i min lilla skyddsbubbla.

Ibland, speciellt i böcker, beskrivs vissa människor som sådana som framkallar ett behov av beskydd från andra människor. Man ser dem, deras känsliga sprödhet och drabbas bara plötsligt av en väldigt fågelmammasyndrom. De ska beskyddas med näbbar och klor till sista blodsdroppen.

Något sådant syndrom brukar jag inte framkalla hos andra människor. Maskiner, däremot, verkar känna ett behov av att beskydda mig.

Först var det Mr Bowmont som censurerade mina MSN-konversationer enligt tycke och smak. Nu har min telefon också börjat censurera. Den screenar mina samtal utan att fråga mig först.

Är det inte tryggt och mysigt, så säg? Det vore kanske tryggare och mysigare om den censurerade enerverande "TJÄNNARE TJEJJEN!WzuP?!"-konversationer och diverse mordhotande samtal i stället för i högsta grad välkomna samtal från min bästaste vän och så. Men man måste väl vara glad för det lilla.

Har jag hört.

enkel översättningsuppgift.

Jag och min finskalärare har ganska skilda åsikter om vad som är en lätt text. För att inleda översättningskursen skulle vi idag översätta en text ensamma, utan några som helst hjälpmedel. "Men där finns inga svåra ord, så det går nog bra."

Jag vet inte hur det är med er, men ord och uttryck såsom praxis, elektorer, fortbestå, flankstöd, var skon klämmer, eliminering och röstberättigad är inte ord som ingår i min vardagliga vokabulär. För att illustrera mina finskakunskaper kan jag berätta att jag satt jättelänge och funderade på vad 'rösta' heter på finska, trots att det just var riksdagsval (det var iofs mer än blackout än något annat, men ändå). Flankstöd, däremot? Vad ÄR ens det?

rastlösheten hugger i benen.

Jag är rastlös. Jag vill bort, bort, bort. Jag får ingenting gjort och ingenting känns vettigt, viktigt. Jag skulle gå till H&M och köpa en enfärgad t-tröja att måla på igår, och inte ens det lyckades jag med. Färg i tillvaron? Mörkbrunt, svart, grått blev resultatet. Jag behöver en brejk. Veckan efter veckan efter påsk har jag undervisningsfri vecka, jag vill åka bort. Men vart, hur, med vem? Jag kommer ändå bara att sitta och skriva arbeten hela veckan sen i alla fall. Men jag vill inte. Våren var på väg, men nu har den ångrat sig och jag behöver försiktiga solstrålar och leenden och röda skor.

Inte för det, jag har saker att se fram emot. Ikväll är det Stefan Sundström-spelning på Wasa Teater, imorgon date med Twinmind och vår Legolas och på fredag igen till WT för en föreställning av Trollkarlen från Oz. Och nästa vecka kommer S & SH!

jätteintressanta underligheter.

(på grund av praktiska orsaker publiceras detta på två forum)

REGLER:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1) jag äger ilkka jääskeläinens skiva vuosisadan rakkaustarina. och det underligaste av allt: trots att jag på en ren intellektuell nivå inser att den är dålig både tekniskt och musikaliskt sett har jag lyssnat ganska mycket på den. (annars brukar jag nog hålla mig till lite mer rumsren musik. faktiskt.)

2) jag har lyckats ta död på en kaktus. jag visste inte ens att det var möjligt.

3) jag har aldrig sett en star wars film. överhuvudtaget har jag sett rätt få av dedär filmerna man 'måste' se, t.ex. borta med vinden, schindler's list och dirty dancing.

4) jag gråter väldigt sällan, men när jag gör det är det nästan alltid angående konstiga grejer. en gång grät jag till exempel för att jag missade FA-cupfinalen mellan arsenal och chelsea för att tv-tidningen angav fel sändningstid. jag kan inte heller minnas att jag skulle ha gråtit till en enda film eller tv-serie, innan jag plötsligt grät floder till ett OC-avsnitt. (fyi: det var INTE när marissa dog, då var jag bara glad.)

5) när jag var liten ville jag väldigt envist inte gå och sova. inte så konstigt, kanske, men detta resulterade i att jag somnade knall och fall på en hel del konstiga platser, typ mitt i trappan eller på sängkanten med huvudet på sängen och fötterna på golvet.

6) lära sig av sina misstag? ha! i varenda engelskaprov i högstadiet fram till det allra sista stavade jag ordet 'beautiful' utan u. i det sista provet tänkte jag skriva utan u bara för symmetrins och traditionens skull, men lät bli, trots allt.

Jag känner typ ingen som inte har blivit utmanad, men jag utmanade syster liten på X3m och nu Sam.

på min gravsten ska det stå...

I ett plötsligt anfall av förutseende började jag göra lite history of english-läxa, som handlade om eufemismer (i samma veva upptäckte jag också att min blogg tredjeplatsade när man googlade 'eufemismer supa', det var lite konstigt. men en parentes.). Och jag ska komma till saken snart, men först ska jag berätta om ett frendit-avsnitt, där Ross inte vill skilja sig från Rachel, för han vill inte att det ska stå på hans gravsten att han genomgått tre skilsmässor. Varvid Phoebe (förstås) sa, att han kan ju själv välja vad det kan stå på gravstenen, till exempel "Ross Geller - good at marriage! On mine it'll say Phoebe Buffay - buried alive". Efter att nu ha undersökt olika engelska eufemismer för döden, vill jag att min gravsten ska bära texten:

Emma - went into the fertilizer business x.x.xxxx

("become living-challenged" var också ett alternativ.)

guidning.

Har du någonsin undrat vad peijaiset är för något? Funderar du kanske över hur mycket björnar det finns i Finland, och var? Eller har du helt enkelt glömt bort vad Olaus Magnus kallade den blandning mellan människa och björn han trodde existerade?

Kom till mig, mina damer och herrar, jag vet allt.

Speciellt på finska.

Som en del av kursen muntlig färdighet II ingick en guidning (aka opastus) av valfritt ställe. Att jag valde Österbottens museum är väl kanske lite att ta i, men jag skulle i alla fall guida där, var det tänkt, och jag tänkte guida 400årsutställningen som invigdes i höstas, för den hade jag åtminstone sett och visste litegrann om. I tisdags kom vår lärare så på att kanske nog det tar lite länge om alla ska guida varsitt ställe... kanske vi klumpar ihop det... kanske jag, H & A alla skulle guida vid muséet... och kanske vi går dit redan kvart över nio, istället för tio som det var tänkt, eftersom hon som skulle guida från morgonen inte kunde komma. Nåmen bra med mycket förberedelsetid, hela två dagar. Nåja, vi gick dit i går och konstaterade att nehej, där fick vi inte alls guida, där var nån grupp och vi skulle nog absolut ha måstat meddela på förhand (att jag var dit och frågade priser redan för några veckor sedan gills tydligen inte alls; hon kunde inte heller då ha sagt att vi måste boka). Men denhär björnutställningen som vi fick hit förra veckan är ju intressant, den kan ni guida. And oh, oh, by the way, så öppnar vi först tio. YES! Vi konstaterade att ingen av oss vet nånting vare sig om björnar, deras historiska och mytologiska betydelse, klippmålningar eller schamanism. Nåmen bra med mycket förberedelsetid, hela några timmar. Vi hade ju kvällsprogram då...

Nåja, man gör ju vad man kan av vad man har. Det är över nu, i alla fall. Jag behöver inte bry mig om nånting nu resten av kursen.

(svar: a) en fest som traditionellt hålls i Finland efter att ha fällt en björn, då man äter köttet. b) runt 1000 stycken, mest vid östgränsen. och c) Augustinus. O.M. var för övrigt Sverige-Finlands sista katolska ärkebiskop.)

sol, sol, jättesköna sol

Det är vår! Solen skiner, man får hoppa mellan bara fläckar på trottoaren och jag har bara gått runt och lett åt allt och ingenting idag. Om J hade varit här, skulle det här definitivt ha kunnat vara dagen då vi köpte solglasögon (vi provade solglasögon på kvinnodagen, men kom fram till att man ska fira våren med sånt; den dagen firade vi istället med att shoppa loss som riktiga kvinnor och arnold's).

Jag lever för årstidsväxlingarna.

En intressant grej är förresten att jag är mycket mer mottaglig för mutor och politiska påhopp när jag redan röstat. What's that all about?

tiden är ur led.

Apropå att reta upp sig på omotiverade grejer, här är en sak som jag alltid* har undrat över:

Bästa sändningstid i Sverige tycks vara 20.00 (och framåt), då kommer alla sånadär kvällsprogram á la Let's Dance, Bygglov och Pokerfejs.

Bästa sändningstid i Finland tycks vara 21.00, då alla motsvarande program sänds.

För mig infaller de alltså på samma tid, men svenskarna börjar ju en timme tidigare. Hur kommer det här sig? Är finländare mer kvällspigga? Är svenskarna mer kvällströtta? Är alla program inplanerade enligt min tidsbild? Är jag dum i huvet?

* nåja, alltid och alltid. typ sen mina föräldrar blev uppätna av en noshörning som rymt från zoo. eller var det roald dahl?

tidsfördriv.

Glad idag är Emma som har klarat av alla sina kandidatseminarieuppgifter (respondent + 2x opponent) och hädanefter bara behöver sitta och se andra svettas och vrida sig på sina stolar. Ännu återstår ju förstås att skriva färdigt den där -piip- avhandlingen, men det är en världslig sak. Jag lyckades faktiskt aktivera mig lite igår; jag är speciellt stolt över att jag cutpejstade sista kapitlet till att bli det andra istället. Såna invecklade operationer kräver sin kvinna minsann.

Arg idag är sammaemma för att herr T inte förstår hennes helt superbraiga essäer. "Your terminology in discussing sociolinguistics seems off"; vad konstigt då, jag vet inte ens vad det är, än mindre var jag medveten om att jag försökte diskutera saken akademiskt. Dessutom skrev han "wague" på ett ställe, han ska så lagom skriva att jag inte kontrollerar mitt språkbruk. Återigen påminns man om vikten av överordnade som man respekterar, och som man faktiskt tror vet bättre än en själv... Det är inte det att jag tror att jag vet allting bäst själv - nåja, inte bara det - utan det att jag tror att han inte vet bäst heller. Ibland är det inte ens det; säkert är han kunnig på sitt område, men den som har hittat på att ge honom lärarkompetens borde genomgå en psykisk undersökning. Hur kommer det sig att jag har fått mycket sämre i hans kurser än i andra (som bedömts av native-speakers, by the way) till exempel? Det har säkert inte alls att göra med att jag inte ens ids försöka göra mitt bästa, så länge det blir sidantal. Nåja, tydligen lär det här universitetet vara typ sämst i hela landet (eller världen, kanske), och budgeten för år 2010 är 3 euro så att kanske man inte kan ställa så höga krav...

Uttråkad idag är jag också, jag sitter här i datasalen och flummar i väntan på Shakespeare. När jag var i England i min gröna ungdom köpte jag ett vykort där det stod So I haven't written for ages - neither has Shakespeare! och sen sorry längst ner med pyttesmå bokstäver. Fast det är nu förvånansvärt nog inte Shakespeares comeback jag väntar på, utan kvart över fyra då Macbeth försöker mörda oss allihop. Jag kunde sitta och lyssna på valdebatt i matsalen, men dels var det helt sjukt upplagt (debattörerna satt vid ett bord på nedre våningen, men riktade mot övre, så att man i princip inte kunde sitta varken uppe eller nere om man ville se något - snacka om organisationsförmåga) och dels var jag inte med från början och de hade inga skyltar så man visste inte ens vilket parti de representerade. Imorgon ska jag gå och rösta - heja! Det känns så tryggt att veta att sådana som jag ska leda landet.

sportlovsresa.

Trötta på konstlade leenden och gubbar i slips styrde vi bilhjulen mot nordligare vidder, där riksdagskandidaterna hade precis lika konstlade leenden på likadana skyltar, bara namnen var annorlunda. Vi började i Uleåborg på Eden med att simma (egentligen började vi med att titta på Reba [??] på subtv, men det talar vi ganska tyst om). Trötta efter bilsittning, simning och bastning gick vi så för att intaga middag på hotellets restaurang. Grillad getost med färskpasta, rucolasås och rostade pumpafrön lät ju bra, tyckte jag, och beställde på svenska men pekade på finska. Maten kom, grillad kyckling? Ursäkta, sa jag, jag hade beställt getost. Kyparen (för övrigt tredje i raden att betjäna oss, månne svenska inte var så populärt?) såg frågande ut. Vuohenjuustoa. Oj, förlåt, förlåt, vi ska genast se till så att du får rätt mat, förlåt, du kan få efterrätt gratis som plåster på såren. Väntade tills de andra nästan hade ätit upp sina portioner och så kom kyparen dragandes med kyckling igen, den här gången inte ens med pasta. Övervägde mina möjligheter: a) klaga igen och svälta ihjäl innan jag får maten eller b) äta och se glad ut. Jag valde det senare, åtminstone till hälften; det var inte speciellt gott så jag såg knappast särdeles glad ut. Kyparen kom och plockade bort de andras tallrikar, nog fick du väl rätt mat denhär gången? Eh, eei... sa jag och han sa hyvänen aika, hyvänen aika, hyvänen aika. Fick både huvudrätt och efterrätt gratis i alla fall, alltid något.

Morgonen grydde så rosig och fager att vi aldrig ville vakna, och efter att ha intagit våfflor och annat hälsosamt styrde vi vidare mot Kemi och snöslottet. Det var imponerande, jo, men svinkallt (-8 ungefär, men det kändes mycket kallare). Jag förstår inte hur folk vill sova där, men 1561 människor hade gjort det ifjol, så tydligen är inte alla som jag (tack och lov för det, tänk hur världen skulle se ut). Besöket blev något kortare än planerat, trots en sväng via en souvenirbutik där vi bl.a. köpte knäckebröd med choklad mellan (mums...), så trots den sena starten kom vi till IKEA i Haparanda ungefär planenligt. Vi köpte allt utom det vi hade tänkt (för min del bl.a. en wokpanna och vinglas), som vanligt. Konceptet är ju likadant överallt, så det är ju inte så mycket att orda om; det som förvånade mej mest var de billiga priserna på restaurangen. Det är ju enda stället där man kan äta, så enligt normal praxis 'borde' det ju kosta hur mycket som helst, men lunch för fyra personer + två kaffekoppar för tjugo euro jämnt är snudd på revolutionerande. Kanelbulle för 5 kronor, en morotskaka för 10 - vi borde alltid fara dit på kaffe, no?

Efter två varv runt Haparanda City (oh yeah) för att händelsevis hitta en bokhandel (naturligtvis) gav vi upp och åkte tillbaka till hemlandet igen, närmare bestämt till Rokua Kuntokeskus. För att komma dit skulle man först köra långt, sen köra genom Kållby, sen Pörkenäs och mitt i allt i skogen fanns det ett stort upplyst hus. Utanför stod folk och rökte, i foajén satt bara pensionärer. Jag behöver inte åka på rehab, sa jag, jag är inte alkoholist eller Britney Spears. Ingenting hjälpte, där var vi och kunde inget annat. Efter en frukost utan våfflor (men mer än en selleri, i alla fall, vilket jag befarade i ett skede) gick jag & L på gym. Första gången jag var på gym frivilligt i mitt liv, bör kanske tilläggas. Men det var rätt roligt, faktiskt, vi hittade en favoritapparat och skrämde bort en tant (L menade att hon helt enkelt var färdig, men jag tror det berodde på Fountains of Wayne eller Orango eller vad vi nu hörde på). Sen gick vi och sökte simbassängen, vilket var svårare sagt än gjort, vi förvillade oss till alla möjliga konstiga draperi-utrymmen. Till sist frågade en tant om tytöt var menossa uimaan och pekade oss rätt. Lite plask och bubbel (eller, för L:s del, tio kilometer) senare tvingade vi kökspersonalen att ge oss lunch trots att lunchtiden var slut och sen... for vi hem, helt enkelt, så att säga.

k-rautas marknadsföringsmiss (typ).

Ända sedan jag först såg reklam för K-Rauta på svensk tv har jag undrat över varför man lanserar en butikskedja under det namnet i Sverige. Diftonger är inte en del av det svenska språket och knappt någon svensk kan ens uttala namnet, det kan ju inte vara någon speciellt bra affärsidé. Men okej, tänkte jag, de heter ju så, så det må vara dumt men i alla fall logiskt.

Jag har nu ändrat åsikt. Det är inte dumt, det är urbota dumt. Och nu är det inte ens logiskt längre. När jag åkte förbi nämnda butikskedjas filial i Vasa senast märkte jag att den butiken heter både K-Rauta och K-Järn.

Så varför, VARFÖR K-Rauta?