Aj jo. Jag har ju en blogg. Skrev visst senast på julafton, men ni vet ju vad de säger: julen varar intill påska. Det har inte hänt så mycket omvälvande i mitt liv. Jag har jobbat lite mer med sånt som känns mer meningsfullt, faktiskt upprätthållit mitt nya liv som en aktiv människa, och börjat läsa Kalevala. Men annars är det mesta sig likt.
På senaste tiden har en hel del tid gått åt förberedelser inför vår körkonsert, som vi höll i söndags. Jag gjorde affischen, inspirerad av det blommande körsbärsträd som sedermera gjorde succé som scendekoration, och varav ett par grenar nu pryder mitt köksbord. Sen satte jag också ihop ett bildspel som projicerades på väggen med texterna till en del låtar, foton, samt listor på sponsorer och medverkande. Som den fullt normala människa jag är textade jag förstås namnen för hand, because... reasons.
Förra våren bildade vi grupper med olika ansvarsområden i kören, och jag joinade mediateamet. Av en slump som hänger samman med att ansvarspersonen i vår grupp har gått upp i rök har jag nu fungerat som de facto-ansvarsperson, vilket lett till mer social interaktion än jag kanske är helt bekväm med. Det fina med att ringa och avtala om en tid för en radiointervju är ju dock att man kan okeja en tid då man inte själv har möjlighet att fara. Jag upptäckte också att det inte är så farligt att hålla presskonferens bara man har tillräckligt många andra personer med så man inte behöver säga mer än en mening. Se det som ett livstips.
Själva konserten gick bra; den relativt månghövdade publiken var med på noterna, och vi tog oss igenom spektaklet med både rösten, äran och medvetandet i behåll. Strax innan jag skulle bege mig till konserthallen köpte jag biljett till en annan konsert i densamma. Jag fick nämligen i ett meddelande avdelning "Är det här ett försenat aprilskämt?" höra av den ljuva fröken J att om några månader står Lars Winnerbäck på samma scen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle processa den informationen, annat än genom att dra fram kreditkortet. Jag är nog fortfarande av åsikten wait... wha... ?!!! Tur att jag har några månader på mig att låta det sjunka in.
