it's not what you say, it's what you don't say.

På tal om jobbsökande, dock: Är det faktiskt så jäkla svårt att meddela att "nej, din loser, du har inte fått jobbet"? Man kunde ju förstå om det vore adertonhundratal och varje brev måste levereras personligen av en gubbe på en häst. Men såvitt jag vet har inte ett enda av jobben jag sökt utspelat sig på adertonhundratalet. Så man behöver ingen häst, och ingen gubbe. Man behöver inte ens köpa ett frimärke och slicka igen ett kuvert. MAN KAN TRYCKA PÅ EN KNAPP. Klick, bara, så vet alla om att nähä, detdär behöver jag inte hoppas på längre. Oj, så jobbigt. Oj, så oöverkomligt. NOT. Av alla jobb jag har sökt (och jag har tappat räkningen på hur många de är), så är de enda som brytt sig om att meddela att jag inte fått det de som jag varit på intervju till. Två stycken.

Nej vänta, nu ljuger jag, jag var ju faktiskt också på intervju till ett caféjobb, men därifrån meddelade de heller aldrig. Det, mina vänner, är hur eftertraktad jag är på arbetsmarknaden. Jag är inte ens värd att få ett samtal om att jag inte ens är värd ett jobb som går ut på att koka kaffe.

Tur att jag i alla fall kan skylla på snön.