Å ena sidan funderar jag på prepositioner. På att homesick kanske likaväl kan betyda sick of home och att några små, små bokstäver gör en sådan enorm skillnad.
Å andra sidan skiner solen både bokstavligen och bildligen. Jag har fått hem min syster på besök från främmande land. Jag spenderade en trevlig gårdagskväll tillsammans med mina-nästan-grannar-numera och Stefan Sundström, Susanne Alfvengren och Apan Anders i vuxentappning (därav vissa kanske trevligare än andra). Och jag ska kanske, hoppeligen, möjligen få se Lars Winnerbäck nästa helg. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir av. Om inte för någon annan orsak, så för att jag inte tror att jag nånsin återhämtar mig från pessimismens dunkla vatten om så inte sker (det har påpekats både en och annan gång från flera håll att jag håller på att drunkna där).
Jakobs dagar har inneburit förvånansvärt lite extrakunder; inte en gång har jag fått prata engelska (lessen i ögat). Jag fortsatte utklädningstraditionen från förra årets gammaldags torg i ensamt majestät i affären idag, från fjolårets tjugotal körde jag i år på sextiotal med prickig byxdress, mammas studentskor (?) och rakt trollhår. Den enda reaktionen jag fick angående mitt utseende var en kommentar om att jag har skickat iväg min syster till FM, och några sådana anspråk kan jag ju då rakt inte göra. Lite road är jag dock över relationen till den jag misstogs för; jag börjar misstänka att Twinmind väljer sina vänner utgående från någon typ av utseendekriterier.
Ikväll blev det igen en sväng till den före detta tobaksstaden för att bonga kändisar och dylikt. Jag gick ett varv, såg/lyssnade till stadens stoltheter (sedermera, efter den tidigare stolthetens åtal och läxor), gick ett till varv och körde sen hem, tillfreds med min lördagsunderhållning. Det är ju så vackert med människor som gör det de älskar.
Å andra sidan skiner solen både bokstavligen och bildligen. Jag har fått hem min syster på besök från främmande land. Jag spenderade en trevlig gårdagskväll tillsammans med mina-nästan-grannar-numera och Stefan Sundström, Susanne Alfvengren och Apan Anders i vuxentappning (därav vissa kanske trevligare än andra). Och jag ska kanske, hoppeligen, möjligen få se Lars Winnerbäck nästa helg. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir av. Om inte för någon annan orsak, så för att jag inte tror att jag nånsin återhämtar mig från pessimismens dunkla vatten om så inte sker (det har påpekats både en och annan gång från flera håll att jag håller på att drunkna där).
Jakobs dagar har inneburit förvånansvärt lite extrakunder; inte en gång har jag fått prata engelska (lessen i ögat). Jag fortsatte utklädningstraditionen från förra årets gammaldags torg i ensamt majestät i affären idag, från fjolårets tjugotal körde jag i år på sextiotal med prickig byxdress, mammas studentskor (?) och rakt trollhår. Den enda reaktionen jag fick angående mitt utseende var en kommentar om att jag har skickat iväg min syster till FM, och några sådana anspråk kan jag ju då rakt inte göra. Lite road är jag dock över relationen till den jag misstogs för; jag börjar misstänka att Twinmind väljer sina vänner utgående från någon typ av utseendekriterier.
Ikväll blev det igen en sväng till den före detta tobaksstaden för att bonga kändisar och dylikt. Jag gick ett varv, såg/lyssnade till stadens stoltheter (sedermera, efter den tidigare stolthetens åtal och läxor), gick ett till varv och körde sen hem, tillfreds med min lördagsunderhållning. Det är ju så vackert med människor som gör det de älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar