onsdag 20 april 2016

utan tvättmaskin i sjuttinie dagar försmäktade jag i detta land.

Kortversion: Jag har en fungerande tvättmaskin! 

Lång version: Jag köpte en tvättmaskin första veckan när jag flyttade hit i januari. De hade den inte i lager just då, men jag skulle få den ett par veckor senare. När ett par veckor hade gått ringde jag till affären och frågade om den inte skulle komma snart, och de bokade in leverans två veckor senare. Jag var lite sur över att det skulle ta så länge. Ack, jag var så ung och naiv på den tiden. 

Den tionde februari gick jag så hem från jobbet mitt på dan för att släppa in snubbarna som skulle leverera och installera min tvättmaskin. Levererade gjorde de. Men sen försökte ena snubben lite halvhjärtat peta i en sladd och konstaterade att de inte kan installera maskinen. Jag försökte fråga vad det nu var för ett påhitt. Först på engelska. De fattade ingenting. De försökte förklara på franska. Jag fattade ingenting. Till slut lämnade de numret till affärens kundtjänst i hopp om att någon där skulle kunna engelska, skrev ihop en liten historia på en forsedel och gick iväg.

Så jag ringde till kundtjänsten, som efter ett samtal till leveranssnubbarna berättade att röret där vattnet ska ut är för högt, så jag måste anlita en rörmokare först. Så jag ringde till disponenten, som tyckte det hela var mycket märkligt, eftersom flera personer bott i lägenheten och haft tvättmaskin sen den renoverades för några år sedan, och det är iordningställt för en tvättmaskin. Så han ringde affären, och gick till affären, och pratade med nån chef, och jag fick ett samtal om att nån skulle komma på onsdag följande vecka. Eftersom jag inte fått det utlovade textmeddelandet med närmare tidpunkt för installationen ringde jag kundtjänsten på onsdag morgon. De hade inga uppgifter om någon installation för den dagen. Hon skulle kontrollera saken och ringa upp. När ingen ringde upp ringde jag på nytt. Personen jag pratade med visste ingenting, men skulle kontrollera saken och ringa upp. När ingen ringde upp ringde jag på nytt. Personen jag pratade med visste ingenting, men skulle kontrollera saken och ringa upp. Lather, rinse, repeat. Jag gick sen till affären och skrek lite om att det här är den sämsta kundtjänst jag nånsin upplevt, och då kommer jag från Finland. Tyvärr var det ingen som förstod engelska, så det var ingen som tog åt sig av den skopan ovett. En person lovade i alla fall kontrollera saken och ringa följande dag. Det gjorde hon faktiskt också (!) men bara för att säga att mina rör ju inte är kompatibla så att de kan ju inte göra nåt. 

Så jag ringde till disponenten på nytt, som ringde till affären och gick till affären och ringde till affären och pratade med chefen och nån skulle kontakta mig. När ingen kontaktade mig tog jag kontakt till disponenten igen och föreslog att om de inte kan göra nåt från butikens sida så kanske det vore dags att ta in den där rörmokaren? Han hade tänkt gå till butiken följande dag, men om jag hellre ville det kunde han ge mig numret till en rörmokare som jag kan anlita på egen bekostnad. Vid det laget började jag visserligen förlika mig vid tanken på att jag säkert får stå för hela spektaklet själv, men jag tyckte ändå att det av ren principsak inte är mitt ansvar att se till att rören i min hyrda lägenhet är kompatibla med en helt vanlig tvättmaskin, så jag gick med på att vi gör ett sista försök med affären. Han tog kontakt till butikschefen och frågade efter mitt nummer, för nån skulle ta kontakt för att komma och utvärdera situationen. De lovade inte att göra nåt, märk väl, bara att komma och kolla om de kunde göra nåt.

Ni kanske frågar er varför jag inte bara tog saken i egna händer och installerade skräpet själv. Jag är inte främmande för DIY-mentaliteten; jag är trots allt en person som en gång löste problematiken med en finländsk stickkontakt med två piggar och ett brittiskt vägguttag med tre piggar genom att stoppa in en pinne i det tredje hålet (det fungerade bra, tackar som frågar). Men jag är också en person som har bott i en lägenhet där det var både takdropp och översvämning, så jag har en även en viss respekt för vattenskador och har noll intresse av att ta på mig ansvar för några sådana. När ingen hade kontaktat mig och jag två gånger hade försökt mejla butikschefen utan någon slags respons föreslog jag ändå disponenten att om det bara är det att röret är för högt så är det väl okej om jag bara tar en såg och sätter igång? Tydligen blev han i alla fall inspirerad till handling, för han kontaktade butikschefen och ställde ultimatumet att de får så lov att säga tidpunkt när de kommer inom den dagen, annars kommer Mårran och sätter sig på dom (jag antar att det var det han sa men jag förstår ju inte franska så bra så jag är inte säker). 

Detta var i fredags, och jag fick också senare den dagen meddelande om att idag klockan åtta får jag besök. Baserat på den information jag fått tidigare antog jag att det helt bra kunde hända att snubben bara skulle komma in, konstatera att allt såg ut som tidigare och sen gå sin väg igen, men han som kom hade faktiskt med sig både ett rör och lite annat smått och gott, så hans avsikt verkade faktiskt vara att få maskinen att fungera, hur märkligt det än kan låta. Och installerade den gjorde han också, så nu lyssnar jag som bäst till tvättmaskinens stillsamma surr och känner mig rätt tillfreds med livet.

Fast några rör bytte han inte ut, eller ändrade dem på några som helst sätt. Så eventuellt ville de första snubbarna helt enkelt bara gå hem tidigt den dan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det blev ju en bra story i alla fall!

mamma

Anonym sa...

Ack, så litet vi visste när vi var igång med att rekommendera att du redan innan du for till Bryssel skulle köpa tvättmaskin på nätet så att den skulle vara brukbar ungefär genast du kom dit... Ännu ett lager av naivitet avskalat, check!

Ann-Marie