tisdag 9 november 2010

en helt vanlig måndag. typ.

Igår var den stora dagen då jag skulle flyga till Hufvudstaden och gå på audition för Kristina från Duvemåla. Jag anlände till nån skum byggnad ute vid Fiskhamnen, anmälde mig och satt sen och väntade ungefär en timme på att få öva mina sju minuter med pianisten.

Nånstans där i väntrummet, bland människor som jag antingen kände igen och vet har erfarenhet, eller som av snacket att döma är proffs, mellan väggar där stora röster gav järnet, nånstans där tappade jag bort all nervositet, som de facto inte var så stor till att börja med. Så Björn och Benny sitter i juryn? Men så kul. Så alla runt mig har år av erfarenhet? Bra för dom. Så akustiken i auditionrummet är helt annorlunda än i övningsrummet? Sånt händer. Så alla jag hör öva bränner till med Anthem eller Gabriellas sång och jag kommer dragande med nån pinsam Disneylåt? Äh, det var ju väntat.

Så fick jag öva med pianisten och det kändes bra, tempot funkade och akustiken var så generös att de andras prestationer inte kändes fullt så avskräckande. Så lite mera väntande, och plötsligt står jag i ett rum framför en jury bestående av exempelvis Björn Ulvaeus, Benny Andersson och Lars Rudolfsson. Hej, säger jag. Hej, säger de och frågar vilken låt jag har tänkt sjunga. "Shit, vilken låt HAR jag tänkt sjunga?" hinner jag tänka, innan jag kommer på att aj jo, Hela min värld från Lilla sjöjungfrun var det, ja.

Och så kollar pianisten att jag är redo, kör igång och så står jag där och sjunger och kommer ihåg precis alla ord och dramatiserar lagom mycket och ler och trivs som om - ursäkta klichén - det inte fanns ett ställe på jorden jag hellre skulle befinna mig på just då.

Och sen var det över, de tackade och jag tackade och skuttade ut därifrån och gick sen omkring och log åt främlingar och sådär. Och nu blir det att vänta igen då, till vecka 49 eller så. Men det är inte lika jobbigt att vänta nu. För även om det vore en dröm att få vara med, så vet jag att jag har gjort min del, och på bästa sätt dessutom. Om det inte räcker, så räcker det inte, helt enkelt. Jag är i alla fall nöjd.

P.S. Angående låtvalet, så var det nån som påstod att de hade skickat ut mejl om att de inte vill höra Gabriellas sång en enda gång till. Min låt, däremot, hade i alla fall pianisten inte hört. D.S.

4 kommentarer:

Jenny sa...

men... vad hände med havet är djupt? Det är ju faktiskt en krabba som sjunger den!!!!!? Jag är trots krabbortfallet glad för din skull :) Och min som jag tidigare skrivit (om du flyttar... alltså för att jag kan komma å hälsa på då ;) annars får du gärna bo kvar här även om jag tror att H:fors inte skulle svika oss om vi blev sugna på kaffe en lördag kl. 20.00)

PW sa...

Ett steg från Björn och Benny. Inte illa! Det är redan i sig en prestation. Vi är stolta över dig!

delpheena sa...

jen, f'låt, jag fega ur... :/ fast jag kan också skylla på att jag int hadd nån sidekick som kunde sjunga "guess who's gon' be on de plate". ja tack så snällt av dej. true dat! damn you macdonald's.

Anonym sa...

You did it! Hurraa!
Geir sa om auditionen i Husis:"det var en musikalisk topp i karriären att få framträda inför Benny A."
/m