reflektioner från en typ sista arbetsdag.

Personligen tycker jag att om ens son är gammal nog att fira 20-årig bröllopsdag, så är han kanske gammal nog att ta ansvar för sina egna presentköp också. Sådär så att man som mamma kanske inte behöver avlägga ett besök i presentaffären följande dag och kolla upp vad nämnda son köpt i present till sin fru på nämnda bröllopsdag, och vad det nu riktigt är gjort av för material. För han påstod att det var glas, men det kan det väl inte vara, glas har man ju i fönster? Men det kanske bara är jag.

Also, en fråga till publiken: när ni handlar något i en affär, och expediten frågar om ni vill ha en påse, och ni säger ja, och expediten tar fram en lite större påse än ni tänkte er, ångrar ni er då och säger att påsen är alldeles för stor? Tycker ni att det spelar roll hur stor påse ni går omkring med (förtydligas bör kanske att den erbjudna påsen i fråga rör sig i storlek A4 snarare än ishockeybag)? Ifall ni svarar ja på de två första frågorna, känner ni också att behovet är trängande att minst tre gånger påpeka att det inte vore något problem annars, men då ni ska till Halpa-Halli också? Ni vet, Halpa-Halli, varuhuset som inte välkomnar påsar större än 13x18 cm.