Jag vet inte vad det kom sig av, men mitt huvud hade skissat på ett inlägg som innehöll tankar om att gå ut på isen i snöreflekterat solglitter, men i novembervädrets brist på stadga är det inte lönt, för "det är ju ingen vits med att dö ung om man inte har gjort något lovande storverk som kan upphöjas till skyarna bara för att man råkar vara död". Jag vet inte heller vad det betyder när man börjar tänka i blogginlägg, synd att Freud inte längre är här och kan förklara för oss. Oavsett känner jag mig friare än jag har gjort på länge.
Jag är bara en stoppnål ifrån att ha stickat en mössa. Högst troligen en för liten sådan, men ändock. Man måste se saken från den positiva sidan. Annat positivt är jag jag idag hade min sista finska grammatik&språkvårdsföreläsning; man borde fira. Jag vet inte vad det är med finska-insten vid Vasa universitet, men de verkar fast beslutna vid att skrämma iväg det fåtal studerande som kommit på den fullständigt galna idén att studera finska. De höll ett speciellt anmälningstillfälle i höstas så de kunde börja på med föreläsningarna en vecka före alla andra, de håller på längre in i december, de ockuperar rum på översta våningen så man är halvdöd redan när man kommer till skolan* och undervisningstiderna kunde vara bättre. Om man någonsin är speciellt stimulerad och motiverad att bli föreläst om finsk grammatik och språkvård, inte är det då mellan fyra och sex på kvällen.
Nån som vet vad folk brukar säga i sina tal när de ska gå i pension, förresten? Tänkte hålla ett sånt tal på fredag, men har inte kommit längre än till "kiitos!".
* jaja, min kondition kunde vara bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar