praktiken lider mot sitt slut.

Imorgon är det den sista juni. Det innebär bland annat att min kurs i elektronisk marknadsföring tar slut; men inte förrän vi har en sista kursdag. Den kommer högst troligen att spenderas främst med att dricka kaffe och äta bulla, men enligt uppgift ska vi också visa upp vad vi har gjort under praktiken. 

Detta har lett till att jag har gjort mer på webbsidan de senaste dagarna än jag har gjort under resten av juni sammanlagt. Typ. 

Igår spenderade jag till exempel några timmar med att mentalt peppa mig själv till att ringa till ett företag och fråga efter lösenord till deras bildbank. Sen när jag på en spektakulärt krasslig finska hade tagit mig igenom det samtalet, spenderade jag några timmar med att söka efter nämnda bildbank. Sist och slutligen gav jag upp och mejlade för att fråga den dumma frågan var den fanns. Det visade sig att det inte sen heller var en så dum fråga, snarare dumt av personen som gav mig inloggningsuppgifterna att inte också upplysa mig om att nämnda bildbank fanns på nån random underdomän.

Så idag har jag suttit och knåpat ihop en banner (eller två, man är ju flerspråkig) till en kampanj som pågår just nu. De blev inte så värst fina. Eller, snarare: deras färger följer inte riktigt den övriga färgskalan på sidan. 

Anyway. Det jag egentligen hade tänkt skriva var att om ni också vill titta på vad jag har gjort under praktiken, så hittas Öström Ur Guld Optik Ab:s webbsida än så länge här. Jag tar gärna emot kommentarer. Dock vill jag poängtera att sidan ännu till högsta grad är under konstruktion, så om du till exempel tänkte kommentera att finska delen av sidan i princip totalt saknar vettigt innehåll är det inte värt besväret.

must've been love, but it's over now.

freudianskt fellån?

Med anledning av den förestående resan till Sydkorea gick jag igår till biblioteket för att kanske låna nån bok om hur man ska bete sig där eller så*. 

Hem kom jag med en bok om Nordkorea och en bok om vilka kulturkrockar man kan uppleva när man kommer till Finland. Fail.

* eventuellt nån som skulle tackla frågan om hur man ska bära sig åt för att betala saker om man ska ge och ta emot med två händer och också håller i sin plånbok eller så. Till exempel. 

ssh, little emma has something to say:

Bloody marvellous.

sju sorters blommor.

Glad midsommar!

vissa saker är bättre i små doser.

Det är konstigt att man kan bli så mycket tröttare av att vara två på jobb än att vara ensam i affären. Men vissa saker är bättre i små doser, helt enkelt. 

Saker som också är bättre i små doser: grannar som disciplinerar sitt barn och sin hund på samma sätt, nämligen genom att skrika åt dem att hålla käften. Är det okej att hojta tillbaka att de gott kunde ta sitt eget råd och ÄLÄ HUUDA! nästa gång?

en helt vanlig dag.

Tiden går så fort då man har roligt. Som idag, till exempel. Först redde vi upp gårdagens kassa fram tills lunchen, och sen sprang jag tre varv till posten och så gick jag hem. Kiva.

gradu revisited.

I väntan på mitt adlibrispaket* gick jag igår till biblioteket för att lämna tillbaka den där Nicole Krauss-boken som jag av någon anledning bara inte får läst** och låna något mer läsvänligt. När jag fick syn på denhär boken kunde jag ju inte låta den stå kvar i hyllan.

Som trogna bloggläsare vet så skrev jag min gradu om bland annat Gary Paulsens Hatchet. Den här boken, Hatchet - The Return, är en uppföljare (eller ett alternativ till den andra uppföljaren, Brian's Winter, som i sig var ett alternativ till slutet av Hatchet. Jo, jag vet, det är lite skumt). Handlingen går ut på att Brian, som i den första boken överlevde cirka två månader i vildmarken efter en flygkrasch, nu ska återvända för att visa utbildare i överlevnad hur man överlever när det är på riktigt. Problemet är att jag inte köper vare sig premissen eller utförandet. Utbildarna vet i teorin hur man ska överleva, men vill ha Brians hjälp eftersom han har överlevt på riktigt. Ingen verkar inse det som är rätt självklart redan från början - att ett planerat äventyr inte blir överlevnad på riktigt även om en av de som råkar vara med en gång har upplevt det på riktigt. Sen att det kommer nåt åskväder och rör till det hjälper inte speciellt mycket; inte utbildaren i alla fall, för [SPOILER!] han får blixten i skallen och ligger i koma och märker ändå ingenting av allt detdär överlevandet.

Så sorry, Paulsen, what you sellin', I ain't buyin'. I ärlighetens namn var första boken inte heller nåt storverk precis, den råkade bara passa mitt resonemang. Däremot måste jag medge att det började klia lite i fingrarna av en önskan att nörda ner sig i litteraturanalys igen. Synd att fortsatta studier inom ämnet knappast ger mer jobb.

* 2 juni fick jag en orderbekräftelse där det sades att paketet skulle skickas inom 2-5 vardagar. Idag, 14 juni, fick jag meddelande om att paketet är skickat därifrån. De är typ lika bra på att räkna dagar som Apple.

** Jag förstår på riktigt inte. Jag älskade ju Kärlekens historia. Man utan minne var sämre, tyckte jag, men ändå bra. Great House, som jag nu har försökt läsa i två månader, är inte dålig på något sätt, men det var ingenting som drog mig till den heller. Jag hade helt trevligt medan jag läste, men jag glömde liksom bort att den existerade mellan varven och kom inte ihåg att börja läsa igen. Skumt.

strumpor gör att saker blir gjorda.

Idag har jag haft strumpor på mig. Jag har fått förvånansvärt mycket gjort, med tanke på att det var en ledig dag då jag hade tänkt få mycket gjort. Tydligen krävs det en strumpbeklädd dag nu och då för att lägenheten ska bli städad och annat såntdärnt som inte känns så viktigt med sand mellan tårna. 

Bilden har inte så mycket med nåt att göra.
Jag tyckte bara det ser ut som att de där sakerna jag har gjort
involverar typ spioneri och andra hemligstämplade grejer.
Vilket är helt sant. Nästan.

bröllop är mera dramatiska på film eller: OMG! BREAKING DAWN! eller: OMG! SHIRTLESS JACOB!

Just när man trodde att den ljuva sommarkvällen inte kunde bli bättre kommer trailern till första delen av sista Twilight-filmen. Och den är fullständigt makalös. Trailern berättar att filmens intrig är att Edward och Bella gifter sig. Punkt. För att göra det lite mera dramatiskt har de valt helt brutalt pompös musik. Och för att göra Team Jacob-arna glada har de slängt in ett klipp på tröjlös Jacob + en till totalt random bild på honom. You guys, den här filmen kommer att vara sämst ever, jag kan knappt bärga mig.

skandal!

Chockerande nyheter: när jag cyklade hem runt tiosnåret var det nästan snudd på småkyligt med bara ben och bara armar! Men bara nästan.

dethära livet är rätt awesome.

Om jag skulle komponera ihop den perfekta lediga sommardagen skulle den nog se rätt mycket ut som idag. Sova länge, vakna till strålande solsken. Lunch, stadssurr och loppisrunda med bästaste J, och så lite parkhäng med sololja, vattenflaska och en god bok. Och så middag bestående av allt jag vill ha en dag som denna: stekt halloumi, vattenmelon och granatäpple. 

Dessutom följer denna dag på en alldeles utmärkt helg, då jag bland annat fick träffa vasaflickorna. Som en helhet ger jag den förlängda helgen fem toasters av fem möjliga.

kunden har så sällan rätt.

Jag har jobbat första heldagen för sommaren idag. Det är studentdimission imorgon, jag är trött. På tal om det: jag förstår seriöst inte människor som kommer in dagen före studenten och propsar på att absolut måsta få nåt random stuff graverat genast samma dag. Okej, du kanske har bott under en sten och missat det, sånt händer. Men att framhärda med sina krav fastän butikspersonalen påpekar att eh, det är lite stressigt just nu, kanske det kan vänta? Ibland är det svårt, det där med att kunden alltid har rätt. 

Men annars bra. Jag överdoserar rabarber och imorgon ska jag jobba och gå på studentkalas och sen åka till Vasa och träffa mitt jengi för första gången på evigheter. Och sen ledig söndag, och ledig måndag också! Och om inte det får er på bra humör, här är en bild på ett gulligt djur och ett gulligt barn:

coolast i byn.

Systern med barnet och mannen och Imma (a.k.a. jag) var till Kälviä idag, där vi tittade på söta små djur och sådär lagom söta traktorer, såg hur det såg ut förrivääde och åt kimbap. Den här geten var totalt coolast i byyji.

Bakifrån ser hans horn ut som kaninöron.

sweet valley confidential: ten years on

Förutom ett schlagerspel förärade mig Syster Liten även Sweet Valley Confidential - Ten Years On... i födelsedagspresent. Då blev jag typ såhär glad:

Om ni har någon sorts relation till tvillingarnaböckerna rekommenderar jag den här boken varmt. Den är helt sjuk. Som Sunset Beach på speed, ungefär. Den utspelar sig tio år efter att Elizabeth och Jessica gick ut high school. De är numera osams på grund av att Jessica har committat THE ULTIMATE BETRAYAL. Så mycket får man veta av bakgrundstexten, men om ni inte vill veta nånting om innehållet, sluta att läsa det här och gå och läs boken istället. 

SPOILERVARNING, alltså.

Fast för att börja med det som fortfarande är som det alltid varit: 

Elizabeth and Jessica appeared interchangable, if you considered only their faces. 
   And what faces they were.
   Gorgeous. Absolutely amazing. The kind you couldn't stop looking at. Their eyes were shades of aqua that danced in the light like shards of precious stones, oval and fringed with thick, light brown lashes long enough to cast a shadow on their cheeks. Their silky blond hair, the cascading kind, fell just below their shoulders. And to complete the perfection, their rosy lips looked as if they were penciled on. There wasn't a thing wrong with their figures, either. It was as if billions of possibilities all fell together perfectly.
   Twice.

Men Jess och Liz har alltså inte pratat med varann på hela åtta månader, för just innan Elizabeth och Todd skulle gifta sig rymde Jessica hem till dem från sin andra make som är überrik och typ 40 år gammal och seglar runt på Rivieran och sådär. När nämnda frånrymda make kom för att vinna henne tillbaka tittade han en gång på Jessica och Todd, såg att nämen ni har ju haft sex med varann, Elizabeth är du helt dum i huvudet?, och så stack han därifrån och Elizabeth fick veta att Jessica och Todd en gång hade en affär och de är typ fortfarande kära i varandra. Elizabeth drar till New York och hittar både en och annan snubbe, men hon är aldrig riktigt hel för att en tvilling är ju som en del av henne och yada yada. Meanwhile planerar Todd nu att gifta sig med Jessica istället. Meanwhile är Steven gift med Cara Walker, men hon håller bara på att baka hela tiden, för han är otrogen hela tiden, men det är bara för att han är egentligen är gay och kär i Aaron Dallas. Lila är gift med Ken Matthews men de är också otrogna mot varandra och håller på att skiljas. Winston blev rik och en douchebag och förlorade alla sina vänner och sen dog han. Bruce Patman blev också mera rik, men han är ju däremot numera en reko kille, och bästa vän med Elizabeth, och också dödligt kär i henne för att hon var snäll mot honom när hans föräldrar dog. Och sen är det drama drama och hit och dit och sen blir tvillingarna sams igen och Elizabeth inser att hon älskade ju ändå inte Todd så att det var ju bara bra att dom var otrogna egentligen, och så inser hon också att Bruce är ju den som hon älskar passionerat och alla blir nöjda och glada. Förutom Winston, för han är ju död.

Och så blir det bröllop och alla strålar ikapp. "It was a fun wedding. Not a whole lot different from any Sweet Valley High dance, which, as everyone knows, is not a whole lot different from real life". Ain't that the truth.