I onsdags spelade Finland vänskapsmatch mot Belgien här i Bryssel, och jag var förstås på plats. Nåja, jag säger förstås, men det satt rätt hårt åt. Biljetter till finska sektionen kunde jag inte få tag på i det skedet när det gick upp för mig att det här händer, och sen skulle jag försöka lura med mig någon som sällskap också. Till sist visade det sig att min kroatiska mentor (eller kompis, whatever the kids are calling it these days) gillar fotboll och gärna hängde med.
Inför matchen får jag erkänna att jag, ganska opatriotiskt men ändå superfinländskt, sade att vi skulle bli fullständigt krossade. Jag bor ju ändå i ett land som ännu när jag flyttade hit var rankade etta i världen (nu är de bara tvåa, men enda europeiska land i topp 4), medan mitt fosterland inte lyckades kvala till EM trots att fler lag än vanligt är med och våra motståndare var typ Färöarna. Ivana konstaterade att de brukar kvala in, men att det sen aldrig går bra för dem. Men, säger jag, ni tog ju brons i VM -98? Jo fast det var ju 18 år sedan. Jag kände mig plötsligt lite gammal. VM -98 är när mitt fotbollsintresse vaknade. Jag minns att vi var på villan (utan elektricitet, på den tiden, och utan tv, fortfarande) när finalen spelades så pappa och jag åkte till släkten i Kvevlax och tittade på Frankrike-Brasilien och nu när jag gick in på wikipedia för att kolla att jag inte slänger mig med några pinsamma felaktigheter upptäckte jag följande guldkorn: "[Ronaldo] påstods enligt uppgift ha spelat för mycket TV-spel.
Han fick en fråga om han skulle vara med och spela finalmatchen, och
han svarade ja. Dock kunde man se på honom att han var märkligt blek.
Detta ansåg många ha varit en avgörande anledning till Frankrikes seger,
möjligen vid sidan av Zinedine Zidanes framgångsrika spel i finalen." Fantastiskt.
Anyway.
Några väskor fick man inte ha med sig. Paraplyet fick man ta med sig in genom porten, men hon som utförde säkerhetskontrollen på mig meddelade sen på flamländska att jag måste lämna det ifrån mig strax innanför porten. När jag försökte fråga om hon händelsevis pratade engelska upprepade hon det på högre och tydligare flamländska, sådär som finska turister på charterresa. Jag förvånas ofta över hur svårt det är med engelskan här, speciellt när folk - som denna vakt - är i min ålder eller yngre. Paraplyna lämnade vi så i ett tält med en nummerlapp medan syndafloden öste ner över våra huvuden. Efter matchen tänkte vi först bara lämna dem där på grund av folkmassan, men det var mitt enda paraply i hopvikbar modell (note to self: skaffa fler paraplyn) så vi ställde oss snällt längst bak i kön. Den verkade inte röra sig någonstans. När vi till sist kom fram - och jag menar sist, eftersom alla andra antingen hade trängt sig före eller gett upp - upptäckte vi att personen som skulle ge oss dem (en av hela två paraplyutgivare) dels var sämre på alla tänkbara språk än vakten, dels var en komplett idiot. Idiotiskt var också systemet med klisterlappar som ligger i regntungt gräs och vittrar sönder till ingenting, och ett nummersystem som inte bygger på att man placerar saker i nummerordning utan slänger alla grejer i en hög och hoppas på det bästa. Det hjälpte inte heller att stå och ropa le rouge! le rouge! till snubben som står mitt bland en massa svarta och blåa paraplyer och ett enda rött och försöker tyda nummerlappar som inte längre existerar.
Anyway.
På grund av våra platser i belgiska sektionen tänkte jag känna in rummet lite innan jag alltför högljutt deklarerade min patriotism. Det jag kände var att mannen till vänster om mig var ungefär två meter lång och två meter bred, och killgänget framför oss blev allt högljuddare och ivrigare i sina handgester mot den handfull av finska supportrar som satt några sektioner bort vartefter de svepte öl efter öl, så jag höll rätt låg profil. Vi satt på ena kortsidan. Den första halvleken var det spel mot ett mål, vilket ju var rätt praktiskt eftersom vi såg bra, men lite synd eftersom det var det finska målet. Men sen efter halvtidsvilan hade Finland en bra period, så då spelades det fortfarande på vår sida av planen. Perfekt! Lägg till ett finskt mål på det, så blev det riktigt roligt. Trots mina föresatser var det inte möjligt att hålla tyst i det skedet, men jag överlevde utan större men. Sen utjämnade ju Belgien strax innan matchens slut i alla fall, och matchen slutade avgjort, men man hörde en del buarop. Folk har ju tänkt att dendär FIFA-rankingen ska betyda framgångar i EM, det finns ju inget annat. Men det hör ju till att genrepet ska gå sämre för att det ska gå bra sen när det gäller. Då kommer jag utan förbehåll att heja på Belgien. Jag är så pepp på att vara i en stad som denna när det kör igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar