lägenhet, sångböcker, leksaker och mejl.

I morse klockan halv tio, efter att jag just räknat igenom kassan efter att ha fått ut kassasammandraget (vi har haft nåt mysko halvt strömavbrott tre dagar i rad så att det inte har gått att kånnekta till servern, helskumt) ringde min telefon. Halv tio, vem ringer mig då? tänkte jag, kanske ringer de äntligen om min nya telefon* som jag beställde för sisådär en månad sen och som jag ännu inte fått? Nej, så roligt ska vi inte ha det. Det var ännu roligare: jag fick erbjudande om två lägenheter i Vasa, så imorgon ska jag gå och titta på dem. Hurra. Jag drömmer gardiner och bokhyllor och småpet just nu, och har ett års inneboende inredningslängtan att få utlopp för. Tjohej. Som om inte ledig dag gjorde morgondagen tillräckligt seframemotelig.

Och så är det ju andra semifinalen ikväll och jag vill så gärna, så gärna att Spanien ska få vinna alltihopa, men en av årets största modetrender är ju 'Ryssland vinner allt' så man kan ju inte vara alltför optimistisk. Jag är glad bara jag orkar hålla mig vaken. Jag är fortfarande trött, och rådet jag fick av den kokkolensiska optikern som jag sprättade iväg till på min senaste lediga dag, nämligen att ha på mig glasögonen oftare, känns som om det skulle ha motsatt effekt.

Sen har jag sökt en sångbok och valt mellan disney-musikal och pop-rock; valde den senare (den hade ju Hallelujah; och Ben's Brother!) och lekt med mammas och pappas nya leksak (de kåpipejstade Bror Stors inköp av systemkamera) och mejlat min creative writing-professor och sagt att tyvärr kan jag inte komma och möta henne vecka 30, men för all del kan jag väl mejla min story till nån finsk amazing writer och översättare. Så att sånt.

* Ett meddelande åt dem som hört mig göra mig lustig över det att den svarta heter grön och den gröna som jag ska få heter gul, och nu tänker "den är ju visst gul": jo, den ser ju gul ut på bilderna, men den ser grön ut på riktigt. Sådetså.

det är detaljerna som gör det.

På den första bilden en mugg, och på den andra två objudna gäster i röken; jag vet inte vem.

Annat som gjort min midsommar är barndomens drömmat, bastubad, hav, luft, stenar, presenningar, vaniljsås, familj, sällskapsspel, småsmå kusinbarn, myggor, blommiga kjolar, fotbollsmuggar, knivhot, hundar, väderomslag, och kvällsljus. Batterierna är laddade, åtminstone lite grann, och fortfarande återstår nästan två dagars semester.

att visa helsingfors åt en amerikan, del två.

Min vän John brukade enligt egen utsago bry sig om alla möjliga saker, men sedan fick han förfärliga migränattacker så då slutade han upp med att bry sig. Så nuförtiden flyter han på och är nöjd med det mesta. Man skulle kunna tro att en sådan attityd leder till att det är lätt att hitta på något att fördriva en dag med, men between hans irriterande avsaknad av vilja och min irriterande kroniska beslutsångest är det de facto inte så. Jag har känt John sen augusti, Kelsey sen typ april, ändå var det så mycket lättare att fundera ut aktiviteter som hon skulle gilla. Vi gjorde sist och slutligen ungefär samma saker som veckan innan, men det gick i snabbare takt, så förutom att söka souvenirer på Salutorget, bestiga berg på Sveaborg och klättra ner i dödsförakt och leta efter det svarta fönstret vid presidentens palats, hann vi också sitta på en bänk och låtsas vänta på en buss som gick till Gäddvik, eller någon annanstans. Jag var så trött, så trött, och när jag sen tog tåget hem kändes det väldigt passande att jag satt i ett ensamt säte. De senaste dagarna har jag bara jobbat och tittat på fotboll och funderat på hur det kommer sig att jag har två vänner jag kan tänka mig att ringa och båda är skiftesarbetande i fasta förhållanden och att jag lika gärna kunde vara i Kansas. Och fortfarande är jag lika trött.

P.S. För att belysa att min egocentrism började redan i tidig ålder kan jag återberätta följande konversation som utspelades och inspelades när jag var typ tre eller så.
Mamma: "Nå berätta nu, Emma, vem var där i Vuokatti?"
Emma: "Emma."
Mamma: "Vem var annat där då?"
Emma: "Emma." D.S.

i'm not in kansas anymore.

Det fanns en tid när rubriken

Tornadoes bring destruction to Chapman, Manhattan

inte skulle betyda nånting alls. Men sen bodde jag ett år tillsammans med en flicka från Chapman och spenderade tacksägelseveckan i Manhattan samt skaffade mig 4-5 nära vänner därifrån och plötsligt betyder det nånting annat.

Men alla lär vara alright, så det tackar vi för.

apati.

Först tänkte jag måla en tavla av Stålmannen. Sen tänkte jag börja på med att göra ett album av senaste år. Men sen började jag titta på bilder och inspirationen tappades bort nånstans där bland alla dessa minnen. Så nu sitter jag och bloggar istället, utan inspiration det också.

Ledig dag idag. Senast jag hade en ledig dag, det vill säga i förrgår, söndag, kraschlandade jag och sov bort hela dagen. Jag hade tänkt vara mer produktiv idag och har faktiskt gjort det jag hade planerat att göra, nämligen skicka hela två mejl, men förutom det ligger det ett täcke av apati över hela min tillvaro, på något sätt. Igår var jag inte på födelsedagskaffe hos min farbror, för han slutade fylla år när han var tjugotre, men vi åt tårta i alla fall och åter(?)upplevde krigstiden, då de steg upp fyra på morgonen för att hinna slå höet i rian innan alla andra dagliga bestyr skulle tas hand om. Och här sitter jag.

att visa helsingfors åt en amerikan, del ett.

Två av mina amerikaner studerar just nu i Estland, och det är ju löjligt nära Finland. Så två lördagar i sträck får jag besök; John kommer och hälsar på nästa vecka, och igår spenderade jag några timmar med Kelsey i vår hufvudstad.

Vi hade en väldigt avslappnad och trevlig dag. Vi traskade längs Mannerheim ner mot södra hamnen, gick omkring på marknaden, gick och tittade på Uspenskij och gick sen till saluhallen och plockade ihop lite äpplen & morötter, karelska piroger, körsbär och rökt lax, tog färjan ut till Sveaborg och picknickade, omringade av måsar som också ville ha fisk och gick runt därute tills det var dags att åka tillbaka igen, plocka på sig lite souvenirer och slutligen ta bussen till hamnen (hon) eller tåget hem (jag). Enligt uppgift är Finland trevligare än Estland, den rökta fisken den godaste fisk hon nånsin smakat* och finsk choklad till och med bättre än tysk, så hennes besök verkade ha avlöpt på bästa sätt. För min del var jag nöjd över att få träffa henne.

Idag har jag sovit/läst/tittat på tv hela dagen, med en paus på kvällen för min födelsedagsdejt med syster Liten; det skulle bli vietnamesiskt och Sex & the City, men matdelen uppsköts på obestämd tid p.g.a. olämpliga öppethållningstider. Oerhört skönt med en vilodag, huvudet dunkar och ögonen värker och jag vill bara sova. Och så fint att få komma hem till ett land där man vet vad fotboll är och sen få spendera kväll efter kväll med att titta på EM. Sånt gör mig glad.

* Hur mycket det sen säger är ju en annan sak. Den enda fisk hon åt när hon var liten var fiskpinnar.