lördag 11 februari 2006

OS, dag 1: sorg.

Min sorg är stor.

Jag visste att jag inte skulle ha några förväntningar. Då blir det bara fel.

Stackars, stackars Hannu Manninen. Nu låter det här helt ironiskt, men det är alldeles sant. Han är en av mina allra favoritaste idrottare, och han förtjänar verkligen en OS-medalj. Om den inte kommer i sprinten vet jag inte vad jag gör.
Tillägg: Ilta-Sanomats OS-blogg kommenterar Manninens kroniska svårighet att få till det i stora mästerskap såhär: "Urho arvelee, että Suomen joukkueenjohdon olisi kannattanut sulkea Hannu ympäröivästä maailmasta nelisen vuotta sitten ja kertoa vain, että maailmancupsirkus piipahtaa helmikuussa 2006 italialaisessa Pragelaton kylässä."* Det ligger troligen en hel del sanning däri...

* I egen fri översättning ungefär Urho bedömer att den finska landslagsledningen borde ha stängt av Hannu från den yttre omvärlden för fyra år sen och bara berättat för honom att världscupscirkusen i februari 2006 skulle göra ett nedslag i byn Pragelato i Italien.

Inga kommentarer: