man tager vad man haver.

Ett problem med att bo i en småstad är att om man plötsligt kommer på att man absolut behöver ett gult bälte så kan det hända att man tvingas göra ett själv av skosnören. 

Jag har tagit mina antihistaminer, så nu drar jag ut på galej och firar att mina finaste flickor är födda. Trevlig lördagskväll!

livet och barnet.

När jag gick i högstadiet fick vi en gång i uppgift att skriva en uppsats om vad vi ville lära våra framtida barn. Det fanns andra rubriker också, men jag blev så provocerad av att det togs för givet att man ville ha barn att jag skrev en uppsats om varför jag inte ville ha barn i stället. Jag har aldrig varit hon där som kuttrar så fort hon hör ordet bebis. Efter att syskonbarnen föddes har jag fått konstatera att emedan jag fortfarande är ganska egalt inställd till det abstrakta begreppet barn kan jag ju ändå gilla dem som konkreta individer; men jag är ändå inte övertygad om att jag själv vill* ha barn.

Så jag kände igen mig i en hel del tankegångar i Peppe Öhmans bok Livet och barnet Om att överleva som någons mamma. Hon skriver om att vara karriärsdriven feminist och att få barn, om att vägra kompromissa om sin identitet, att inte rita likamedtecken mellan jaget och mammarollen. Jag beundrar hennes mod. För även om hon skriver om samma ämnen på sin blogg, så är det oftast lite raljerande, lite distanserat. Boken är närmare inpå; där finns detdär väl underbyggda, men också detdär fullständigt irrationella som man kanske drar sig lite för att berätta. Jag gillade mycket.

Dessutom finns det illustrationer, och boken fås i tre olika färger! Jag var ju såld redan på det.

* Eller kan, heller, i och för sig. Men det är en helt annan diskussion.

dagens ilandsinlägg.

Inte för att jag vill förblinda er med all min coolhet och djupsinnighet såhär på en gång, men jag måste medge att jag blir alldeles knäsvag när jag tänker på att det finns röda kastehelmiskålar här i världen.

det finstilta.

Ni vet dendär varningsrutan som brukar komma i början av de flesta DVDer, där det varnas att man bara får använda skivan för privatbruk och att till exempel visa filmen i ett fängelse kan leda till straff? Finns det speciella fängelseeditions? Och om man sitter i fängelse och läser att man kan få fängelse om man visar filmen i fängelse, bryr man sig då?

säg mig vilka böcker du läser och jag ska säga dig vem du är.

En enkät där man svarar på frågor utgående från titlar man har i bokhyllan? Why, yes! (via Dark Places)

Hej! Hej Nostradamus!
Vem är du? Emma*
Hur önskar du att du kunde vara? Korten på bordet.
Vad gör du helst en ledig dag? Tillsammans är man mindre ensam.
Beskriv ditt favoritdjur? Världens bästa påhitt.
Hur ser du ut? I never knew there was a word for it.
Beskriv ditt humör i dag. Du begriper ju ingenting.
Vad är viktigast i ditt liv? Amo, amas, amat... and all that.
Vad är helt oviktigt för dig? Eating animals.
Beskriv en plats du trivs på. Quivira.
Beskriv något du tycker är vackert. Before Sunrise and Before Sunset.
Vad längtar du mest efter just nu? Substans.
Vad längtar du inte alls efter? Finska vinterkriget.

* Okej, jag medger: jag fuskade lite här. Jag har faktiskt inte en fristående Emma i bokhyllan, bara som en del av Jane Austens samlade verk. 

fi-fi-fi-fi-finska.

Idag kom jag på mig själv med att säga "jag lägger en förfrågan framåt".

Jag kände mig som en dålig finlandssvensk.

kundbetjäningsspråket.

Kanske är det språknörden i mig som gör sig gällande, men jag är närmast barnsligt förtjust över att få invigas i ny terminologi. Omsu, osmu, masu, yrpa... det är som att lära sig ett hemligt språk!

man purse.

Det roar mig att Gina Tricot väljer att kalla denna väska "kara bag".

godmorgon yxskaft!

När jag vaknade i morse steg jag genast upp och tog en dusch. Inte förrän jag kom ut ur badrummet såg jag på klockan och insåg att emedan det visserligen är bra att vara i tid är klockan två på natten nog ändå lite väl tidigt att gå till jobbet.

there's no place like home.

Staden har nu luktat diarré i två dagar.

Det är inte helt angenämt.

dissonansens lov.

Jag har börjat i en ny kör den här hösten, och ikväll på körövningen insåg jag plötsligt en orsak till att sopranen aldrig kändes som min grej: man får aldrig sjunga den där skavande tonen i sus-ackordet.

Det är nånstans där, i dissonansen, jag hör hemma.

näin.

tantaran-tran-tran.

Igår plockade jag tranbär.
Idag fick Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur.
...Coincidence?

det andra (in)hemska.

Det jobbigaste i det finska språket är siffror och ordningstal och böjning av desamma. Tänk en sån tur att jag aldrig behöver säga till exempel att den här räkningen gäller tiden från det här datumet till det här datumet och den här summan blir så här mycket med den här rabatten.

Idag har jag pratat finska mest hela dagen. Det kändes som en traktor hade kört över mitt huvud redan vid lunchtid. Men annars bra.

en bild säger mer än tusen ord... tyvärr har jag inte så många bilder.

Men voihan nenä. Här är man helt laddad inför att spendera hela kvällen med att klippa och klistra och börja på med att fixa ett helt old-school fotoalbum av Korearesan och så öppnar man paketet och upptäcker att där finns ungefär en tredjedel av alla foton man beställt. Och det är inte ens en kronologisk eller tematisk tredjedel heller, så man kan inte ens bara börja i nån ända som är komplett. NÅ INT TÅ.

djur som djur.

Igår hade vi kräftskiva. Unge herr Yoo åt dock, enligt egen utsago, mest ekorre.

hur gick det sen?

Som en uppföljning till senaste inlägget kan jag berätta att jag visst sov gott natten innan första samtalet, och att jag sen dess har svarat på så pass många att jag inte ens hållit räkningen. Det har gått helt bra. Ingen har mordhotat mig, eller bytt operatör på grund av mig*, eller anklagat mig för att vara från Purmo, och jag har varken lovat någon en gratis iPhone eller gett ut uppgifter jag inte fick. Score!

I fredags fick jag dessutom min första lön. För en och en halv dags jobb. Det var en stor dag. Jag firade med att inleda glöggsäsongen. Skål!

* mig veterligen.