r.i.p. kinuskikaktus.

Har du nånsin undrat över hur en kaktus ser ut inuti? Jag kan berätta: som kinuski.

Jag har alltid trott att kaktusar är överlevare, såna där som man kan behandla hursomhelst och ändå stannar de kvar. Ungefär som sånadär annoying människor som pratar med sig själv på MSN och tror att de för en diskussion med en. Eller som Gordon Bullit.

Den första kaktusen jag fick till mitt hushålle, Rufus, han har överlevt både det ena och det andra, och blommar för fullt året om likväl (blommorna är troligen fejk, men ändå, han är ju grön och så). Nu i höstas fick jag så en andra kaktus av min mamma. En tredelad* sak som jag inte ska säga vad den ser ut som. Eller såg ut som, rättare sagt. Jag har faktiskt vattnat den, ibland. Men den ena lilla kaktusen började skrumpna ihop, som om den hade fått skrumplever. Om den är alkoholist har den allt lyckats dölja sitt missbruk rätt bra, för jag har då inte sett den hälla i sig sprit i alla fall. Dessutom tror jag inte kaktusar har levrar (däremot känslor, som konstaterat, j!). Jag gav upp hoppet och lät den dö, det fanns ju ändå två kvar. Frågade min mamma om råd huruvida man borde ta bort skrumpleverkaktusen, sådär som när man amputerar tår vid kallbrand och så, men hon trodde inte det. Nu på sistone har även den långa kaktusen sett lite deprimerad ut, alldeles brun och skruttig. Och nu när jag kom hem från klagorundan på stan så hade den gått och alldeles gått av! Och inuti fanns kinuski.

* Jag vet inte om kaktusen är tredelad, eller om det är tre kaktusar intårade i samma lilla kruka. Samma resultat, dock: tre gröna stickiga pinnar som står upp.