några tips för att fördriva det sista marset:

1. Ät blåbärspancakes.
2. Färga håret så rött du bara vågar.
3. Gå till affären för att köpa vanliga ägg och kom hem med kinderägg.
4. Få paket.
5. Skicka lustiga mejl.
   

belysande exempel.

Om det var nån som inte riktigt fattade tröstlöshetsinlägget kan jag illustrera med ett exempel: solen skiner och man har just spikat gradudeadline med handledaren, när man tittar i kalendern och inser att dendär sista tenten man behöver få igenom för att bli färdig händelsevis infaller exakt just den måndag då man har tänkt befinna sig i Italien.

Jag har lite svårt att andas.

tävlingen är avgjord!

Värst vad ni var engagerade tävlingsdeltagare då. Okej, Peter, du svarade på två frågor, och eftersom du var den enda som deltog, så vann du. Priset kommer på posten så fort jag har funderat ut vad som kan tänkas vara ett fint pris.

Ni andra får nöja er med en bild av en trasig skylt.

grå slaskig tröstlöshet.

Vintern är tröstlös just nu. Snödrivorna är fortfarande höga, men gråa, daskiga, slaskiga. Så fort vårsolen sticker sig fram så börjar det snöa igen och det känns som att vintern aldrig kommer att ge upp.

Lite så känns hela livet just nu. Tröstlöst. En solstråle sticker sig fram, ett ljus i ändan av tunneln - jag är snart färdig! - och sen slår det mig att snart blir jag färdig och jag får magknip bara jag tänker på saken. För det jag blir är filosofie magister och det är ingenting. Det betyder att jag kan engelska, men det kan ungefär en miljard andra i världen också. Det betyder att jag vet vad palatala frikativer och fokalisering är, men sånt efterfrågas sällan i platsannonser.

För att citera Avenue Q: What do you do with a BA in English? What is my life going to be? 4 years of college and plenty of knowledge has earned me this useless degree. I can't pay the bills yet, 'cause I have no skills yet. The world is a big scary place!


Äsch, det är svårt att kombinera emo-mood och musikallåtar. Låten fortsätter ju faktiskt But somehow I can't shake the feeling I might make a difference to the human race. Min bästa plan just nu är att förtjäna pengar på juveleri hela sommaren och sen dra till New York eller Paris i nån månad och skriva en bok. Vi kör på det.

streck.

Jag har nu suttit typ en halvtimme och ändrat - till – och – till — och — till - och jag känner att jag gärna skulle registrera avvikande åsikt om det bara fanns något protokoll där jag kunde göra det. Jag förstår inte vitsen med olika längders streck. Men jag är inte den som inte låter mig övertygas av väl underbyggda argument. Så låt oss hålla en tävling i kommentarsfältet. Den som kan ge mig ett övertygande svar på en eller flera av följande frågor vinner ett fint pris:
1. Varför behöver vi olika längders streck? Illustrera med exempel.
2. Vem hittade på att vi behövde olika längders streck?
3. Hade ovan nämnda person inget bättre att göra?
4. Hade resten av världen inget bättre att göra än att acceptera ovan nämnda persons påhitt?

Knock yourself out.

våran skola är bäst*.

Det här känns lite som en bildserie på temat "Hejdå skolan, snart tänker jag lämna dig, så jag måste passa på att föreviga dig i fotografisk form". Men egentligen gick jag bara omkring och älskade ljuset.

* Titeln på det här inlägget är ett citat från en sång vi sjöng i lågstadiet. Jag tror till och med att ordet bäst kan ha skrivits med versaler på notpappret, med ett utropstecken efter. Jag gillar det där implicita, den där ödmjukheten.

slummin' it with the finskatalande sämre folk.

Jag är lite trött idag. Jag for på körövning klockan 18.00 igår kväll (that's right, kuusi reikä reikä! nu ska det minsann bli pli på oss) och kom hem nånstans vid halvtresnåret. Innan dess hann jag delta i ett grymt hett årsmöte*, bli utvald till nånslags stemmavastaava (mot min vilja, f.ö.), sjunga karaoke på ett ställe som hette nånting med Suomi Baari**, samt dansa tango på Royal.
Nån kanske skulle kalla det dekadent studieliv. Jag kallar det att växa som människa.

* Det var en som ville addera en rad om hur många sångare vi är till fjolårets verksamhetsberättelse. Och så var det nån som började skrika om regelbrott och olaglighet och vem vet vad. Det hela var mycket roande.
** Som ställets namn kanske ger vid handen kunde jag endast ett begränsat antal av låtarna på karaokelistan, men jag betade av både Sinatra och Aerosmith. Man måste ju ha bredd.

samlade intryck från en körhelg.

• Blockflöjt måste vara det sämsta instrumentet någonsin att sjunga med till och lära ut stämmor på. Bara en sån sak att hur ska man höra stämman om man samtidigt håller för öronen?
• Jag har fortfarande inte förstått vitsen med att lära ut alla sånger i do-re-mi-format innan vi går på själva texten, men jag har vant mig och funderar sällan över det numera. Men att börja klaga över frasering på do-re-mi-stadiet är ju helt värdelöst. Ett litet tips: om vi skulle sjunga med text skulle fraseringen liksom komma av sig själv.
  
• Piae Cantiones är lite frustrerande. Säga vad man vill om finska, men om det är något man kan vara säker på är det att uttalet följer stavningen. Förutom gammal latinfinska, förstås. Inte för att jag nu förstår precis allt vi sjunger i vanliga fall, men jag får knappt nåt grepp om sånt här: Lam - bai - tans lu - nas - ta - xen Kid - hast cauh - jan cad - ho - tu - xen. Nåja, jag brukar fnissa inombords när jag sjunger Pii - nal - lans meit, för jag börjar alltid fundera vem dendär Pin-Allan är och varför han smet. Jo, jag har bra humor.
  
• Det ser lite mörkt ut för den italienska fotbollen, vår lördagskonsert har blivit flyttad till söndag (då matchen är) istället. Vilket också betyder att våra körledare kommer att ha åkt hem vid det laget och vi får konserta helt utan övervakning eller dirigering. Vi tänkte ta den här låten:
  
  

ruffus, du har fel, it's the 90's coming back

När jag var ung och påverkbar sändes en TV-serie som hette Sunset Beach varje eftermiddag när jag kom hem från skolan. Det var en bra serie. Den hade allt: människor man trodde var döda men i själva verket inte var det, fejkade graviditeter, stulna bebisar, ondskefulla tvillingar och så vidare. Jag tittade på Grey's Anatomy här i veckan, och då slog det mig: Sunset Beach gör en smygcomeback på flera fronter!

Tror ni mig inte?
Exhibit A: Jason Winston George, nu i Grey's, tidigare känd som Michael i Sunset Beach, ni vet han med triangeldramat med Virginia och Vanessa?
Exhibit B: Sherri Saum, nu i Gossip Girl, tidigare känd som ovan nämnda Vanessa, ni vet hon som trodde att hon hade nån skum sjukdom, fast det var Virginia och nån spåtant som hade orsakat den, och som också blev gravid med nån snubbes barn på grund av Virginias ränker?
Exhibit C: Laura Harring, nu i Gossip Girl, tidigare känd som Paula, ni vet hon som var tillsammans med Ricardo, men hennes syster var också kär i honom och separerade dem och blev tillsammans med honom, men sen blev hon, systern alltså, kär i Ricardos bror och övergav honom?

Det står alldeles klart: nittiotalet är tillbaka.

favorit i repris.

Jag har en hög bilder jag borde lägga upp på nätet i någon form, så jag bestämde mig för att följa strömmen och fixa ett picasakonto. Blogger har ju dock nån googlekoppling, så det fanns redan två album på min sida, med bilder jag har lagt upp här. Den här bilden, till exempel. Kände att den var värd en comeback.

Till helgen blir det körsång i dagarna tre (troligen). Min hals är fortfarande lite trasig (inte heltrasig, mera som ett söndrigt papper man har tejpat så att det håller ihop men man kan ändå se och känna söndrigheten), men vi ska hoppas att det går bra ändå. På något sätt känns det som att de höjer insatsen hela tiden, nu är vi uppe på höga giss. Ah, minns ni än den ljuva tid då jag tyckte att E var högt? Vi sjöng dock Bachs Air igår, vilket förlåter nästan allt. Lite omotiverat att sjunga den, visst, men whatever. Min kusin ville ha den som ingångsmarsch på sitt bröllop, men fick höra att den mest spelas på begravningar. Kanske är det därför jag gillar den, jag är ju som bekant lite emo. Jag hoppas i alla fall att min fäbless för den inte har med everything's gonna be alright att göra*, men jag misstänker att det nog ändå kan ha det. Men grattis vad-det-där-bandet-nu-hette, ni lyckades med er kampanj att få ungdomar att gilla klassisk musik!

* Om det nu ändå skulle vara Whiter Shade of Pale - den är ju lite mera creddig. Eh. Typ.

nån låt vann.

Jag känner att jag borde skriva nånting om Melodifestivalens upplösning, men jag har de facto inte speciellt mycket att säga. Från ett ganska jämngrått finalfält framröstades en vinnare som hade en helt okej låt, och är tillräckligt oerfaren för att visa äkta glädje. Vackert så. Det funkade ju för Alexander Rybak. Men det var ju som sagt rätt jämngrått alltihopa. Den största skandalen med Anna Bergendahl är att hon gav gratisreklam åt Converse i semin, och sen på nytt i finalen för även om hon hade ett par kopior på sig så trodde ju alla ändå att det var samma Converse. Vad jag inte förstår är varför det är så farligt när det är helt okej att berätta vem som har designat diverse outfits. Also: är det nån som tänker "vitsi nu måst ja no köp såna skor för då vinner man melodifestivalen"? Nåja. Lycka till i Oslo. Måns "jag kan prata många språk så jag skulle kunna leda ESC"-kampanj var helt förgäves, för svensk seger lär det inte bli.

Men Salem Al Fakir kommer till Jakobstad i juli. Det gillar vi.

take that, universum!

Vi hade graduseminarium idag, och jag vet inte om det bara är det att jag är helt galet tävlingsinriktad och kände mig pressad av att hon som presenterade sin "40-sidorsversion" hade nånting på 60 i sitt dokument, men jag blev helt motiverad och gick hem och satte mig och skrev och fastän det kom in tre gubbar så är jag ändå uppe i 70 sidor.

Okej, jag gjorde visserligen en "sidbrytning före"-ändring nyss bara för att det skulle stå 70 där nere, men man ska faktiskt byta sida för varje nytt kapitel så det var helt motiverat. Annars gillar jag inte "sidbrytning före"-funktionen alls, för mitt word brukar tolka det som "sidbryt före, efter och så fort nånting kommer ens i närheten av den här texten". Men ändå. Ändamålen helgar medlen.

Och vi snackar bruttosidmängd förstås, nettot ligger på sisådär 62. Men ändå. Moralboostande. Nu märkte jag just att jag är inne på femte sidan bibliografi. Det känns som att man borde rensa lite, kanske. Det får mig att minnas tillbaka till de ljuva tiderna i början på min studietid då jag lämnade in litteraturanalyser utan en enda sekundärkälla. Fast iofs klagades det på för lite sånt i den förrförra essän jag skrev också, så det är en lögn att jag skulle ha ändrats så värst. Den förra essän jag skrev måste btw ha varit helt förmårrat bra (jo den jag skrev om just 'förmårrat' och liknande uttryck), för den fick upp en tenttrea till en fyra för hela kursen. Ville bara berätta det, ifall nån undrade.

På tal om dedär extrasidorna så fick jag veta idag att jag får skriva abstraktet på vilket språk jag vill (infoga klang och jubelrop här). Jag har trott att jag måste skriva det på mitt modersmål. Vilket herr handledare tyckte att jag skulle göra, så att min grandmother kan läsa det. Jag har hört att både mommo & fammo väntar med spänning.

P.S. Som vanligt är det inte trädet på bilden som har skrivit inlägget. Men det tyckte att det ville vara med för det blev så tråkigt annars. D.S.

universum vs. emma 2-1.

Jag misstänker att universum inte riktigt gillar tanken på att jag skulle skriva färdigt min gradu. Först skickade det en renovering. Lite hemfridsbrott och oväsen och avstängt vatten ska väl do the trick, tänkte universum. 1-0. Jag tänkte meeh, jobbigt! Men I shall overcome. Har du något annat att komma med? 1-1. Universum bara: Muahahaha. Klart jag har! Få se hur du klarar av att skriva utan dator? 2-1. Jag funderar ännu på mitt motdrag. Eventuellt innefattar det nånting med "min bror är bättre än din bror". Hoppas jag.

(alltså: Min dator, Mr Bowmont III, har dött. Skoj.)


EDIT: Kanske kände han på sig att jag redan hade surfat på apple.fi och kände sig hotad, eller kanske han bara körde ett sånt där "nee int va ja heller"-skämt lite för länge för att vara rolig; Mr Bowmont har iaf återuppstått. For now. Hurra.

word.

Word gillar inte mina slutsatser utan streckar under dem hejvilt. Undrar varför.

P.S. På tal om Word förresten - kan man kolla vad spellchecken använder för regler? Skulle vara intressant att veta vad det är för regler den följer när den vill att jag ska börja en mening med liten bokstav och sätta versal mitt i.