Hur mår du? Jag mår bra.
Jag deltar just nu i ett storskaligt sociologiskt experiment som kallas coronapandemin och tänkte att det här vore ett lämpligt tillfälle att dokumentera hur jag oundvikligen sjunker längre och längre ner i galenskap, lite som Helene Scherfbecks serie självporträtt, ni vet. Den här bloggen startade i tiderna under namnet ”Ett substitut för ett liv” och det är ju onekligen passande nu, när man inte kan gå ut och roa sig med allt det där som vanligen bildar ens liv. Fast jag överdriver förstås – att sitta hemma för mig själv och drälla är ju något jag övat mig på hela mitt liv. I've got this.
I dag är det lördag och dag ett av min egentliga isolering. Min arbetsgivare uppmanade visserligen alla som kan att jobba hemifrån från och med i måndags, och Belgien inledde sin lockdown i onsdags, men jag har varit på kontoret ändå på grund av min oerhört kritiska betydelse för samhället. Jag har till och med ett intyg från EU-kommissionen där det står att jag har tillstånd att vistas utomhus på grund av det. Det är något oklart vem som skulle avkräva mig det intyget i och med att man får gå och handla mat och gå på promenad tillsammans med högst en annan person, men det är ju trevligt att ha det till pappers att man är behövd.
Just tillståndet att gå och handla mat har jag tänkt utnyttja mig av som dagens fasta hållpunkt. Det börjar bli dags eftersom jag inte har varit och handlat sedan jag kom tillbaka till landet i början av veckan. Nog för att det finns både makaroner och havregryn i skåpet trots att jag inte idkat coronahamstring, men det vore ju trevligt att blanda upp det med en morot eller gurkbit ibland. Man vill ju inte få skörbjugg också, ovanpå allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar