Så kom den till slut – dagen då jag satte på värmen i min lägenhet igen. Plötsligt blev det höst. Det känns ju som att det var igår jag inledde strumpsäsongen igen, och fönstren har ju stått på vid gavel alltid när jag varit hemma för att få ner inomhustemperaturen från knappa trettio. Nu går jag omkring och småhuttrar och känner mig som en total bedragare. Förra franskalektionen hade vi nämligen temat väder, och vi skulle para ihop påståenden med väderförhållanden. I ena kolumnen till exempel 0 grader, 13 grader, 26 grader, 42 grader. I andra kolumnen: det är (jätte)kallt, det är ljumt, det är varmt. Och norrmannen och jag ba, 0 grader är väl sådär ljummet (maltesiskan, italienskan, spanjorerna höll inte med). Och nu är det väl kring tio ute och när jag kom till jobbet sådär lagom insvept stötte jag på en spanjor som tyckte att jag såg ut att ha lite kallt.
Men jag vidhåller ändå att très froid inte kan användas för att beskriva nollgradigt väder.
(och så gillar jag höst)
