I väntan på mitt adlibrispaket* gick jag igår till biblioteket för att lämna tillbaka den där Nicole Krauss-boken som jag av någon anledning bara inte får läst** och låna något mer läsvänligt. När jag fick syn på denhär boken kunde jag ju inte låta den stå kvar i hyllan.
Som trogna bloggläsare vet så skrev jag min gradu om bland annat Gary Paulsens Hatchet. Den här boken, Hatchet - The Return, är en uppföljare (eller ett alternativ till den andra uppföljaren, Brian's Winter, som i sig var ett alternativ till slutet av Hatchet. Jo, jag vet, det är lite skumt). Handlingen går ut på att Brian, som i den första boken överlevde cirka två månader i vildmarken efter en flygkrasch, nu ska återvända för att visa utbildare i överlevnad hur man överlever när det är på riktigt. Problemet är att jag inte köper vare sig premissen eller utförandet. Utbildarna vet i teorin hur man ska överleva, men vill ha Brians hjälp eftersom han har överlevt på riktigt. Ingen verkar inse det som är rätt självklart redan från början - att ett planerat äventyr inte blir överlevnad på riktigt även om en av de som råkar vara med en gång har upplevt det på riktigt. Sen att det kommer nåt åskväder och rör till det hjälper inte speciellt mycket; inte utbildaren i alla fall, för [SPOILER!] han får blixten i skallen och ligger i koma och märker ändå ingenting av allt detdär överlevandet.
Så sorry, Paulsen, what you sellin', I ain't buyin'. I ärlighetens namn var första boken inte heller nåt storverk precis, den råkade bara passa mitt resonemang. Däremot måste jag medge att det började klia lite i fingrarna av en önskan att nörda ner sig i litteraturanalys igen. Synd att fortsatta studier inom ämnet knappast ger mer jobb.
* 2 juni fick jag en orderbekräftelse där det sades att paketet skulle skickas inom 2-5 vardagar. Idag, 14 juni, fick jag meddelande om att paketet är skickat därifrån. De är typ lika bra på att räkna dagar som Apple.
** Jag förstår på riktigt inte. Jag älskade ju Kärlekens historia. Man utan minne var sämre, tyckte jag, men ändå bra. Great House, som jag nu har försökt läsa i två månader, är inte dålig på något sätt, men det var ingenting som drog mig till den heller. Jag hade helt trevligt medan jag läste, men jag glömde liksom bort att den existerade mellan varven och kom inte ihåg att börja läsa igen. Skumt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar