and so it begins...

Jag måste erkänna en sak: jag zappade över till UMK, Finlands nya påhitt till eurovisionsuttagning, några gånger i fredags, men jag klarade inte av att titta någon längre stund. Det var nån snubbe som såg ut som en förrymd seriemördare från 80-talet och jag fattade ingenting. Och sen var det en som sjöng på svenska, och efteråt frågade nån jurygubbe typ "Var har du varit hela mitt liv?" och förväntade sig på riktigt ett seriöst svar. Jag har bara inte tillräckligt mycket löylyä i mitt blodomlopp för det här.

När sen melodifestivalen körde igång i lördags kändes det mera som att komma hem. Fast sen kom Sean Banan, så då var vi tillbaka på samma ruta igen. En del av mig önskar att han skulle vinna bara för att det skulle vara så osvenskt opretentiöst. Det skulle vara som att den sjufaldiga vinnaren Irland skulle skicka en kalko... Never mind. 

Jag gillade Loreen, men att döma av framförandet misstänker jag att hon faktiskt inte vet vad ordet eufori betyder. Men det är en lite lustig låt; framförd av exempelvis Marie Serneholt skulle det vara en helt annan låt. Vilket väl i och för sig stämmer om de flesta låtar, men resten av arrangemanget, beatet, känns som att det kunde ha getts rakt av till vilken som helst dussinpopsångerska med för kort kjol. Bra så här, dock. 

Afro-Dite såg ut och lät precis som de gjorde för tio år sedan, Abalone Dots kändes helt malplacerade med en låt som jag misstänker att jag kunde gilla i andra sammanhang, The Moniker hade skippat allt det som gjorde att han gick hem förra året, Serneholt sjöng inte bra, Dead by April överraskade åtminstone mig genom att ta sig direkt till Globen, och Thorsten Flinck... var Thorsten Flinck, och borde ha gått dit istället.

Övrigt? Det enda roliga med Dilbalåten (varför?!) var att Ebbot hade dansarnas gamla kläder, men resten av pausprogrammet får godkänt. En av mina pet peeves med programledare är när de skrattar åt sina töntiga manus. Jag kan tolerera töntiga manus så länge den som levererar det gör det utan att dra på munnen. Så jag gillade speciellt Gina, men jag tyckte att programledarna överlag skötte sig bra; Helena Bergström med darr på ribban, kanske, men hon måste väl sjunga Aldrig ska jag sluta älska dig i nåt skede, va? Det är väl därför hon är där? I såfall förlåter jag allt.