tisdag 23 juni 2009

pepp.

Ibland kan jag känna att min musiksmak har stagnerat, att det inte har kommit något till på vem vet hur länge, att det måste finnas hur mycket guldkorn som helst därute som jag bara missar. Men ändå, pepp!: till hösten kommer Winnerbäck med en ny skiva och boken 112 sånger, och Ben's Brother gav ut en ny skiva i maj vilket jag totalt har missat hittills. Så fort jag kommer mig för att lägga på Bowmont III ska här iStoras.

söndag 7 juni 2009

främlingsfientlighet.

För ett par nätter sedan var det inbrott i en grannaffär i stan. En kund som kom in morgonen efter kommenterade att vi hade tur som inte behövde byta fönster, "Och fler skulle de vilja släppa in". Det är skrämmande hur kort steget är till sådana kommentarer. Helt utan grund antog hon att brottslingarna var utlänningar (det var de inte), och hon är ju inte precis ensam heller. Skamligt nog får jag medge att jag inte sa emot henne; det var så obehagligt och jag visste inte alls vad jag skulle säga. Men vad är det för fel på människor egentligen? På riktigt? Att Soini fick överlägset flest röster i EU-parlamentsvalet är bara så skrämmande. Inte är jag heller fördomsfri, och visst finns det problem med integration o.s.v. men det är ju ändå människor vi pratar om. Bara vanliga människor.

torsdag 4 juni 2009

livstecken.

Hej. Jag är inte så aktiv med bloggandet, men det är ju sommar. Det brukar bli så. Det är som vanligt. Som allt annat. Dagtid försöker jag sälja juveler, graverar fult, skjuter folk och blir skriken åt av andra. Kvällstid röjer jag i fammos källare, äter glass och läser Harry Potter och andra barnböcker. Sånt där. Efter imorgon har jag tio dagar ledigt. Det är inte så vanligt. Men skönt. Då har jag tänkt bråka med min vän som är ledig hela tiden, och gå på lit.vet.kurs, och kanske åka båt. Sånt där. Knappast simma. Jag har haft stickamössa de två senaste dagarna. Men säsongen för vinterbad är ju ändå förbi. Man kunde väl kanske se det som något positivt, ändå. Ingen global uppvärmning här, inte. Eller åtminstone inte lokal. Jag vet inte riktigt vart dagarna tar vägen. Kanske är det sant ändå som B sa idag på jobbet, snart är sommaren slut. Det brukar ju vara så. Och allt är ju faktiskt precis som vanligt. På gott och ont.