Kära vänner, fiender, annat löst folk,
människor har kommunicerat med varandra i skrift en mycket lång tid. Under den perioden har vi lärt oss att vissa saker behöver man vara tydligare med i skrift än när man för en konversation ansikte mot ansikte.
Vissa saker kan anses självklara. Till exempel går det inte att skriva DÄR! och anta att personen som läser ditt meddelande förstår vart du pekar. Andra saker är mer arbiträra normer som vi som ett samhälle utvecklat för att hjälpa oss på traven. Till exempel går det inte att skriva "Till mamma" på ett brev, stoppa det i postlådan och förvänta sig att det ska nå fram.
Vartefter att tekniken utvecklats har även vårt sätt att skriftligen kommunicera förändrats. Jag har noterat att detta i vissa fall förvirrat människor till att tro att man helt kan frångå de principer vi fungerat enligt tidigare. Orsaken till att jag skriver detta, kära vänner, är att jag vill uppmana er att hålla fast vid traditionerna. Våga vara reaktionär.
Jag föreslår att vi, för att underlätta kommunikation och varandras vardag, även i fortsättningen anammar bland annat följande principer:
- att underteckna ett meddelande med sitt namn, åtminstone då mottagaren kan antas vara en främmande människa
- att man, när man kontaktar någon angående ett problem, skriver vad problemet är så att det eventuellt kan lösas
- att man, när man kräver att mottagaren ska ringa en, uppger ett telefonnummer där man kan nås
Överlag anser jag att det är rekommendabelt att anta att mottagaren inte är tankeläsare, såvida du inte är minst hundra procent säker på motsatsen.
Högaktningsfullt,
Emmalotta Viktualia Rullgardina Krysmynta Bogustavsdotter Knästrump
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar