onsdag 29 mars 2006

fasta rutiner och harry potter.

Fasta rutiner är underskattade. Då menar jag inte pappersbläddrande 8-5 på ett kontor eller en årlig reunion med gänget, utan såna där småsaker som helt enkelt händer med jämna mellanrum och gör att vardagen har lite mer struktur och det känns som att man har lite kontroll över sitt liv i alla fall. Som till exempel att gå hem till Fiabeth varje tisdagkväll och titta på America's Next Top Model (1) samt O.C. Fiabeth påstår att hon inte gillar O.C., men ex-Militanten och jag har allt genomskådat henne, vi vet nog att hon egentligen tyckte att "My shoe!" var jätteroligt, hon är i trotsåldern bara. Dessutom är det inte precis så att vi beter oss som de i Laguna Beach, jag såg när de samlades hela gänget en gång (2) och skulle titta på O.C. och satt och suckade och skrek i kapp som på en hockeymatch.

Jag har suttit och läst lite i mina om-Harry-Potter-böcker häromsistens (vilket gjorde att jag pratade mer om HP än vanligt idag, jag visste inte att det var möjligt) och konstaterat två saker.
Nummer ett: Läs inte Evastina Törnqvists Den lilla trollkarlen. En bok om J.K. Rowling och Harry Potter. Den är inte bra. Inte nog med att hon presenterar subjektiva åsikter och objektiva fakta om vartannat utan att dra någon gräns där emellan, påstår att Alain Rickwell spelar Snape i filmerna (3) och att man på Hogwarts börjar lära sig förbannelser först under "sitt sjätte och sista år" (4), hon skriver dessutom saker som jag finner högst tveksamma. Ta till exempel följande "Exemplar av den engelska förhandsutgåvan av den första boken, Harry Potter and the Philosopher's Stone, värderas nu till inemot 100.000 kronor. Mycket förstås eftersom den utgåvan bara finns i femhundra exemplar. Men också senare upplagor och utländska utgåvor anses redan lika värdefulla som förstahandsupplagor av Strindberg." (5) Nu har jag inte, trots något halvhjärtad googling, hittat någon summa som en förstautgåva av ett Strindberg-verk skulle kunna tänkas gå för, men jag har svårt att tro att en sådan skulle kosta samma sak som om jag går till bokhandeln och köper den första HP-boken (eller, ännu hellre, går till antikvariatet Lafkan och köper Harry Potter ja Viisasten kivi för 7,50 euro av den oerhört gulliga gubben som erbjöd Fiabeth och mig idag att vi kan få komma dit klockan nio på morgonen och sitta där och läsa tills han stänger klockan fem om vi vill). Men, jag kan ju ha fel.
Nummer två: Jag kom på nyss att jag trots relativt extensive reading inte ännu har berört varken fanfiction eller sleuthing, vilket var det jag hade tänkt skriva om egentligen. Måste nog fundera på att ändra inriktning lite kanske. Det ville ni säkert veta. Jo. Hej - Hopp!

(1) Neej! Inte Lluvy!
(2) Den enda gången jag har sett på det programmet. Honestly! Annars verkar det ju som att jag inte gör annat än tittar på TV hela dagarna i ända. Det är faktiskt inte sant. Då skulle jag ju inte ha tid att sitta framför datorn hela tiden.
(3) Det är naturligtvis Alan Rickman som spelar Snape.
(4) Jag vet inte riktigt vad hon menar med dethär överhuvudtaget, kanske att the Unforgivable Curses egentligen kommer upp under sjätte årets undervisning? Dock presenterar Moody dem under Harrys fjärde skolår. Och sju år är det ju totalt.
(5) Törnqvist, Evastina Den lille trollkarlen: En bok om J.K. Rowling och Harry Potter. Viken: Replik 2002. s.110.

tisdag 28 mars 2006

ime kunnolla!

Så där traskar jag iväg till grammatiklektionen i all min oskyldighet, kanske tar lite hoppsasteg, kanske sjunger en vers eller två av Glada vi till skolan gå, kanske har böjt ner mina ögon mot marken sökandes efter vårtecken som tussilago eller strumpor som nån tappat i höstas och nu börjar tina upp. Och så står där ett par på vägen; trevligt, tänker jag, det är ju vår och då brukar det finnas par lite här och där, och det är ju bara bra för då vet man ju att det är vår och vår är ju trevligt på alla sätt och vis. Så jag traskar förbi dem och tjuvlyssnar lite på deras samtal, fortfarande med ögonen på marken, för sannolikheten att se ett annat vårtecken när man redan har sett ett, nämligen ett par, måste ju vara större*, och är det inte allas vår stora önskan att se vårtecken som man kan skicka in till JT, så säg.
- Ime kunnolla! Sug ordentligt! säger han.
Jag tror inte att jag har hört rätt, så för säkerhets skull, så att ingen ska kunna missuppfatta någonting upprepar han: ime kunnolla!

Så då måste jag ju titta upp från marken i alla fall. Och titta på muggen med sugrör hon har i sin hand. Den var mycket fin, svartvita filmmotiv var det på den, en sån skulle jag också vilja ha.

* Jag tror att den dära sannolikhetsläran hörde till korta matematiken i gymnasiet, vi sysslade mer med ln i evigheten och sånt.

söndag 26 mars 2006

denna helg.

Pusslat kylskåpspoesi med Ion Plunt: check.
Spelat in resten av Blessed Mess-skivan: check.
Druckit varm mjölk:nej.
Spillt ut ett glas mjölk på mattan: check.
Tittat på Spiderman-koreografi i Coupling: check.
Fått mer liv i min krukväxtros: nej.
Sjungit Dansa i Neon/Dansa på en ål på gatan till vasabornas höga nöje: check.
Traskat omkring i (pinsamt) nya, vackra skor: check.
Gjort någonting åt någondera av 5-sidiga essäerna: nej.
Hälsat på i Odi-tridi:s lägenhet: check.
Blivit bjuden hem till någon som inte ens var hemma: check.
Fått komplimanger avd. ny frisyr: check.
Diskat: nej.
Lyssnat på nya Lasse-skivan: check.
Bytt till sommartid: check.

Nu är jag dödligt trött, men annars fine ( d.v.s. Freaked out, Insecure, Neurotic, Emotional).

torsdag 23 mars 2006

den sjätte* medlemmen i beatles: jag.

Jag var och klippte mig i går. Och när jag säger klippte mig, så menar jag faktiskt klippte mig. Eller inte egentligen då, för det var ju inte mig som blev klippt, utan mitt hår. Men ändå. Nu är det klippt, så att säga. Jag har fått delade reaktioner. Dels ett tvekande "har du gjort något med håret?", dels ett "nämen varför har du klippt ditt fina hår!", dels ett "bli int arg nu, men det ser ut som en beatles-frisyr". Och i brist på andra bildbevis (min osynliga kamera är på reparation), kan jag helt enkelt konstatera att jag faktiskt ser ut ungefär som han snubben nere i vänstra hörnet på bilden här. Bortsett från den snygga mustaschen då, tyvärr.

* Den femte (och bästa) Beatles-medlemmen är ju Peter Stormare. Inte sett The Million Dollar Hotel?

hyllningar till en bibliotekstant.

Jag har varit till biblioteken idag och lånat fem böcker om Harry Potter och en bok om kvinnligt & manligt kommunikationssätt. Dessutom sökte jag en bok till, som enligt datorn skulle finnas tillgänglig, men jag inte hittade. Så jag frågade en tant. Hon kollade i datorn och konstaterade att jo, nog borde den finnas, och gick sedan för att söka i hyllan där den borde finnas. Jag hade nästan förlorat hoppet redan innan hon hittade till rätt hylla, för till och med jag hittade snabbare (men det känns ju lite fånigt att påpeka åt en som jobbar där att "barnlitteraturen finns på andra sidan"). Förutsägbart nog hittade hon heller inte boken, trots att hon till sist hittade rätt hyllsektion och även gick tillbaka till andra sidan hyllan för att söka lite där också, utifall att. Men hon lovade i alla fall att söka mera sedan ifall det inte är så bråttom, och nyss ringde hon för att berätta att hon hade hittat den så jag kan komma efter den när det passar. Det kallar jag service!

För övrigt börjar jag tro på folk som säger att det finns mögel i Fabriken. Jag har idag haft min, vad jag kan minnas, längsta dag under hela min akademiska karriär - från åtta till två! Det är helt skandalöst, jag var helt utpumpad innan dagen var slut. Och hade huvudvärk också, vilken försvann nästan genast jag gick därifrån, därav mögelmisstankarna. Visserligen kan det ha varit kaffet. Eller sällskapet. Och visserligen vet jag inte om man får huvudvärk av mögel. Men ändå.

onsdag 22 mars 2006

tankar angående busspriser.

Jag skulle inte vilja bo i Kvevlax. Trots att jag nu på sistone jobbat så hårt med att få hankmodialekten att flyta alldeles som den ska (utan att lyckas till fullo, bör kanske tilläggas), skulle jag inte vilja bo där. Varför? Därför att det är ett slöseri med resurser, det är just vad det är. Det kostar 6,40 att åka sträckan Kvevlax-Vasa, vilket går på en kvart. Det kostar 8,40 att åka sträckan Jakobstad-Vasa, som tar en och en halv timme.
I ljuset av dessa fakta är det ju bara att konstatera att man ju nästan sparar pengar på att åka buss hem.

tisdag 21 mars 2006

ett mystiskt virus sprider sig i staden...

Det verkar ha spritt sig ett mystiskt virus över staden. Det kom lika överraskande som ett Avada Kedavra från Snapes trollstav och spridde sig innan någon hann märka det bland den oskyldigt ovetande befolkningen lika snabbt som ett rykte om köttätande bakterier.
Du kanske har hört om spanska flugan? Det är inte det.
Du kanske har hört om kinesiska febern? Det är inte den.
Du kanske har hört om HIV? Det är inte det.
Du kanske har hört om fågelinfluensan? Det är inte den heller.

Nej, det är springsjukan. Alla springer.

(åtminstone två)

So long folks, nästa gång ni hör från denhär fjolldockan har hon hälften mindre hår.

vilken lycklig människa jag är.

I övermorgon ska jag framföra en önskan om att få skriva ett arbete om fenomenet Harry Potter, med speciell hänsyn till fanfiction och 'sleuthing'. Bara man virar in det tillräckligt bra i akademiska termer märker nog ingen att det bara är ett påhitt för att få utlopp för sin nördighet på skoltid. Hoppas jag i alla fall.

Apropå akademiska termer kan jag härmed meddela att jag innehar 39 studiepoäng. Det är fler än noll i alla fall. Ska vi inte ta och göra vågen för systemet som snurrar så snabbt och smärtfritt?
Jag har även lämnat in pappret som torde ge mig 20 studieveckor till, och ringt båda marketarna i hemstaden för att se om de har bestämt sig för att inte ge mig jobb än. Ja, och så har jag ju haft tent också. Det är inte klokt vad jag är driftig. Jag blir alltid lika imponerad av mig själv när jag nångång ibland faktiskt gör nånting åt dedär sakerna som jag har gått och tänkt på att jag borde göra i flera veckors tid, men inte vågat/orkat/idst/vågat. Det är inte utan att jag tycker lite synd om de människor som helt enkelt gör saker när de kommer på att de borde göras, de kan ju aldrig glädja sig åt småsaker som att de har lyckats ringa ett enkelt telefonsamtal. Och det har vi ju alla hört: man ska glädja sig åt det lilla här i världen, titta på myror (eller lysmaskars kärleksliv?) vid vägkanten, höra på fågelkvitter, gå barfota i gräset och känna daggen mellan tårna, hälsa dagen med ett leende och allt det där. Ergo, man är mycket lyckligare om man är en antisocial latmask utan initiativförmåga än om man är helt... normal. Att dessutom ha ett slående sinne för logik skadar nog inte.

måndag 20 mars 2006

en traumatisk händelse.

Jag har aldrig varit mycket av en djurvän (eller vän av levande varelser överhuvudtaget?*) och antalet gånger jag har matat min systers kanin kan räknas på ena handens fingrar**, men trots det var det nog något av en traumatisk upplevelse när jag, på grund av mattes 39-gradiga feber, skickades ut i snöyran i söndags för att mata Mozart och hittade henne död. Jag såg inte till henne i buren när jag kom ut, så jag lockade lite innan jag fick syn på några morrhår som stack upp ur en snöhög och fladdrade lätt i vinden. Jag trodde först att det var ett kramdjur som låg utsträckt där, alldeles översnöat och stelfruset, innan jag insåg sanningen. Borstade av snön, och kunde inte riktigt förstå att pälsen kunde vara så mjuk och gosig fast dess ägare var så stel, men om jag inte förstod det förr, sade ögonen allt.

R.I.P. Mozart.

* Med 'vän' menar jag i det här sammanhanget bara en allmänt varmhjärtad känsla mot flercelliga organismer i omgivningen. Jag menar inte att jag hyser ett kroniskt hat mot allt och alla, men jag lever nog mer enligt en "guilty until proven innocent"-attityd än tvärtom, tror jag.

** En gång fick jag i uppgift att mata Kudde medan Allrakäraste Syster var borta, och det gjorde jag också, men dagen därpå fick jag en utskällning för att jag hade gett för lite gräs, så han kunde ha dött av hunger, så jag har inte brytt mig så hårt efter det.

söndag 19 mars 2006

ESC Sverige, final.

Jag måste väl skriva en rad eller två om finalen i melodifestivalen också, trots att det nu sist och slutligen inte finns så mycket att säga. Carola vann, som planerat. Och Peter Jihde hade skaffat nåt fult skägg nu igen. Det var väl det. Jo, en sak till: Jag trodde ett tag att de hade hyrt in de finska kameramännen att sköta filmandet, så bra var det.

Nu ser vi fram emot Eurovision Song Contest med tillförsikt om att Sverige ska floppa rejält.

byamöte i hankmo.

Jag kan härmed tillägga en punkt på min meritlista, nämligen punkten "Har varit på byamöte i Hankmo" (eller kanske på en såndär teini-lista, nämndes det nåt sånt där?). Ganska coolt, nog. Där fick jag bland annat höra att i Hankmo finns de största myggorna och de frodigaste ogräsen, och att det tydligen är en bra grej (varför framgick inte). Jag fick också lyssna till skön(?)sång om sommaren (varför framgick inte heller i detta fall. Kanske gick hon "barfota utan strumpor och skor" i det vackra, minusgradiga vårvädret, vad vet jag.) samt förstås dra mitt eget strå till stacken i altsektionen av Melins släktkör ("skivinspelning nästa då", kommenterade någon). Min moster tyckte för övrigt att tenoren kändes lite svag, och ser det som min uppgift att skaffa en tenor till. Så härmed ska jag börja med att fråga "är du tenor?" varje gång jag har tänkt ragga upp nån kille (vilket iofs händer ofta, ofta).

Nu är jag nyss hemkommen från en marcopoloansk middag med mor&far, och när vi gick ut slog det mig att det skulle vara roligt om det på dörren skulle stå "Skjut Ammu". Nåja.

fredag 17 mars 2006

"tack å låv ja ji en hankmobåo"

Idag har jag med anledning av släktkörens förestående uppträdande slipat på min hankmodialekt, i fraser såsom "å va oåt vi po han tiidin? Skrämmjölsgröitin, pääronplott å veljnjin" och "å po hüöstan sku siesstjärvan matas in i trüskvärtji po talko, mütji juudi, reimin fåor liett oåv". Som den blivande språkvetare jag är, har jag ävenledes funderat på de lingvistiska och fonetiska kvalitéerna hos nämnda dialekt, och genomfört en högst ovetenskaplig undersökning om var det tjocka l-et förekommer, respektive inte förekommer (åtminstone efter i, men oftast även efter e, således är l-et i 'pääronplott' tjockt, medan det i 'veljnjin' inte är det. Märk dock att l-et i ordet 'talko' inte är tjockt, troligen beroende på dess egenskap av lånord).

Fast det verkar som att jag med all sannolikhet kommer att få agera basist under uppträdandet, så hela mitt dagsverke har varit förgäves.

torsdag 16 mars 2006

girls' night out.

Det är min fulla och fasta moraliska övertygelse att om man får en femma i ett arbete får man skippa följande föreläsning och gå hem och sova i stället. Åtminstone från och med idag. Och om följande föreläsning hålls av Herr Fascistfonetiker. Nu skulle det bara gälla att hitta på ett ämne som jag vill skriva en fem(eller mer)-sidors grej om. Förslag, anyone?

Gårdagskvällen spenderades med flickorna på stället där man enligt vår utsago, förrän maten kom, får stadens bästa TexMex. Jag åt en sallad som var indränkt i en dressing som smakade som såna där Leijona-pastiller som faffa alltid brukade ha, med jordgubbssmakande chilimajonäs till. Det var ingen höjdare. Själva kvällen var dock, trots att efterrätten i form av en strippa uteblev, rolig. Sedan, efter viss betydande förlust i manskap, vidare till stället som förra gången M var där fick henne att utbrista något i stil med "Jamen det här var ju helt trevligt, det är som ett finnarnas Fone, lite sämre än vårt förstås men det duger väl åt dem". Dålig musik, och inte så mycket människor, men en gullig bartender som tyvärr tog Snusktomten alldeles för mycket på orden när hon sa att det skulle vara mycket sprit i drinkarna. Vi stannade inte så länge, eftersom dendär åtta-föreläsningen kändes bara närmre och närmre allteftersom minuterna gick. Dessutom var humöret inte helt på topp efter att jag konstaterat att iprenmansförtrollningen inte helt släppt än, och att ett leende kan vara fatalt. Vi borde verkligen ta och göra något åt dethär, typ slå mig i skallen med en gigantisk hubbaklubba så jag vaknar igen. Snusktomten upplevde vissa trubbel med login, i och med att hon inte har någon nyckel till sin lägenhet och ingen var hemma, men kämppisen meddelade med impeccable timing att hon kommit hem just då vi traskade över torget, så no harm, no foul [weirdo-smile á la Jennifer Coolidge i A Cinderella Story].

Anyway, det här var ju en spännande narration. Jag tror att jag hädanefter ska börja skriva scen för scen vad som händer i dagens avsnitt av Emmerdale i stället. Fast i så fall måste jag ju se på det också, så det är nog ingen bra idé trots allt. Nepp. Nu ska jag klippa naglarna och sen ska jag gå och posta ännu en lönlös sommarjobbsansökan.

tisdag 14 mars 2006

livet lever (eller lever jag livet?)

Jag tror fast och fullt på teorin att man inte har levt livet riktigt fullt ut om man inte har gått på shoppingrunda vare sig på ett apotek eller en tågstation. Eller varför inte både och? (Stockmann Beauty, däremot, kan man dock gott vara utan, för att nu ta till skamlösa personliga påhopp.)

Utöver det kan jag bara meddela att jag är vårkänslig så det bara slår gnistor om det. Solen har varit framme nu i flera dagar och lyst upp staden till sin beryktade solighet och värmt upp frusna vintergrå själar. Det är en helt underbar känsla att gå med sommarskor på fläckar av barmark som skymtar mellan isfläckarna. Och alla leenden sen! Jag älskar årstidsväxlingar.

söndag 12 mars 2006

james joycisk söndagkvällsförvridenhet.

Jag är lite trött nu så jag orkar inte skriva välorganiserat. I stället:
den bästa låten gick inte vidare förstås tack matkahuolto jag värmde mina fötter i mina vantar och jag ska sluta upp med att bli sådär hej iprenman så fort nån ens ägnar mig minsta uppmärksamhet för jag är antingen helt svältfödd på bekräftelse eller bara ett kroniskt behov men det ska jag sluta med som sagt så att detdäran jag har gjort min sjal färdig men jag glömde att ta en bild när jag var hemma men eftersom jag är så mammasjuk så måste jag ju åka hem nästa helg också eller för att jag inte har någon tvättmaskin dådå men idag har jag skrivit de längsta tre sidorna under hela min akademiska karriär eller åtminstone hela mitt liv och det skulle ju bli så bra och jag har ju skrivit hela dagen men ändå blir det bara dumt och man tror inte att jag förstår nånting av det jag läser när man läser den och så kommer goymer att fråga och jag vet aldrig vad jag ska svara så då bekräftar jag bara dumma osanningar och jag får typ underkänt i kursen eller inte alls men jag vill inte ha dåligt för det kan jag inte fast nu ska jag inte skriva mer så att hejdå.

ESC Sverige, kval 4.

Jag älskar Björn Kjellman.

(dessutom har han spelat in sin låt på finska, isn't that adorable.)

Carola sjöng sämre än jag nånsin hört henne sjunga igår, men i egenskap av ikon för den svenska schlagerkulturen kommer hon väl att vinna ändå. Men det säger jag nu bara, om Carola vinner och inte går vidare från semin medan Lordi gör det, då skulle jag nog skratta lite. Fast å andra sidan skulle jag ju avsäga mig mitt finländska medborgarskap, så det går nog inte. Måste hitta nåt lämpligt land att söka asyl till först.

What else? Roger Pontare var Roger Pontare goes vita häxan. Sandra Dahlberg hade helt fel låt - hon kan ju sjunga, men det märktes inte igår, och oljan och lädret kändes inte riktigt Pippi Långstrump. Rednex var Allrakäraste Systers favorit, hon tyckte att sångerskan hade fint hår... Och Günther tänker jag inte ens uttala mig om.

fredag 10 mars 2006

fel låt vann.

Det har sagts förr, men jag tror inte att frasen fel låt vann någonsin har passat in så bra som nu. Vad är det för människor som röstar Lordi till vinnare i schlagerfestivalen och vad har jag gjort för att förtjäna att bo i samma land som de?

För övrigt tycker jag också att kameramännen borde få sparken, till och med jag hade gjort det bättre.

Pris för bästa kostym går dock till Ville Pusa - vem som helst som bär sammetskostym är en värdig vinnare i mina ögon.

torsdag 9 mars 2006

länkar

joatt, jag glömde fixa bokmärken på datorn i skolan, så jag måste länka lite här till tenten imorgon, ni behöver int bry er så hårt.

karolinska
lexin
libris

dagens tv-utdrag.

Offer i Extreme Makeover: "If my wife could see me now, it would scare her to death"
Programledaren: "So we sent a videotape of David to his wife"

(hon dog inte)

Illiud Latine dici non potest.

Visste ni att Finland är det land där flest människor talar latin (per capita)?
Nej, men se, nu vet ni.

tisdag 7 mars 2006

föreläsningsdagbok.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och faktiskt öppnat ett Word-dokument för att börja skriva en tolvsidig föreläsningsdagbok till introduktionskursen i interkulturell kommunikation. Har dock även konstaterat att jag inte vet hur en föreläsningsdagbok ska skrivas.

Antingen kan man kanske skriva något i stil med "Kära dagbok, idag hade vi en jätteintressant föreläsning med vår allvetande och vackra lärare, som talar jättebra engelska. Jag skulle ta med ett äpple och ge det åt henne om jag bara hittade ett som var tillräckligt rött och ett poleringsmedel som inte tar livet av en om man äter det..."

Eller så kan man hålla distans och helt kallt skriva ner föreläsningsanteckningarna i något omformulerad variant, gärna med ett antal citat från kurslitteraturen (som jag dessutom idag har upptäckt att är annorlunda om man är utlänning eller finländsk - förstås har jag läst den utländska! Fast, jag kan kanske orera lite om att jag läst den av rena principskäl eftersom jag är motståndare mot sådan skandalös segregation och samtidigt inskjuta något om att det går tvärtemot all interkulturell förståelseanda att jag ska behöva läsa böcker på finska bara för att jag råkar vara född i Finland.).

Alternativt kan man skriva en massa krångliga meningar för att dölja att man egentligen inte har en aning om vad man håller på med.

Kommentera gärna vilket alternativ ni röstar på, så kan jag göra en vetenskaplig utvärdering sen och skylla på den ifall hon klagar.

söndag 5 mars 2006

dagens i-landsproblem.

Ikväll/inatt/imorgon bitti går galornas Gala av stapeln: Oscarsgalan. Jag hade laddat upp både psykiskt och fysiskt och på alla de möjliga sätt inför denna årets höjdpunkt på min filmgalehorisont. Dock hade jag tänkt sova lite innan vakandet börjar i år, i motsats till förra året, då jag endast tog en några minuters powernap i slutet av Beck-filmen vi tittade på i väntan på att spektaklet skulle börja. Så jag börjar titta i sändningstider för att undersöka vilken tid jag borde ställa väckning till, och upptäcker till min fasa att:
  1. I Sverige sänds galan inte av SVT, som vanligen brukar ha sin myspys-sändning med skumma kommentarer av kvasikulturella typer som tar dethär med Oscarsgalan väldigt seriöst, utan av TV5. Som jag inte har. Och
  2. I Finland sänds galan som vanligt av Nelonen, vilket väl är underhållande och gemytligt för dem, men mindre trevligt för mig. Jag har redan i ett tidigare sammanhang nämnt att min teve och nämnda finska kanal har vissa kommunikationssvårigheter, och det är väl inte hela världen i och för sig, förutom om man råkar vara av den läggningen att man tycker om flerdimensionella medier och således även vill höra ljud när man tittar på teve. Och eftersom jag fortfarande inte har lyckats ragga upp någon TV-reparatör som kunde fixa det lilla problemet, vet jag inte om det är värt att sitta uppe hela natten.
Så att. Varen upprörda och protesteren vildeligen.

utseende.


Jag lär se ut som en 1400-tals drottning idag. 1400-tal vet jag inte, men själv tycker jag ju att jag har vissa likheter med drottning Kristina:

lördag 4 mars 2006

ESC, Sverige: kval 3.

Pausunderhållningen var den roligaste hittills, jag tycker om Anders Lundin. Fame-Jessica uppträdde i pyjamas och var ungefär lika subtil i sina försök till tittarflirt som A*Teens-Marie i sin nya video. Lena PH var dålig som vanligt och Patrik Isaksson var slätstruken som vanligt. Jessica Folcker hade en helt okej låt, men operan Golden Star var min favorit. Vidare gick allrakäraste systers favorit the Poodles (men sen var hennes favorit ifjol Norges Wig Wam också) & BWO, vars sångare har en helt ätbar kvalitet, bortsett från att han är slående lik en femårig flicka.

verbal dekapitering, jobbsökande och bastubad.

Jag var ute och gick på isen i två timmar med mamma idag. Jag verbaldekapiterade (jo, det är väl klart att det finns ett sånt ord!) Fascistfonetikern under 80 % av tiden.
Vilken trevlig person jag måste vara att umgås med.

Sen har jag sökt jobb också. Jag hade dock vissa svårigheter med att fylla i vad klassen hade för medelvitsord i grundskolan och gymnasiet. Pappa föreslog att jag helt kallt skulle gissa på valfri siffra mellan 4 och 10. Mamma blev alldeles chockerad över detta moraliska förfall och sade att det borde straffas med dödsstraff. Eller nåja, inte riktigt då, men nästan. Hon sa i alla fall att jag inte skulle göra så. Sedan konstaterade jag att det var nästan lika svårt att veta vad jag själv hade för medelvitsord, så jag lämnade alltihopa tomt. Däremot var det lätt att fylla i språkkunskaperna på Citymarkets blankett, för de antog helt kallt att man hade finska som modersmål, så det behövde man inte ljuga om att man är jättebraig på. Tänk, så praktiskt.

Slutligen har jag även uppfört mig som en riktig finländare för en gångs skull (bortsett från kossupimplandet och knivhuggandet), och ser sedermera ut som en igelkott.

fredag 3 mars 2006

livets stora gåta.

Är det överhuvudtaget billigare att åka buss till Oravais än till Jakobstad från Vasa?
Det är livets stora gåta.

Lös den, och du blir mycket visare.

(eller åtminstone rikare/fattigare, beroende på vad svaret blir och om du har tänkt åka den sträckan. Så att.)

onsdag 1 mars 2006

en verklighetstrogen narration av händelseförloppet under morgontimmarna.

Blott en halvtimme gammal gjorde dagen en dubbel halvvolt med skruv och bestämde sig för att natten är ännu ung och gårdagen ännu yngre. I klartext: efter ett samtal, en ansenlig mängd övertalning samt ett klädombyte befann jag mig till allas vår stora förvåning på ett dansgolv på en centralt belägen nattklubb i Finlands blåsigaste stad. I densamma lokalen fick jag sedan lyssna till både riktigt gammal hederlig dålig musik och en vinolent man som drog hudflagor från sin hand och ansåg att glassplitter på bardisken var det sämsta påhittet sen Lena PH:s anställning som programledare för Melodifestivalen.

Ett par timmar senare traskade jag sedan hem i snålblåsten, i sällskap av övernattningsgäst. Gästen i fråga hamnade i min bäddsoffa främst på grund av att hon blev utsparkad från det tidigare logementet på grund av sin förmåga att uthärda i sitt tjat, och förgyllde min onsdagsmorgon genom att stiga upp blott några timmar senare, på grund av förpliktelser till sina fans som räknar med att få se henne i TV. Och vi vet ju alla hur bra teveprogram det blir när huvudpersonen inte är med i filmen (åtminstone alla som har sett Bullens brevfilmer). Efter att sålunda ha förplägnat nattgästen med nybryggt kaffe och chokladkex och sett henne försvinna i snöstormen, återvände jag till sömnens förlovade land och stannade där tills jag nästa gång blev väckt, denna gång av nattgästens utsparkare, som ville komma på besök. Eftersom det finns få saker som tilltalar mig mer än att bli visiterad på morgonkvisten spenderade jag således en tid tillsammans med keramikern & expressionismkännaren innan hon tog sin flykt till de mindre vindpinade landskapen i norr.

Restn åv daan ha ja int gjort ett mitä.