Jag finner det något utmanande att hitta tillbaka till det tänkesättet när jag regelbundet kom ihåg att jag hade en blogg. Anyway. Hej! Här går livet på som vanligt. Har jag hunnit vara här tillräckligt länge för att man ska kunna säga att nåt är som vanligt? Kanske. Våren är här och träden är just på väg att brista ut i hallelujakören, nästan till den grad att jag kan tycka att det är fint med rosa. Igår skulle jag gå på bio med en kompis, men på grund av att nämnda kompis är en total virrepära* bidde det till ingenting med det. Jag fick mig en guidad rundtur istället och fick lära mig hur Porte de Namur och där förhåller sig till Grande Place och där. Vi kom traskande nerför backen vid Bozar och Bryssel bara låg där och showade off i kvällssolen och jag drabbades av ett plötsligt "tänk att jag bor här"-moment. Jag sade det högt och virrepäran bara, jamen det är väl klart att du gör. Och det är det väl. Också. I rundturen ingick även stadens potentiellt bästa våffla, gatudans och en sväng till floden. Visste ni att det finns en flod i Bryssel? På 1800-talet var den så smutsig och hälsovådlig att man helt enkelt byggde över den och låtsades som att det regnade. Det var inte förrän för ca tio år sedan som man kom på tanken att rena vattnet istället. True story**.
I förra veckan var det prisutdelning i tävlingen Juvenes Translatores, och jag deltog i en projektkör som sjöng ett par sånger på ceremonin där de unga översättartalangerna av Europa fick sina pris. Det var skoj. Tydligen brukar kören uppträda två gånger om året, plus att den
svenskare delen har lucia också. Nu sjöng vi två sånger, Europahymnen
(Januari börjar året, ni vet) med en text som hyllade de prisvinnande
ungdomarna samt The Hanging Tree från Hunger
Games (den där om en hängd man som lobbar för att hans flickvän ska begå
självmord så de kan vara tillsammans, ni vet) med en text som handlade om hur kul vi har det på DGT. Vi tappade bort oss där ett tag, men sånt händer. Jag hittade ett klipp på instagram med en som tyckte att det var favoritdelen (alltså sjungandet, inte borttappandet... tror jag), så åtminstone en person i publiken gillade oss i alla fall.
* tveksamt om han är så värst skön uti sin enfald, dock (hej testpatrullen!).
** nåja, eventuellt en något naivistisk tolkning. men till huvuddragen sann.
3 kommentarer:
Vilken virrepära är skön i sin enfald då? Jag hänger inte med. Och IG-klippet samarbetar inte, påstår att sidan tyvärr inte är tillgänglig. Annars angenämt att höra det senaste och att tänka sig dig i en rosablommande stad :)
Ann-Marie
Roligt att läsa din blogg! Jag fick inte upp klippet heller men när pappa tog det på telefonen funkade det hur bra som helst, fint att få ett smakprov!
mamma
Ann-Marie, det är något av en insider. Eller egentligen inte, det är ett citat från Madicken. Men insider såtillvida att i gymnasiet skrev jag och mina kompisar i skoltidningen, där vi testade olika saker varje gång. Från början testade testpatrullen helt normala saker, som lekparker eller var man ser coolast ut i stan, men det barkade av mer och mer och ett av våra finest moments var när vi testade "vådan av att använda Astrid Lindgren-citat i tid och otid", till exempel då detta.
Skicka en kommentar