Igår var [infoga passande adverb; troligen/hoppeligen/eventuellt comes to mind] min sista arbetsdag på guldsmedsaffären någonsin. Det tyckte jag var så oerhört roligt och sorgligt att jag stannade där tills klockan elva på kvällen. Kulturens (vilken kultur?) & handelns natt till ära sålde vi också det mesta av lagret till tjugofem procents rabatt. Det hade nog inte alla fattat, för ingen ville köpa nån diamantring eller kristallvas eller silvertekanna eller nåt annat galet dyrt; men silverörhängen sålde vi många av.
Häromdagen skickade jag in en ansökan om att bli översättare/lokaliseringsexpert när jag blir stor. Jag vet visserligen inte riktigt vad lokaliseringsexpert är för något, men Irland lär ju vara fint om vårarna. Efter nån timme ringde en snubbe för en första intervju. Den gick ungefär såhär:
Han: Vet du vad lokaliseringsexpert betyder?
Jag: Eh, vänta, finns det i SAOL?
Han: Okej, du kanske inte passar för just den här tjänsten, men hur skulle du gilla att arbeta som expert på mobiltelefoner?
Om man jämför med vad jag vet om lokalisering så når mina mobiltelefonkunskaper nästan expertstatus. Jag vet ju faktiskt vad en mobiltelefon är för något. Men med tanke på att jag har haft samma ringsignal i två år eftersom jag har glömt hur man ska göra när man byter så känns det ju ändå lite tveksamt om kunderna som ringer kundservice verkligen får ut så mycket av sitt samtal med mig.
Flytta till England om sisådär en vecka? Well. Å ena sidan: cheers, mate! Å andra sidan: en vecka? Det är ju som ganska snart. Och jag vet inte vad det är, men jag känner mig lite negativt inställd till England. Det fanns en tid i mitt liv, då när min accent var decidedly British, då England framstod som en drömdestination. Men jag vet inte om jag tittat för mycket på skumma TV-program eller vad det är, men nu tänker jag ungar som endast äter choklad, gravida kvinnor som drar råfyllor och snobbar som må vara lite skamfilade i kanten, men i alla fall är finare än dig. Det är helt irrationellt, men ändock tillräckligt för att inte vara tillräckligt. Skottland, jo, visst, säckpiporna kallar; men England? Inte bara för Englands skull.
Jag har ju vitt och brett påstått att om jag inte får ett jobb jag vill ha här relativt snabbt så drar jag utomlands och gör vadsomhelst bara för att. Men jag slutade ju jobba igår, lite tid finns väl kvar innan relativt snabbt har viri å firi?
Häromdagen skickade jag in en ansökan om att bli översättare/lokaliseringsexpert när jag blir stor. Jag vet visserligen inte riktigt vad lokaliseringsexpert är för något, men Irland lär ju vara fint om vårarna. Efter nån timme ringde en snubbe för en första intervju. Den gick ungefär såhär:
Han: Vet du vad lokaliseringsexpert betyder?
Jag: Eh, vänta, finns det i SAOL?
Han: Okej, du kanske inte passar för just den här tjänsten, men hur skulle du gilla att arbeta som expert på mobiltelefoner?
Om man jämför med vad jag vet om lokalisering så når mina mobiltelefonkunskaper nästan expertstatus. Jag vet ju faktiskt vad en mobiltelefon är för något. Men med tanke på att jag har haft samma ringsignal i två år eftersom jag har glömt hur man ska göra när man byter så känns det ju ändå lite tveksamt om kunderna som ringer kundservice verkligen får ut så mycket av sitt samtal med mig.
Flytta till England om sisådär en vecka? Well. Å ena sidan: cheers, mate! Å andra sidan: en vecka? Det är ju som ganska snart. Och jag vet inte vad det är, men jag känner mig lite negativt inställd till England. Det fanns en tid i mitt liv, då när min accent var decidedly British, då England framstod som en drömdestination. Men jag vet inte om jag tittat för mycket på skumma TV-program eller vad det är, men nu tänker jag ungar som endast äter choklad, gravida kvinnor som drar råfyllor och snobbar som må vara lite skamfilade i kanten, men i alla fall är finare än dig. Det är helt irrationellt, men ändock tillräckligt för att inte vara tillräckligt. Skottland, jo, visst, säckpiporna kallar; men England? Inte bara för Englands skull.
Jag har ju vitt och brett påstått att om jag inte får ett jobb jag vill ha här relativt snabbt så drar jag utomlands och gör vadsomhelst bara för att. Men jag slutade ju jobba igår, lite tid finns väl kvar innan relativt snabbt har viri å firi?
2 kommentarer:
Irland, England, Skottland - jag är förvirrad. Vart är du riktigt på väg?
A-M
ingenstans för tillfället.
Skicka en kommentar