För en stund sen kom jag hem från vår tredje konsert den här helgen. Nu sitter jag och pimplar varm ingefärsdricka i tystnad och sorterar intryck.
Det är så obeskrivligt skönt att sjunga när ljudet liksom aldrig tar slut (Munsala kyrka, I'm talking to you). Det är så roligt när det går så lätt. Sen att vi då inte helt* lyckades fylla en kyrka som tar 1200 pers är en annan sak.
Men det är svårt att ladda om för en till konsert strax efter den första. Inte bara för röstens skull, det är också en sådan mental urladdning. Igår gästade vi Ichtys på deras konserter i Vasa, och efter att vi kört första gemensamma numret spelade Peter Nordwall två instrumentala låtar. På den senare konserten kunde jag ha lagt mig ner på scenen och slumrat sött till hans saxofon, både för att det var så njutbart och för att jag var så slut i huvudet.
Ju mer jag tänker på saken, desto mer lockande låter det där soveriet.
* eventuellt en tiondel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar