min hjärtas dröm / roskarock.

Mitt liv är fullkomligt. Min högsta dröm har blivit uppfylld. Nästan. Min allra hemligaste och skamligaste passion uppenbarade sig framför mina ögon. Man kan också helt modest säga att min stora idol valde att spendera sin födelsedag tillsammans med mig.

(Om du inte känner till min mindre hemliga, mindre skamliga passion för hyperboler är det kanske rätt tidpunkt att berätta om den nu. Således: jag gillar hyperboler. Så var det sagt - åter till narrationen.)

Eller så kan man säga såhär:
Det var en gång några typer på Vasa stad eller reningsverket eller Greenpeace (eller vem det nu var som ordnade evenemanget) som hade ett möte och förde en diskussion som löd ungefär enligt följande:
"Hej, sku de int vara en helt jätterolig idé att anordna ett jippo om att man int ska skräpa ner?"
"Jå, ungdomarna sku nog måst lära sig nånting om sånt där bullshit."
"Men int kommer det väl nån om det int finns nå dragplåster, vi måst ha nå musik eller nå sånt, det brukar ju dra folk, kolla nu på alla sånadär rockfestivaler!"
"Hej, då kan vi ju döpa det till Roskarock!"
"Hö hö."
"Hö hö."
"Få se... vilka artister kommer ni att tänka på om jag säger ordet 'roska'?"

Och så kom det sig att den tionde november, som händelsevis också råkade vara tvillingarnas födelsedag*, infann sig Ilkka & Heikki Jääskeläinen alldeles bredvid Arnold's och drog några låtar och några skämt, allt medan mörkret lade sig över staden och rosket sköljdes bort ur ungdomarnas besudlade själar. Typ.

Ärligt talat, samlade intryck: de sjöng bättre (och mer live!) än väntat; om någon helt seriöst och hjärteskärande gillar dem måste de ha blivit besvikna, de verkar ju inte ta sig själv på det minsta allvar; fortfarande hot, there's no denying it. Dessutom började jag fundera över fenomenet enäggstvillingar, men det är nog stoff för ett helt annat inlägg.

* Härmed ber jag att få undanbe mig roliga skämt av typen "Oh god, Emma, du är en sån nörd, du vet som när de fyller år!"; de sa det. Faktiskt.