Jag zappade fram och tillbaka mellan Melodifestivalen och UMK igår, och blev lite förvirrad och schizofren, men också rätt stolt och nöjd över att Finland faktiskt satsat på produktionen och showen i år, så att kanalbytet inte i sig innebar nån större chock. Däremot kan jag ju medge att jag hann fundera över varför vi inte helt enkelt skickade Anna Abreu till Baku, men det var tydligen inget alternativ.
Dit skickar vi istället Pernilla Karlsson, som med låten När jag blundar återinför det svenska språket i eurovisionssammanhang för första gången på den här sidan millennieskiftet (återstår nu bara att Ranelid vinner i Sverige så blir det ett riktigt party i Azerbajdzjan). Vackert så! Hon sjunger bra och låten är fin, men den kräver kanske några lyssningar. Jag har ingen aning om vad Europa kommer att tycka. Å andra sidan vet jag inte riktigt hur Stig skulle mottas på kontinenten heller, så...
På västfronten var det väl inte så mycket nytt. Efter att ha hajpats så enormt inför tävlingen blev Dannys låt något av ett antiklimax, främst för att han ju inte sjöng bra. Men reder han bara ut det så kan det gå hela vägen. Lisa Miskovskys finalplats förvånade mig, men varför inte. Pudelrock och überschlagern gick till andra chansen. Charlotte Perrelli skrämmer mig mer och mer för varje år som går och Axel Algmark kunde kanske ha varit bra om det inte var så att det redan finns en Håkan Hellström. Men nu har alla bidrag framförts i alla fall. Vad tror ni? Danny eller Loreen?
2 kommentarer:
Tyckte du FAKTISKT att det inte var någon större chock att byta kanal!? I det ögonblicket vi bytte blev kontrasten förskräckligt uppenbar, från glada glammiga Sverige till en tillställning som utan ljud ev. kunde ha uppfattats som någons minnesstund enligt hur programledarna var klädda och hur högtidligt de uppförde sig.
A-M
nå det beror ju på vad man menar förstås. tänkte mer på produktionen i stort; det var ju ändå en påkostad show, till skillnad från tidigare när de typ har lekt med en strålkastare hemma i nåns vardagsrum och slängt in danny som mellanakt. glatt och glammigt kan man ju int förvänta sig, det är ju ändå finland vi pratar om.
Skicka en kommentar