tisdag 27 februari 2007

motivation, var döljer du dig för mig?

Var hittar man motivationen att gå vidare när man mentalt har avslutat ett projekt? Med inlämnandet av första råversionen och opponerandet av kandidatavhandlingen kändes det ju som att det var ett avslutat kapitel, och nu ska man börja skriva om och skriva till. Problemet är att det är omöjligt att få något gjort utan inspiration. Men kandidaten ska skrivas, vare sig jag vill eller inte. Tre oplanerade dagar i Vasa skulle resultera i åtminstone en sida, tänkte jag. Tji fick jag. 'En mening' ligger närmare sanningen. Det bär emot att överhuvudtaget ta tag i saken. Det är lite samma känsla som man har inför en storstädning av nåt överbelamrat garage eller dylikt; nu ska det rensas upp, bestämmas vad som ska sparas och vad som ska slängas (jag behöver Antikdeckarna). Det är svårt att få en överblick av det hela på datorn också, jag ska printa ut en version och klippa och limma irl i stället tror jag.

Nåja. Jag hoppas att en veckas "sportlov" ger den distans jag behöver. Fem kilometer långfärdsskrinning på larsmois idag följs av en tredagars roadtrip uleåborg - kemi - haparanda - rokua (bad, isslott, ikea, utomhusaktiviteter) med familjen.

söndag 25 februari 2007

husesyn: hörn.


Mitt älskade fönster i sitt naturliga habitat.

husesyn: sladdar.

husesyn: mindre pretentiös bokhylla.


Det händer sig att jag läser annat än skolböcker på hög också.

husesyn: hubertus & c:o.


Musikhörnan: piano, flöjt, CD-spelare, skivor.

husesyn: husets hjärta.


Husets hjärta är köket, har jag hört. Det är också en smyckesserie från Kalevala, men det är en bisak.

i alla inredningstidningar ges inköpsfakta:
stol, vintage (mommos vind), målad röd med färg köpt från Hartman
glasvaser, IKEA
pinnar, stulna från häck på väg hem idag
oljelampa, från Nasaret
kaffefat, Arabia 24H
bord, butik i Åbo

husesyn: lektyr för lediga stunder.


När jag har tråkigt brukar jag läsa en hög böcker om narratologi eller finsk grammatik.

husesyn: ljuset ser mej.



En lampa.

husesyn: disk(h)o.


Kontaktannons: Diskare sökes.

husesyn: jag ser ljuset.


Jag har en egen ingång till matrix i min lägenhet. Det är också en illustration av den kända frasen "jag ser ljuset!". Eller en ugn.

bildserien husesyn gör entré.


Jag har fått vissa klagomål på att min blogg saknar bilder. För att citera rakt av har det sagts: "Du fick ju inte en kamera av tomten för att inte använda den". Och det ligger väl nånting i det. Därför, mina damer och herrar, inleder jag härmed bildserien Husesyn. Enjoy.

Den första bilden föreställer golvsilen i min dusch.

en dröm - ingen dröm?

Min högstadietid präglades i hög grad (?) av en TV-serie som hette Sunset Beach. Jag & J har diskuterat upplösningen av denna serie av och till, i och med att varkendera av oss faktiskt såg sista avsnittet, men det har gått rykten om det... (jag har, incidentally, inte lyckats hitta det någonstans på nätet, om nån gör det, meddela!)

Så, nu beslöt jag mig för att undersöka saken en gång för alla. Såhär berättar Wikipedia:

Det slutade gott för de flesta 'good guys'. Och: Ben och Meg gifte sig. Sen, en plottwist: Meg vaknar upp hemma i Kansas och märker att allt som hänt i TV-serien var en dröm.

MEN, sen kommer ännu en plottwist: hon vaknar upp en gång till och märker att hej, int var det sen heller!

(ojojoj, vilken kvalitet.)

fredag 23 februari 2007

vm-guld. och vm-guld.


Dubbla finländska guld inom en timme. Inte fel, inte fel alls. För att citera TV-kommentatorn efter att nationalsången spelats för Virpi Kuitunens och Riitta-Liisa Roponens sprintstafettguld:
"Skön låt det där."

Större än VM-guld i sig är Hannu Manninen-guld, Hannu Manninen-medalj över huvudtaget. Psyket har aldrig hållit förr (ex. OS förra året), oavsett hur överlägsen han än varit i världscupen. Jag vet att idrott sällan följer någon rättvisedevis, men finns det någon som förtjänat en guldsnöflinga är det minsann meiiän manninen.

Sådetså!

tre ord.






Emporia State University.





jag förstår inte vad de betyder, men de är de enda som finns just nu.

tisdag 20 februari 2007

fastlagstisdag.

Idag är det dagen med stort F. Med det menar jag inte fredag, för det är tisdag. Utan nu, mina damer och herrar, är det fyrtio dagar till påsk. Hurra! (eller?) Påsk är ju sådär lagom spännande. Fast (utan -lag), denhär påsken blir det roligt, för jag får träffa min syster & hennes man. Jee. Anyway, det är fastlaskiainen idag, som sagt, och jag hade i något skede tänkt aktivera mej i VYY-toiminta och gå och åka pulka (jee!). Fast nu var det ju minus tjugo grader ute, så jag struntade i det. Nu har jag suttit och spelat piano i en timme i stället. Gott så. Fastlagsbulle har jag dock ätit, minsann. Det största problemet denhär tiden på året brukar vara att välja om man ska äta bulle med mandelmassa eller sylt, båda är ju gott. Det brukar sluta med att jag måste äta en av vardera. Hittills i år har jag bara ätit med mandelmassa i i alla fall, det är ju det som är det riktiga. Apropå riktigt, eller nånting annat, så ska jag vara respondent i morgon. Jag måste ta på mig mitt nya vackra halsband*som moraliskt stöd, annars dör jag, tror jag. Min kandidatavhandling, som jag har svettats och blött för hela året (nåja) ska alltså dissekeras in i minsta detalj. Kanske i alla fall. Om det går som förra veckan, då Riina och jag var opponenter åt Marja, så behöver jag inte vara orolig. Herr T pratade bullshit 80 % av tiden, så det var liksom inte tid för så mycket annat. Nåja. Jag är både skräckslagen och nyfiken. Det ska bli spännande att höra vad de tycker om den. Åtminstone om de tycker att den är bra :P

* joatt, jag måste ju få in det på ett hörn, jag köpte/fick ett halsband i lördags, och jag är litegranna förälskad så att.

onsdag 14 februari 2007

mitt undermedvetna skriver sånger medan jag sover.

(jag har redan skrivit dethär en gång, men jag är så imponerad av mig själv att jag måste göra det en gång till :P) eli:

Jag vaknade i morse med en sång på hjärnan. Det är ju inte så konstigt, kanske, det händer ju sig med jämna mellanrum. Det som däremot aldrig har hänt förr är att sången har en helt nyskriven text, med rim och allt, och dessutom handlar om min lärare. Förrän du hinner tänka längre: nej, jag drömmer inte snuskiga drömmar om min lärare med tillhörande serenader. Så här gick texten:

Jukka är min kandidathandledare.
Jukka är min kandidathandledare.
Han är jättedålig.
Han är undermålig.
Jukka är min kandidathandledare.
(mel: herren är min starkhet och min lovsång)


På något sätt känns det ändå fint att veta att det finns något alla mina medvetanden är överens om.

datagurun jag?

Jag vet inte vad det kommer sig av, men jag har blivit utnämnd till datagurun i vår finska skriftlig färdighetsklass. Varje gång blir jag nu tillfrågad om hur man ska ändra inställningar för att skriva ett formellt brev. I och med att det är samma sak varje gång känns det ju lite som att någon kanske borde ha lärt sig vid det här laget. Men å andra sidan: jag ligger ganska i lä när vi ska läsa andras arbeten och kommentera språket, så det är ju trevligt att man kan få känna sig bra på nånting...

tisdag 13 februari 2007

anna nicole smith är magisk!

Jag läste en notis i HBL idag att Jordan rättsläkare eller hennes kolleger ännu inte lyckats lista ut hur det kommer sig att Anna Nicole Smith icke är mera. I notisen stod det ungefär som så att man inte hittat några spår efter narkotika eller andra orsaker som kunde ha förorsakat hennes död. Man kunde faktiskt ha skrivit att "a team of doctors had examined the bod[y], and had concluded that [she] had [not] been poisioned, stabbed, shot, strangled, suffocated or (as far as they could tell) harmed at all. In fact, the report continued, in a tone of unmistakable bewilderment, [Anna Nicole Smith] appeared to be in perfect health - apart from the fact that [she was] dead".

Låter det bekant? Javisst. Det må bero på att jag har spenderat varje vaken minut tillsammans med min kandidatavhandling på sista tiden, men jag tycker det låter misstänkt likt ett dödsfall som åstadkommits av Avada Kedavra.

fredag 9 februari 2007

inte lat, bara signfixerad.

"Jag är inte lat, jag är bara... sign-fixerad", är en fras som jag nyttjade för ett par dagar sedan. Jag minns inte vad det handlade om (minns du, j?), men jag har konstaterat att det stämmer mycket bra. Beakta till exempel följande scenario: det var torsdag, jag hade fyra håltimmar emellan mina lektioner och gick hem, trött och huvudvärkig. Sov en stund, och vaknade med ännu mer dundrande huvud. Skippade föreläsningen och sov två timmar till istället. Nästa torsdag: solen skiner och jag går hem för att invänta kvällsföreläsningen. Jag somnar, och vaknar med huvudvärk. Jag bestämmer mig för att hoppa av kursen. Universum verkar ju vilja det, så vem är jag att bekämpa det?

Apropå föreläsningar så bara äälskar jag att komma till skolan en fredagsmorgon och upptäcka att ingen är på plats. Jag hade kollat mejlen, opintoasiat & wompat, alla tänkbara sidor där information om eventuell icke-föreläsning kunde finnas, eftersom det var tal om att vi kanske skulle gå och lyssna på en licensiatavhandlingspresentation istället, men det fanns ingen info någonstans, så jag antog att vi hade lektion som vanligt. Antog fel, tydligen. Borde man bara inse sånt där av sig själv?

Nå, jag for till stan istället, och konstaterade att svenska bokhandeln Gros är värda pris och lov och hallelujasång och konfekt. Jag frågade efter en omfattande svensk-engelsk-svensk ordlista på CD-rom. Tanten kollade upp att båda Norstedts varianter är 'definitivt slut' och hon visste inte om några andra ("men du kan ju gå till bibban och kolla vad de har där, så kan vi kolla om de går att beställa sen åt dej").
- Men det finns ju den här, sa hon och räckte mig ett fodral.
- Tack, men jag har redan ett antivirusprogram, sa jag.
Hon skrattade till sådär som bara tanter kan när de i misstag räcker en ett antivirusprogram istället för en CD-rom med ordlista över 13 olika språk och 3 000 000 uppslagsord. Sen gav hon mig den andra skivan och sa att jag kan låna hem den och bekanta mig med den om jag vill.
- Det är ingen panik med att lämna tillbaka den, det kommer ju helg emot och allt. Men du får gärna berätta vad du tyckte om den sen.
Service? Aj tink såå.

torsdag 8 februari 2007

finska idols.

Domarna i finska Idols är helt ute och pedar. Dagens semifinal:
Först ut var snubben som studerar vid samma universitet som jag. Han sjunger bra, men hade valt en helt sjuk sång. Domarna dissade totalt, vilket var delvis berättigat. Sen en typ som sjöng Wicked game helt superbt. Domarna dissade totalt. Sen kom en skjortbeklädd yngling som väl sjöng helt hyggligt, men både hans röst och hans hela uppenbarelse skulle passa bättre in i en kyrkokör än i en poptävling. Domarna var överlyckliga. Sist snubben som ser ut som en femtonårig flicka snarare än en tjugotvåårig man, men han sjunger jättebra. Domarna dissade låtvalet helt.

Ptja, jag får nog helt enkelt konstatera att jag saknar en fundamental bit av den finska folksjälen (and i might just be better off without it).

tisdag 6 februari 2007

alpina vm.

Så nu gick Anja Pärson och vann VM-guld utan att ha presterat ens godkänt hittills under säsongen. Förvånande? Inte alls. Det där med att alltid vara bäst när det gäller får svenskarna med modersmjölken eller i DNAt.

Däremot tycker man ju att det av dryga nio miljoner svenskar borde finnas någon med bättre engelskt uttal än snubben som påade vid medaljceremonin.

stackars stående bord.

Mina damer och herrar, jag ber om att få upplysa er om en viktig fråga som tyvärr är alldeles undanskymd bland alla irakkrig och kärnkraftverk och översvämningar: nämligen språkrasismen.

Nu kanske du tror att jag pratar om att människor diskrimineras och mobbas för sina språkkunskaper eller brist på dito, men det gör jag inte. Jag pratar inte heller om åtgärder för att hindra finlandssvenskans potentiella dekadens och död, eller pakkoruotsia.

Nej, jag pratar om stackars små ord och uttryck som inte hör hemma nånstans, som inte är accepterade nånstans och som räknas som mindervärdiga bara på grund av det.

Idag har jag lärt mig att 'stående bord' är en finlandism i svenskan, och därmed inte fullt godkänd i officiellt språk; men att det inte heller är accepterat att säga motsvarigheten 'seisova pöytä' på finska. Åtminstone sa min lärare det, just innan hon brast ut i ett hånskratt över det faktum att det ju inte finns bord som ligger. Så varifrån kommer det? Jag vet inte. Jag tycker det är lite konstigt.

21.7.2007

Lite sent kommer nu mina reaktioner på utgivningsdatumet av sista Harry Potter-boken. Jag var underligt besviken först, faktiskt, och inte på grund av att jag sörjer över att serien är slut sen, utan ur rent marknadsföringssyfte. Och varför bryr du dig om det, kanske du undrar. Att det verkar helt vrickat att releasa OotP-filmen och DH-boken inom en och samma vecka, då man kunde sprida ut hypen över två år istället, är ju inte egentligen någonting som jag borde ha något intresse av. Det är ju inte mitt problem, direkt. Så nu har jag tänkt se fram emot det istället.

(lite störande är det kanske att jag skulle haft så mycket mer ainetta till min kandi om jag hade skrivit den nästa år istället, som normalt folk. men det är nu sånt som händer.)

programvärdar utsedda!

Idag har man alltså avslöjat vem som är programvärdar för Eurovision Song Contest: Jaana Pelkonen och Mikko Leppilampi.

Första reaktionen: Thomas Lundin då?
Andra reaktionen: Mikko who?
Tredje reaktionen: omg, inte hondär Jaana nu igen.
Fjärde reaktionen: de skulle nu ha behållit Heikki om de måstade välja nån av det som börjar framstå som standardvärdparet i finsk tv, han är ju åtminstone hot.

Apropå standardvärdpar förresten, är det bara jag som har missat det eller är hopp mellan kanalerna inte alls lika skandalöst i Finland som i Sverige? Jaana & Heikki ledde ju Idols också, men att de ledde nationella uttagningarna till ESC var väl ingen stor sak, jämfört med, say, Kristian Luuk som programledare för Melodifestivalen?

ESC Finland, kval 3 & Sverige, kval 1

Bara ett kort inlägg för att konstatera att lördagens upplaga av euroviisutkvalet var den kvalitetsmässigt bästa hittills, och att han sångaren i Lovex hade fin hatt.

Skamligt nog såg jag inte nånting alls av första deltävlingen i Melodifestivalen, på grund av att jag faktiskt (förvånande nog?) prioriterade kaffe med en vän, och när jag kom hem var tv:n ockuperad av syster liten och nån av alla jocki-arna som helt oortodoxt satt och tittade på nån film. Anna Book & Tommy Nilsson vidare, however - hur reaktionärt är inte det?