på rein finsk.

Idag var det en kund som kommenterade att jag pratade så ren finska. Det tog jag som en komplimang. 

Jag tror visserligen inte att han menade det som det, för han frågade varifrån jag är hemma och följde upp med att säga att han gillar österbottnisk dialekt väldigt mycket (och följaktligen hade föredragit att jag drämt till med nåt pohojalaanenskt). Men ändå. Nästa gång det känns som att jag kunde bli såld på torget för en knippa morötter med den finska jag presterar kan det ju ändå vara trösterikt att tänka på.

Det händer förresten rätt ofta att jag på jobbet får kommentarer om hur bra svenska jag talar. I alla fall ofta i jämförelse med hur ofta det händer i vardagen sådär annars; det brukar mest bara hända när man pratar med nån rikssvensk som trodde att finlandssvenskar var lika påhittade som mumintrollen.

Däremot fick jag en gång höra av en engelskspråkig kund att min accent gör att man inte förstår ett dugg av vad jag säger. Om det var min amerikanska eller finländska accent som åsyftades förtäljer dock inte historien.