en helt sann historia.

Nu skall jag berätta en helt sann historia som hände för runt tjugo år sedan i ett litet land uppe i norr. Landet i fråga, vi kan kalla det Finland, var tvåspråkigt enligt lag och verklighet, och längs kusten bodde det många människor som pratade språket svenska som modersmål. Scenen jag strax ska berätta för dej utspelade sig på ett sjukhus i en tvåspråkig stad, vi kan kalla den Karleby, eller Kokkola om du är mer lagd åt det hållet.
Vi befinner oss i ett rum på förlossningsavdelningen. Inlagda finns sex stycken kvinnor, men det är två vi ska fokusera på. Den ena bor i Kälviä, några tiotal kilometer utanför staden, och är stenfinsk. Den andra kommer från Jakobstad, en halvtimme söderut, och pratar svenska.
Kvinna nummer ett iakttar den andra kvinnan ett tag, medan denna läser svenska tidningar och pratar svenska med doktorn. Till slut tassar hon fram och frågar:
"Vad är det för språk du talar riktigt?"
Senare återkommer hon. "När du läser sagor åt dina barn och sådär, vilket språk läser du då på?" Svenska, förstås, blir svaret. Då kommer följdfrågan: "Men förstår dom det då?!"