skillnaden på ansjovis och ansjovis.

Som den äventyrliga person jag är har jag tillbringat helgen med att forska i ämnet ansjovis, en forskning som har fått min tillvaros grundvalar att skaka på ett sätt som inte skådats sen jag fick reda på att min klasskamrat aldrig serenaderade vår lärare med Jag vill vara din, Margareta i högstadiet som jag trott. Vad har ni gjort i helgen?

Det jag lärt mig är bland annat detta: det finns en fisk som heter ansjovis, men det är inte den vi äter när vi äter ansjovis, utan inlagd skarpsill. När vi äter Janssons frestelse äter vi vanligen varken ansjovis eller skarpsillsansjovis, utan ansjoviskryddad sill. Som om inte detta vore nog heter inlagd ansjovis (inte att förväxla med inlagd skarpsill, det vill säga ansjovis) sardeller och förr i tiden kallades skarpsill inlagd i tomatsås sardin (inte att förväxla med fisken sardin). Min favorit är skarpsillen, för den heter Sprattus Sprattus Sprattus på latin.

Inspirerad av min lillasysters studieteknik har jag gjort en s.k. vessaplansch för att belysa ämnet.

the lilla my, the witch & the wardrobe

Man kan ju säga vad man vill om Halloweens vara eller inte vara, men jag tycker fortsättningsvis att det är konstigt att vi på våra nordliga breddgrader inte har hittat på flera högtider under hösten och vintern. Vi har jul, och sen äter vi några bullar i februari, och sen tycker vi att det är konstigt att vi blir trötta och deprimerade av allt mörker. 

Vi uppmanades att klä ut oss på jobbet med anledning av Halloween igår. Det jag finner intressant i importen av detta firande är att just detdär utklädandet är så väldigt inriktat på häxerier och spöken här, medan det i USA kan vara lite vad som helst. Det är klart att det både i dekor och utstyrslar är mycket zombies och vampyrer och andra mörkerfigurer, men på det stora hela är det ju som vilken maskerad som helst. Man kan ju klä ut sig till en Roy Lichtenstein-tavla, the government shutdown eller 50 shades of grey. Här verkar folk tänka sig att ska man klä ut sig på Halloween så är det typ häxa som gäller. Åtminstone på jobbet - fast det kan å andra sidan ha att göra med att det är lätt att helt enkelt sätta en svart hatt på huvudet and call it a day. 

Jag klädde ut mig till Lilla My, men det var inte alla som fattade att jag ens var utklädd. Det finner jag mycket chockerande, med tanke på att den utstyrseln är så hemskt olik min vanliga stil, som illustreras nedan.