För några dagar sen önskade jag att det skulle vara jul nu. Inte nog med att jag gillar jul, och att Syster Liten kommer hem en sväng, utan vid det laget skulle det även stå klart vad jag ska göra härnäst. Tänkte jag mig.
En intervju och ett telefonsamtal senare är två av tre aktuella möjligheter inte längre aktuella, och plötsligt slår det mig att risken att jag vid jultid fortfarande går omkring i mitt vakuumliv och angstar över min framtid är rätt stor. Det där ena återstående alternativet var visserligen hela tiden högst upp på önskelistan - men också längst ner på sannolikhetslistan.
Men, man får ju se det från den goda sidan: den där situationen som jag var rädd för, att jag skulle behöva tacka ja eller nej till ena arbetet innan jag visste vad mina alternativ var, uppstår i alla fall inte. Yay för att inte behöva välja.
En intervju och ett telefonsamtal senare är två av tre aktuella möjligheter inte längre aktuella, och plötsligt slår det mig att risken att jag vid jultid fortfarande går omkring i mitt vakuumliv och angstar över min framtid är rätt stor. Det där ena återstående alternativet var visserligen hela tiden högst upp på önskelistan - men också längst ner på sannolikhetslistan.
Men, man får ju se det från den goda sidan: den där situationen som jag var rädd för, att jag skulle behöva tacka ja eller nej till ena arbetet innan jag visste vad mina alternativ var, uppstår i alla fall inte. Yay för att inte behöva välja.
1 kommentar:
Tappa inte modet! Du kommer nog att ramla över något underbart ännu ska du se. Förr eller senare. Som vi ber.
A-M
Skicka en kommentar