lördag 14 maj 2016

finland: a poor second to belgium when going abroad.

Det blev oförhappandes något av ett Finlandtema på den här veckan. Eller, delvis förhappandes: jag var på besök hemhemma förra helgen, och det hade jag ju i och för sig planerat en tid på förhand. Förutom Kristi Himmelsfärd och annandag Himmelsfärd hade vi också ledigt i måndags med anledning av Europadagen, så jag passade på att träffa vänner och familj, åka på nostalgiroadtrip i regionen, leva idylliskt villaliv med båtutfärd och rökt abborre och allmänt ladda batterierna. 

Sen flög jag tillbaka igen tillsammans med den kommissionär som något respektlöst hemma hos oss går under namnet Snygg-Jyrki*. Dagen därpå deltog jag sedan i en Suomilounas som en jag träffade i samband med Juvenes Translatores bjöd in mig till efter att jag nämnt att jag gärna skulle hitta nåt finskt sammanhang för att hålla språket vid liv. Jag jobbar ju basically i Sverige, vilket ju är mysigt i och för sig, men jag har kämpat för mycket för detdär skruttspråket för att tappa bort det nu. Det var jag, några från finska enheten och så en slovak/ungrare som pratar både finska och svenska flytande och har villa i Fäboda. För alla vägar leder som bekant till Jakobstad. 

Samma finska översättare hade också bjudit in mig till finska kyrkans kör. Jag har funderat att jag gärna skulle hitta en kör, men har väl också tänkt att det blir att ta tag i det när höstterminen börjar. S tyckte dock att det går bra att börja nu också, de har visserligen konsert om några veckor men jag kan väl läsa noter vettja. Så jag deltog i min första övning i torsdags, och det var helt skoj. Det är en väldigt liten kör, men folk verkade trevliga och repertoaren relativt blandad och så, så jag tror nog att jag ska fortsätta. Eventuellt försöker jag hitta nån annan också, men vi får se. Nu vet jag i alla fall vart jag ska gå när min längtan efter karelska piroger slår till. Fun fact: periodvis har jag brukat äta karelska piroger tre gånger i veckan ungefär. Det beror visserligen delvis på att det vanligen finns nio piroger i en förpackning och jag ätit tre i gången, men ändå. Min kärlekhistoria med pirogen är epic, is what I'm saying. Spanning years and continents. Lives ruined and blood shed. Visste ni förresten att karelsk pirog är en skyddad ursprungsbeteckning? Så det får inte heta det om det inte uppfyller vissa krav, sådär som att pirkkas fetaost plötsligt en dag började heta ost av grekisk typ. Det visste inte jag. Man lär sig så mycket när man jobbar för EU.

Nu är det långhelg igen, eftersom vi typ firar annandag pingst eller syttendemaiafton eller tredjedag schlager eller nåt på måndag. Jag hade inte ens insett det förrän nån påpekade det för några dagar sen, men det är ju kiva. 

P.S. Om nån undrar över inläggets titel kan jag berätta att citatet är från Monty Pythons låt "Finland", som även innehåller de bevingade raderna "Finland, Finland, Finland / It's the country for me".

* Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet. Själv har jag aldrig tyckt att han var så värst snygg. Sori, Jyrki. 

Inga kommentarer: