torsdag 4 juni 2009

livstecken.

Hej. Jag är inte så aktiv med bloggandet, men det är ju sommar. Det brukar bli så. Det är som vanligt. Som allt annat. Dagtid försöker jag sälja juveler, graverar fult, skjuter folk och blir skriken åt av andra. Kvällstid röjer jag i fammos källare, äter glass och läser Harry Potter och andra barnböcker. Sånt där. Efter imorgon har jag tio dagar ledigt. Det är inte så vanligt. Men skönt. Då har jag tänkt bråka med min vän som är ledig hela tiden, och gå på lit.vet.kurs, och kanske åka båt. Sånt där. Knappast simma. Jag har haft stickamössa de två senaste dagarna. Men säsongen för vinterbad är ju ändå förbi. Man kunde väl kanske se det som något positivt, ändå. Ingen global uppvärmning här, inte. Eller åtminstone inte lokal. Jag vet inte riktigt vart dagarna tar vägen. Kanske är det sant ändå som B sa idag på jobbet, snart är sommaren slut. Det brukar ju vara så. Och allt är ju faktiskt precis som vanligt. På gott och ont.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Varför i allsin dar sku nån vilja skrika åt dig!?

delpheena sa...

nå, om ens frus nya klocka har gått sönder och någon av mina kolleger har berättat att det nog tar två veckor att skicka nämnda klocka till sverige och repareras på garanti och skickas tillbaka så finns det tydligen orsak att komma till affären och skrika åt mej. för man kan ju skicka saker och ting till månen och tillbaka på kortare tid än två veckor. allegedly.