Så är den här igen, dagen då hela Svenskfinland drabbas av kollektiv tillfällig sinnesförvirring och glömmer hur svenska språkets grammatik fungerar. Valborgsmässoafton är en stor grej, tydligen. Vi stängde hela kundbetjäningen och gick hem klockan två, och alla smidde stora planer för kvällens firande. Själv har jag gått på en promenad, badat bastu och läst Den store Gatsby. Mitt tämligen stillsamma vappenfirande i min ensamhet stör inte mig som sådant, men det är inte utan att man börjar undra om det är nåt fel på mig för att det inte stör.
Kanske är första maj bara större än vappen i min värld. Jag kan på rak arm minnas hur jag tillbringat två valborgsmässoaftnar*. Första majdagar minns jag destoflera**. Kanske är det bara det att jag aldrig växt från barndomens majlindor, aldrig växt in i vuxendomens korvätande stupfulleri. Det känns okej.
* en mellan några husväggar i Skata medan min vän sjöng Four bugs and a coke; en i USA där det blev att vi firade mappula i stället, p.g.a. vissa missförstånd visavi det finska språket.
** dagen efter mappulan var till exempel ännu mer minnesvärd, då vi substituerade mjöd och struvor med ginger ale och donuts och picknickade med bara ben och bara armar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar