sista deltävlingen.

Det var ju nästan lite synd om Peter Jöback, att han var den andra att gå vidare. Att följa upp Anna Bergendahls glädje över finalplatsen var ju svårt; kanske därför han inte ens försökte. Py Bäckman kan ha varit det sämsta jag har sett sen en gubbe sjöng humbaa humbaa heimlaga humbaa iklädd simdräkt på skolparkens scen. Varför Meltzer skulle sjunga så mycket kan man ju undra över, men hennes Malena-Ernman-går-över-gatan gör att jag förlåter allt. Neo hade kunnat lämna detdär drillflickeriet därhän, lila sammetsrock och käpp räcker så långt ändå. Punkpojkarna hade kunnat skippa punkwannabiet, Jimmy Jansson hade passat in så bra. Men har inte Pernilla Wahlgren börjat se lite gammal ut? Jag trodde hon var evigt ung?

att bonga regnbågar.

På tal om, öh, bilder, förresten: vad är opp med domhär miniregnbågarna? De framträder kanske inte så bra på bilderna, men den ena bongades igår över Bottniska Viken, den andra för två veckor sen över Lode träsk, där en fellow regnbågsbongare funderade att det står säkert om det i ÖT följande dag. Nu har jag visserligen lärt mig allt jag kan om regnbågar från typ Bibeln och en barnbok där de går på jakt efter nånting som är röttorangegultgröntblåttindigo&violettfärgat, men jag trodde att man skulle se regnbågar som bågar när det har regnat... typ. Äh, jag är humanist, man. Vad väntar du dig?

tema: isberg.

Avd. Jag är för mycket estet för att klaga över vädret, men om det inte blir vår snart kommer min hårddisk att bli trött på alla snöbilder och begå kamikaze.

hans mamma var en sten, det kan ni slå er i backen på.

Mattis och Ronja och alla andra beskrivs hela tiden i naturtermer, om Lovis görs det en gång, och då är det inte något djur hon jämförs med, utan en sten. Det känns som att det finns en halv sida analys där, men det enda jag har att komma med är att hon kanske är Riddar Katos mamma, och det känns ju inte så akademiskt. Så att, sånt funderar vi på i Emmasborgen idag.

Jag tänkte nästan skriva Emmas fort, för jag skriver ju om Matt's Fort, inte Mattisborgen. Så nu fick jag en åsnebrygga för att än en gång påpeka att följande engelska översättning inte är värt ett dött mygglik ens i jämförelse med originalet som jag älskar, älskar, älskar.

"But I miss him," shouted Matt. "I miss him so much it cuts my heart!"
"Men han fattas mej", skrek Mattis. "Han fattas mej så det skär i bröstet!"

I övrigt får jag bara konstatera att det går mycket enklare att skriva om böcker som har skrivit sig in nånstans i ryggmärgen än såna där som man nu bara har läst ynka fem gånger eller så. Lättare att hitta exakt det där som man tänkte på skulle vara en bra grej, i alla fall, lättare att komma att tänka på saker som skulle vara en bra grej.

Anyway, 61 and counting. Det blir nog bra så småningom, ska ni se. Gubbarna sågar mest just nu, så det är ett sådär lagom lugnt och monotont oljud. Bilden har absolut inget att göra med nånting, för övrigt, jag tänkte bara dela med mig av detta mästerverk jag hittade i mitt skissblock. Dinosaurier gillar ju alla. Det har jag tillochmed skrivit i min gradu.

nu är julen slut.

Vi vet ju alla att det inte är sant att julen varar intill påska, utan bara till fastan, fast det är det ju nu, så jag tänkte det var lägligt att ta ner mina julskivor från väggen idag. Tänkte passa på att lägga upp min finaste LP istället, men den är en riktig tjockis, så den rymdes inte. Den får vara på bild här istället.

I övrigt är det mest landssorg och apelsiner.

träningens baksida.

I mitt nya liv som aktiv människa har jag fått en ovälkommen gäst: skuldkänslor. Det funkar på två olika sätt. Å ena sidan är det "positiva skuldkänslor", som typ "jag simmade en kilometer idag så nu får jag äta glass". Vadå FÅR? Says who? Skulle nån komma och arrestera mig om jag inte hade rört en fena på hela dagen och ändå åt glass? Iom att mitt motionerande har absolut noll att göra med min vikt finns det ingen som helst logik i den tanken. Jag tror hårt på att allt som är trevligt är bra för magen, som muminmamman. Well, vill göra det iaf, om huvudet skulle låta mig. Å andra sidan är det helt enkelt skuldkänslor över att inte ha rört på sig. Inte så att jag längtar efter att få motionera för motionerandet skull, eller ens för detdär välbefinnandet som lär ska infinna sig efteråt, bara detdär naggande: jag borde röra på mig, jag gör inte. Det har väl den positiva effekten att jag förr eller senare ger upp, men ändå, det kan väl inte vara meningen att gå omkring och känna sig skyldig hela tiden? Det är ju helt värdelöst. Om inte om vore skulle jag ge upp hela projektet bara därför.

mvh. Emma, nyss inkommen från en promenad i -20 grader och snöyra. Och som nu tänker äta glass; inte för att jag får, utan för att jag vill.

kommentarer om kvällens sällskap.

Alcazar: Så nedtonad scenklädsel. Men de känns ju lite som lejonen: fortfarande kvar efter alla dessa år.
Christine Meltzer: Klipp dig. Och skaffa ett jobb.
Johannes Bah Kuhnke: Alltså, av en allegedly känd musikalstjärna borde man kunna vänta sig bra sångröst och scennärvaro och sånt, yes?
Måns Zelmerlöw: Han är i ärlighetens namn bättre på att läsa innantill än CM. Och hade fin fluga.
Elin Lanto: Var inte hon bra då i början av sin karriär?
Janne Happonen: Inte för att finnar nånsin har varit kända för sin goda klädsmak, men hur svårt är det att hitta en dräkt som passar? Du vet vad man brukar säga, lär dig av dina lagkamraters misstag, kiddo.
Erik Linder: Undrar hur många som röstar på det här bara för att det både låter som och är Gärdestad?
Matti Hautamäki: Om jag inte visste bättre skulle jag tro att han är svensk. Bäst när det gäller och det där.
[EDIT efter andra hoppet: "Matti Hautamäki gör en Finland". Nä, han är nog inte svensk.]
Getty Domein: Nämen, jag visste inte att Foreman i House kunde sjunga också?
Harri Olli: Finlands mest språksamma idrottare hoppar nånstans åt skogen.
Timoteij: Om man skulle ta Alexander Rybak, dela honom i fyra, byta kön på honom och färga honom blond, är det såhär det skulle bli?
Darin: Sverige, ni vet att ingen i Europa kommer att rösta på Darin, va?
Janne Ahonen: Om Majdic & Pärson kan ta medalj skadade borde väl sisu kunna göra det också, eller? Helt bra första hopp. Fast nu säger de att han hoppar av. Jahapp. Skreepi.
Crucified Barbara: And twelve points from Finland goes to... Sweden!
Dolph Lundgren: Så länge han inte programledar sig är han ju semirolig, min namne. Glöm snille och smak, det är diggiloo diggiley som gäller.
Blå gubbar: Va?

två saker om ishockey och en om fotboll.

När det var 7:52 kvar av matchen gick jag till kyrkan och sjöng för församlingen som bestod av ungefär lika många människor som Finland hade gjort mål. Men jee! Men hörni. Hur kommer det sig att det skrinnar omkring till exempel tröjor som det står Selanne på när det också skrinnar omkring tröjor som det står Pitkänen på? Jag blir så upprörd av inkonsekvens.

Jag satt och tänkte på att den första gång jag minns att jag tittade på ishockey sådär aktivt var när jag gick på sexan. Största delen av klassen drog hem till Anso direkt efter skolan för hon bodde närmast, och så satt vi där och hejade på lejonen i VM. Det känns som länge sen - rent bokstavligen ett halvt liv, faktiskt - men det lustiga är att det är samma lejon jag sitter och hejar på nu. Teemu Selänne, Olli Jokinen, Jarkko Ruutu. En del är borta, en del är nya, förstås, men ändå.

Slutligen: match mellan Inter och Atalanta i Milano i slutet av april? Okej då. Om det nu ska vara så onödigt.

allmänbildande litteratur.

Jag tänkte att nu under OS kunde man ju passa på att förkovra sig i allmänbildande litteratur under periodpauser, analyser om var det gick snett och, ptja, curling. Så jag gick till biblioteket och lånade en hög böcker. Jag hoppas bara att de inte ska vara för invecklade så att jag känner mig helt korkad.

os-medalj!

Förresten: Peetu Piiroinen! Tack. Snowboard är en av de roligaste grenarna att titta på, tycker jag. Och ännu roligare är det ju med medalj. Rolig var också situationen när slutresultatet var fastställt och amerikanerna (guldmedaljören & bronsmedaljören) sprang omkring och skrek som galningar/OS-medaljörer, och finnen (silvermedaljören) bara stod där och mest såg bortkommen ut.
Åh, Amerika. Åh, Finland.

renoveringen - the what's in it for me edition.

Eftersom ni har tvingats följa med renoveringens vedermödor tänkte jag att det är väl inte mer än rätt att ni även får njuta frukterna av desamma. Målet med hela projektet torde väl de facto vara att öka de boendes trivselfaktor och/eller höja fastighetsvärdet. Dessutom har en del undrat vad de håller på med så här länge egentligen. Så låt mig ta Er*, bästa läsare, med på en guidad rundtur i min nya, förbättrade lägenhet.

I badrummet finns nu ett spegelskåp, en ny lavoar samt en ny kran som inte fungerar. I köket finns nu en fläkt.

Hela projektet lanserades som en rörrenovering. Följaktligen har jag fått nya rör. Vitmålade dessutom, om ni kan tro det. Om inte, kan jag visa färgfläckar på golvet som bevis.
Vissa rör leder ingenstans. Det har också tillkommit en del hål i väggen som inte heller fungerar. Det här kan man välja att tolka som lyxigt, i enlighet med Tevyes trappor**. Man kan också välja att se det som en terminatoresque hälsning: We'll be back.

Och så lite damm förstås! Hur är det nu man brukar säga, damm är bara bevis på att någon har gjort något roligare? Jag för min del har fullt sjå med att förstå hur det där fotavtrycket har hamnat på soffan, för det är på framsidan, vilket tyder på att personen i fråga har gått i lodrätt riktning och alltså torde vara Spindelmannen. Bara det är ju värt allt besvär, tänk, Spindelmannen har varit i min lägenhet!

Så vad säger ni, var det värt att höra och läsa allt gnäll?

* På tal om Er fick jag en lapp där det stod "Vi har granskning av renoverade ytor I er lägenhet..." resp. "Meillä on tarkastus saaneerauksen jälkeen Teidän asunnossa...". Avd. Behåll ni er teitittely, finnar; skriv ni era substantiv med stor bokstav, tyskar; på svenska skriver vi prepositioner versalt!
** If I was a rich man... There would be one long staircase just going up, And one even longer coming down, And one more leading nowhere, just for show. Från Fiddler on the Roof.

klagovisorna, del oändlighet.

Jag hade tänkt sluta klaga på det här renovereriet, allt gubbspring. Jag hade tänkt säga halleluja, de är färdiga i min lägenhet från och med idag. Jag hade tänkt skatta mig lycklig över att få sova länge en morgon, inte behöva stiga upp och klä på mig innan klockan sju, inte behöva gå hemifrån utan att låsa dörren, inte behöva lyssna på borrar och inhalera målfärg, inte omringas av random gubbar i mitt eget hem.

Men så vaknade jag ju ändå runt sju av de där borrarna. Och så ringde det ändå på dörren klockan åtta i morse. Och det var visserligen en städerska som skulle komma och reda upp, och det är väl lyxigt i och för sig, men i det här skedet är det bara ännu en främmande person i min lägenhet. Och just kom det en gubbe och gav mig nån information och är jag vuokralainen så kan jag ju berätta åt min hyresvärd att de ska granska min lägenhet imorgon. På typ hankmofinska dessutom. Och jag hade mest lust att först slå till honom och sen säga att jag inte tänker kontakta min hyresvärd för det är de som är orsaken till allt detta hemfridsbrytande och att jag har lust att slå till dem också. Och de bara borrar och borrar, och nu dammsuger tanten med en dammsugare som låter ungefär lika mycket som den på jobbet, som inte suger alls utan använder all energi till att suga.

Så nu kan jag lika gärna passa på att klaga på småsaker. Som till exempel att gubbarna tänder alla lampor och aldrig släcker dem igen. Som till exempel att jag fick elräkningen i går och funderade över hur mycket av den där elen jag nu sen sist och slutligen själv har använt. Som till exempel att dörren till min lägenhet har varit öppen varje dag de senaste två veckorna och vem som helst skulle ha kunnat traska in och ta vad som helst om de hade velat.

Den senaste tiden har jag väntat på idag. Nu väntar jag på påsk. Carpe diem my ass.

EDIT: Tre timmar senare har ytterligare två gubbar varit här. Jag tror dom gillar mig.

stay tuned för "renoveringen - the what's in it for me edition"

ömsesidig kärlek mellan mig och min telefon.

Har jag förresten nämnt att jag gillar min telefon? Det bästa med den är att bakgrunden ändrar hela tiden. På jul är det julgransbollar, på nyår fyrverkerier och igår regnade det hjärtan. Den stora frågan nu är varför den har skjutit fyrverkerier idag. Kinesiskt nyår?

Man kan förresten ringa med den också.

sportigt.

Min långa tid som utövande sportare har lärt mig att sådär en tretiden på eftermiddagen är en bra tid att anlända till simhallen. Lagom lite folk och så. Jag behöver min spejs. Nåja, det var faktiskt premissen jag utgick från från början, men erfarenheten har bekräftat min hypotes. Till exempel sisådär en klockan åtta på morgonen är rätt dåligt. Inte nog med att bassängen är full av hurtiga människor, en hel del av dem är dessutom plaskiga showoffs. En gubbe hoppade i och var i andra ändan innan jag hade tagit två simtag ungefär. Jag inbillar mig att det är ungefär så det känns att bli omskrinnad av Apolo Anton Ohno. Man trodde att han var sist men vips är han nånstans där långt framme, en linje så liten att den är en prick. På tal om denne Ohno: snälla säg att man uttalar hans namn Oh no! Det skulle vara det roligaste namnet sen... Donowho, typ.

dagen till ära.

Såhär dagen till ära vill jag skänka er en blomma.
Glad vändag / allahjärtansdag / singles awareness day*!

* hah, nu läste jag just att för att uppmärksamma den versionen kan man klä sig i grönt "as it is considered to be the 'opposite' of red". Det visste jag inte om, men matchar min gröna kofta med gröna strumpor. Denhär singelheten faller sig naturligt.

OS

Svenskar är så roliga. Det har gått en dag och OS är redan ett fiasko. I Finland konstaterar vi bara att "Janne Ahonen ei aivan onnistunut".

melodifestival, kval II.

Min personliga favorit, hondär Edith Piaf som sjöng en bondlåt, blev sist. Vad lära vi oss härav? Svenskarnas preferenser äro outgrundliga. Annars då? Man undrar ju om alla har gått i uttalskurs för att uttala Sa-ade. Och så får man ju bara konstatera att i Sverige verkar Melodifestivalen i sig vara det viktigaste, det där Eurovision Song Contest eller vad det nu heter är ju något av en bisak. Hur förklarar man annars deltagare som t.ex. Dogge & Andra generationen? I ESC får man bara vara 6 personer på scen. Svenskarna ändrade reglerna i sin egen tävling tills ifjol, så i Melodifestivalen får man vara åtta. Det är ju en sak om man nu har två dansare mer eller mindre; inte för att nu nedvärdera dansarna på något sätt, men det gör ju bara showen större eller mindre. Det är väl fortfarande låten som är huvudsaken. Eller? Om de - i brist på bättre uttryck - officiella deltagarna* däremot är fler än sex måste man ju lämna nån hemma sen om man vinner. Som upplagt för skandalrubriker.

Tips inför nästa deltävlingar: om någon ensam man i läderjacka är med kommer han att gå vidare till final.

* Vem som är de officiella deltagarna kan ju iofs också vara lite oklart. I finländska tävlingen deltog ju till exempel en tvekönad, tvekroppad varelse vid namn Linn.

skrotar runt.

Det här inlägget skriver jag mest för att jag vill använda uttrycket skrota runt, som jag läste på en blogg nyss. Det var kärlek vid första ögonkastet. Alltså: Jag skrotar fortfarande runt på turistorten Sandsund i snöyran, men imorgon åker jag tillbaka till Vasa. Då har jag tänkt känna mig som hemma i mitt eget hem (as if) och hoppeligen göra lite vettiga saker. Så tänkte jag gå och lyssna på The Cajunga också. Jag köpte deras nyutgivna album häromdagen på grund av ungefär lika delar "det här är nog bra" och "man kan ju ta och understöda lokala förmågor". Första genomlyssningen såg ut ungefär som bilden och jag kunde konstatera att den senare orsaken var helt onödig. Nu lyssnar jag på Motion City Soundtrack och ska just laga tofu parmesan till min familj och sen ska jag sätta en rosett i håret och åka på femtioårskalas. Tjo!

en tredjedels get testar:

Kismet Raspberry Cheesecake. Smakar som vanlig Kismet, fast med tekohallonsmak. Ingen ostkaka nånstans. Fail.

ett tillägg:

"– Jag tycker att det finns ett annat djup jämfört med hur det har varit förut. Juryn har varit otroligt noggrann när det gäller texter så att det ska finnas en andemening i det artisterna framför ... Det är inte bara ord som staplas på varandra och blir en glad text, utan det här handlar faktiskt om... saker"
- Christer Björkman i Aftonbladet.

"Jag är singel. Jag är singel. Jag är singel. Jag är singel."
- Frispråkarn.

diggiloserrapport.

Ifall ni undrade så kan jag erbjuda ett gäng blandade intryck från lördagskvällen:

• Dolph Lundgren. Dolph Lundgren?! Again, I ask you: Dolph Lundgren??
• Ola, klipp dig. Och skaffa ett jobb.
• Värdighet och detdär musikaliska och sånt aside: när Salem Al Fakir ler känns det lite som att man skulle kunna göra grimaser eller leka tittut hela dagen bara han gör det igen.
• Öppningsminuterna kostade troligen mer än hela finländska uttagningsrumban totalt. Men startfältet var nästan lika pinsamt.
• Varför hade alla glömt att ta på sig byxorna?
• Varför gick inte Anders Ekborg vidare? Vi är ju kompisar.
• Vad var det för frispråkigt med Frispråkarn egentligen? Och varför hade han klätt sig sådär?
• Voldemort hade gett Jenny Silver en arm. Akta dig så du inte sviker honom en endaste sekund, Jenny, det kan bli din död.
  
• Pain of Salvation hade ju en helt bra låt, men den överskuggades lite av att det helt oförklarligt stod en bunt gubbar helt stilla på scen.

Och sånt.

hälsningar från sandsund!

Vissa av mina närmaste är ju i Kenya och vissa i Thailand så jag tänkte också åka ut och resa lite. Så nu har jag rest norrut. Jag befinner mig just nu på en liten ort som heter Sandsund. Vi har rätt skönt väder, milt jämfört med hur kallt det har varit hemma på sistone. Här finns jättemycket snö så man kan säkert skida ifall man inte har några grava trauman som hindrar sådana aktiviteter. Det är lite dåligt med sevärdheter här, men vem gillar egentligen att gå på museum? Det är ett riktigt lyxhotell jag bor på: man får inte bara gå på WC precis när man vill, utan man får även studera kyrkohistoria under tiden. Vi hade en skräckupplevelse med en besatt katt i morse, men annars har resan hittills gått bra.

Hälsningar, Emma

idag har jag...

...storstädat! Visst blev det fint?