Det har hänt sig att jag har reflekterat över om problemet med de Förenta Staterna inte månne är just att de är förenta och inte en hel bunt skilda stater. Men aldrig har jag tyckt det så mycket som nu. De är alldeles, alldeles för många. Och visserligen var de färre år 1876, men de var ändå tillräckligt många för att det ska vara jobbigt. Jo, jag har geography quiz i hissa (?!), och pluggandet går sådär lagom bra. Västkusten klarar jag. Det är tre stater. Kansas med omnejd klarar jag också. Men östkusten borde låsas fast i en skambock på torget innan den förs iväg till arkebusering. Eller nånting i den stilen. Vem har nånsin hört talas om Maryland anyway? Jag får ta till det klassiska knepet och hitta på nån ramsa i stil med "massmördad av en ny tröja. beware of mary!"*.
Idag har jag haft både första pianolektionen och första körövningen, och båda verkar riktigt lovande. Syllabusen för pianolektionerna anger att jag ska lära mig minst två stycken av två skilda kompositörer under terminen och sen spela upp dem för en jury. Mina klassiska pianotalanger lämnar ju något att önska, men det är väl det som ska börja åtgärdas nudå. I dethär skedet verkar det som att jag ska spela Toccatina av Timothy Brown och antingen ett Chopinskt preludium eller en mendelsohnsk komposition som nog kräver att min vänsterhand visar mer talang än den har gjort hittills. Menatt. Int förstår jag riktigt om jag ska whajna på med två stycken hela terminen, menatt. Det blir nog bra. Kören innefattade personer upp till typ åttiofemårsålder, men repertoaren är rätt blandad. Lite skottiska folkvisor blandat med tyska lieder och my fair lady-potpurri lovar mer omväxling än två pianostycken i alla fall.
*Uppifrån och ner alltså: Mass-achusetts. Mord låter ju lite som rord eller rod, Rhode Island alltså. Och en new jersey är ju en ny tröja. Beware, aware, Delaware. Och sen Maryland, då. Joatt, det är så logiskt så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar