diverse knivhugg och dess påföljder.

Såhär var det: midsommarhelgen var rätt stillsam, så jag tyckte att lite knivslagsmål kunde pigga upp. Tyvärr var ingen annan på hugget så jag fick knivhugga mig själv i stället. Vänstra långfingret, ända in till benet, för ska man göra något, ska man ju göra det ordentligt. Sådär i efterhand fick jag konstatera att det var väl inte den ljusaste idén sen midnattssolen precis, och hamnade en sväng till sjukhuset för att någon sommarvikarie skulle få tillfälle att ägna sig åt lite syslöjd sådär på midsommardagen.

Sju stygn och sex dagar senare cyklade jag i väg till sjukhuset igen för att skiljas från stygnen. Sjuksköterskan anmärkte att jaha, det var ju rätt tidigt, men doktorns ordination, vi testar. Efter en empirisk undersökning kunde vi konstatera att gränsen mellan helt finger och ihåligt finger går nånstans där mellan fem och sex borttagna stygn. Men på med den medicinska motsvarigheten till jesustejp så tar vi det på nytt på tisdag.

Tre tejpbitar och fyra dagar senare cyklade jag iväg till sjukhuset igen idag. När sköterskan hade hittat fingret under lagrena av förband och tejp tog hon en titt och konstaterade att jaha, du har en liten ravin i ditt finger, det är inte såhär det brukar se ut, va? Jamen vi lägger mera jesustejp, mera förband och en ny tid på måndag.

Så jag börjar så småningom vänja mig vid tanken på att ha ett håligt finger resten av livet. Tror ni att det är tillräckligt exotiskt för att få jobb på en cirkus? Det vore ju annars en lämplig arbetsplats för en fil.mag. som jag, känner jag.