glad första advent.

Imorgon är det december. Det regnar.

Jag har haft en bra helg. I fredags lekte vi Halv Åtta Hos Ulli. Hon ansträngde sig väldigt för att vinna. På onsdag får vi se om J lyckas leva upp till henne. Igår tittade vi på James McAvoy... eller jag menar dendär filmen om Jane Austen, och åt för mycket godis. Nu är glöggen slut. Men inte kålrotslådan, än.

På julafton ska jag jobba. Kul.

nattlig visdom.

Jag har redan börjat kanalisera Benjamin Franklins ande (så kan man ju totalt säga på svenska). Jag vaknade klockan fyra i morse av mig själv. Under mina vakna timmar kom jag på en hel rad av smarta saker men det enda som finns kvar är följande rad:

ah, the profound sanity of being insane.

På förmiddagen har jag försökt tvinga mig själv att julstäda. Jag har strukit och hängt upp gardiner, dammat mattor, diskat och dammsugit, men speciellt mycket renare ser det inte ut. Sånt händer. Idag ska jag & Z på dejt med våran Legolas, så nu ska jag gå till stan och handla tuliaiset åt värdinnan. Snön är nästan borta. Så även solen. Jag kan inte förneka att det allt är lite deprimerande när solen går ner typ halv tre på eftermiddagen. Men, å andra sidan, det var ju fint att den hälsade på överhuvudtaget.

kundbetjäning.

Det var så här: jag (ungefär) hade (tydligen) beställt två stycken dvd-skivor från en populär internetbutik för skivor och filmer. Den första beställdes redan i september, och jag fick en bekräftelse att den skulle skickas till x-vägen detochdet när filmen utgavs. Den andra beställde vi senare, och skulle skickas till en annan adress. Så en dag damp det ner två paket hos den senare adressen. Det var ju konstigt. Inte omöjligt att korrigera, men ändock. Så jag skrev ett vänligt meddelande till butikens kundtjänst för att påpeka att nämen nu blev det ju lite fel. Idag har jag fått svar:

Vastaus tapaukseen
Asianumero: XXXXXX

Hej,

Tack för ditt mail och informationen.

Om inte posten kan leverera din beställning till rätt adress
- kommer de att skicka beställningen i retur till oss så småningom.

Nästa gång du lägger en beställning -
tänk på att gå först in i dina kunduppgifter och kontrollera att adressuppgifterna är rätt och lägg sedan en beställning.

Jos sinulla on asiakastili rekisteröitynä samalla sähköpostiosoitteella johon tämä viesti on lähetetty, voit seurata asiasi tilannetta tästä linkistä: cdon.fi/customer/customercase//xxxxxx. Täällä voit myös helposti esittää lisäkysymyksiä, jne.

Ystävällisin terveisin

Asiakaspalvelu
CDON.COM

För det var ju ett svar på mitt klagomål. Sådär ungefär. Sådär copy-paste-generellt-svar-det-var-ditt-fel-ungefär. Och så började de prata finska mitt i också. Jag var ju inte sur förr, men jag blev ju sur nu.

sånt man kan lära sig när man skippar att gå på föreläsning.

Benjamin Franklin, han med åskledaren på paraplyet, brukade stiga upp klockan fyra om morgnarna och fråga sig själv vad gott han kan göra den dagen. På kvällarna innan han gick och la sig klockan åtta frågade han sig vad gott han hade gjort den dagen.

Det fick jag just veta. Jag fick också veta vad jag kan svara i kväll. Hah. Så går det när man skolkar.

en vanlig onsdag.

Idag har jag haft tent. Om populärkultur. Jag vet inte riktigt vad som hände, jag svamlade på nånting om marxister och kapitalister. Men sånt är ju pop.

Sen gick jag till biblioteket för att kolla in konkurrensen. Jo att, jag hade ju tänkt vinna mig en Nikon D80 sådär lagom till jul. Fast det har jag inte tänkt mera. Det är inte så mycket det att de andra bidragen i fototävlingen var bättre än mitt, det visste jag ju, men min bild såg helt bananas ut. Min dataskärm är tydligen också lite bananas. Så nu vet ni att om ni tycker att jag tar fula bilder så är det bara min dataskärm det är fel på.

Sen hade jag min första halvroliga lexikografilektion. Vi gick igenom exempel på hur det kan bli när man översätter med översättningsmaskin.

Och sen, sen vet ni, då satt jag typ hur länge som helst och skrev ihop en trudelutt åt herr fascistfonetiker, som också råkar vara han som ger poäng för språkpraktik. Joråsåatteh. Hejdå.

förresten såg jag just...

...att subtv börjar sända Pushing Daisies i januari*. Ljuvligt! Det är en färggrann serie om en pajmakare som extraknäcker som co-detektiv för han kan väcka folk från det döda fast bara för en minut för annars dör nån annan, men han kan inte igendöda sin barndomskärlek så hon får leva men de kan aldrig röra varann för då dör hon. Superfint.

* det är som ganska länge till januari, är det inte lite tidigt att börja reklamera nu redan?

the helg.

Trolldeg på fönstret. Orkan ute. Jag är inte i Kansas.

Idag har jag inlett julpyntandet med att byta ut mina LP-skivor mot såna med jultema. Testing-testade också en gardin och förberedde för den stundande högtiden genom att ta in ett julträd, avdelning påskris. Och så åt jag tårta och sålde den andra körskivan så nu behöver jag inte ägna mig åt falsk marknadsföring. Fint.

I fredags bakade vi pepparkakor, vi tänkte att det kanske skulle gälla som Guinness världsrekord för tidigaste pepparkaksbak någonsin. De var goda i alla fall, till och med dasset och gubben med mustasch. Sen träffade jag Ion Plunt och blev överkoffeiniserad och hotad med arrestering. Det var roligt. Sen åkte jag till en tygaffär som sa att alla dedär tygerna vars billighet de har annonserat om har de skickat iväg till en annan affär. Det var mest konstigt.

I lördags var jag på julmarknad med min mamma och köpte en hel hög saker, däribland en smörkniv, ett par vantar eftersom allrakäraste syster har stulat mina, samt viktigast av allt: polkagrisar, i en pappersstrut, av en tant. Om inte såna tillfällen är värda att kläs i tyllkjol vet jag inte vad som är. Jag skrattade också åt Hufvudstadsbladets bilaga Volt, som presenterade en inspelande konservburk som reagerar på ljus och säger "Fy! Den där tårtan är inte avsedd för dig!" eller "Låt bli ölen!" när man öppnar kylskåpsdörren. Om inte det är årets julklapp vet jag inte vad som är.

Slutligen kan jag berätta att jag kan sjunga refrängen av "She will be loved" på latin.

grannsämjefrämjande aktiviteter, II.

På tal om trött: mina grannar började renovera hejvilt med borrar och spikar och annat som har mycket ljud klockan sju i morse. Sju.

grannsämjefrämjande aktiviteter.

På tal om trött: mina grannar började spela dunka-dunka techno klockan fem i morse så att både golv och tak skakade. Fem.

så trött, så trött.

Jag är hemskt duktig, tycker jag. Igår slängde jag frivilligt bort solskenet och satt på en fyra timmar lång föreläsning istället (om av-kääntäminen, mycket intressant). Idag gick jag inte bara till min bunkerskola i lunginflammationsväder, jag har dessutom läst ut och kommenterat en bok om gröna Shakespeare och börjat på en annan om ekofeminism och sen började jag studera lite latin också, bara för att. Men det börjar ta emot nu. Jag borde skriva en åttasidors essä och en tiosidorsessä och en till åttasidors essä och en föreläsningsdagbok och en prosaanalys och en längre analys och en jämförelse mellan två översättningar enligt gubbe X, Y och Zs teorier och så är det väl en två tenter som ska skrivas här också och en hemtent också så småningom. Ja, och så borde jag ju ha skrivit ett sammandrag av en text om ras i science fiction också, till imorgon. Man borde ju lära sig någon typ av självdelegering. Eller rada upp dem en efter en i en lång kö, så att man bara skulle se den som är längst fram, och inget av det som döljer sig bakom. För det är ju mest tanken på allt som är överväldigande, mer än arbetet i sig. Jag är så trött.

På tal om latin tycker jag att min inställning till språkinlärning är rätt bakvänd. Språk är ju till för kommunikation. Men på min lista över språk jag skulle vilja lära mig ingår mest språk á la latin och gaelic, sånadär som man sist och slutligen kanske inte har så stor praktisk nytta av. Lite dumt. Men ganska mycket jag. Jag skulle ju gå nån arbiskurs i vår också, vad var det för nåt? Forngrekiska? Nånting i den stilen. Borde nog kolla upp vad det är jag har anmält mig till egentligen.

Slutligen kan jag berätta att jag har fått reda på vem som gömmer sig bakom N-et på granndörren, vilket har varit föremål för viss diskussion. Två brev kom fel nämligen, ett till hon och ett till han. Så då var det mysteriet löst.

bollen är rund?

Bollen är rund, brukar man ju säga. Men tycker ni inte att diamantbollen är lite, vad ska vi säga, o-rund?

reklam.

Med Vaasan Ylioppilaskuoros julskiva, kreativt benämnd Joulu, kan julen vara ända till påska! Skivan innehåller fyra versioner av Ave Maria, en för varje advent! Totalt tjugotre låtar, en för varje decemberdag fram till jul! Nu kan skivan bli din för det överkomliga priset 15 euro! Passa på nu! Erbjudandet gäller endast just nu! Du kommer inte att ångra ditt köp! Och framför allt gläder du en körmedlem som måste sälja två stycken! Snart är det jul! Om du inte är snäll får du inga julklappar! På tal om julklappar är en julskiva en utmärkt julklapp! Kom och köp! Kom och köp! Det är ett rosa paket på framsidan! Hur kan du motstå det! För femton ynka euro är julefriden din! Köp! Snälla!

"mormor, jag skulle bra gärna vilja se dendär ängeln nån gång... för att se hur han bär sig åt!"

Jag tror att jag på riktigt har nån störning. Jag drack glögg till morgonmål. Fast idag är det julöppning, så då är det väl acceptabelt ändå?

Ifall nån undrade så gick jag förstås inte ut i ruskvädret, utan satt och tittade på sånt som gör en varm ända in i själen. Jag vet knappt vad jag skulle ta mig till själv heller... utan mig, menar jag. Fast jag blev ju snål på polkagrisar, förstås. Och så målade jag också. Jag vet inte när jag skulle ha gjort det sist, så det var välspenderad tid bara därför.

Diskade gjorde jag dock inte, så det ska jag nog göra nu. Kanske.

att gå genom tullen är också en sorts mirakel.

Min hals var mycket mer med på noterna idag (i dubbel bemärkelse, hö hö). Och jag fick tillfälle att påpeka att 'Judaland' uttalas med u-ljud och inte o, och att första e-et i 'herden' inte uttalas som ä - vi ska alltså sjunga Betlehems stjärna i alla fall. Jee! (Dessutom sjöng vi Håsianna Davids son också, men bara för att Juri gjorde en kupp mitt i sången, så det gör vi inte sen.)

Nu slaskplaskar det ute och jag vet inte om jag orkar gå ett kvarter för att inte gå i bastu. Kanske. Man skulle tycka att jag skulle passa på att lära känna nytt folk när jag har ypperligt tillfälle till det, eftersom det är en av de saker jag saknar så med USA. Men det är ju så hemskt. Vädret, språket, socialiserandet, att inte riktigt veta vart vi ska, vad som står på programmet... att inte ha någon slags kontroll över huvudtaget. Jag behöver en wingman för att vara social. Och sen sitter jag här och tänker att denhär gången får jag ge efter, man behöver ju inte alltid vara så social och gå ut, det är helt okej att sitta inne ikväll och dricka glögg och titta på Kajsa Kavat, och dessutom måste jag ju diska. Men nästa gång ska jag nog gå. Och sen kommer nästa gång och då finns det igen nån orsak att inte ens försöka utmana mig själv. Nångång ska jag bli kajsakavat igen... men kanske inte idag. Tomorrow, tomorrow, I love you tomorrow - you're always a day away.

Nåja. Nu ska jag inte fundera över huruvida jag kommer att dö ensam, för att jag inte ens kan skaffa tjugo katter för att jag är allergisk. Under kan ju ske. Som att Barney får en penna i näsan, till exempel. Miracle! Dessutom är jag hungrig, och det betyder ju att det finns en hel hop andra saker att tycka synd om sig själv för. Att jag inte vill laga mat till exempel, eller att jag inte har några rena tallrikar. Ojoj, takkars mej.

nu är det jul igen, igen.

Jag har två tillägg till jul-inlägget:

1. Ett julklappstips till hugade: jag vill ha en smörkniv. Jag har slarvat bort min smörkniv och det leder till obalans i min besticklåda och så kan man ju inte ha det.

2. En sak som gör att jag ser fram emot julen är att då får jag vara mig själv. Och när jag säger 'mig själv' så menar jag alt. Idag har jag bland annat sjungit sopran i Maa on niin kaunis. Finn två fel. Nu kan jag inte klaga på att just den sången är så erbarmligt hög, förstås, men det finns ju andra. Min stackars hals ser inte fram emot morgondagen, som råkar vara dag två av vår körhelg. Jag måste tillochmed byta till första sopran i Ding Dong. Och en annan flicka ska vara tenor framöver?! Hon sjöng dessutom ängel-stämman i Maa on niin kaunis häromsistens, så hon kunde gott sjunga sopran, tycker jag. Apropå Ding Dong och det andra felet i meningen ovan, så var texten på vårt notpapper bara på svenska, så herr körledare föreslog att vi kunde ju sjunga den på svenska, så skulle vi ha en svenskspråkig sång i alla fall (tydligen har de tidigare ofta sjungit Betlehems stjärna). Jag hejade på förslaget (mer för sakens skull än för att den texten skulle vara speciellt bra) men jag var den enda, så att vi sjunger merrily on high istället.

dagens klagomål.

Alltså, som det hemskt moraliska lärarbarn jag är, så betalar jag ju naturligtvis tv-licens. Och nu just, när jag skulle till att betala räkningen som damp ner genom brevinkastet för cirka fem sekunder sen, lade jag märke till att de har höjt avgiften. Jodu. Först ska man skaffa tv. Sen ska man skaffa digibox. Sen ska man betala anslutningsavgift till digitalnätet. Sen ska man köpa kort. Sen ska man betala nån summa varje månad om man nånsin vill lyssna till annat än finska. Och sen ska man betala tv-licens. Och sen ska man betala mera tv-licens.

Man borde bli amish.

nu är det jul igen.

Det är fjortonde november, gråmurrigt ute och jag har haft julstämning i ungefär en månad redan. Sedan jag flyttade hemifrån har mitt julpyntande befunnit sig någonstans på skalan ingenting alls - en ljusslinga gömd bakom en gardin, men nu har jag lust att julpynta redan nu. Sen vad det innebär och om jag verkligen orkar ta itu med det är ju sen en annan sak. Jag är i alla fall inne på min tredje liter glögg och jag funderar på att ta en loppisrunda och söka lp-skivor med julmotiv. Det är ungefär som julgardiner, ju. Och julsånger förstås, det är död och melankoli* för hela slanten i min repertoar, och då ve-et man att snart är det jul.

* För utomstående kräver det här kanske en förklaring. Det är så att jag har spelat/sjungit ganska mycket finska julsånger på senare år. De är vackra, många av dem. Men det finns död i nästan alla. Till exempel den med han som för blommor åt nån tant, men tanten dör och han vet inte om han nånsin ska hitta julefrid igen. Eller den som vill hitta en väg till barndomsjulen, så att den sku kunna föra ett ljus till föräldrarna istället för till deras grav. Och så vidare. Det är tjo och tjim och hej, tomtegubbar för hela slanten.

dagens fråga.

Dagens fråga till denna blogg kommer från en ung dam som låtsas veta mer än hon verkligen gör om datorer och därför kunde ha hjälp av eventuella läsare med mer teknologisk läggning. Hon har två gånger råkat ut för att hennes datorskärm har blivit schåsig, sådär som myrornas krig ungefär. Efter att ha tryckt på diverse knappar utan resultat, har hon stängt av hela härligheten på påwer-knappen och därefter startat upp datorn igen, varpå den fungerar helt normalt. Första gången det hände fick hon en smärre panikattack, tänkte intenuigen-intenuigen och brände backup det första hon gjorde, vilket i och för sig var en en helt bra bieffekt. Andra gången körde hon en utförlig avast!skanning av hela hårddisken, varpå datorn efter ett tag började tjuta och ha sig och berätta att den upptäckt en trojansk häst. Den unga damen följde datorns anvisningar och satte hästen bakom galler i karantän. Frågan lyder enligt följande: är det något annat man ska göra utom att be till Gud att han ska bevara Bowmont III från diverse demoner? Tacksam för svar.

få-tillbaka-pengar-dagen.

I fredags provade jag en jacka i en butik i den före detta tobaksstaden. Den var jättefin. Lite dyr, kanske, men expediten påpekade att jag råkade ha en sån tur att just den dagen skulle jag få en icke föraktlig rabatt. Jag skulle tänka på saken, sa jag, och åkte till en utrum/neutrumförvirrad stad för att utforska andra alternativ. Jag kunde dock inte komma från jackans lockrop, så innan kvällen var till ända återvände jag till butiken för att betala lösensumman och återförenas med den som ska värma mig i vinter när nätterna blir långa och kölden sätter in. X€ tack, sa tanten i kassan och jag blev lite fundersam. Kostade den inte Y€? frågade jag. Expediten gick och kollade på lappen och med expediten jag talat med tidigare på dagen, men nej, tyvärr. Jag kunde inte komma ihåg om hon faktiskt nämnt den specifika summan eller om hon bara sagt att den var rabatterad (det var den de facto i vilket fall som helst), så jag tänkte att jag säkert förstått fel, betalade det lite högre priset och fick min jacka.

Samma dag hämtade min mamma ut en vara som varit inlämnad till reparation. Expediten bad om en summa, men i och med att varan gått sönder vid första användningen borde det kanske ha gått på garantin. Sist och slutligen betalade hon ungefär hälften av det som begärts, och var glad och nöjd med den lösningen.

Följande förmiddag ringer telefonen. "Var det din dotter som köpte en jacka hos oss igår?" frågar en dam i luren och förklarar att hon kommit fram till att de tagit för mycket betalt, och "flickan är ju studerande, hon behöver pengar" så varsågod och kom och hämta ett kuvert från butiken.

Samma kväll ringer det också på dörren, och expediten från den senare butiken kommer och lämnar tillbaka pengarna åt mamma. Kunden ska inte behöva betala alls om varan går sönder genast, det känns inte rätt.

Det var en konstig dag. Men ganska fin.

-dagar.

Det är mycket -dagar nu.

Först var det svenska dagen, då jag ondgjorde mig över de dåliga alternativen "Glad svenska dagen!", "Glada svenska dagen!" och "Glad svensk dag!" samt lärde mig att man måste ha en orsak för att ge systrar presenter, för annars blir de misstänksamma. Som om det inte skulle räcka att jag bara är en jättesnäll, genomgod människa?!

Sedan var det följande dag, då jag debatterade om den skulle kallas "annandag svensk" eller "svenska annandagen". Åsikter? Den firade jag med att köpa världens finaste vinterjacka och nästan precis såna skor som jag ville ha.

Lördagen visade sig vara få-tillbaka-pengar-dagen. Den förtjänar nog ett eget inlägg.

Och så idag då, farsdag. Och imorgon annandag far, förstås. Och rätt vad det är är det tisdag.

obama!

Det är svårt att veta vad folk kommer att veta om oss om hundra år, vad vår era kommer att kallas, vad som kännetecknar den. Det är svårt att veta vad som går till historien.

Men ibland är det enkelt. Oavsett vad Obama tar sig till framöver, oavsett vem som har rätt: olyckskorparna som säger att han har för lite erfarenhet eller anhängarna som säger att han kan förändra USA eller kanske realisterna som säger att han bara är en människa, oavsett hur framtiden ser ut så är den här dagen historisk. Verkligheten tränger sig på snart nog; men idag är det glädje, framtidstro och hopp. Barack and roll!

snö och halloween.

November inleds med snö på marken. Lite, lite, men ändå. Det borde inte vara tillåtet. Jag tycker om årstider, men jag tycker inte om när årstider tar mer plats än de borde. När jag gick i lågstadiet lärde jag mig att året delas in i fyra lika stora delar. Ifall vintern börjar i november så betyder det att våren borde börja i februari, och det hyser jag inga större förhoppningar om. Bakläxa.

Det visade sig att det inte var en så dum idé att göra ett nattklubbsbesök obligatoriskt. Jag må vara pretentiös och felprioritera saker och ting, men det faktum att någon har skrivit en doktorsavhandling om paluusokki är rätt trösterikt. Så även skratt. En poäng till yliopisto.

Häromdagen måste jag sitta och avgöra huruvida den finska översättningen av en engelsk bruksanvisning var flytande. Hur är det riktigt, har månne hiustenkuivain och hiustenkuivaaja olika betydelse? Eh, jag vet inte, det betyder hårtork, va? Det enda jag kan säga om vaihtovirtaverkko är att det är ett väldigt allittererande ord, och det hjälpte ju sådär. Sånt råkar man ut för bara för att man bemödar sig med att gå på föreläsning trots att klockan är fyra och föreläsaren bara läser rakt av från powerpointen som finns på nätet. Tack. Jag tar tillbaka yliopistos poäng.

Igår var det halloween. Säga vad man vill om halloween, men jag tycker ändå att det är ett smart drag att hitta på en festlighet mitt i höstmörkret. Vad har vi? Bara en jättelång höst. Vi har dessutom en mörkare och kallare höst. Ändå måste vi vänta tills lillajul innan festligheterna brakar igång, och då kommer det några i veckan fram till jul, ungefär. Man måste ju ha lite balans. Jag tycker att vi borde hitta på nån höstfestlighet. I brist på annan höstfestlighet firade jag halloween enligt följande: jag hittade en burk möglig guacamole som både luktade och såg väldigt halloweenig ut, jag hade kylslaget regn och mörker och rusk och kvinnligastuderandeattackerande utomhus, och så drack jag glögg (rööd som bloood) och såg på Batman. Bilden är från ifjol, förstås.

Nu ska jag sluta prokrastinera och börja vara duktig i stället. Jag tror att det betyder att jag ska läsa Ronia, the Robber's Daughter.