela på förhand (att jag var dit och frågade priser redan för några veckor sedan gills tydligen inte alls; hon kunde inte heller då ha sagt att vi måste boka). Men denhär björnutställningen som vi fick hit förra veckan är ju intressant, den kan ni guida. And oh, oh, by the way, så öppnar vi först tio. YES! Vi konstaterade att ingen av oss vet nånting vare sig om björnar, deras historiska och mytologiska betydelse, klippmålningar eller schamanism. Nåmen bra med mycket förberedelsetid, hela några timmar. Vi hade ju kvällsprogram då...

Nåja, man gör ju vad man kan av vad man har. Det är över nu, i alla fall. Jag behöver inte bry mig om nånting nu resten av kursen.

(svar: a) en fest som traditionellt hålls i Finland efter att ha fällt en björn, då man äter köttet. b) runt 1000 stycken, mest vid östgränsen. och c) Augustinus. O.M. var för övrigt Sverige-Finlands sista katolska ärkebiskop.)

sol, sol, jättesköna sol

Det är vår! Solen skiner, man får hoppa mellan bara fläckar på trottoaren och jag har bara gått runt och lett åt allt och ingenting idag. Om J hade varit här, skulle det här definitivt ha kunnat vara dagen då vi köpte solglasögon (vi provade solglasögon på kvinnodagen, men kom fram till att man ska fira våren med sånt; den dagen firade vi istället med att shoppa loss som riktiga kvinnor och arnold's).

Jag lever för årstidsväxlingarna.

En intressant grej är förresten att jag är mycket mer mottaglig för mutor och politiska påhopp när jag redan röstat. What's that all about?

tiden är ur led.

Apropå att reta upp sig på omotiverade grejer, här är en sak som jag alltid* har undrat över:

Bästa sändningstid i Sverige tycks vara 20.00 (och framåt), då kommer alla sånadär kvällsprogram á la Let's Dance, Bygglov och Pokerfejs.

Bästa sändningstid i Finland tycks vara 21.00, då alla motsvarande program sänds.

För mig infaller de alltså på samma tid, men svenskarna börjar ju en timme tidigare. Hur kommer det här sig? Är finländare mer kvällspigga? Är svenskarna mer kvällströtta? Är alla program inplanerade enligt min tidsbild? Är jag dum i huvet?

* nåja, alltid och alltid. typ sen mina föräldrar blev uppätna av en noshörning som rymt från zoo. eller var det roald dahl?

tidsfördriv.

Glad idag är Emma som har klarat av alla sina kandidatseminarieuppgifter (respondent + 2x opponent) och hädanefter bara behöver sitta och se andra svettas och vrida sig på sina stolar. Ännu återstår ju förstås att skriva färdigt den där -piip- avhandlingen, men det är en världslig sak. Jag lyckades faktiskt aktivera mig lite igår; jag är speciellt stolt över att jag cutpejstade sista kapitlet till att bli det andra istället. Såna invecklade operationer kräver sin kvinna minsann.

Arg idag är sammaemma för att herr T inte förstår hennes helt superbraiga essäer. "Your terminology in discussing sociolinguistics seems off"; vad konstigt då, jag vet inte ens vad det är, än mindre var jag medveten om att jag försökte diskutera saken akademiskt. Dessutom skrev han "wague" på ett ställe, han ska så lagom skriva att jag inte kontrollerar mitt språkbruk. Återigen påminns man om vikten av överordnade som man respekterar, och som man faktiskt tror vet bättre än en själv... Det är inte det att jag tror att jag vet allting bäst själv - nåja, inte bara det - utan det att jag tror att han inte vet bäst heller. Ibland är det inte ens det; säkert är han kunnig på sitt område, men den som har hittat på att ge honom lärarkompetens borde genomgå en psykisk undersökning. Hur kommer det sig att jag har fått mycket sämre i hans kurser än i andra (som bedömts av native-speakers, by the way) till exempel? Det har säkert inte alls att göra med att jag inte ens ids försöka göra mitt bästa, så länge det blir sidantal. Nåja, tydligen lär det här universitetet vara typ sämst i hela landet (eller världen, kanske), och budgeten för år 2010 är 3 euro så att kanske man inte kan ställa så höga krav...

Uttråkad idag är jag också, jag sitter här i datasalen och flummar i väntan på Shakespeare. När jag var i England i min gröna ungdom köpte jag ett vykort där det stod So I haven't written for ages - neither has Shakespeare! och sen sorry längst ner med pyttesmå bokstäver. Fast det är nu förvånansvärt nog inte Shakespeares comeback jag väntar på, utan kvart över fyra då Macbeth försöker mörda oss allihop. Jag kunde sitta och lyssna på valdebatt i matsalen, men dels var det helt sjukt upplagt (debattörerna satt vid ett bord på nedre våningen, men riktade mot övre, så att man i princip inte kunde sitta varken uppe eller nere om man ville se något - snacka om organisationsförmåga) och dels var jag inte med från början och de hade inga skyltar så man visste inte ens vilket parti de representerade. Imorgon ska jag gå och rösta - heja! Det känns så tryggt att veta att sådana som jag ska leda landet.

sportlovsresa.

Trötta på konstlade leenden och gubbar i slips styrde vi bilhjulen mot nordligare vidder, där riksdagskandidaterna hade precis lika konstlade leenden på likadana skyltar, bara namnen var annorlunda. Vi började i Uleåborg på Eden med att simma (egentligen började vi med att titta på Reba [??] på subtv, men det talar vi ganska tyst om). Trötta efter bilsittning, simning och bastning gick vi så för att intaga middag på hotellets restaurang. Grillad getost med färskpasta, rucolasås och rostade pumpafrön lät ju bra, tyckte jag, och beställde på svenska men pekade på finska. Maten kom, grillad kyckling? Ursäkta, sa jag, jag hade beställt getost. Kyparen (för övrigt tredje i raden att betjäna oss, månne svenska inte var så populärt?) såg frågande ut. Vuohenjuustoa. Oj, förlåt, förlåt, vi ska genast se till så att du får rätt mat, förlåt, du kan få efterrätt gratis som plåster på såren. Väntade tills de andra nästan hade ätit upp sina portioner och så kom kyparen dragandes med kyckling igen, den här gången inte ens med pasta. Övervägde mina möjligheter: a) klaga igen och svälta ihjäl innan jag får maten eller b) äta och se glad ut. Jag valde det senare, åtminstone till hälften; det var inte speciellt gott så jag såg knappast särdeles glad ut. Kyparen kom och plockade bort de andras tallrikar, nog fick du väl rätt mat denhär gången? Eh, eei... sa jag och han sa hyvänen aika, hyvänen aika, hyvänen aika. Fick både huvudrätt och efterrätt gratis i alla fall, alltid något.

Morgonen grydde så rosig och fager att vi aldrig ville vakna, och efter att ha intagit våfflor och annat hälsosamt styrde vi vidare mot Kemi och snöslottet. Det var imponerande, jo, men svinkallt (-8 ungefär, men det kändes mycket kallare). Jag förstår inte hur folk vill sova där, men 1561 människor hade gjort det ifjol, så tydligen är inte alla som jag (tack och lov för det, tänk hur världen skulle se ut). Besöket blev något kortare än planerat, trots en sväng via en souvenirbutik där vi bl.a. köpte knäckebröd med choklad mellan (mums...), så trots den sena starten kom vi till IKEA i Haparanda ungefär planenligt. Vi köpte allt utom det vi hade tänkt (för min del bl.a. en wokpanna och vinglas), som vanligt. Konceptet är ju likadant överallt, så det är ju inte så mycket att orda om; det som förvånade mej mest var de billiga priserna på restaurangen. Det är ju enda stället där man kan äta, så enligt normal praxis 'borde' det ju kosta hur mycket som helst, men lunch för fyra personer + två kaffekoppar för tjugo euro jämnt är snudd på revolutionerande. Kanelbulle för 5 kronor, en morotskaka för 10 - vi borde alltid fara dit på kaffe, no?

Efter två varv runt Haparanda City (oh yeah) för att händelsevis hitta en bokhandel (naturligtvis) gav vi upp och åkte tillbaka till hemlandet igen, närmare bestämt till Rokua Kuntokeskus. För att komma dit skulle man först köra långt, sen köra genom Kållby, sen Pörkenäs och mitt i allt i skogen fanns det ett stort upplyst hus. Utanför stod folk och rökte, i foajén satt bara pensionärer. Jag behöver inte åka på rehab, sa jag, jag är inte alkoholist eller Britney Spears. Ingenting hjälpte, där var vi och kunde inget annat. Efter en frukost utan våfflor (men mer än en selleri, i alla fall, vilket jag befarade i ett skede) gick jag & L på gym. Första gången jag var på gym frivilligt i mitt liv, bör kanske tilläggas. Men det var rätt roligt, faktiskt, vi hittade en favoritapparat och skrämde bort en tant (L menade att hon helt enkelt var färdig, men jag tror det berodde på Fountains of Wayne eller Orango eller vad vi nu hörde på). Sen gick vi och sökte simbassängen, vilket var svårare sagt än gjort, vi förvillade oss till alla möjliga konstiga draperi-utrymmen. Till sist frågade en tant om tytöt var menossa uimaan och pekade oss rätt. Lite plask och bubbel (eller, för L:s del, tio kilometer) senare tvingade vi kökspersonalen att ge oss lunch trots att lunchtiden var slut och sen... for vi hem, helt enkelt, så att säga.

k-rautas marknadsföringsmiss (typ).

Ända sedan jag först såg reklam för K-Rauta på svensk tv har jag undrat över varför man lanserar en butikskedja under det namnet i Sverige. Diftonger är inte en del av det svenska språket och knappt någon svensk kan ens uttala namnet, det kan ju inte vara någon speciellt bra affärsidé. Men okej, tänkte jag, de heter ju så, så det må vara dumt men i alla fall logiskt.

Jag har nu ändrat åsikt. Det är inte dumt, det är urbota dumt. Och nu är det inte ens logiskt längre. När jag åkte förbi nämnda butikskedjas filial i Vasa senast märkte jag att den butiken heter både K-Rauta och K-Järn.

Så varför, VARFÖR K-Rauta?

motivation, var döljer du dig för mig?

Var hittar man motivationen att gå vidare när man mentalt har avslutat ett projekt? Med inlämnandet av första råversionen och opponerandet av kandidatavhandlingen kändes det ju som att det var ett avslutat kapitel, och nu ska man börja skriva om och skriva till. Problemet är att det är omöjligt att få något gjort utan inspiration. Men kandidaten ska skrivas, vare sig jag vill eller inte. Tre oplanerade dagar i Vasa skulle resultera i åtminstone en sida, tänkte jag. Tji fick jag. 'En mening' ligger närmare sanningen. Det bär emot att överhuvudtaget ta tag i saken. Det är lite samma känsla som man har inför en storstädning av nåt överbelamrat garage eller dylikt; nu ska det rensas upp, bestämmas vad som ska sparas och vad som ska slängas (jag behöver Antikdeckarna). Det är svårt att få en överblick av det hela på datorn också, jag ska printa ut en version och klippa och limma irl i stället tror jag.

Nåja. Jag hoppas att en veckas "sportlov" ger den distans jag behöver. Fem kilometer långfärdsskrinning på larsmois idag följs av en tredagars roadtrip uleåborg - kemi - haparanda - rokua (bad, isslott, ikea, utomhusaktiviteter) med familjen.

husesyn: hörn.

Mitt älskade fönster i sitt naturliga habitat.

husesyn: sladdar.

husesyn: mindre pretentiös bokhylla.

Det händer sig att jag läser annat än skolböcker på hög också.

husesyn: hubertus & c:o.

Musikhörnan: piano, flöjt, CD-spelare, skivor.

husesyn: husets hjärta.

Husets hjärta är köket, har jag hört. Det är också en smyckesserie från Kalevala, men det är en bisak.

i alla inredningstidningar ges inköpsfakta:
stol, vintage (mommos vind), målad röd med färg köpt från Hartman
glasvaser, IKEA
pinnar, stulna från häck på väg hem idag
oljelampa, från Nasaret
kaffefat, Arabia 24H
bord, butik i Åbo

husesyn: lektyr för lediga stunder.

När jag har tråkigt brukar jag läsa en hög böcker om narratologi eller finsk grammatik.

husesyn: ljuset ser mej.

En lampa.

husesyn: disk(h)o.

Kontaktannons: Diskare sökes.

husesyn: jag ser ljuset.

Jag har en egen ingång till matrix i min lägenhet. Det är också en illustration av den kända frasen "jag ser ljuset!". Eller en ugn.

bildserien husesyn gör entré.

Jag har fått vissa klagomål på att min blogg saknar bilder. För att citera rakt av har det sagts: "Du fick ju inte en kamera av tomten för att inte använda den". Och det ligger väl nånting i det. Därför, mina damer och herrar, inleder jag härmed bildserien Husesyn. Enjoy.

Den första bilden föreställer golvsilen i min dusch.

en dröm - ingen dröm?

Min högstadietid präglades i hög grad (?) av en TV-serie som hette Sunset Beach. Jag & J har diskuterat upplösningen av denna serie av och till, i och med att varkendera av oss faktiskt såg sista avsnittet, men det har gått rykten om det... (jag har, incidentally, inte lyckats hitta det någonstans på nätet, om nån gör det, meddela!)

Så, nu beslöt jag mig för att undersöka saken en gång för alla. Såhär berättar Wikipedia:

Det slutade gott för de flesta 'good guys'. Och: Ben och Meg gifte sig. Sen, en plottwist: Meg vaknar upp hemma i Kansas och märker att allt som hänt i TV-serien var en dröm.

MEN, sen kommer ännu en plottwist: hon vaknar upp en gång till och märker att hej, int var det sen heller!

(ojojoj, vilken kvalitet.)

vm-guld. och vm-guld.

Dubbla finländska guld inom en timme. Inte fel, inte fel alls. För att citera TV-kommentatorn efter att nationalsången spelats för Virpi Kuitunens och Riitta-Liisa Roponens sprintstafettguld:
"Skön låt det där."

Större än VM-guld i sig är Hannu Manninen-guld, Hannu Manninen-medalj över huvudtaget. Psyket har aldrig hållit förr (ex. OS förra året), oavsett hur överlägsen han än varit i världscupen. Jag vet att idrott sällan följer någon rättvisedevis, men finns det någon som förtjänat en guldsnöflinga är det minsann meiiän manninen.

Sådetså!

tre ord.

Emporia State University.

jag förstår inte vad de betyder, men de är de enda som finns just nu.

fastlagstisdag.

Idag är det dagen med stort F. Med det menar jag inte fredag, för det är tisdag. Utan nu, mina damer och herrar, är det fyrtio dagar till påsk. Hurra! (eller?) Påsk är ju sådär lagom spännande. Fast (utan -lag), denhär påsken blir det roligt, för jag får träffa min syster & hennes man. Jee. Anyway, det är fastlaskiainen idag, som sagt, och jag hade i något skede tänkt aktivera mej i VYY-toiminta och gå och åka pulka (jee!). Fast nu var det ju minus tjugo grader ute, så jag struntade i det. Nu har jag suttit och spelat piano i en timme i stället. Gott så. Fastlagsbulle har jag dock ätit, minsann. Det största problemet denhär tiden på året brukar vara att välja om man ska äta bulle med mandelmassa eller sylt, båda är ju gott. Det brukar sluta med att jag måste äta en av vardera. Hittills i år har jag bara ätit med mandelmassa i i alla fall, det är ju det som är det riktiga. Apropå riktigt, eller nånting annat, så ska jag vara respondent i morgon. Jag måste ta på mig mitt nya vackra halsband*som moraliskt stöd, annars dör jag, tror jag. Min kandidatavhandling, som jag har svettats och blött för hela året (nåja) ska alltså dissekeras in i minsta detalj. Kanske i alla fall. Om det går som förra veckan, då Riina och jag var opponenter åt Marja, så behöver jag inte vara orolig. Herr T pratade bullshit 80 % av tiden, så det var liksom inte tid för så mycket annat. Nåja. Jag är både skräckslagen och nyfiken. Det ska bli spännande att höra vad de tycker om den. Åtminstone om de tycker att den är bra :P

* joatt, jag måste ju få in det på ett hörn, jag köpte/fick ett halsband i lördags, och jag är litegranna förälskad så att.

mitt undermedvetna skriver sånger medan jag sover.

(jag har redan skrivit dethär en gång, men jag är så imponerad av mig själv att jag måste göra det en gång till :P) eli:

Jag vaknade i morse med en sång på hjärnan. Det är ju inte så konstigt, kanske, det händer ju sig med jämna mellanrum. Det som däremot aldrig har hänt förr är att sången har en helt nyskriven text, med rim och allt, och dessutom handlar om min lärare. Förrän du hinner tänka längre: nej, jag drömmer inte snuskiga drömmar om min lärare med tillhörande serenader. Så här gick texten:

Jukka är min kandidathandledare.
Jukka är min kandidathandledare.
Han är jättedålig.
Han är undermålig.
Jukka är min kandidathandledare.
(mel: herren är min starkhet och min lovsång)


På något sätt känns det ändå fint att veta att det finns något alla mina medvetanden är överens om.

datagurun jag?

Jag vet inte vad det kommer sig av, men jag har blivit utnämnd till datagurun i vår finska skriftlig färdighetsklass. Varje gång blir jag nu tillfrågad om hur man ska ändra inställningar för att skriva ett formellt brev. I och med att det är samma sak varje gång känns det ju lite som att någon kanske borde ha lärt sig vid det här laget. Men å andra sidan: jag ligger ganska i lä när vi ska läsa andras arbeten och kommentera språket, så det är ju trevligt att man kan få känna sig bra på nånting...

anna nicole smith är magisk!

Jag läste en notis i HBL idag att Jordan rättsläkare eller hennes kolleger ännu inte lyckats lista ut hur det kommer sig att Anna Nicole Smith icke är mera. I notisen stod det ungefär som så att man inte hittat några spår efter narkotika eller andra orsaker som kunde ha förorsakat hennes död. Man kunde faktiskt ha skrivit att "a team of doctors had examined the bod[y], and had concluded that [she] had [not] been poisioned, stabbed, shot, strangled, suffocated or (as far as they could tell) harmed at all. In fact, the report continued, in a tone of unmistakable bewilderment, [Anna Nicole Smith] appeared to be in perfect health - apart from the fact that [she was] dead".

Låter det bekant? Javisst. Det må bero på att jag har spenderat varje vaken minut tillsammans med min kandidatavhandling på sista tiden, men jag tycker det låter misstänkt likt ett dödsfall som åstadkommits av Avada Kedavra.

inte lat, bara signfixerad.

"Jag är inte lat, jag är bara... sign-fixerad", är en fras som jag nyttjade för ett par dagar sedan. Jag minns inte vad det handlade om (minns du, j?), men jag har konstaterat att det stämmer mycket bra. Beakta till exempel följande scenario: det var torsdag, jag hade fyra håltimmar emellan mina lektioner och gick hem, trött och huvudvärkig. Sov en stund, och vaknade med ännu mer dundrande huvud. Skippade föreläsningen och sov två timmar till istället. Nästa torsdag: solen skiner och jag går hem för att invänta kvällsföreläsningen. Jag somnar, och vaknar med huvudvärk. Jag bestämmer mig för att hoppa av kursen. Universum verkar ju vilja det, så vem är jag att bekämpa det?

Apropå föreläsningar så bara äälskar jag att komma till skolan en fredagsmorgon och upptäcka att ingen är på plats. Jag hade kollat mejlen, opintoasiat & wompat, alla tänkbara sidor där information om eventuell icke-föreläsning kunde finnas, eftersom det var tal om att vi kanske skulle gå och lyssna på en licensiatavhandlingspresentation istället, men det fanns ingen info någonstans, så jag antog att vi hade lektion som vanligt. Antog fel, tydligen. Borde man bara inse sånt där av sig själv?

Nå, jag for till stan istället, och konstaterade att svenska bokhandeln Gros är värda pris och lov och hallelujasång och konfekt. Jag frågade efter en omfattande svensk-engelsk-svensk ordlista på CD-rom. Tanten kollade upp att båda Norstedts varianter är 'definitivt slut' och hon visste inte om några andra ("men du kan ju gå till bibban och kolla vad de har där, så kan vi kolla om de går att beställa sen åt dej").
- Men det finns ju den här, sa hon och räckte mig ett fodral.
- Tack, men jag har redan ett antivirusprogram, sa jag.
Hon skrattade till sådär som bara tanter kan när de i misstag räcker en ett antivirusprogram istället för en CD-rom med ordlista över 13 olika språk och 3 000 000 uppslagsord. Sen gav hon mig den andra skivan och sa att jag kan låna hem den och bekanta mig med den om jag vill.
- Det är ingen panik med att lämna tillbaka den, det kommer ju helg emot och allt. Men du får gärna berätta vad du tyckte om den sen.
Service? Aj tink såå.

finska idols.

Domarna i finska Idols är helt ute och pedar. Dagens semifinal:
Först ut var snubben som studerar vid samma universitet som jag. Han sjunger bra, men hade valt en helt sjuk sång. Domarna dissade totalt, vilket var delvis berättigat. Sen en typ som sjöng Wicked game helt superbt. Domarna dissade totalt. Sen kom en skjortbeklädd yngling som väl sjöng helt hyggligt, men både hans röst och hans hela uppenbarelse skulle passa bättre in i en kyrkokör än i en poptävling. Domarna var överlyckliga. Sist snubben som ser ut som en femtonårig flicka snarare än en tjugotvåårig man, men han sjunger jättebra. Domarna dissade låtvalet helt.

Ptja, jag får nog helt enkelt konstatera att jag saknar en fundamental bit av den finska folksjälen (and i might just be better off without it).

alpina vm.

Så nu gick Anja Pärson och vann VM-guld utan att ha presterat ens godkänt hittills under säsongen. Förvånande? Inte alls. Det där med att alltid vara bäst när det gäller får svenskarna med modersmjölken eller i DNAt.

Däremot tycker man ju att det av dryga nio miljoner svenskar borde finnas någon med bättre engelskt uttal än snubben som påade vid medaljceremonin.

stackars stående bord.

Mina damer och herrar, jag ber om att få upplysa er om en viktig fråga som tyvärr är alldeles undanskymd bland alla irakkrig och kärnkraftverk och översvämningar: nämligen språkrasismen.

Nu kanske du tror att jag pratar om att människor diskrimineras och mobbas för sina språkkunskaper eller brist på dito, men det gör jag inte. Jag pratar inte heller om åtgärder för att hindra finlandssvenskans potentiella dekadens och död, eller pakkoruotsia.

Nej, jag pratar om stackars små ord och uttryck som inte hör hemma nånstans, som inte är accepterade nånstans och som räknas som mindervärdiga bara på grund av det.

Idag har jag lärt mig att 'stående bord' är en finlandism i svenskan, och därmed inte fullt godkänd i officiellt språk; men att det inte heller är accepterat att säga motsvarigheten 'seisova pöytä' på finska. Åtminstone sa min lärare det, just innan hon brast ut i ett hånskratt över det faktum att det ju inte finns bord som ligger. Så varifrån kommer det? Jag vet inte. Jag tycker det är lite konstigt.

21.7.2007

Lite sent kommer nu mina reaktioner på utgivningsdatumet av sista Harry Potter-boken. Jag var underligt besviken först, faktiskt, och inte på grund av att jag sörjer över att serien är slut sen, utan ur rent marknadsföringssyfte. Och varför bryr du dig om det, kanske du undrar. Att det verkar helt vrickat att releasa OotP-filmen och DH-boken inom en och samma vecka, då man kunde sprida ut hypen över två år istället, är ju inte egentligen någonting som jag borde ha något intresse av. Det är ju inte mitt problem, direkt. Så nu har jag tänkt se fram emot det istället.

(lite störande är det kanske att jag skulle haft så mycket mer ainetta till min kandi om jag hade skrivit den nästa år istället, som normalt folk. men det är nu sånt som händer.)

programvärdar utsedda!

Idag har man alltså avslöjat vem som är programvärdar för Eurovision Song Contest: Jaana Pelkonen och Mikko Leppilampi.

Första reaktionen: Thomas Lundin då?
Andra reaktionen: Mikko who?
Tredje reaktionen: omg, inte hondär Jaana nu igen.
Fjärde reaktionen: de skulle nu ha behållit Heikki om de måstade välja nån av det som börjar framstå som standardvärdparet i finsk tv, han är ju åtminstone hot.

Apropå standardvärdpar förresten, är det bara jag som har missat det eller är hopp mellan kanalerna inte alls lika skandalöst i Finland som i Sverige? Jaana & Heikki ledde ju Idols också, men att de ledde nationella uttagningarna till ESC var väl ingen stor sak, jämfört med, say, Kristian Luuk som programledare för Melodifestivalen?

ESC Finland, kval 3 & Sverige, kval 1

Bara ett kort inlägg för att konstatera att lördagens upplaga av euroviisutkvalet var den kvalitetsmässigt bästa hittills, och att han sångaren i Lovex hade fin hatt.

Skamligt nog såg jag inte nånting alls av första deltävlingen i Melodifestivalen, på grund av att jag faktiskt (förvånande nog?) prioriterade kaffe med en vän, och när jag kom hem var tv:n ockuperad av syster liten och nån av alla jocki-arna som helt oortodoxt satt och tittade på nån film. Anna Book & Tommy Nilsson vidare, however - hur reaktionärt är inte det?

barnpornografi?

Är det bara jag som känner mig något... disturbed, när man läser om att Daniel Radcliffe, han som spelar Harry Potter, ska vara med i pjäsen Equus i West End och vara helnaken på scen? När bilder som den här publiceras, och man kan läsa i en artikel att regissören kommenterade hans nakenhet med "Oh my god", och producenten påstår att "we all went 'wow'", och pojken i fråga är sjutton år gammal - är det inte barnpornografi?

ESC Finland, kval 2.

Min första reaktion på kvällens första bidrag var: "Jag älskar Finland". Jukka Kuoppamäki är 64 år gammal, och var verksam redan på 50-talet. Han stod där och vaggade med sin gitarr som en blandning mellan Olsen Brothers, Kalle Anka och en väckelsepredikant, och som en fortsättning från föregående veckas hawaiiskjortor. Det finns inte ett annat land i hela världen där det här kunde ske, det är min bestämda uppfattning. Det är så out-of-place och juntfinskt och humppa att mitt inre smälter så till den grad att den finska folksjälen blottas (den finns där, men oftast ganska dold).

Så Humane. Det var ju lite spretigt och lite svagt sångmässigt, och fel låt gick vidare, tror jag, men de var så väldigt olika stilmässigt att det är svårt att säga.

Katra... ja, vad säger man? Nightwish-ripoff? Hon är ett perfekt exempel på det jag inte tycker om med vissa klassiskt skolade sångare: det låter så skolat att det ligger på gränsen att låta falskt hela tiden (paradoxalt nog). Första låten fick överväldigande majoritet, och har efteråt även skapat en smärre skandal genom att anklagas för att vara plagierad. Frikänd är den hursomhelst, och Tietäjä deltar i finalen.

Pausprogrammet fortsätter att rocka fett, så till den grad att mina fingrar (heelt omedvetet, jag försäkrar) hoppar omkring på fjärrkontrollen och byter kanal. Jag ser SÅ fram emot finalen.

mjölkpojken i kassan.

Igår gick jag via Siwa på hemväg från skolan för att köpa mjölk. Valio kör just nu en kampanj med dikter på sina mjölkpaket: sex framträdande finländska poeter har skrivit tre dikter på var, och dessa dikter trycks på mjölkpaketen. När jag kom till kassan och lade paketet på bandet, tog gubben i kassan det, satt och läste dikten, skrattade för sig själv och sa:
- Toi runo oli hyvä. Ei oo olleet hirveän hyviä, mut tossa oli edes jotain. (typ)
Det tyckte jag var roligt. Härmed lägger jag till honom till min lista över gulliga gubbar. Åtminstone förr brukade de ju ha sånadär kampanjer där de sökte efter årets mjölkflicka/mjölkpojke. Jag skulle nominera honom, om det inte fanns åldersgräns.

Dikten löd enligt följande:

Mies yrittää lepytellä.
On erityisen hellä.
Keittää kahvit
ja muistaa maidon.
Osaa rakastamisen taidon.

- Eppu Nuotio

(Fri översättning av gubbens replik:
- dendär dikten var bra, de har ju inte varit så bra, men dendär hade i alla fall nånting speciellt.

Fri översättning av dikten:
Mannen försöker blidka / Är speciellt ömsint / Kokar kaffet / och kommer ihåg mjölken. / Kan konsten att älska.)

ode till en isprinsessa.

Dethär är ett hyllningsinlägg till Kiira Korpi och hennes bronsmedalj i EM. Inget perfekt åk, men tillräckligt bra, tydligen. Det lovar stordåd inför framtiden.

Till yttermera visso: hälften av de sex bästa damerna var finländskor. Inte fy skam alls.

jag vet inte.

Ibland känns det som att man har så supermycket att göra att man får ångest bara av att tänka på saken. Men sen om/när man tar sig i kragen så hittar man ändå inte alla dedär grejerna som man hade måstat göra och huvudet blir ännu tommare än normalt. Som nu. Jag upptäckte till min stora glädje att jag började klockan två idag och inte tio, som jag trodde. Great, tänkte jag, då kan jag aktivera mig med både kandidat och annat skolarbete som måste göras och som jag inte orkat göra de senaste dagarna för att jag har sovit varenda vaken minut. Jag skrev ner tre punkter på ett papper, och sen visste jag inget mer. Jaha? Jag vet inte. Jag vet inte. Jag sätter min tilltro till helgen. Jag brukar alltid se vasa-helger som en stund då jag kan ta itu med en massa saker. Sen sitter jag och tittar på teve i min ensamhet hela helgen i alla fall. That's life. Eller är det?

ESC Finland, kval 1.

Nu börjas det igen! :D

Samma koncept som ifjol (tolv specialutvalda deltagare uppträder med två låtar på var, tittarna röstar vidare den ena som tävlar i finalen), samma programledare (Heikki borde inte ha blonderat håret), samma sorts pausunderhållning (det gick upp för mig att finnarna kommer att stå för pausunderhållningen i ESC-finalen i år, och plötsligt kunde jag se det positiva med att jag inte fick tag på biljetter: jag behöver i alla fall inte sitta där och skämmas).

Det började med Jani & the Jetsetters och det var inte utan att det kändes som att någon suttit och tänkt "nå, nu har Finland visat att vi kan vinna vi också, nu kan vi gå tillbaka till äktfinska schlagerbidrag och ta den ärevördiga sistaplatsen som vi saknat (borta bra men hemma bäst)". Hawaiiskjortorna, 80-talsfrisyrerna och den befriande osnygga dansen bidrog till fullträffen. Den bättre låten gick vidare, men tyvärr innebar det att hawaiiskjortorna rök. Nu hoppas vi bara på att de ändå gör comeback i finska finalen!

Hanna Pakarinen var något av en besvikelse, faktiskt. Den första låten var en powerballad som för all del var helt okej, men... tja, en ballad. Den andra låten var bättre, men var för låg för henne, så sången kändes tidvis lite krystad. Efter tekniktrubbel (?) då fel låt utropades till vinnare (nå, det är väl bra att de får testa sånt i dethär skedet, så behöver vi inte vara med om det i den stora europafinalen...), gick så den andra låten vidare. Gott så.

Lordi gjorde ju något nytt ifjol, men nu är det ju de facto gjort, och Thunderstone kändes lite som en blekare, mindre originell variant. Låtarna var relativt jämlika, så resultatet var väl helt okej.

i brist på vettigare saker att skriva är ju listor roliga.

UTSEENDE
[ ] Jag är kortare än 160cm.
[ ] Jag har många ärr.
[x] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har tatuering.
[x] Jag har haft/har tandställning.
[x] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[x] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[x] Jag har fräknar

FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[ ] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[x] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[x] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.
[ ] Jag har minst ett barn.

SKOLA/JOBB
[x] Jag studerar.
[x] Jag jobbar.
[ ] Jag har somnat i skolan/på jobbet.
[x] Jag gör nästan alltid mina läxor.
[x] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[ ] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.

SKAMLIGHETER
[x] Jag har sagt ”lol” i en riktig diskussion.
[ ] Jag börjar ännu gråta av Disney-filmer.
[ ] Jag har pissat på mej av skratt.
[x] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[x] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[x] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[ ] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[ ] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonciller har tagits bort.
[x] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[x] Jag har genomgått en allvarlig operation. (vad är allvarlig?)
[x] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[x] Jag har kört mer än 300km på en dag. (räknas det att jag suttit på?)
[x] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[x] Jag har varit i Sverige.
[ ] Jag har varit vid Haldefjäll.
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.

EFARENHETER
[x] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[x] Jag har sett en fallande stjärna.
[x] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[x] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[ ] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[x] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[ ] Jag har krockat en bil. (nej, jenni, det har jag faktiskt inte)
[x] Jag har skidat.
[x] Jag har medverkat i ett skådespel.
[x] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[x] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[x] Jag har sett norrskenet.
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[x] Jag har aprillat någon.
[x] Jag har åkt taxi.
[x] Jag har ätit sushi.
[x] Jag har åkt snowboard.

FÖRHÅLLANDEN
[x] Jag är singel.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[x] Jag har varit på en blind date. (om man räknar kom-såg-och-stack som en date?)
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[x] Jag saknar någon just nu.
[x] Jag är rädd för att bli övergiven.
[ ] Jag har skiljt mig.

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[ ] Jag har blivit kysst i regnet.
[x] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[ ] Jag har kysst en för mig helt okänd person.

ÄRLIGHET
[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[x] Jag har smugit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet. (troligen...)
[x] Jag har fuskat i ett spel.
[ ] Jag har struntat i ett prov.

DÅLIGA TIDER
[x] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med klinisk depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[ ] Jag har gjort mig själv illa med avsikt.
[x] Jag har vaknat gråtande.

DÖDEN
[ ] Jag är rädd för att dö.
[ ] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDs.
[ ] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga. (räknas mangaporn? :D)
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[x] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar.
[x] Jag äger något från Benetton. .
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay.
[x] Jag äger något från Diesel.

RANDOM
[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[x] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[ ] Jag svär ofta.
[x] Jag sjunger i duschen.
[x] Jag är en morgonperson.
[x] Jag betalade för min rington.
[x] Jag är petig med grammatik.
[x] Jag är en sportfanatiker. (enligt vems definition?)
[x] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka.
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till skolan.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[x] Jag är kär i kärleken.
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[x] Jag är bra på matematik. (påstod min mattelärare i alla fall... när han tittade på en uppgift jag hade räknat fel.)
[ ] Jag tror på spöken.
[ ] Jag är online 24/7 på msn, även som ”Borta”.
[ ] Jag har inte lämnat in arbeten och ändå fått 10 i en kurs.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[ ] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[ ] Jag biter på mina naglar.
[ ] Jag spelar dataspel.
[x] Jag är bra på att minnas ansikten.
[x] Jag är bra på att minnas namn.
[x] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv.
[x] Mina svar är ärliga.

det bästa med att ha en kamera...

...är att det är så roligt.

en redogörelse för min dag.

Morgon: jag vaknar, duschar, klär på mig, äter frukost och allt detdär. Sen går jag till skolan (akta dej så du inte blåser bort på brändöbron!)* Efter en eller två minuter i ett rum där vi enhälligt beslöt diskutera Shakespeares tragedier på samma gång som jag har en annan lektion, tog jag klivet ut i världen. Innan jag hunnit svara på andra inviter, blev jag överrumplad av ett I've got a present for you! Tänk så trevligt att läraren hade hittat sitt exemplar av boken så att han kunde låna ut det till mig så att jag kan läsa den och summera under nästa veckas föreläsning! [ähum]. Jag tar en sväng via kandidathandledarens rum för att konstatera att han inte är där. Fördriver tid genom att kopiera massor med papper, och konstaterar att det känns omotiverat att jag köpte 200 kopior till mitt kopieringskort för ett par dagar sen när det bara återstår 90 nu. Går ännu en sväng via kontorskorridoren för att konstatera att herrn fortfarande inte är där. Jag går hem.

Lunchar kinesiskt med mamma (restaurangen var inget att rekommendera - det var den första gången jag ätit på asiatiskt matställe och haft något att säga om riset.) med jatkot i vita huset med rabarberpaj och allt. Läser JT (det går snabbt) och går för att tackla den svenska litteraturen och kulturen ur ett finskt perspektiv. Jag berättar min favorithistoria om när tanten mobbade min finska och påstod att vi inte måste läsa finska i skolan längre. Mellan raderna hinner jag sticka mig in till kontorskorridoren, där herrn faktiskt befinner sig och svarar vagt på mina frågor och pratar bort den limiterade tiden med strunt. På svenska, dock, alltid något. Slutligen en översättningssession där jag återigen konstaterar vikten av att ha lärare som vet mer än man själv, och som dessutom ger intrycket av det. Där jag igår ville avbryta hela tiden ("när kom Farlig midsommar då?" "nej, det är inte alls ovanligt, det är i själva verket definitionen för genren fantasy" etc.), kände jag mig i totalt underläge. Vem visste att 'av' gör verbet transitivt, medan 'i' ska användas i intransitivt syfte? Inte jag i alla fall. Underbart.

Och snart ska jag rastas.

* Att det blåser på brändöbron beror på en poeternas komplott för att allitterera världen. Förf.s anm.

uppdatering gällande mitt finska nyhetsintag.

Nån gång, när jag har fått några nya tankar eller gjort några nya grejer, ska jag göra en riktig uppdatering. Nu skriver jag mest bara för att. En sak som jag insåg idag var i alla fall att jag antingen borde skaffa prenumeration på VBL (j skryter ju så) eller annars bara borde utöka mitt finska nyhetsintag. Nu blev jag alldeles tagen på sängen av Hannu Manninen - och inte på ett bra sätt (han är rätt hot annars, på ett lite sådär blygt nördsätt). På morgnarna brukar jag titta på Gomorron Sverige, och Aftonbladet är sorgligt, och oförklarligt, nog den enda tidning jag nuförtiden läser någorlunda regelbundet. Det fanns en tid när jag tittade på finsk morgonteve, men sen fick min finska etta vad jag kallar nelonen-syndromet, och det är jobbigt att titta när ljudet knastrar oavbrutet. Det fanns en tid då jag brukade logga in på JTs hemsida emellanåt också, men senast jag surfade dit hade de inte uppdaterat på en månad eller så, och dagstidningar hinner ju lätt bli lite föråldrade under en månads tid. Så det är ju sist och slutligen inte mitt fel egentligen. Det bara blir så. Och så går det som det går: jag vet ingenting om vad som händer i mitt land (there's something rotten in the state denmark).

jäättekonstigt.

Min mejl har blivit helt bollistisk (klart det är ett ord, jag skrev ju det just). När man loggar in öppnar den andra eller tredje sidan så jag vet aldrig om jag har fått några mejl eller inte. Sjukt, va?

är jag jag?

Det händer sig ju alltid emellanåt att man kommer in i en existentiell spiral där man funderar på vem man är och var man är och varför man är och om man är och så där. Men aldrig trodde jag då att en sådan stund skulle infalla i en citymarketkassa klockan 14.23 en måndag.

Såhär var det: jag skulle handla mat till mitt supertomma kylskåp och jag betalade med kort. Inget konstigt med det, jag kråkade litegrann på kvittot och väntade mig att jag skulle få mitt kort tillbaka. Men se nej, det gick inte. Kassatanten tittade på baksidan av kortet, där min handstil ännu är nästan läslig, tittade på kvittot, där det bara var några bläckstreck, och tittade på kortet igen. Jag ifrågasätter inte att hon inte direkt kunde uttyda vad som stod på kvittot. Min handstilsreform har eskalerat ner i rent förfall, fråga vemsomhelst i min närhet, men vem skriver tydligt på kvitton liksom? Speciellt när det står fem personer bakom en i kön och pustar och frustar och vill hem med sina kylvaror, det förstår väl alla. Icke så kassatanten, som vänligt men bestämt frågade om jag skulle vilja skriva om min underteckning eller om jag hellre visar ID. Det händer ju sig att man hamnar att visa ID när man handlar för över 50 euro på kort, men tretton euro och sjuttiotvå cent? Jag förstår inte varför det spelar roll, citymarket får sina pengar och tanten får sin lön i vilket fall som helst.

Återstår bara en förklaring: hon såg på mig att jag såg väldigt skum ut, och konstaterade att jag nog inte är jag. Då kommer jag oosökt att tänka på följdfrågan: är jag jag?

emma.

När jag föddes och skulle namnges var namnet Emma jätteovanligt, påstår min mamma och pappa. Fammos kommentar var att bara gamla tanter heter så, och min fasters man lär ha undrat om de har tagit namnet från dedär böckerna (Totte-böckerna?). Sen dess har Emma toppat statistiken över babynamn åtminstone i Sverige, och nu läste jag i National Geographic att Emma var det populäraste flickbabynamnet i 21 delstater i USA år 2005. Jag drar inga slutsatser, men varför måste alla härma mig hela tiden?

Jag ska byta namn till Rullgardina.

associationer.

När jag var liten och skulle lära mig cykla på rätt sida av vägen, hade jag en fusktatuering i form av en nyckelpiga på min vänstra hand. Min bror sa till mig att jag skulle cykla på den sida av vägen som var längre ifrån nyckelpigan. Än i denna dag tänker jag mig höger sida som den som är längre bort från min vänstra hand.

Det är många saker man har lärt sig med hjälp av associationer. I höstas fick jag lära mig att abessiv är -tta, därför att Abessinien är ett fattigt land och där är man utan saker och ting. Man kan tillochmed lära sig av Frendit. Senast vi spelade När och Fjärran, fick jag & syster liten frågan var Bogota är huvudstad. "Bogotá! Wrong, bogóta, but close enough." tänkte jag och boom: Colombia.

Jag minns inte längre vart jag var på väg med det här. Det är så många saker jag har tappat greppet om nu. Jag vet inte vart jag är på väg, i ett endaste hänseende. Nåja. Gott nytt år, det blir nog bra.

din skräck?

USA har fått en ny talman. Hon heter Pelosi. Om man kan finska sådär halvbra är det inte utan att man tycker att det är lite roligt. Det finska ordet pelko böjs i genitiv/ackusativ som pelon, och possessivsuffixet som uttrycker din är -si. Om man således bortser från att man nog tror jag borde ha starkt stadium när man lägger på suffix, kan man översätta Pelosi med din skräck.

Det återstår bara att se vems.

saol - ett poem utan hjälte?

Jag har alltid sett upp till Svenska Akademiens ordlista som något av en ledstjärna i mitt liv. När jag gick på sexan i lågstadiet premierades jag med ett exemplar av densamma, och alltsedan dess har jag sovit med boken under huvudkudden, allt för att ha den i närheten när problem dyker upp.

Men nu har jag börjat vackla i min tro.

Orsaken är ett enda ord: blaha [-ha´] interj. återgivande gapskratt m.m.

Va? Har du någonsin hört någon skratta så? BLAHAHA! Om du läste en serietidning och ordet 'blaha' återfanns i en pratbubbla, skulle du genast anta att personen som utandades bubblan gapskrattade? Kort sagt: wtf?!

parkering.

När vi skulle starta hemåt på nyårsdagen hade Snusktomtens bil fått en beundrare om hängde den i svansen. På annat sätt kan man ju nästan inte tolka följande parkering:

välkommen du till tvåtusensju!

Nu har det gått och blitt ett nytt år igen. Firandet inleddes med att jag blev hämtad vid dörren och skjutsades per omgående till studiestaden av I som hade tänkt ha fest hos J, med mottot Välkommen du till tvåtusensju!. Hemma i lägenheten vittjade jag postlådan på två julkort, meddelande om att min pappa har fått betalt för mig samt reklam för dendär enda butiken som nånsin ger mig reklam (HairStore). Jag skulle helst ha gått och sovit bort förkylningen (yeah, right), men istället bjöd jag damerna på kaffe och så tittade vi på Hair och jag undrade vart världen är på väg egentligen (eller var, då, nu har den ju absolut kommit på rätt köl igen, med Saddam död och Bush lekande fritt i sin sandlåda till världsbild. Anyway, det var en parentes.).

Sen diverse duschar och klädtrubbel senare* styrde vi stegen mot grönare ängder, både vad mat och tapeter beträffar, och festade vilt hela natten lång. Typ.

Nedräkning på torget.

Nåja, rätt så trevligt var det i alla fall. God mat och gott sällskap, hur mycket mer kan man begära egentligen?


* nyårslöfte: mindre bimbo-emma, mer back-to-the-basics-emma.

guddbaj, maj frend.

Jag har ju redan skrivit en minnesruna över min döende kaktus, men jag måste bara få delge er senaste (och sista) nytt: när jag kom till Vasa häromdagen hade även den sista tredjedelen gett upp livsgnistan, dragit sin sista suck, kolat vippen, helt enkelt, som en ballong man har släppt ut luften ur. Tragiskt värre, minsann.
(ber om ursäkt för bildkvaliteten, btw, min kamera har gone superman on me och bränner sönder med blotta ögat. typ.)

besök söderifrån.

Tystnaden och stillheten har lagt sig. Kusiner, moster och man har varit här i dagarna tre och förhöjt stämningen till den grad att jag nu är fullständigt utmattad. Det kan i och för sig ha att göra med förkylningen jag sådär lämpligt till nyåret har gått och dragit på mig; oavsett vore det bra om jag kunde kurera den snabbt innan jag blir sängliggande och mina föräldrar förbjuder minsta lilla plan på nyårsfirande på studieorten, dit firandet annars styrs.


Ett utdrag ur de senaste dagarnas händelsekalender:
Asiatisk mat (utan biobesök mellan varmrätt och efterrätt, men involverande nio personer runt ett såntdär båsbord). Bowling (se bilden). Dans på dansmatta (Lenas julklapp, högst uppskattad speciellt av de yngsta i sällskapet). Släktträff (igen). Jobb (tyvärr). Loppisbesök i jakt på 20-talsinspirerade maskeradkläder till traditionell nyårsfest där söderut (resulterande i överraskande fynd, men även stora missräkningar). Halli Galli (förstås).

Och säkert en massa annat, men huvudet dunkar och snoret rinner. Ergo: sängen nästa.

julefrid, julefröjd.

Dan före dopparedan och jag säljer sista klapparna till tomten och hans medhjälpare. Ännu ett nämen-far-du-nu, konfektask och god jul; skinkan är stekt och brodern med fru är kommen. Kväll: fyller bilen över bristningsgränsen, trotsar regn, mörka vägar, Den vägen, njuter av julspel och förundras, alla resurser som tas tillvara eller kastas bort onyttjade. Julsånger i natten och somnar i hängmattan på tiokilosfilten.

Vaknar i natten, ryggvärk, varför sova i hängmatta? Flyttar ner på golvet när syster meddelar sin vakenhet runt sjusnåret. Levande ljus och föräldrasång, sen ska Lasse och Maja lösa lite till. Grannens gräsmatta lyser grön och han krattar uppfarten. Jag hämtar min fammo, som tror att jag är min svägerska; hon har ingen julstämning. Lutfisk, vitsås, peppar, ärter. Kyrka; smockfullt, stjärnor i taket, herdar fattiga och rika, en maria som sjunger så stämningsfullt, människor man vill känna och inte vill känna, härlig är jorden. Kaffe, eller inte: samtal från Sydkorea med snabba vinkningar innan läggdags. Kaffe, tårta, sen mot alla traditioner julklappsutdelning för bror&frus hinnande med två. Rim, gissningar, skratt, paketpapper och snören; kamera överskuggar. Mat igen och ingen orkar med konsert i kyrkan, fast vi skulle, som vanligt; lite stämningsinsupande och så godnatt i ny pyjamas. And complete, utter blackness.

När juldagsmorgon glimmar blir det duetter för träblås i flera omgångar, i suckan över uteblivna, eller medtagna, julklappsspel blir en bortglömd julklapp hågkommen till skratt och fröjderop och När och Fjärran avverkas till fars och min fördel. Det blir kväll och jag kunde gå ut, men jul är ändå jul och jag stannar hemma och ser på She's the man; visheten återstår att se efter vänners vittnanden.

Annandag och släkten samlas med permis-mommo som mittpunkt. Leker paparazzi och försöker komma underfund med julklappsdockan, jag vill så gärna men det blir så tråkigt. Hem via kusins osedda nybygge och efter välförtjänta åh-så-vackert och glögg bär det hemåt för ännu en omgång spelande - jag vann igen, tillsammans med syster liten den här gången - ännu en skinkbit, ännu en gäspning och snart ska jag återförenas med min pyjamas.

Imorgon är det tredjedag och jag ska handla julklappar.

mysteriet med hundmassakern.

Under promenaden i solskenet (!) och snöfrosten (!!) i morse, lade vi märke till att alla vi mötte hade hundar med sig. Det gick så långt att vi började ställa de fåtalet hundlösa fotgängarna mot väggen: "Var har du hunden? Har du DÖDAT den?!". Sen kom vi hem och läste i JT att nån snubbe hade blivit rånad på sin bakterieodling. Han hade odlat bakteriehundar - låter det suspekt? I think it does. De saknade hundarna har alltså fallit offer för massakrerande bakterier.

Case solved.

försäljning och författarambitioner.

Efter cirka 21 timmar befriande underbart jullov (varav jag sov drygt en tredjedel) var det dags att återgå till vardagen igen. En annan sorts vardag, dock: 7,25 timmar i guldsmedsaffär, i ett försök att övertyga människor om att guld och diamanter är årets julklapp. Det är på sätt och vis ganska roligt, och ger förstås ett välbehövligt tillskott i kassan, men oj vad det är skönt att det är söndag i morgon. Då ska jag gå omkring iklädd pappas gamla kostymbyxor och så ska jag börja läsa min nya bok.

Bok, ja. Pappa och jag var på "Höstens stora kulturshow" i torsdags (jobba till fem - hem, äta, spela död på soffan - iväg till sju - hem, sova. Varför känns det som att jag bara jobbar?). I klartext betyder det att vi lyssnade på en 'dialog' mellan Wivan Nygård-Fagerudd och den nyligen korade Finlandiavinnaren Kjell Westö. Det var väldigt intressant, vi fick höra mycket både om Westö som människa och som författare. Och så fick jag Där vi en gång gått, signerad "Till Emma".

Som alltid vid såna evenemang började jag också fundera på mina egna författarambitioner (och som alltid vänder jag allting till att handla om mig, omg narcissist vadå?). Pappa frågade mig i bilen på väg hem vad min inställning är till skrivande och så, och jag gav det något kryptiska svaret: "Jag har nog ett hopp och en övertygelse om att jag nångång ska skriva en bok... men jag borde göra tvärt emot Kants, om det nu var han, kategoriska imperativ, fast i överförd bemärkelse, förstås". Behandla varje människa som mål, inte som medel. I överförd bemärkelse: behandla varje ord som mål, inte som medel. Det är det jag gör, ofta. Jag fastnar på ordnivån, förtrollas av ordsvängningar och glömmer bort att det viktigaste var att berätta en historia. Tvärt emot, alltså, börja behandla orden som medel för att berätta en historia istället för som mål i sig. Sen kan jag börja skriva.

r.i.p. kinuskikaktus.

Har du nånsin undrat över hur en kaktus ser ut inuti? Jag kan berätta: som kinuski.

Jag har alltid trott att kaktusar är överlevare, såna där som man kan behandla hursomhelst och ändå stannar de kvar. Ungefär som sånadär annoying människor som pratar med sig själv på MSN och tror att de för en diskussion med en. Eller som Gordon Bullit.

Den första kaktusen jag fick till mitt hushålle, Rufus, han har överlevt både det ena och det andra, och blommar för fullt året om likväl (blommorna är troligen fejk, men ändå, han är ju grön och så). Nu i höstas fick jag så en andra kaktus av min mamma. En tredelad* sak som jag inte ska säga vad den ser ut som. Eller såg ut som, rättare sagt. Jag har faktiskt vattnat den, ibland. Men den ena lilla kaktusen började skrumpna ihop, som om den hade fått skrumplever. Om den är alkoholist har den allt lyckats dölja sitt missbruk rätt bra, för jag har då inte sett den hälla i sig sprit i alla fall. Dessutom tror jag inte kaktusar har levrar (däremot känslor, som konstaterat, j!). Jag gav upp hoppet och lät den dö, det fanns ju ändå två kvar. Frågade min mamma om råd huruvida man borde ta bort skrumpleverkaktusen, sådär som när man amputerar tår vid kallbrand och så, men hon trodde inte det. Nu på sistone har även den långa kaktusen sett lite deprimerad ut, alldeles brun och skruttig. Och nu när jag kom hem från klagorundan på stan så hade den gått och alldeles gått av! Och inuti fanns kinuski.

* Jag vet inte om kaktusen är tredelad, eller om det är tre kaktusar intårade i samma lilla kruka. Samma resultat, dock: tre gröna stickiga pinnar som står upp.

tre små ord.

Jag har bara tre ord jag vill säga:

Jullov. Jullov. Jullov!




(...tills imorgon klockan nio då jag börjar jobba.)

svt, you bastards.

Årets julkalender i SVT är en av de bättre på länge.

MEN. Så kom Pyro Pekka. Det är ju en sak att Astrid Lindgren är smygrasist. Det är en helt annan sak när Pyro Pekka är med i julkalendern. Pyro Pekka kanske inte var nån bad guy. Men jag förstod inte vad som var tanken. Skulle han bryta på finska eller tala finlandssvenska? Eller kanske var han sverigefinsk? Näe. Skärpning, SVT.

(det är nästan som när Linda Zilliacus spelade finskan i filmen Ondskan; hon talade en klingande finlandssvenska, men när hon skrev ett brev kunde hon plötsligt jättedålig svenska och bröt på finska. Come on, people. Jag förstår inte att hon ställde upp på det, ens.)

förlovning och frieri.

Ännu en sak som förbryllar mig: Aftonbladet frågar om de nyförlovade Andreas och Jessica är nästa par ut att gifta sig, och Jessica hoppas det, men Andreas måste fria först. Varför det? Är det inte det han har gjort om de har förlovat sig?

brist på motivation.

Jag lider av en allvarlig brist på motivation. Jag hade planerat att vara jätteduktig i helgen och skriva två uppsatser. En blev faktiskt färdig igår, så jag tog resten av dagen ledigt sen (man får ju inte överanstränga sig). Men nu när jag skulle börja fila på nästa (efter att julkalendern var avklarad förstås - uuh, vem är ficktjuven? Amy Diamond, kanske?) stötte jag på den ökända väggen. Elofsson förstår mig säkert. Men jag är inte säker på att Porter gör det. Grejen är egentligen den att vi har tre alternativa deadliner i den här kursen, och måndagen är bara första. Det skulle vara både bra att få in studiepoängen innan jag ska ansöka om utbytesstudier, och skönt att ha den undan före jul (det vill säga onsdag) - speciellt nu när jag tydligen ska presentera min (färdiga?) kandidatavhandling 14e februari*. Men det är svårt att få någonting till stånd när det inte är sådär absolut pakko på det. Istället har jag gjort en rå finska översättning, lekt rörmokare (jo, jag är stolt över mig själv), läst en bröllopstidning, städat, tittat på gamla foton samt... tja, bloggat. Nåja, en del av dedär sakerna var ju faktiskt rätt vettiga också. En del.

* Joatt, jag hade fått mejl av herr Fascistfonetiker. Han tyckte att dethär med Harry Potter verkar ju framskrida snabbast, så han föreslår att vi börjar med det, så Riina & jag ska tydligen opponera Marja den 10e januari, och sen kanske Emmas tar lite längre att undersöka om hon ska ha med barns utveckling och sånt men att hon kan ju ta följande gång hon då. Jå sidu mårjens, säger jag bara. Framskrida? Vad är det? Nåja, jag trodde att det var 14e januari först, så februari är ju lite hemåt i alla fall. 14e januari är för övrigt en söndag, så jag hade helt förberett mej på att skicka ett lätt sarkastiskt mejl á la "How far along should the thesis be before we present it? I might be able to make it, but I would rather not do it on a Sunday. And, oh, by the way, the next time you're off ill, it would be nice if you could give us a heads-up before. Two days afterwards does not help much. Not that we have anything better to do than wait for you to not show up, but still. Manners and that.". Men jag tror jag skippar det. Återstår gör ändå frågorna a) vad gör man när man är opponent? och b) vad gör man när man presenterar sitt ämne?.

rymdrambambula.

En annan grej jag inte förstår är hela Christer Fuglesang-hypen. Människor har varit uppe i rymden sen början av 60-talet, liksom, såhär 45 år senare känns det lite blasé. Eller?

faddergalan.

Igår kväll sände TV4 faddergalan, och sådana evenemang är ju förstås behjärtansvärda och allt det där. Men varför sända från Colombia? Det måste ju ha kostat både skjortan och byxorna att frakta programledare, artister, teknisk personal och utrustning dit, vore det inte bättre att donera de pengarna åt de stackars fattiga barnen™ i stället?

finskt kulturliv.

Igår var jag på teaterföreställningen Elling på Vaasan Kaupunkiteatteri. Idag tittade vi på Matti på muntlig färdighet. Finskt och kulturellt så det förslår.

Teatern var sådär, helt okej rolig, men jag skulle hellre ha gått på Kalevala, som också går nu, även om den säkert är tyngre både rent innehållsmässigt och språkligt. Men det är säkert ett ganska svårt tema också. Den handlar om två män som ska anpassa sig till världen utanför mentalsjukhuset, vilket å ena sidan ju kan vara rätt skojigt, men å andra sidan får man ju akta sig för att det inte går över i lyteskomik, det var ju samtidigt tidvis rätt tragiskt (då sitter man och undrar över skratten i salongen).

Filmen var sämre än jag hade förväntat mig (och då var förväntningarna ärligt talat inte speciellt högt ställda). När filmen började väntade jag mig på något sätt att någon skulle komma med en förmildrande omständighet till varför Matti Nykänen är/har blivit Matti Nykänen. Jag vet inte om det finns någon sådan, men film är ju alltid film (även om det förstås inte är någon Hollywood-produktion vi talar om) och t.ex. tragiska barndomar är ju en väl använd, men också väl accepterad kliché. Men nej, det var spritslag redan från början, och en av Finlands främsta idrottsmän genom tiderna framstår bara som en högst osympatisk människa, utan egen vilja, utan impulskontroll, utan självbehärskning, utan spärrar när det gäller alkoholkonsumtion, utan respekt för människor och så vidare. Vartefter filmen fortskrider framträder visserligen hans kompis som något av en syndabock, men vid det laget hyser man redan en sådan aversion mot Matti att den vinklingen känns påklistrad och fabricerad av antihjälten själv.
Slutligen, jag tror inte att han använde ordet 'minä' en enda gång i filmen - pratar någon faktiskt så?

Ikväll blir det mera film, Makuuni har tvåeurosdagar och jag hade tänkt utnyttja min helg-i-min-ensamhet till att titta på pangpang. Annars när vi hyr film har jag lite svårt att övertala sällskapet till att titta på sånt. Säga vad man vill om J, jag älskar henne djupt, men hennes filmsmak ger jag då inte speciellt mycket för :P (senast försökte hon övertala mig att hyra varenda film med sjöjungfruar i, what's that all about?) Nu blev det faktiskt inte pangpang, utan min eviga kärlek Stålmannen, men jag är glad ändå.

självständighetsdag.

Här vill jag bara skriva ett hyllningsinlägg till vår självständighet. Hipp hipp hurra.

Planer ändras. Jag är de facto inte hemma och bakar pepparkakor, utan i Vasa och sover bort hela dagen. Men ikväll blir det nog ändå självständighetsbal, det är den enda riktiga traditionen vi finländare har, tror jag. När andra nationaliteter går ut på gatorna och dansar salsa och viftar med flaggor sitter vi inne i våra stugor och kritiserar andras klädval. Det säger nog en del om den finska folksjälen.

Nu ska jag sjunga Vårt land.