strålkastare, skolstuff och angst.

Vi hade vårkonsert i onsdags. Det gick bra; men framför allt var det roligt. Ibland glömmer jag bort vad strålkastare gör mot mig. Det har inte specifikt med rampljuset att göra, det behöver inte handla om mejmejmej - men man blir berusad av scenen, lamporna, publiken, musiken. Det är det närmaste jag nånsin kommit att flyga.

Förra veckan var det undervisningsfritt i Fabriken och Emma hade storslagna planer på att skriva 12-sidig littkultrapport om svenska som andra inhemska språk, 2-3-sidig essä om fairy tale features i Dickens Hard Times, läsa tre böcker och så kandin förstås, den där eviga kandin... Jag gjorde ingenting, förstås, utan spenderade hela veckan med att återanpassa mej till vardagen och titta på Scrubs. Typ.

All avsaknad av skolflit är dock inte mitt fel. Jag har inte gjort översättningen till imorgon, men det beror bara på att jag inte har originaltexten. Det är lite svårt att översätta den då, faktiskt. Inte för att ta till personliga påhopp eller så, men vi skulle enligt uppgift ha fått de där texterna för typ tre veckor sen, och jag har varit och kollat flera gånger, fick sen höra att läraren mejlat texterna i måndags (men inte till mej, tydligen), mejlade henne, men har inte fått något svar. Sånt händer ju, iofs, men förra gången hon mejlade info fick jag heller ingenting, och ni vet ju vad dom säger: en gång ingen gång, två gånger tradition. Det är inte utan att man blir lite bitter och inåtvänd. Eller tar till regression, och struntar blankt i att göra nånting precis som man skulle ha gjort i lågstadiet. Och vi känner ju alla till min benägenhet för regression.

I övrigt är det mest USA nu. Fick min I-20 på posten häromdagen, så nu är det fritt fram att ansöka om visum och bostad och så vidare och så vidare. Det är något överväldigande. Hur ska jag veta om jag vill ha all access meal plan eller en 15-block plan? För att inte tala om ifall jag hellre skulle bo i Southeast Morse eller North Tower*. Jag kan inte ens svara på om jag är en morning person eller inte! AAH! Oftast ser jag därför ut ungefär som på bilden (f.ö. tagen på mitt kusins bröllop, men det var inte lika hemskt som det verkar).

* Som den HP-nörd jag är finns det ju bara ett svar på den frågan, men jag tror att det är fel.

grease - vad hände sedan?

Allt emellanåt får jag för mig att leka konstnär och klotta akryl på mitt köksbord, mitt golv samt, om det riktigt vill sig, på eventuell papperslapp eller duk. Oftast handlar det om tiosekunderskreationer, men ibland händer det ju sig att jag orkar hänge tre dagar åt ett projekt. Om det sen är värt det är ju en annan sak, det suger ju lite att spendera timmar åt att researcha hur frihetsgudinnan ser ut för att sen måla en skitful tavla, till exempel. Men det är en annan sak. Den här är i alla fall lite rolig. Tycker jag.

P.S. Beklagar språket, förresten, men det är faktiskt inte mitt fel. För er som inte förstår finska, typ ålänningar och så (inga namn nämnda), så står det typ
ruta2: VA?? Nånting sånt finns ju inte!
ruta5: Till minne av kärleken... från din baby. [oh yeah, jag borde jättemycket bli översättare]
ruta6: Det gick åt skogen igen!

himmelsk logik.

Motion är en synd, har jag kommit fram till. Ni vet hur vissa människor säger att man inte borde röka, och förklarar det sådär klämkäcksfinurligt med att säga "Om Gud ville att människorna skulle röka, hade vi varit utrustade med skorsten"? Ptja, jag säger bara en sak: Om Gud ville att människorna skulle motionera, hade han inte uppfunnit träningsvärk.

en bild, förresten...

Om någon har tvivlat på mig när jag bedyrat att jag inte är speciellt händig i köket, vill jag här presentera bevis. Här försöker jag baka kakor.

uppdatering av läget (igen).

(Klumpuppdateringsinlägg sisådär högst en gång i veckan är det nya blogga-flera-gånger-om-dan)

Syster med man var i landet i två veckors tid. Det var underbart att se dem igen, senast var i augusti, och det känns länge sen. Under några påskdagar var hela familjen tillsammans; det händer inte ofta. Vi hann med exempelvis villabesök, skogsvandring, hamansöronbak, shopping, spel, musicerande samt sightseeing i Åbo och Helsingfors, men tiden går ändå fort då man har roligt...

Jag har dock blivit botad från min resfeber. Efter att ha spenderat i snitt en dag i veckan hemma i lägenheten de senaste veckorna känns det skönt att kunna bara vara här också. Det är trots allt mitt hem just nu; och det är trots allt inte så länge till jag kan sitta i mitt fönster, jag sa upp lägenheten idag.

Sist, men sannerligen inte minst, har jag också jobbat lite på kandidatavhandlingen (att det betyder att jag har skrivit cirka fem rader kan vi ju prata lite sådär halvtyst om).

universum svarar.

Ibland får man känslan av att universum vet precis vad man tänker och vill visa en att man har fel. Jag var till Mathilda och åt nånslags soyanudelgrönsakssössö idag och konstaterade att gällande maten, i synnerhet den vegetariska, bytte jag sannerligen ner mej genom att byta ÅA och Arken mot VY.

Men sen hade de sått påskgräs på små fat och satt små gula kycklingar i, och jag kunde inte låta bli att tänka att kanske det inte är så dåligt här heller.

long time, no see.

Det var ett tag sen jag skrev senast. Har du undrat över vad jag har gjort?

Ptja, jag har till exempel återsett min syster med man med jubel och fröjderop, med allt som därtill hör, exempelvis banlagning (jaa, vi lyckades stjäla ett mjölkpaket av en gammal tant och rädda jonatan från en säker död!) och kittling (av henne, inte mej).

Sen har jag också varit en superduktig studerande (fast det är jag ju alltid?).

Och så har jag tittat på en Playboy Production, producerad av Hugh Hefner (den första?). Det var Macbeth.

Och lite såntdär, du vet. Sånt som man brukar. Stråla ikapp med solen, blåsa iväg på Brändöbron, frysa i takatalvi (mr G frågade efter ett svenskt ord för det, btw, det finns väl inte? säger det nånting om skillnaden mellan svenskspråkiga och finskspråkiga, månne?), köpa nya skor...